Kvalsterallergi: diagnostik och behandling

Sammanfattning

Kvalsterallergi är en IgE-medierad luftvägsallergi mot framför allt husdammskvalstren Dermatophagoides pteronyssinus och Dermatophagoides farinae. Den vanligaste manifestationen är persistent allergisk rinit, ofta med konjunktivit och astma. Symtomen förekommer vanligen året runt, kan förvärras under höst och vinter och är ofta mest uttalade i sovrumsmiljö.

Diagnosen kräver både en förenlig anamnes och påvisad IgE-sensibilisering med pricktest eller allergenspecifikt IgE i serum. Ett positivt test utan motsvarande symtom visar sensibilisering, inte klinisk allergi. Astmasymtom ska efterfrågas aktivt och utredas med spirometri, inklusive bronkdilatationstest när detta är indicerat.

Behandlingen omfattar information, rimliga exponeringsreducerande åtgärder och symtomstyrd behandling. Intranasal kortikosteroid är förstahandsval vid persistent eller måttlig till svår rinit. Fast kombination av intranasal kortikosteroid och intranasalt antihistamin är ett effektivt alternativ när monoterapi inte räcker. Astma behandlas enligt etablerade astmariktlinjer och alltid med inhalationssteroid som grund när underhållsbehandling behövs.

Allergen immunterapi kan erbjudas vid kliniskt betydelsefull kvalsterutlöst rinit, med eller utan kontrollerad astma, när symtomen kvarstår trots adekvat behandling eller när patienten önskar sjukdomsmodifierande behandling. Både subkutan immunterapi, SCIT, och sublingual immunterapi, SLIT, kan vara effektiva. Behandlingen ska riktas mot kliniskt relevanta allergen, genomföras under specialistansvar och vanligen pågå i minst tre år. Immunterapi ska inte initieras vid okontrollerad astma eller under graviditet.

Bakgrund och epidemiologi

Husdammskvalster är mikroskopiska spindeldjur. I tempererade klimat dominerar D. pteronyssinus och D. farinae. Kvalstren lever framför allt i madrasser, sängkläder, stoppade möbler, textilier och mattor, där de får tillgång till hudfragment och ett gynnsamt mikroklimat. De viktigaste allergenkällorna är partiklar från kvalstrens avföring och kroppar.

Kvalster förökar sig bäst vid långvarigt hög relativ luftfuktighet och temperaturer omkring 18 till 30 °C. Förekomsten är därför större i varma och fuktiga klimat, kustnära områden och fuktiga eller dåligt ventilerade byggnader. Torr vinterluft begränsar kvalsterpopulationen i kalla klimat, men moderna välisolerade bostäder kan bevara tillräcklig luftfuktighet för fortsatt exponering [1].

Den globala förekomsten varierar kraftigt med klimat, bostadsförhållanden, ålder och undersökningsmetod. Sensibilisering är betydligt vanligare än kliniskt verifierad kvalsterallergi. Allergisk rinit förekommer hos ungefär 10 till 15 procent av barn och omkring en fjärdedel av vuxna i vissa europeiska populationer, men endast en andel har kvalster som huvudsaklig utlösande faktor [2]. Sensibilisering mot kvalster börjar ofta under förskoleåren och är associerad med ökad risk för senare astma.

Rinit och astma ska betraktas som manifestationer i en sammanhängande luftväg. Allergisk rinit är vanlig hos personer med astma och är associerad med sämre astmakontroll, mer sömnstörning och större läkemedelsbehov. ARIA klassificerar rinit efter varaktighet och funktionspåverkan, snarare än som enbart säsongsbunden eller perenn sjukdom [3].

Kvalsterallergi ger ofta persistent rinit, men symtomens intensitet kan variera under året. En tydlig försämring under pollensäsongen talar för samtidig pollensensibilisering, medan besvär vid djurkontakt eller i särskilda byggnader kan tyda på andra kliniskt relevanta allergen.

Patofysiologi

Kvalsterallergi är huvudsakligen en IgE-medierad typ 2-inflammation. Allergener passerar luftvägsepitelet, tas upp av antigenpresenterande celler och stimulerar differentiering av T-hjälparceller mot en typ 2-profil. IL-4 och IL-13 driver klassbyte till allergenspecifikt IgE, medan IL-5 bidrar till eosinofil inflammation. Vid förnyad exponering korsbinds IgE på mastceller och basofiler, vilket frigör histamin, leukotriener och andra mediatorer.

Den omedelbara reaktionen orsakar klåda, nysningar och sekretion. Den senare inflammatoriska fasen bidrar till slemhinnesvullnad, nästäppa, bronkiell hyperreaktivitet och långvariga symtom.

De viktigaste molekylära allergenen från D. pteronyssinus är Der p 1, Der p 2 och Der p 23. Der p 1 är ett cysteinproteas som kan skada epitelbarriären. Der p 2 har strukturella och funktionella likheter med molekyler i TLR4-signaleringen och kan förstärka medfödd immunaktivering. Der p 23 är ett viktigt huvudallergen, men innehållet i diagnostiska och terapeutiska extrakt kan variera [1].

Sensibilisering mot tropomyosin, Der p 10, kan ge korsreaktivitet med tropomyosin i räkor, andra skaldjur, kackerlackor och vissa blötdjur. Ett positivt IgE-test mot räka hos en kvalstersensibiliserad person behöver därför inte betyda klinisk födoämnesallergi. Bedömningen måste utgå från reaktioner efter intag, inte enbart laboratoriefynd [4].

Klinisk bild

Övre luftvägar och ögon

Typiska symtom är:

• nästäppa
• vattnig rinorré
• nysningar, ofta i serier
• näs- eller gomklåda
• röda, kliande eller rinnande ögon
• postnasalt sekret och harklingar
• hosta, särskilt nattetid
• nedsatt luktsinne vid uttalad slemhinnesvullnad
• munandning och snarkning hos barn

Kvalsterallergi bör särskilt övervägas vid symtom året runt, besvär i sovrummet, symtom vid bäddning eller dammande städning och förbättring efter längre vistelse i en annan miljö. Patienten kan samtidigt reagera på pollen, pälsdjur eller mögel, vilket gör mönstret mindre tydligt.

Långvarig nästäppa kan ge sömnstörning, dagtrötthet, koncentrationssvårigheter och försämrad skol- eller arbetsförmåga. Hos barn kan irritabilitet, munandning och sömnproblem dominera över spontant rapporterad näsklåda.

Nedre luftvägar

Fråga aktivt efter:

• episodisk pipande andning
• nattlig hosta
• ansträngningsutlösta symtom
• tryck över bröstet
• återkommande behov av bronkdilaterare
• försämring vid städning, vistelse i sängmiljö eller i fuktiga byggnader

Frånvaro av auskultatoriska fynd utesluter inte astma. Kvalstersensibilisering är vanlig vid allergisk astma, men sambandet är kliniskt relevant först när exponering och symtom överensstämmer.

Hudmanifestationer

Personer med atopiskt eksem är ofta sensibiliserade mot kvalster. Sensibilisering behöver inte innebära att kvalster driver hudsjukdomen. Misstanken stärks av reproducerbar försämring i kvalsterrik miljö och samtidig kvalsterutlöst rinit eller astma. Immunterapi är inte rutinmässig förstahandsbehandling av atopiskt eksem, men en metaanalys fann förbättrad eksemsvårighetsgrad och livskvalitet hos selekterade patienter, till priset av fler biverkningar [5].

Utredning och diagnostik

Anamnes

Diagnostiken börjar med att fastställa sjukdomsfenotyp, funktionspåverkan och sannolik exponeringsrelation.

Efterfråga:

1. Nasala, okulära och bronkiella symtom.
2. Symtomens frekvens, varaktighet och dygnsvariation.
3. Försämring i sovrum, vid bäddning, dammsugning eller vistelse i fuktig bostad.
4. Säsongsvariation och reaktion vid djurkontakt.
5. Bostadens fukt, ventilation, synliga fuktskador och omfattning av textilier.
6. Astma, atopiskt eksem och annan allergisk sjukdom.
7. Läkemedelsanvändning, teknik och följsamhet.
8. Sömnstörning, frånvaro och påverkan på arbete, skola och fysisk aktivitet.
9. Yrkesexponering, särskilt arbete med spannmål, djurfoder eller lagrade livsmedel, där förrådskvalster kan vara relevanta.

Status

Undersök näsa, munhåla, svalg, ögon, hud och lungor. Vanliga men ospecifika fynd är blek eller ödematös nässlemhinna, klar sekretion och svullna nedre näsmusslor. Rodnad och purulent sekret talar mer för infektion, men färgat sekret är inte i sig bevis för bakteriell genes.

Bedöm septumdeviation, polyper, tonsill- eller adenoidhypertrofi och tecken på kronisk rinosinuit. Hos barn ska ensidig sekretion eller obstruktion väcka misstanke om främmande kropp eller strukturell avvikelse.

Påvisande av IgE-sensibilisering

Pricktest och allergenspecifikt IgE i serum är förstahandsmetoder. Testresultatet ska alltid värderas mot anamnesen. Allergisk rinit diagnostiseras genom typiska symtom och undersökningsfynd, med stöd av specifik allergitestning [2].

Pricktest

Pricktest utförs med standardiserat kvalsterextrakt samt positiv och negativ kontroll. En kvaddel som är minst 3 mm större än negativ kontroll brukar betraktas som positiv, förutsatt att kontrollerna är giltiga. Antihistaminer och vissa andra läkemedel kan hämma hudreaktionen och måste pausas enligt preparatets verkningstid och laboratoriets anvisningar.

Fördelar är snabbt svar, hög känslighet och möjlighet att samtidigt testa flera relevanta luftvägsallergen. Begränsningar är hudsjukdom, dermografism, läkemedelspåverkan och liten men reell risk för systemreaktion. Personal som utför pricktest ska kunna identifiera och behandla anafylaxi [6].

Allergenspecifikt IgE i serum

Specifikt IgE mot D. pteronyssinus och D. farinae är lämpligt när pricktest inte kan genomföras eller när resultatet behöver kompletteras. Analysens rapporteringsgräns är metodberoende, ofta omkring 0,35 kUA/L. Ett lågt positivt värde kan vara kliniskt relevant, medan ett högt värde fortfarande endast visar sensibilisering.

Total-IgE behövs inte rutinmässigt för diagnos. Ett normalt total-IgE utesluter inte allergi och ett högt värde är ospecifikt.

Komponentdiagnostik

Komponentanalys kan övervägas vid:

• oklar diskrepans mellan anamnes och extraktbaserade test
• misstänkt korsreaktivitet med skaldjur eller kackerlacka
• komplex polysensibilisering
• inför immunterapi när kvalsterallergins kliniska relevans är osäker

IgE mot Der p 1, Der p 2 och Der p 23 stöder genuin sensibilisering mot D. pteronyssinus. IgE mot Der p 10 kan förklara korsreaktion med skaldjur. Komponentdiagnostik är ett komplement, inte ett krav inför vanlig kvalsterimmunterapi. Det finns ännu ingen validerad komponentprofil som säkert förutsäger behandlingseffekt.

Astmautredning

Vid nedre luftvägssymtom görs spirometri med bronkdilatationstest. Normal spirometri mellan symtomperioder utesluter inte astma. Vid kvarstående misstanke kan variabilitet i PEF, FeNO, ansträngningstest eller bronkiell provokation vara aktuellt.

Astmakontroll ska dokumenteras före immunterapi. I en stor studie av kvalster-SLIT krävdes FEV1 på minst 70 procent av förväntat värde, vilket illustrerar att behandlingen har studerats hos patienter med bevarad lungfunktion och utan svår okontrollerad astma [7].

Nasal allergenprovokation

Nasal provokation är inte rutinundersökning. Den kan användas på specialistklinik när anamnes och sensibilisering inte överensstämmer, vid misstänkt lokal allergisk rinit eller när det är avgörande att fastställa kliniskt relevant allergen inför immunterapi.

Lokal allergisk rinit innebär lokal IgE-medierad näsreaktion trots negativt pricktest och frånvaro av specifikt IgE i serum. Diagnosen kräver vanligen positiv nasal allergenprovokation. Kvalster är en av de möjliga utlösande faktorerna [8].

Praktisk diagnostisk algoritm

flowchart TD
A["Persistent rinit, konjunktivit<br>eller misstänkt allergisk astma"] --> B["Kartlägg symtom, miljö,<br>säsong och samsjuklighet"]
B --> C["Pricktest eller specifikt IgE<br>mot kvalster och relevanta allergen"]
C -->|"Positivt test och tydlig symtomrelation"| D["Kliniskt relevant<br>kvalsterallergi"]
C -->|"Positivt test utan symtomrelation"| E["Sensibilisering utan säker<br>klinisk allergi"]
C -->|"Negativt test men stark misstanke"| F["Ompröva differentialdiagnoser<br>och överväg specialistutredning"]
D --> G["Bedöm rinitens svårighetsgrad<br>och utred eventuell astma"]
G --> H["Exponeringsråd och<br>symtomatisk behandling"]
H -->|"Otillräcklig kontroll eller önskemål<br>om sjukdomsmodifiering"| I["Bedöm lämplighet för<br>allergen immunterapi"]

Differentialdiagnoser

Bred screening med många allergen utan anamnestisk frågeställning ökar risken för kliniskt irrelevanta fynd. Födoämnestestning ingår inte i rutinutredning av rinit [9].

Behandling

Behandlingsmål

Målet är god symtomkontroll, normal sömn och aktivitet, minskat behov av akutmedicinering och god astmakontroll. Behandlingen ska anpassas efter symtomens svårighetsgrad, dominerande organ, samsjuklighet, patientens preferenser och möjlighet att följa långvarig behandling.

Exponeringsreducerande åtgärder

Enskilda åtgärder sänker ofta mängden kvalsterallergen i damm utan att ge tydlig klinisk förbättring. Madrassöverdrag har exempelvis inte förhindrat sensibilisering eller atopisk sjukdom i randomiserade långtidsstudier [10]. Systematiska översikter har inte heller visat säker klinisk effekt av konventionella kvalsteråtgärder vid astma [11].

Råd bör därför vara proportionerliga och genomförbara. Patienten ska inte ges intrycket att omfattande sanering kan ersätta effektiv läkemedelsbehandling.

Rimliga åtgärder är:

• åtgärda fuktproblem och säkerställ fungerande ventilation
• eftersträva låg inomhusfuktighet, särskilt i sovrummet
• tvätta sänglinne regelbundet vid minst 60 °C när materialet tillåter
• minska svårtvättade textilier och stoppade föremål i sovrummet
• tvätta eller avlägsna mjuka leksaker från sängen
• använda kvalstertäta överdrag till madrass och kudde som en del av ett kombinerat program, särskilt vid hög exponering
• låta någon annan dammsuga om städning tydligt provocerar symtom, eller använda välfungerande partikelfilter och vädra under städning

Luftrenare har begränsad förmåga att påverka kvalsterallergen som huvudsakligen finns i sängar och dammreservoarer. Akaricider, kemiska allergendenaturerare och rutinmässigt avlägsnande av alla mattor har otillräckligt stöd för generell rekommendation. En äldre men detaljerad genomgång framhåller att flera samtidiga åtgärder sannolikt krävs för en påtaglig minskning av den personliga exponeringen [12].

Farmakologisk behandling av rinit och konjunktivit

Intranasal kortikosteroid är förstahandsval vid persistent eller måttlig till svår allergisk rinit. Regelbunden användning är effektivare än sporadisk behandling. Patienten ska rikta munstycket snett utåt mot örat, inte mot septum, och undvika kraftig inandning som för läkemedlet till svalget.

Vid otillräcklig effekt ska man först kontrollera diagnos, följsamhet, teknik och samtidig exponering. Fast kombination av intranasalt antihistamin och kortikosteroid ger större symtomreduktion än enbart kortikosteroid, men kan ge smakstörning [13,14]. Tillägg av peroralt antihistamin till intranasal kortikosteroid ger däremot liten eller ingen ytterligare effekt på total nässymtombörda [15].

Andra generationens perorala antihistaminer är lämpliga vid lindrig sjukdom, klåda, nysningar och ögonsymtom. De är mindre effektiva mot nästäppa än intranasala kortikosteroider. Första generationens sederande antihistaminer bör undvikas på grund av dåsighet, kognitiv påverkan och antikolinerga effekter.

Koksaltsköljning kan minska symtom och har låg biverkningsrisk, men evidensen är av låg kvalitet. Det är ett komplement, inte en ersättning för intranasal kortikosteroid vid måttlig till svår rinit [16].

Montelukast är mindre effektivt än intranasal kortikosteroid och vanligen även mindre effektivt än peroralt antihistamin. Det bör inte väljas enbart för okomplicerad rinit, men kan i enskilda fall övervägas vid samtidig astma. Patienten ska informeras om möjliga neuropsykiatriska biverkningar [17].

Avsvällande nässprej bör endast användas kortvarigt, vanligen högst 7 till 10 dagar, på grund av risk för rhinitis medicamentosa. Systemiska kortikosteroider och depåsteroider ska inte användas rutinmässigt vid allergisk rinit [9].

Doser och godkända åldersgränser kan skilja mellan produkter. Aktuell svensk produktresumé ska kontrolleras, särskilt för barn, graviditet och patienter med njur- eller leverfunktionsnedsättning.

Behandling av samtidig astma

Astma ska behandlas enligt gällande astmariktlinjer. Inhalationssteroid är grunden i underhållsbehandlingen. Kvalsterimmunterapi ersätter inte inhalationssteroid, och underhållsbehandling ska inte trappas ned enbart för att immunterapi har inletts.

Vid dålig kontroll ska inhalationsteknik, följsamhet, exponering och samsjuklighet bedömas. Okontrollerad astma är både ett skäl att intensifiera astmabehandlingen och en kontraindikation mot att starta allergen immunterapi.

Allergen immunterapi

Indikation

Överväg AIT när samtliga följande förutsättningar är uppfyllda:

• kliniskt betydelsefull rinit eller rinokonjunktivit, med eller utan kontrollerad allergisk astma
• påvisad IgE-sensibilisering mot kvalster
• trovärdig överensstämmelse mellan exponering och symtom
• otillräcklig kontroll trots korrekt använd läkemedelsbehandling och rimliga exponeringsåtgärder, eller stark önskan om sjukdomsmodifierande behandling
• förmåga och motivation att fullfölja flera års behandling

AIT ska begränsas till allergen som är kliniskt relevanta och bekräftade genom allergitestning [6]. Polysensibilisering är inte i sig ett hinder. Det avgörande är vilka allergen som faktiskt driver sjukdomen.

SLIT

Standardiserade kvalstertabletter innehåller extrakt från D. pteronyssinus och D. farinae. För en vanlig SQ-HDM-produkt är underhållsdosen en tablett med 12 SQ-HDM dagligen. För en 300 IR-produkt används en daglig underhållsdos om 300 IR efter produktspecifik upptrappning. Potensenheterna är tillverkarspecifika och kan inte jämföras eller omräknas mellan preparat.

Första dosen ska tas under medicinsk övervakning, vanligen med minst 30 minuters observation. Därefter tas tabletten dagligen i hemmet enligt produktresumén. Effekten kan börja märkas efter omkring 8 till 12 veckor, men behandlingen ska normalt fortsätta i minst tre år för avsedd långtidseffekt.

Stora studier hos vuxna och ungdomar har visat minskade rinitbesvär och minskat läkemedelsbehov. Effekten på kombinerade symtom- och läkemedelsskalor ligger ofta omkring 15 till 25 procent jämfört med placebo [18,19]. Hos barn 5 till 11 år gav 12 SQ-HDM under ett år en relativ reduktion av kombinerad rinitpoäng på 22 procent, med förbättrad livskvalitet och få behandlingsavbrott [20].

I en studie av vuxna med kvalsterrelaterad astma minskade SLIT risken för måttlig eller svår exacerbation under kontrollerad nedtrappning av inhalationssteroid. Den absoluta riskreduktionen var 9 till 10 procentenheter under sex månader [7]. En bredare Cochraneöversikt fann däremot att evidensen för viktiga astmautfall fortfarande var begränsad och huvudsakligen avsåg mild eller måttlig, välkontrollerad astma [21].

Vanliga biverkningar är klåda i mun eller öron, svalgirritation och lokal svullnad. De börjar ofta under de första behandlingsdagarna och avtar vanligen inom dagar eller veckor. Systemreaktion och anafylaxi är mycket ovanliga men möjliga. I säkerhetsdata från mer än 235 000 behandlade patienter rapporterades sällsynta fall av anafylaxi och svår laryngofaryngeal reaktion, utan rapporterade dödsfall [22].

Nytillkommen dysfagi, retrosternal smärta eller ihållande refluxliknande symtom ska leda till behandlingsuppehåll och utredning av eosinofil esofagit.

SCIT

SCIT ges som upprepade subkutana injektioner med standardiserat kvalsterextrakt. Upptrappnings- och underhållsdoser är produkt- och klinikspecifika. Potensenheter mellan olika extrakt är inte utbytbara, varför en generell dos i mikrogram eller volym inte kan anges säkert. Behandlingen ska följa preparatets produktresumé och lokalt kvalitetssäkrat protokoll.

SCIT har dokumenterad effekt vid kvalsterutlöst rinit och kan minska astmasymtom och läkemedelsbehov vid mild till måttlig allergisk astma [18,23]. Hos barn med kvalsterastma visade en metaanalys minskade korttidssymtom och lägre läkemedelsanvändning, men betydande heterogenitet och fler lokala och systemiska reaktioner [23].

Injektionerna ska ges där anafylaxi kan behandlas omedelbart. Patienten observeras vanligen minst 30 minuter efter varje injektion. Astmakontroll ska bedömas före varje dos. Dos behöver omprövas efter behandlingsuppehåll, interkurrent sjukdom eller systemreaktion.

Aktuell tillgång, åldersindikation, kontraindikationer och subventionsstatus i Sverige kan avvika från internationella studier och förändras över tid. Svensk produktresumé och regional läkemedelsrekommendation ska därför kontrolleras före ordination.

Kontraindikationer och försiktighet

AIT ska inte initieras vid:

• okontrollerad eller instabil astma
• graviditet
• oförmåga att använda eller tolerera adrenalin vid anafylaxi
• akut sjukdom som tillfälligt ökar risken för reaktion

Relativa kontraindikationer inkluderar beta-blockerarbehandling, tidigare svår anafylaxi, aktiv systemisk autoimmun sjukdom, betydande immunsuppression och vissa allvarliga hjärt-kärlsjukdomar. Eosinofil esofagit är kontraindikation mot SLIT. Graviditet som inträffar under stabil underhållsbehandling kräver individuell bedömning. Upptrappning ska inte fortsätta under graviditet [6].

Uppföljning och prognos

Uppföljning av symtomatisk behandling

Utvärdera efter 4 till 8 veckor vid persistent rinit. Bedöm:

• nasala och okulära symtom
• sömn och dagfunktion
• behov av tilläggsläkemedel
• nässprejteknik och följsamhet
• biverkningar, särskilt epistaxis och sedering
• tecken på astma eller försämrad astmakontroll

Vid god kontroll används lägsta effektiva dos. Vid bristande kontroll ska diagnosen omprövas innan behandlingen eskaleras. Bedöm särskilt kronisk rinosinuit, strukturell obstruktion, läkemedelsutlöst rinit och samtidig exponering för andra allergen.

Uppföljning under immunterapi

Dokumentera symtom och läkemedelsbehov före start så att behandlingseffekten kan värderas. Ett enkelt kombinerat symtom- och läkemedelsmått, tillsammans med sömn, aktivitet och astmakontroll, är ofta mer användbart än enstaka laboratorievärden.

Vid uppföljning bedöms:

• följsamhet
• lokala och systemiska biverkningar
• rinit- och astmakontroll
• behov av symtomläkemedel
• patientens upplevda nytta
• om behandlingen fortfarande riktas mot relevant allergen

Upprepad pricktestning eller mätning av specifikt IgE rekommenderas inte för att bedöma behandlingseffekt. IgE kan vara oförändrat eller initialt öka trots klinisk förbättring. Testning kan vara motiverad om exponeringsmönstret förändras eller om nya symtom tillkommer [6].

Vid klinisk nytta bör AIT ges i minst tre år. Fortsatt behandling därefter individualiseras utifrån effekt, biverkningar, sjukdomens svårighetsgrad och patientens önskemål. Observationsdata visar att både SCIT och SLIT är associerade med långvarigt minskat behov av rinitläkemedel, och att uthållighet i behandlingen är kopplad till större effekt [24].

Prognos

Kvalsterallergi är ofta långvarig. Symtombördan kan minska med ålder eller förändrad exponering, men sensibiliseringen kvarstår ofta. Prognosen påverkas av astma, polysensibilisering, tobaksrök, fuktproblem, följsamhet och graden av luftvägsinflammation.

AIT är den enda etablerade behandling som kan ge kvarstående symtomminskning efter avslutad behandling. Evidensen är starkast för rinit. En möjlig minskning av risken för framtida astma eller nya sensibiliseringar har rapporterats, men storleken på den preventiva effekten är osäker och ska inte vara enda skälet att behandla.

Vid kvalsterutlöst astma är prognosen god när exponering, rinit och astma hanteras samordnat. Svår eller okontrollerad astma kräver separat fenotypning och optimerad astmabehandling innan immunterapi kan övervägas.

Källor

1. Jurkiewicz K m.fl. Update on HDM Allergy: Principal Changes over the Years. International Journal of Molecular Sciences 2025. PMID: 40565123
2. Scadding GK m.fl. BSACI guideline for the diagnosis and management of allergic and non-allergic rhinitis. Clinical and Experimental Allergy 2017. PMID: 30239057
3. Bousquet J m.fl. Allergic Rhinitis and its Impact on Asthma: achievements in 10 years and future needs. Journal of Allergy and Clinical Immunology 2012. PMID: 23040884
4. Wong L m.fl. Shellfish and House Dust Mite Allergies: Is the Link Tropomyosin? Allergy, Asthma and Immunology Research 2016. PMID: 26739402
5. Yepes-Nuñez JJ m.fl. Allergen immunotherapy for atopic dermatitis: Systematic review and meta-analysis of benefits and harms. Journal of Allergy and Clinical Immunology 2023. PMID: 36191689
6. Gurgel RK m.fl. Clinical Practice Guideline: Immunotherapy for Inhalant Allergy. Otolaryngology Head and Neck Surgery 2024. PMID: 38408152
7. Virchow JC m.fl. Efficacy of a House Dust Mite Sublingual Allergen Immunotherapy Tablet in Adults With Allergic Asthma: A Randomized Clinical Trial. JAMA 2016. PMID: 27115376
8. Rondón C m.fl. Local allergic rhinitis: concept, pathophysiology, and management. Journal of Allergy and Clinical Immunology 2012. PMID: 22516477
9. Dykewicz MS m.fl. Rhinitis 2020: A practice parameter update. Journal of Allergy and Clinical Immunology 2020. PMID: 32707227
10. Corver K m.fl. House dust mite allergen reduction and allergy at 4 yr: follow up of the PIAMA-study. Pediatric Allergy and Immunology 2006. PMID: 16846450
11. Pingitore G, Pinter E. Environmental interventions for mite-induced asthma: a journey between systematic reviews, contrasting evidence and clinical practice. European Annals of Allergy and Clinical Immunology 2013. PMID: 23862395
12. Tovey E. Allergen avoidance. Mediators of Inflammation 2001. PMID: 11817667
13. Yang SI m.fl. KAAACI Allergic Rhinitis Guidelines: Part 1. Update in Pharmacotherapy. Allergy, Asthma and Immunology Research 2023. PMID: 36693355
14. Sousa-Pinto B m.fl. Efficacy and safety of intranasal medications for allergic rhinitis: Network meta-analysis. Allergy 2025. PMID: 39548801
15. Seresirikachorn K m.fl. Effects of H1 antihistamine addition to intranasal corticosteroid for allergic rhinitis: a systematic review and meta-analysis. International Forum of Allergy and Rhinology 2018. PMID: 29917324
16. Head K m.fl. Saline irrigation for allergic rhinitis. Cochrane Database of Systematic Reviews 2018. PMID: 29932206
17. Krishnamoorthy M m.fl. Efficacy of Montelukast in Allergic Rhinitis Treatment: A Systematic Review and Meta-Analysis. Drugs 2020. PMID: 32915441
18. Nelson HS. Immunotherapy for house-dust mite allergy. Allergy and Asthma Proceedings 2018. PMID: 30095391
19. Bernstein DI m.fl. SQ house dust mite sublingual immunotherapy tablet subgroup efficacy and local application site reaction duration. Annals of Allergy, Asthma and Immunology 2018. PMID: 29656145
20. Schuster A m.fl. Efficacy and safety of SQ house dust mite sublingual immunotherapy-tablet in children with allergic rhinitis or rhinoconjunctivitis with or without asthma. Lancet Regional Health Europe 2025. PMID: 39678704
21. Fortescue R m.fl. Sublingual immunotherapy for asthma. Cochrane Database of Systematic Reviews 2020. PMID: 32926419
22. Worm M m.fl. Safety of 300IR house dust mite sublingual tablet from pooled clinical trial and post-marketing data. World Allergy Organization Journal 2024. PMID: 39035788
23. Zheng C m.fl. Efficacy and safety of subcutaneous immunotherapy in asthmatic children allergic to house dust mite: a meta-analysis and systematic review. Frontiers in Pediatrics 2023. PMID: 37397157
24. Contoli M m.fl. Real-world, long-term effectiveness of allergy immunotherapy in allergic rhinitis: Subgroup analyses of the REACT study. Journal of Allergy and Clinical Immunology 2023. PMID: 36871918