Korneal erosion: diagnostik och behandling

Sammanfattning

Korneal erosion innebär en ytlig epiteldefekt i hornhinnan. Den kan vara akut efter mekaniskt trauma, främmande kropp eller kontaktlinsanvändning, eller återkommande som recidiverande korneal erosion. Typiska symtom är plötslig uttalad smärta, främmande kroppskänsla, tårflöde, fotofobi och ibland synnedsättning. Recidiverande erosion ger ofta smärta nattetid eller när ögat öppnas på morgonen. Diagnosen ställs med visusprövning, biomikroskopi, fluoresceinfärgning, noggrann inspektion efter främmande kropp och bedömning av kornealsensibilitet. Infektiös keratit, perforation och intraokulär skada måste alltid uteslutas.

En liten, okomplicerad traumatisk erosion läker vanligen inom 24 till 48 timmar. Behandlingen består av smörjande preparat, peroral analgesi och ofta lokal antibiotikaprofylax, även om randomiserade studier inte säkert har visat att antibiotika förebygger infektion [1]. Kontaktlinsrelaterade epiteldefekter ska betraktas som högrisklesioner och handläggas skyndsamt med kontaktlinsuppehåll, antibiotika med effekt mot Pseudomonas och tät uppföljning. Tryckförband förbättrar varken smärta eller läkning och ska inte användas rutinmässigt [2]. Topikala NSAID kan minska smärta och behovet av peroral analgesi under de första dygnen, men ska användas kortvarigt och selektivt [3,4]. Lokalbedövande ögondroppar är värdefulla vid undersökningen men bör inte rutinmässigt förskrivas för egenbehandling, eftersom säkerheten utanför noggrant utvalda patienter och korta behandlingsförlopp fortfarande är osäker [5].

Vid recidiverande korneal erosion behandlas den akuta epiteldefekten som en traumatisk erosion. Efter epitelisering ges långvarig profylax med konserveringsfria tårsubstitut dagtid och smörjande eller hyperton salva till natten. Utebliven effekt motiverar ögonläkarbedömning för behandling av samsjuklighet, terapeutisk kontaktlins, doxycyklin i kombination med lokal kortikosteroid eller kirurgisk behandling. Diamantborrpolering efter epiteldebridering har bäst stöd bland de kirurgiska metoderna, men evidensunderlaget för behandling av recidiverande erosion är överlag begränsat [6,7].

Bakgrund och epidemiologi

I denna artikel används korneal erosion som samlingsbegrepp för en ytlig förlust av kornealepitel. Två kliniskt skilda situationer behöver särskiljas:

• Akut traumatisk korneal erosion, ofta benämnd korneal abrasion, uppstår efter en definierad skada.
• Recidiverande korneal erosion, RCE, innebär återkommande episoder av epitelavlossning på grund av bristande adhesion mellan epitelet och dess basalmembran.

Akuta erosioner är vanliga inom primärvård, akutmottagning och ögonsjukvård. Rapporterad incidens bland patienter som söker akutmottagning är omkring 3 per 1 000 personer, med högst förekomst hos yngre yrkesverksamma män och vid arbetsrelaterade ögonskador [8]. Vanliga skadeorsaker är fingernaglar, papper, växtmaterial, verktyg, metallpartiklar, kosmetika och främmande kropp under ögonlocket. Erosion kan också uppkomma efter avlägsnande av en korneal främmande kropp eller i samband med ögonkirurgi.

Kontaktlinsanvändning är en särskild riskfaktor eftersom epiteldefekten kan kompliceras av mikrobiell keratit. Incidensen av mikrobiell keratit har uppskattats till omkring 1,9 till 4,1 per 10 000 kontaktlinsbärare och år vid dagbruk och omkring 20 per 10 000 och år vid nattbruk. Pseudomonas aeruginosa är en vanlig och potentiellt aggressiv patogen [9,10].

Recidiverande korneal erosion drabbar främst vuxna. I publicerade serier har 45 till 64 procent haft föregående mekaniskt trauma och 19 till 29 procent epitelial basalmembrandystrofi, EBMD [6]. I en klinisk serie med 104 patienter hade 45 procent tidigare trauma, 29 procent EBMD och 17 procent både trauma och EBMD. Mer än 87 procent av erosionerna var lokaliserade till korneas nedre tredjedel [11].

EBMD, även kallad map-dot-fingerprint-dystrofi, är vanlig och kan förekomma hos upp till 15 procent av befolkningen. De flesta har inga eller lindriga symtom. Andra predisponerande faktorer för recidiverande erosion är:

• torra ögon
• blefarit och meibomkörteldysfunktion
• okulär rosacea
• diabetes mellitus
• tidigare refraktiv kirurgi, kataraktkirurgi eller korneal transplantation
• korneala dystrofier och degenerationer
• tidigare herpeskeratit
• exponering på grund av lagoftalmus eller ögonlocksproblem.

Diabetes kan medföra nedsatt kornealsensibilitet, störd epiteladhesion och långsammare sårläkning. Diabetisk keratopati har i olika material rapporterats hos 47 till 64 procent av personer med diabetes, men uttrycket omfattar även punktat epitelengagemang, neuropati och tårfilmsrubbningar [12].

Patofysiologi

Kornealepitelet är ett flerskiktat skivepitel som förnyas kontinuerligt. Basalcellerna är förankrade i basalmembranet och Bowmans lager genom bland annat hemidesmosomer, integriner, laminin och kollagen. En okomplicerad epiteldefekt sluts genom cellmigration, proliferation och återbildning av förankringsstrukturer.

Efter mekaniskt trauma kan epitel och basalmembran separeras. Inflammation och aktivering av matrixmetalloproteinaser, särskilt MMP-2 och MMP-9, kan bryta ned komponenter i basalmembranet och försvaga epiteladhesionen. Vid EBMD bildas onormalt och redundant basalmembran som sträcker sig upp i epitelet. Epitelceller kan bli instängda som mikrocystor och förankringen till underlaget blir bristfällig [6].

Under natten minskar tårproduktionen och ögats yta blir torrare. Adhesionen mellan ögonlockets tarsala konjunktiva och kornealepitelet ökar. När ögat öppnas på morgonen uppkommer en skjuvkraft som kan dra loss ett dåligt förankrat epitel. Detta förklarar den karakteristiska morgonsmärtan vid recidiverande erosion.

Meibomkörteldysfunktion och okulär rosacea kan förstärka inflammation och öka MMP-9-aktiviteten. Diabetes påverkar både epitelceller, sensoriska nerver och lokala immunceller, vilket bidrar till nedsatt sensibilitet och fördröjd epitelisering [12].

Klinisk bild

Akut traumatisk erosion

Symtomen kommer vanligen omedelbart efter en skada:

• kraftig ensidig ögonsmärta
• främmande kroppskänsla
• tårflöde
• fotofobi
• blefarospasm
• konjunktival injektion
• dimsyn om defekten ligger centralt eller om tårfilmen är påverkad.

Smärtan kan vara oproportionerligt stark i förhållande till defektens storlek eftersom kornea är mycket tätt innerverad. Smärtan lindras typiskt omedelbart av lokalbedövning vid undersökningen. Utebliven lindring bör väcka misstanke om annan smärtgenes, exempelvis främre uveit, akut glaukom eller sklerit.

En främmande kropp under övre ögonlocket kan orsaka multipla vertikala, linjära erosioner. Efter metallisk främmande kropp kan en rostring kvarstå. Snabbroterande metall mot metall, borrning eller hamring innebär risk för penetrerande skada även om den synliga epiteldefekten är liten.

Recidiverande korneal erosion

RCE ger typiskt:

• plötslig skarp smärta under natten eller vid uppvaknande
• återkommande ensidiga episoder
• tårflöde, rodnad och fotofobi
• övergående dimsyn
• episoder som varar från minuter till flera dygn.

Erosionen uppträder ofta månader eller år efter det ursprungliga traumat. Patienten kan därför ha glömt skadan. Vid EBMD kan båda ögonen ha morfologiska förändringar även om bara ett öga är symtomatiskt.

Mellan episoderna kan kornea vara normal vid rutinmässig undersökning. Alternativa fynd är löst epitel, punktformiga förändringar, mikrocystor, kartliknande linjer, fingeravtrycksmönster eller negativ fluoresceinfärgning. Ärr kan utvecklas efter upprepade episoder.

Varningsfynd

Följande fynd talar mot en enkel erosion och motiverar akut ögonläkarbedömning:

• tydlig synnedsättning som inte förklaras av en liten central epiteldefekt
• kornealt infiltrat, gråvit stromal grumling eller ulceration
• purulent sekret
• hypopyon eller uttalad främre kammarreaktion
• positivt Seidel-test
• oregelbunden eller spetsig pupill
• grunt främre kammardjup
• prolaps av uvea eller annan vävnad
• misstänkt intraokulär främmande kropp
• kemisk eller termisk skada
• utebliven epitelisering eller tilltagande defekt
• nedsatt kornealsensibilitet
• kontaktlinsanvändare med smärta och infiltrat
• smärta som är uttalad men inte lindras av diagnostisk lokalbedövning.

Utredning och diagnostik

Anamnes

Efterfråga:

• tidpunkt och mekanism
• arbete med metall, glas, slipmaskin eller högtrycksutrustning
• växtmaterial, jord eller förorenat vatten
• kontaktlinsanvändning, nattbruk, hygien och vattenexponering
• tidigare liknande morgonepisoder
• tidigare ögonkirurgi eller kornealsjukdom
• herpes simplex eller herpes zoster
• torra ögon, blefarit och rosacea
• diabetes, immunosuppression och neurologisk sjukdom
• användning av lokala ögonläkemedel
• synförändring, diplopi, huvudvärk, illamående eller färgade ringar kring ljus.

Klinisk undersökning

Undersök båda ögonen. Lokalbedövning ska om möjligt ges först efter initial bedömning av kornealsensibilitet.

1. Visus före behandling. Dokumentera monokulärt visus med aktuell korrektion. Om patienten inte kan öppna ögat kan en diagnostisk droppe lokalbedövning användas.
2. Yttre inspektion. Bedöm ögonlock, sår, svullnad, proptos, konjunktiva och främmande kropp.
3. Pupiller och ögonmotorik. Pupillform, direkt och indirekt ljusreaktion samt relativ afferent pupilldefekt ska bedömas.
4. Biomikroskopi. Inspektera epitel, stroma, främre kammare och iris.
5. Fluoresceinfärgning. En epiteldefekt färgas tydligt grön i koboltblått ljus. Dokumentera läge, form och uppskattad storlek.
6. Ögonlockseversion. Evertera särskilt övre ögonlocket vid främmande kroppskänsla eller vertikala erosioner.
7. Seidel-test vid penetrationsmisstanke. Utspädning och strömning av fluorescein över ett sår talar för läckage av kammarvatten. Tryck inte på ögat om öppen skada misstänks.
8. Kornealsensibilitet. Jämför sidorna före ytterligare lokalbedövning. Nedsatt sensibilitet talar bland annat för herpeskeratit, neurotrof keratopati eller diabetesrelaterad neuropati.
9. Intraokulärt tryck. Mät endast när perforation och öppen ögonskada har uteslutits.

En enkel fluoresceinfärgande epiteldefekt utan stromalt infiltrat, främre kammarreaktion eller perforation är förenlig med korneal erosion. Vid RCE bör biomikroskopin omfatta båda korneorna med direkt och retroillumination. Negativ färgning kan synliggöra upphöjda basalmembranstrukturer [6].

Främre segments-OCT eller in vivo-konfokalmikroskopi behövs sällan men kan påvisa subtil EBMD, epitelmikrocystor eller avvikande basalmembran när diagnosen är oklar.

När ska odling tas?

En okomplicerad erosion ska inte odlas. Korneal skrapodling övervägs av ögonläkare vid:

• stromalt infiltrat eller korneal ulceration
• central, djup eller stor lesion
• atypiskt utseende
• kontaktlinsrelaterad keratit
• trauma med växtmaterial
• immunsuppression
• terapisvikt eller progress trots antibiotika.

Kontaktlinsrelaterad mikrobiell keratit kan orsakas av bakterier, svamp eller Acanthamoeba. Pseudomonas är vanligt vid bakteriell keratit. Vattenexponering och kontaktlinser ökar misstanken om Acanthamoeba [9].

Praktisk handläggningsalgoritm

flowchart TD
A["Smärta, fotofobi eller<br>främmande kroppskänsla"] --> B["Visus, pupiller, anamnes<br>och biomikroskopi"]
B --> C["Fluorescein och<br>ögonlockseversion"]
C --> D["Perforation, infiltrat,<br>hypopyon eller uttalad synförlust?"]
D -->|"Ja"| E["Skydda ögat och ordna<br>akut ögonläkarbedömning"]
D -->|"Nej"| F["Kontaktlinsrelaterad<br>epiteldefekt?"]
F -->|"Ja"| G["Kontaktlinsuppehåll,<br>antipseudomonalt antibiotikum<br>och kontroll inom 24 timmar"]
F -->|"Nej"| H["Enkel traumatisk erosion"]
H --> I["Smörjning, analgesi och<br>eventuell antibiotikaprofylax"]
I --> J["Liten defekt, normalt visus<br>och tydlig förbättring?"]
J -->|"Ja"| K["Egenobservation med<br>tydliga återkomstinstruktioner"]
J -->|"Nej"| L["Kontroll inom 24 timmar"]
L --> M["Läker inte eller<br>återkommer?"]
M -->|"Ja"| N["Ögonläkarbedömning för infektion,<br>främmande kropp, EBMD eller RCE"]
M -->|"Nej"| O["Avsluta akutbehandling<br>när epitelet är slutet"]

Differentialdiagnoser

Herpeskeratit skiljs från RCE genom dendritisk morfologi och nedsatt kornealsensibilitet. Neurotrof keratopati ger däremot ofta liten smärta trots en påtaglig epiteldefekt. Infektiös keratit kännetecknas av stromalt infiltrat, ibland hypopyon, och kan snabbt ge bestående synförlust [6].

Behandling

Akut traumatisk korneal erosion

Rengöring och främmande kropp

Spola ögat med steril natriumkloridlösning om lösa partiklar misstänks. En ytlig främmande kropp kan efter lokalbedövning avlägsnas med fuktad bomullspinne eller lämpligt sterilt instrument av van undersökare. Avbryt och remittera vid djup främmande kropp, uttalad rostring, central lesion, penetrationsmisstanke eller bristande vana.

Patienten ska inte bära kontaktlinser under läkningen. Den aktuella linsen, etuiet och linsvätskan bör sparas om infektion misstänks.

Smörjning

Konserveringsfria tårsubstitut minskar friktion och främmande kroppskänsla. Smörjande ögonsalva kan användas till natten och ger längre kontakttid men övergående dimsyn.

Antibiotikaprofylax

Lokal antibiotikaprofylax används ofta tills epitelet har slutit sig, särskilt efter främmande kropp, förorenad skada eller större epiteldefekt. Evidensen är dock osäker. En Cochraneöversikt identifierade två randomiserade studier med totalt 527 deltagare men ingen jämförelse mellan antibiotika och ingen antibiotika. Det gick därför inte att avgöra om profylax förebygger infektion eller påskyndar läkningen, och inget preparat kunde visas vara överlägset [1].

Vid en ren, liten erosion hos en person utan kontaktlinser kan kloramfenikol användas enligt lokalt preparat och ordinationsstöd, vanligen som salva eller droppar under några dagar och tills epitelet är slutet. Preparatval och dosering varierar mellan länder och produkter. Svenska rekommendationer och aktuell produktresumé bör följas.

Kontaktlinsrelaterad erosion kräver antibiotikum med effekt mot Pseudomonas, i regel en lokal fluorokinolon, samt kontroll inom 24 timmar. Kloramfenikol som enda behandling är olämpligt vid misstänkt Pseudomonasinfektion. Om infiltrat föreligger ska tillståndet handläggas som mikrobiell keratit, inte som enkel erosion. Kontaktlinsbruk är en ledande riskfaktor för mikrobiell keratit i industrialiserade länder, och nattbruk ökar risken tydligt [9,10].

Smärtbehandling

Paracetamol är förstahandsval vid lindrig till måttlig smärta. Peroralt NSAID kan användas om kontraindikation saknas. Starka opioider behövs sällan och bör inte ersätta förnyad undersökning vid kvarstående svår smärta.

Topikala NSAID kan övervägas under högst 24 till 48 timmar hos en vuxen med enkel traumatisk erosion och säker uppföljning. En systematisk översikt av 33 studier och 4 167 patienter fann minskad smärta efter 24 och 48 timmar samt 53 procent lägre användning av peroral räddningsanalgesi [4]. En äldre Cochraneöversikt fann mindre behov av peroral analgesi men bedömde evidensen som låg och kunde inte säkert visa kliniskt betydelsefull smärtreduktion [3]. Undvik topikala NSAID vid infektion, komplicerad ögonyta, fördröjd epitelisering eller samtidig lokal steroidbehandling utan ögonläkarordination.

Cykloplegika lindrar inte rutinmässigt smärta vid okomplicerad erosion. De kan övervägas av ögonläkare vid traumatisk irit eller uttalad ciliär spasm [8].

Lokalbedövande droppar används för diagnostik och ingrepp. Små randomiserade studier har rapporterat god analgesi med tetrakain i högst 24 timmar utan påvisad skillnad i läkning eller komplikationer [13,14]. En Cochraneöversikt av nio studier och 556 patienter bedömde emellertid säkerhets- och effektunderlaget som mycket osäkert [5]. Lokalbedövning ska därför inte rutinmässigt lämnas ut för egenbehandling. Upprepad eller långvarig användning kan maskera försämring och är associerad med epiteltoxicitet, keratit och kornealsmältning.

Doser och preparattillgänglighet kan skilja sig i Sverige. Aktuell produktresumé och regional läkemedelsrekommendation ska kontrolleras.

Tryckförband

Tryckförband ska inte användas rutinmässigt. En Cochraneöversikt av 12 studier och 1 080 deltagare fann ingen relevant förbättring av smärta eller läkning. Efter 24 timmar var erosioner möjligen något mindre ofta läkta med förband, och den genomsnittliga läkningen var 0,14 dygn långsammare [2]. Förband försvårar dessutom egenobservation och får aldrig användas vid kontaktlinsrelaterad skada eller misstänkt infektion.

Tetanusprofylax

En ytlig, icke-penetrerande korneal erosion är inte i sig indikation för tetanusprofylax [16]. Vaccinationsskyddet ska däremot bedömas enligt vanliga sårskaderiktlinjer vid penetrerande skada, förorenat periokulärt sår eller samtidig hudskada.

Recidiverande korneal erosion

Akut episod

Den akuta epiteldefekten behandlas med:

• konserveringsfria tårsubstitut
• smörjande salva
• lokal antibiotikaprofylax tills epitelet är slutet
• peroral analgesi
• vid behov specialistinsatt terapeutisk kontaktlins.

Lokal kortikosteroid ska inte appliceras på en obehandlad akut epiteldefekt om infektion inte säkert har uteslutits.

Profylax efter epitelisering

När epitelet är slutet inriktas behandlingen på minskad nattlig friktion och förbättrad epiteladhesion:

• konserveringsfria tårsubstitut flera gånger dagligen
• smörjande ögonsalva eller hyperton natriumkloridsalva till natten
• behandling av blefarit, meibomkörteldysfunktion och torra ögon
• undvikande av uttorkning och mekanisk gnidning
• långsam öppning av ögonen på morgonen, gärna efter applicering av tårsubstitut.

Hyperton natriumklorid används ofta under 6 till 12 månader efter epitelisering [6]. Behandlingen kan svida och har begränsat stöd från randomiserade studier. Cochraneöversikten av RCE inkluderade endast 10 små studier med sammanlagt 505 deltagare och fann överlag otillräcklig evidens för att rangordna medicinska behandlingar [7].

Terapeutisk kontaktlins

En mjuk bandagelins kan skydda epitelet mot ögonlockets skjuvkraft och ge snabb smärtlindring. Den bör provas ut och följas av ögonläkare. Samtidig antibiotikaprofylax och täta kontroller krävs på grund av infektionsrisken. Linsen byts enligt linstyp och lokalt protokoll. Den randomiserade evidensen visar inte säkert bättre symtomkontroll än smörjande behandling [7].

Doxycyklin och lokal kortikosteroid

Vid terapiresistent RCE, särskilt tillsammans med meibomkörteldysfunktion eller okulär rosacea, kan ögonläkare ordinera doxycyklin 50 mg 2 gånger dagligen i 2 månader tillsammans med lokal kortikosteroid 3 gånger dagligen i 2 till 3 veckor. Behandlingen syftar till att minska MMP-9-aktivitet och inflammation.

Stödet kommer främst från en liten fallserie med sju patienter. Samtliga läkte inom 2 till 10 dagar och ingen fick recidiv under en genomsnittlig uppföljning på 21,9 månader [15]. Resultatet är lovande men kan inte generaliseras utan försiktighet. Doxycyklin är kontraindicerat vid graviditet och används med särskild försiktighet hos barn. Lokal steroid kräver utesluten infektion och kontroll av bland annat intraokulärt tryck.

Autologt serum och blodbaserade ögondroppar

Autologa serumdroppar kan övervägas vid terapiresistent sjukdom eller uttalad ögonytesjukdom. I en prospektiv studie med 33 tidigare terapiresistenta patienter gavs serumdroppar 6 gånger dagligen under 3 månader och därefter 4 gånger dagligen under 3 månader. Ingen fick recidiv under behandlingen och 28 av 33 förblev recidivfria under en genomsnittlig uppföljning på 30 månader [17].

Autologa trombocytrika plasmadroppar har i en retrospektiv jämförelse minskat recidivfrekvensen från 0,39 till 0,06 episoder per månad jämfört med enbart smörjande behandling [18]. Dessa preparat kräver kvalitetssäkrad framställning och används inom specialiserad ögonsjukvård.

Kirurgisk behandling vid recidiverande erosion

Kirurgi övervägs vid frekventa, funktionsbegränsande recidiv trots flera månaders adekvat konservativ behandling. Valet styrs av förändringens läge, EBMD, kornealtjocklek och tidigare ingrepp.

Diamantborrpolering har det tydligaste randomiserade stödet. I en studie med 48 ögon gav diamantborr efter epiteldebridering färre större och mindre recidiv och färre nya kirurgiska ingrepp än enbart epiteldebridering [19]. Cochraneanalysen uppskattade relativ risk för recidiv till 0,07, med 95 procents konfidensintervall 0,01 till 0,50, men resultatet kommer från en enda liten studie [7].

Anterior stromal punktion bör begränsas till områden utanför den centrala synaxeln. I en serie med 35 ögon var 62,9 procent symtomfria och resterande patienter hade lindrigare episoder efter i genomsnitt 14 månader. Sjutton procent behövde ytterligare ingrepp [20].

Vid PTK avlägsnas epitelet och excimerlaser ablaterar ett mycket ytligt stromalt lager. Metoden kan jämna ut kornean och förbättra ny epiteladhesion men medför risk för haze, hyperopisering och recidiv [21]. I en randomiserad studie med 33 ögon gav alkoholassisterad delaminering och PTK liknande resultat. Fullständig eller partiell symtomlindring sågs hos 65 respektive 63 procent, och recidiv hos fem respektive sex ögon [22].

Uppföljning och prognos

En liten erosion, högst cirka 4 mm, hos en person utan kontaktlinser behöver inte alltid planerad återkontroll om visus är normalt, ingen infektion misstänks och symtomen tydligt förbättras. Patienten ska få skriftliga återkomstinstruktioner [23].

Kontroll inom 24 timmar rekommenderas vid:

• kontaktlinsrelaterad erosion
• större eller central defekt
• nedsatt visus
• kvarvarande främmande kropp eller rostring
• osäker diagnos
• uttalad smärta
• endast ett fungerande öga
• diabetes, immunosuppression eller känd ögonytesjukdom
• barn eller patient som är svår att undersöka.

Vid kontroll dokumenteras visus, symtom, epiteldefektens storlek, eventuellt infiltrat och främre kammarreaktion. Okomplicerade små erosioner läker vanligen inom 24 till 48 timmar. En defekt som inte tydligt minskat efter ett dygn eller inte epiteliserat efter 48 till 72 timmar ska föranleda omprövning av diagnosen och vanligen ögonläkarbedömning.

Remittera akut vid försämrat visus, ökande smärta, tilltagande rodnad, infiltrat, sekret, hypopyon eller misstänkt perforation. Kontaktlinsbärare ska instrueras att inte återuppta linsbruk förrän epitelet är slutet, ögat är symtomfritt och antibiotikabehandlingen är avslutad. Den aktuella linsen och linsbehållaren bör kasseras eller bytas enligt ögonläkarens instruktioner. Nattbruk, vattenkontakt och bristande hand- eller etuiförvaring ska korrigeras eftersom dessa är modifierbara riskfaktorer för mikrobiell keratit [9].

Prognosen efter en okomplicerad akut erosion är god och permanent synpåverkan är ovanlig. Komplikationer omfattar infektiös keratit, ärr, oregelbunden astigmatism och RCE. Prognosen vid RCE är också oftast god, men förloppet kan vara långdraget och recidiv kan uppstå flera år efter skadan. EBMD kan vara bilateral och kräva långvarig profylax. Eftersom den jämförande evidensen är begränsad bör behandlingen individualiseras och invasiva åtgärder reserveras för patienter med dokumenterade, återkommande och funktionsbegränsande episoder.

Källor

1. Algarni AM, Guyatt GH, Turner A m.fl. Antibiotic prophylaxis for corneal abrasion. Cochrane Database Syst Rev 2022. PMID: 35622535
2. Lim CH, Turner A, Lim BX. Patching for corneal abrasion. Cochrane Database Syst Rev 2016. PMID: 27457359
3. Wakai A, Lawrenson JG, Lawrenson AL m.fl. Topical non-steroidal anti-inflammatory drugs for analgesia in traumatic corneal abrasions. Cochrane Database Syst Rev 2017. PMID: 28516471
4. Yu CW, Kirubarajan A, Yau M m.fl. Topical pain control for corneal abrasions: A systematic review and meta-analysis. Acad Emerg Med 2021. PMID: 33508879
5. Sulewski M, Leslie L, Liu SH m.fl. Topical ophthalmic anesthetics for corneal abrasions. Cochrane Database Syst Rev 2023. PMID: 37555621
6. Miller DD, Hasan SA, Simmons NL m.fl. Recurrent corneal erosion: a comprehensive review. Clin Ophthalmol 2019. PMID: 30809089
7. Watson SL, Leung V. Interventions for recurrent corneal erosions. Cochrane Database Syst Rev 2018. PMID: 29985545
8. Thiel B, Sarau A, Ng D. Efficacy of Topical Analgesics in Pain Control for Corneal Abrasions: A Systematic Review. Cureus 2017. PMID: 28480151
9. Zimmerman AB, Nixon AD, Rueff EM. Contact lens associated microbial keratitis: practical considerations for the optometrist. Clin Optom 2016. PMID: 30214344
10. Stapleton F, Carnt N. Contact lens-related microbial keratitis: how have epidemiology and genetics helped us with pathogenesis and prophylaxis. Eye 2012. PMID: 22134592
11. Reidy JJ, Paulus MP, Gona S. Recurrent erosions of the cornea: epidemiology and treatment. Cornea 2000. PMID: 11095047
12. Yu FX, Lee PSY, Yang L m.fl. The impact of sensory neuropathy and inflammation on epithelial wound healing in diabetic corneas. Prog Retin Eye Res 2022. PMID: 34991965
13. Waldman N, Densie IK, Herbison P. Topical tetracaine used for 24 hours is safe and rated highly effective by patients for the treatment of pain caused by corneal abrasions: a double-blind, randomized clinical trial. Acad Emerg Med 2014. PMID: 24730399
14. Shipman S, Painter K, Keuchel M m.fl. Short-Term Topical Tetracaine Is Highly Efficacious for the Treatment of Pain Caused by Corneal Abrasions: A Double-Blind, Randomized Clinical Trial. Ann Emerg Med 2021. PMID: 33121832
15. Dursun D, Kim MC, Solomon A m.fl. Treatment of recalcitrant recurrent corneal erosions with inhibitors of matrix metalloproteinase-9, doxycycline and corticosteroids. Am J Ophthalmol 2001. PMID: 11438047
16. Mukherjee P, Sivakumar A. Tetanus prophylaxis in superficial corneal abrasions. Emerg Med J 2003. PMID: 12533374
17. Ziakas NG, Boboridis KG, Terzidou C m.fl. Long-term follow up of autologous serum treatment for recurrent corneal erosions. Clin Exp Ophthalmol 2010. PMID: 20456438
18. Lee JH, Kim MJ, Ha SW m.fl. Autologous Platelet-rich Plasma Eye Drops in the Treatment of Recurrent Corneal Erosions. Korean J Ophthalmol 2016. PMID: 27051257
19. Wong VW, Chi SC, Lam DS. Diamond burr polishing for recurrent corneal erosions: results from a prospective randomized controlled trial. Cornea 2009. PMID: 19158556
20. Avni Zauberman N, Artornsombudh P, Elbaz U m.fl. Anterior stromal puncture for the treatment of recurrent corneal erosion syndrome: patient clinical features and outcomes. Am J Ophthalmol 2014. PMID: 24439438
21. Nagpal R, Maharana PK, Roop P m.fl. Phototherapeutic keratectomy. Surv Ophthalmol 2020. PMID: 31306672
22. Chan E, Jhanji V, Constantinou M m.fl. A randomised controlled trial of alcohol delamination and phototherapeutic keratectomy for the treatment of recurrent corneal erosion syndrome. Br J Ophthalmol 2014. PMID: 23759442
23. Wipperman JL, Dorsch JN. Evaluation and management of corneal abrasions. Am Fam Physician 2013. PMID: 23317075