Zikavirusinfektion: diagnostik och handläggning

Sammanfattning

Zikavirusinfektion bör misstänkas vid makulopapulöst exantem, låggradig feber, artralgi eller icke-purulent konjunktivit efter vistelse i ett område med aktuell eller tidigare zikavirusspridning, eller efter oskyddad sexuell kontakt med en exponerad person. De flesta infektioner är asymtomatiska eller lindriga, men infektion under graviditet kan orsaka fosterdöd och kongenitalt zikavirussyndrom. Hos vuxna är Guillain-Barrés syndrom den viktigaste allvarliga komplikationen.

Diagnostiken styrs av tiden från symtomdebut. Nukleinsyraamplifieringstest, vanligen RT-PCR, är förstahandsmetod under den första sjukdomsveckan. Ett negativt molekylärt test utesluter inte infektion. Senare används IgM-serologi, men korsreaktivitet med framför allt denguevirus och kvarstående IgM under månader begränsar möjligheten att fastställa både virus och infektionstidpunkt. Vid relevant exponering ska dengue och chikungunya övervägas parallellt. Misstänkt dengue ska handläggas som dengue tills diagnosen är avskriven.

Det finns ingen godkänd specifik antiviral behandling. Handläggningen är symtomatisk med vätska, vila och paracetamol. Acetylsalicylsyra och NSAID bör undvikas tills dengue har uteslutits. Gravida med bekräftad eller sannolik infektion ska bedömas inom specialistmödravård med detaljerad fetal ultraljudsundersökning och individualiserad fortsatt bilddiagnostik. Nyfödda med kliniska fynd förenliga med kongenital infektion, eller vars mor haft laboratoriestödd infektion under graviditeten, ska utredas tidigt med virologisk provtagning, neurologisk bedömning, hjärnavbildning, ögonundersökning och hörseltest.

Bakgrund och epidemiologi

Zikavirus är ett höljeförsett enkelsträngat RNA-virus inom släktet Flavivirus. Viruset isolerades första gången i Uganda 1947. Efter sporadisk spridning i Afrika och Asien uppträdde större utbrott i Mikronesien 2007, Franska Polynesien från 2013 och Amerika från 2015. Autochton myggburen smitta hade rapporterats från 87 länder och territorier till 2019. Den stora epidemin i Amerika kulminerade 2016 och minskade därefter tydligt, men fortsatt låggradig cirkulation och framtida återintroduktion är möjliga [1].

Den geografiska risken förändras över tid och kan inte avgöras enbart utifrån historiska epidemikartor. Inför diagnostik, graviditetsrådgivning och resemedicinsk bedömning ska aktuell information om lokal transmission inhämtas från relevanta nationella och internationella smittskyddsmyndigheter. En resa flera år efter ett stort utbrott innebär inte automatiskt samma risk som under epidemins kulmen.

Smittvägar

Den huvudsakliga smittvägen är bett av infekterade Aedes-myggor, framför allt Aedes aegypti och i vissa miljöer Aedes albopictus. Myggorna är dagaktiva, men kan sticka under hela dygnet. Samma vektorer kan överföra dengue och chikungunya, vilket förklarar den kliniska överlappningen och förekomsten av samtidiga infektioner.

Evidensen är starkast för följande smittvägar:

• Myggburen transmission.
• Sexuell transmission, främst från man till kvinna.
• Transplacentär transmission under hela graviditeten.
• Överföring via blodprodukter.

Transmission under förlossning har rapporterats men är ofullständigt kartlagd. Zikavirus-RNA har påvisats i bröstmjölk, saliv och urin, men förekomst av RNA är inte liktydigt med smittsamhet. Det saknas övertygande stöd för att amning orsakar kliniskt betydelsefull transmission [2].

Seroprevalensstudier visar omfattande tidigare exponering i delar av Amerika, Sydostasien och Afrika, men resultaten är mycket heterogena och påverkas av skillnader mellan serologiska metoder och korsreaktivitet med andra flavivirus [3].

Asymtomatisk infektion och inkubationstid

En stor andel av infektionerna är asymtomatiska. Det ofta citerade värdet 80 procent är osäkert. En systematisk översikt av 23 studier och 11 305 laboratoriepositiva personer visade så stor heterogenitet att någon robust sammanvägd andel asymtomatiska infektioner inte kunde fastställas [4]. Frånvaro av symtom utesluter därför inte smitta, vilket är särskilt viktigt vid graviditet, sexuell rådgivning och blodgivning.

Medianinkubationstiden har uppskattats till 5,9 dagar. Omkring 95 procent av dem som utvecklar symtom förväntas insjukna inom 11,2 dagar efter smittotillfället, men osäkerheten är betydande [5].

Patofysiologi

Zikavirus infekterar bland annat hudceller, dendritiska celler och monocyter efter inokulation genom myggbett. Viremi följs av spridning till flera organ. Virusets vävnadstropism för placenta, fetala neurala progenitorceller, retina och könsorgan har direkt betydelse för handläggningen.

Under graviditet kan virus passera placenta och infektera fetal hjärna. Infektion av neurala progenitorceller med hämning av proliferation, ökad apoptos och störd neuronal migration bidrar till minskad hjärnvolym, kortikala missbildningar och intrakraniella förkalkningar. Tidig graviditetsinfektion medför högst risk för svåra strukturella skador, men infektion senare under graviditeten kan också ge ögonförändringar, tillväxtavvikelse eller neurologisk funktionsnedsättning.

Guillain-Barrés syndrom efter zikavirusinfektion förefaller huvudsakligen vara immunmedierat. Latensen mellan infektionssymtom och neurologiska symtom, vanligen 5 till 12 dagar, samt låg frekvens av virus-RNA i cerebrospinalvätska talar mer för en postinfektiös mekanism än för direkt infektion av perifera nerver [6].

Klinisk bild

Okomplicerad infektion

Symtomdebuten är vanligen akut. Kombinationen av exantem, artralgi och konjunktivit är typisk, men inget enskilt symtom är diagnostiskt.

I en systematisk översikt av laboratoriebekräftade vuxenfall rapporterades:

Siffrorna påverkas av att många studier krävde feber eller exantem för inklusion. Zikafeber är ofta låggradig och allmänpåverkan vanligen begränsad. Exantemet är oftast makulopapulöst och kan vara klådande. Konjunktiviten är typiskt bilateral och icke-purulent. Ödem i händer och fötter samt retroorbital smärta förekommer [7].

Artralgin är vanligen polyartikulär och omfattar både små och stora leder. En metaanalys uppskattade prevalensen till 53,6 procent, men med mycket stor heterogenitet. Mer än 90 procent av rapporterade ledsymtom gick över inom två veckor. Till skillnad från chikungunya finns inget tydligt stöd för att zikavirus regelmässigt orsakar kronisk inflammatorisk artrit [8].

Sjukdomen går vanligen över inom några dagar till en vecka. Sjukhusvård och död är ovanliga. I en systematisk översikt var sjukhusvård ofta relaterad till samsjuklighet, neurologisk komplikation eller uttalad trombocytopeni [7].

Neurologiska komplikationer

Guillain-Barrés syndrom är den bäst belagda neurologiska komplikationen. Varningssymtom är:

• Tilltagande symmetrisk extremitetssvaghet.
• Parestesier och neuropatisk smärta.
• Hyporeflexi eller areflexi.
• Perifer facialispares.
• Dysfagi eller dysartri.
• Dyspné eller svag hostkraft.
• Autonom instabilitet.

Zikavirusassocierat Guillain-Barrés syndrom är oftast en sensorimotorisk demyeliniserande polyneuropati. I en metaanalys av 587 rapporterade fall hade 97 procent extremitetssvaghet, 96 procent nedsatta eller utsläckta reflexer, 82 procent sensoriska symtom och 51 procent facialispares. Omkring 40 procent behövde intensivvård efter att studier som enbart inkluderade intensivvårdspatienter hade exkluderats, och cirka 22 procent behövde mekanisk ventilation [6].

Risken för Guillain-Barrés syndrom är svår att ange. Tidiga sammanställningar gav högre värden, delvis på grund av osäkra fallklassifikationer och användning av rapporterade symtomatiska fall som nämnare. I mer representativa vuxenstudier uppskattades neurologiska komplikationer till omkring 0,3 procent av bekräftade infektioner, varav tre fjärdedelar var Guillain-Barrés syndrom [7].

Andra sällsynta komplikationer är encefalit, meningit, akut disseminerad encefalomyelit och transversell myelit. En systematisk översikt av zikavirusassocierad transversell myelit omfattade endast 20 patienter. Sensorisk påverkan, reflexförändringar, parapares och urinretention dominerade, och kvarstående funktionsnedsättning var vanlig [9].

Graviditet

Moderns akuta sjukdom är vanligen lika lindrig som hos icke-gravida, men fetal risk föreligger även vid lindrig eller asymtomatisk maternell infektion. Möjliga utfall är:

• Missfall eller intrauterin fosterdöd.
• Mikrocefali.
• Minskad hjärnvolym och kortikal missbildning.
• Intrakraniella förkalkningar.
• Ventrikulomegali eller hydrocefalus.
• Corpus callosum-anomali.
• Cerebellär eller hjärnstamshypoplasi.
• Ögonförändringar.
• Arthrogrypos och klumpfot.
• Intrauterin tillväxthämning.

I en prospektiv kohort med 546 gravida och symtomatisk RT-PCR-bekräftad infektion sågs neurologiska eller okulära avvikelser hos 7,0 procent av foster och barn. Risken var 12,7 procent efter infektion under första trimestern, 3,6 procent under andra trimestern och 5,3 procent under tredje trimestern [10]. I samma kohort, med uppföljning till två års ålder, var den sammanlagda risken för svåra eller större avvikelser 6,3 procent. Svåra följder eller död var vanligast efter infektion under första trimestern [11].

Kongenitalt zikavirussyndrom

Kongenital infektion kan vara asymtomatisk vid födelsen eller ge ett spektrum från isolerade ögonförändringar till svår multisystemsjukdom. Typiska fynd sammanfattas nedan [12].

Ögonförändringar drabbar framför allt retina och synnerv. En systematisk översikt av 479 fall beskrev pigmentförändringar hos 47,8 procent, makulär korioretinal atrofi hos 45,0 procent och synnervsatrofi hos 37,8 procent. Dessa proportioner avser selekterade fall med kongenital infektion och ska inte överföras till alla exponerade barn [13].

Utredning och diagnostik

När provtagning är motiverad

Provtagning ska övervägas vid kliniskt förenlig sjukdom och något av följande:

• Vistelse i ett område med aktuell eller möjlig zikavirustransmission.
• Oskyddad sexuell kontakt med en person som nyligen vistats i ett riskområde.
• Graviditet och relevant exponering, särskilt vid symtom eller ultraljudsavvikelse.
• Foster eller nyfött barn med fynd förenliga med kongenital infektion.
• Guillain-Barrés syndrom, myelit eller annan oförklarad neurologisk sjukdom efter relevant exponering.

Testning av asymtomatiska icke-gravida personer är sällan kliniskt meningsfull. Rutinmässig serologisk screening av asymtomatiska gravida efter en enstaka historisk exponering är problematisk när prevalensen är låg, eftersom en större andel positiva resultat då är falskt positiva eller avspeglar en äldre infektion.

Kontakta klinisk mikrobiologi eller infektionsspecialist före provtagning. Tillgängliga analyser, accepterade provmaterial och remissvägar varierar. Svensk laboratoriepraxis kan avvika från de amerikanska riktlinjer som stora delar av evidensen bygger på.

Molekylär diagnostik

NAAT, vanligen realtids-RT-PCR, är den mest specifika metoden och kan skilja zikavirus från denguevirus. Hos en symtomatisk, icke-gravid patient rekommenderas serumprov inom sju dagar från symtomdebut. Beroende på lokalt laboratorieprotokoll kan även plasma, helblod, urin eller cerebrospinalvätska analyseras.

Viremin är ofta kort. Ett negativt RT-PCR-resultat utesluter därför inte infektion. Virus-RNA kan finnas längre i urin och helblod än i serum, men den diagnostiska nyttan varierar mellan metoder och tidpunkter. Hos gravida kan RNA ibland påvisas under längre tid, men långvarig RNA-detektion innebär inte säkert pågående infektiös viremi [14].

Serologi och neutralisationstest

Zikavirus-IgM utvecklas vanligen under första sjukdomsveckan. IgM kan kvarstå i månader och i vissa fall längre än ett år. Ett positivt resultat kan därför inte säkert visa att infektionen inträffat under en aktuell graviditet.

Serologin kompliceras av korsreaktioner med denguevirus, gula febern-virus, japanskt encefalitvirus, West Nile-virus och andra flavivirus. Tidigare flavivirusinfektion eller vaccination kan ge breda antikroppssvar.

Plaque reduction neutralization test, PRNT, kan minska risken för att ospecifik IgM-reaktivitet feltolkas. Ett neutraliserande antikroppssvar mot zikavirus som är minst fyra gånger högre än mot andra relevanta flavivirus har traditionellt talat för zikavirusinfektion. Metoden kan dock inte alltid skilja zikavirus från dengue efter tidigare flavivirusexponering. Ett resultat med neutraliserande antikroppar mot flera flavivirus bör rapporteras som nylig flavivirusinfektion utan säker virusbestämning [14].

Praktisk provtagningsalgoritm

flowchart TD
A["Förenlig klinik och<br>relevant exponering"] --> B["Bedöm graviditet,<br>sjukdomsdag och denguerisk"]
B -->|"Högst 7 dagar"| C["RT-PCR för zika och dengue<br>på serum"]
B -->|"Mer än 7 dagar"| D["IgM för zika och dengue<br>enligt laboratoriets rutin"]
C -->|"Positivt"| E["Bekräftad akut infektion<br>och riktad handläggning"]
C -->|"Negativt"| F["Komplettera med IgM<br>om klinisk misstanke kvarstår"]
D -->|"Positivt eller oklart"| G["Överväg PRNT och<br>specialistbedömning"]
D -->|"Negativt inom 12 veckor"| H["Nylig infektion mindre sannolik<br>sök annan diagnos"]
B -->|"Gravid"| I["Serum och urin snarast<br>kontakta specialistmödravård"]
I --> J["Parallell fetal bedömning<br>vid laboratoriestöd eller fynd"]

Tolkning av vanliga resultat

Vid möjlig exponering för både dengue och zika ska båda analyseras. Samtidig infektion med dengue eller chikungunya förekommer. En systematisk översikt identifierade 213 molekylärt verifierade samtidiga infektioner, främst zika med chikungunya eller dengue. Okomplicerade samtidiga infektioner hade oftast en klinisk bild som liknade monoinfektion, men denguekomponent kan medföra trombocytopeni och blödning [15].

Basal laboratorieutredning

Vid lindrig okomplicerad sjukdom behövs vanligen ingen omfattande provtagning utöver riktad virologi. Vid feber, allmänpåverkan eller misstänkt dengue bör följande övervägas:

• Blodstatus med trombocyter och hematokrit.
• Kreatinin och elektrolyter.
• Leverstatus.
• Malariadiagnostik efter vistelse i malariaområde.
• Blododling vid septisk bild.
• Graviditetstest när graviditetsstatus är okänd och resultatet påverkar handläggningen.

Leukopeni och lindrig trombocytopeni kan förekomma vid zikavirusinfektion. Uttalad trombocytopeni, stigande hematokrit, blödning, buksmärta eller cirkulatorisk påverkan ska i första hand väcka misstanke om dengue eller annan allvarlig diagnos.

Utredning under graviditet

Symtomatiska gravida med relevant exponering bör provtas så snart som möjligt. Internationell vägledning har rekommenderat samtidig NAAT för zika och dengue samt serologi på serum, kompletterat med zika-NAAT på urin. Provtagning kan övervägas upp till 12 veckor efter symtomdebut, men känsligheten avtar och serologins tidsbestämning är osäker [14].

Vid laboratoriestödd maternell infektion rekommenderas:

1. Remiss till specialistmödravård eller fostermedicinsk enhet.
2. Detaljerad fetal anatomiundersökning, med särskild bedömning av hjärna, huvudomfång, corpus callosum, ventriklar, intrakraniella ekogeniciter, ögon, extremiteter och tillväxt.
3. Upprepade ultraljud med intervall som individualiseras efter gestationsålder, exponeringstidpunkt och initiala fynd.
4. Fetal MR vid oklar eller avvikande neurosonografi, om resultatet kan påverka rådgivning eller förlossningsplanering.
5. Multidisciplinär rådgivning med obstetriker, fostermedicinare, infektionsläkare, neonatolog och vid behov klinisk genetiker.

Prenatalt ultraljud har i en metaanalys haft en sammanvägd sensitivitet på 82 procent och specificitet på 97 procent, men konfidensintervallen var mycket breda och evidensens säkerhet bedömdes som mycket låg. Ett normalt ultraljud kan därför inte utesluta kongenital infektion eller senare funktionsnedsättning [16].

Amniocentes ska inte göras enbart för zikadiagnostik. Om amniocentes ändå är indicerad på grund av fosteravvikelse kan zikavirus-NAAT på fostervatten övervägas. Ett positivt fynd stödjer fetal infektion, men ett negativt fynd utesluter den inte eftersom virus-RNA kan förekomma intermittent.

Utredning av nyfödda

Barnet bör provtas om det har kliniska fynd förenliga med kongenitalt zikavirussyndrom oavsett moderns testresultat, eller om modern haft laboratoriestödd möjlig zikavirusinfektion under graviditeten.

Prov tas så tidigt som möjligt, helst under de första levnadsdagarna:

• Zikavirus-NAAT på serum och urin.
• Zikavirus-IgM i serum.
• NAAT och IgM i cerebrospinalvätska om lumbalpunktion görs av annan klinisk anledning.
• Undvik navelsträngsblod som enda provmaterial på grund av risk för maternell kontamination och falska resultat.

Positiv NAAT bekräftar kongenital infektion. Positivt IgM med negativ NAAT talar för sannolik kongenital infektion. Negativ NAAT och negativ IgM i adekvata tidiga prover gör kongenital infektion mindre sannolik, men utesluter inte diagnosen vid typisk klinisk bild [17].

Den kliniska utredningen bör omfatta:

• Fullständigt status med vikt, längd och huvudomfång.
• Neurologiskt status och bedömning av tonus och spontanrörelser.
• Transfontanellärt ultraljud.
• MR hjärna vid avvikande ultraljud eller neurologiska fynd.
• Fullständig ögonundersökning av erfaren ögonläkare inom första levnadsmånaden.
• Hörselscreening, helst automatiserad hjärnstamsaudiometri.
• Bedömning av sväljning och nutrition vid hosta, långsam matning eller misstänkt aspiration.
• Utredning för andra kongenitala infektioner och genetiska orsaker.

Ögonförändringar kan förekomma utan mikrocefali eller annan tydlig neurologisk avvikelse. I en brasiliansk kohort hade 24 av 112 exponerade barn ögonfynd, och 10 av dessa saknade mikrocefali [18].

Differentialdiagnoser

Vid neurologiska symtom måste även bakteriell meningit, herpesencefalit, stroke, spinal kompression, neuromyelitis optica-spektrumtillstånd, MOG-antikroppsassocierad sjukdom och andra orsaker till Guillain-Barrés syndrom övervägas.

Kongenitalt zikavirussyndrom överlappar med cytomegalovirusinfektion, toxoplasmos och genetiska tillstånd. Zika ger ofta grova subkortikala förkalkningar vid gränsen mellan kortex och vit substans, medan cytomegalovirus oftare ger periventrikulära förkalkningar. Fördelningen är vägledande men inte diagnostisk [12].

Behandling

Okomplicerad infektion

Det finns ingen godkänd specifik antiviral behandling mot zikavirus och ingen behandling har visats förebygga fetal infektion efter maternell smitta. Behandlingen är understödjande [19].

Rekommenderade åtgärder är:

• Vila och adekvat oral vätsketillförsel.
• Paracetamol mot feber och smärta enligt sedvanlig dosering och med hänsyn till kontraindikationer.
• Antihistamin kan övervägas vid besvärande klåda.
• Klinisk omvärdering vid försämring, blödning, ihållande kräkning, svår buksmärta, dyspné, oliguri eller neurologiska symtom.

Acetylsalicylsyra och andra NSAID bör undvikas tills dengue har uteslutits, eftersom dengue kan medföra trombocytopeni och blödningsrisk. Hos barn ska acetylsalicylsyra även undvikas på grund av risken för Reyes syndrom.

Antibiotika saknar effekt mot zikavirus men ska ges om en bakteriell differentialdiagnos föreligger. Kortikosteroider har ingen roll vid okomplicerad infektion.

Neurologiska komplikationer

Guillain-Barrés syndrom handläggs enligt etablerade neurologiska riktlinjer, oberoende av utlösande infektion. Patienten ska läggas in vid progressiv svaghet, bulbära symtom, andningspåverkan eller autonom instabilitet. Upprepade mätningar av vitalkapacitet, bedömning av hostkraft, sväljning och hjärtrytm är centrala.

Behandling med intravenöst immunglobulin eller plasmautbyte ges enligt ordinarie indikationer för Guillain-Barrés syndrom. Kortikosteroider som monoterapi är inte effektiv behandling av Guillain-Barrés syndrom. Intensivvård ska övervägas tidigt vid snabb progression, svag nackflexion, bulbär svaghet, autonom instabilitet eller sjunkande lungfunktion.

Misstänkt transversell myelit kräver akut MR av ryggmärg, cerebrospinalvätskeanalys och utredning av infektiösa och autoimmuna orsaker. Publicerade zikavirusassocierade fall har vanligen behandlats med högdos intravenös kortikosteroid, ibland följt av plasmautbyte eller intravenöst immunglobulin, men evidensen är begränsad till små fallserier [9].

Graviditet och förlossning

Zikavirusinfektion i sig är inte indikation för omedelbar förlossning eller kejsarsnitt. Förlossningstidpunkt och förlossningssätt avgörs av obstetriska förhållanden och fostrets tillstånd. Det finns ingen evidens för att kejsarsnitt minskar risken för neonatal infektion.

Vid upptäckt fetal avvikelse ska informationen vara saklig och inkludera diagnostisk osäkerhet, variationen i möjliga funktionsutfall samt begränsningarna med ultraljud, fostervattenanalys och neonatal provtagning. Beslut om fortsatt graviditet följer svensk lagstiftning och ordinarie fostermedicinska rutiner.

Prevention av vidare smitta

Sexuell transmission är vanligast från man till kvinna. Zikavirus-RNA har i prospektiva kohorter påvisats i sperma under en mediantid omkring 34 dagar. Odlingsbart virus har vanligen kunnat påvisas under kortare tid, men enstaka längre intervall har rapporterats [20].

Efter möjlig exponering rekommenderas följande försiktighetsprinciper:

• Man med möjlig zikavirusexponering bör använda kondom eller avstå från sex i minst tre månader efter symtomdebut eller senaste möjliga exponering.
• Kvinna med möjlig exponering bör diskutera graviditetsplanering med läkare. Internationella rekommendationer har ofta använt minst två månader efter symtomdebut eller senaste exponering.
• Under en partners graviditet bör en exponerad person använda kondom konsekvent eller avstå från sex under resten av graviditeten.

Tre månaders rekommendation för män bygger på viruspersistens i sperma och har använts i internationell vägledning [21]. Aktuella nationella råd bör alltid kontrolleras eftersom rekommendationerna kan ändras.

Personer med misstänkt eller bekräftad infektion bör under den första sjukdomsveckan skydda sig noggrant mot myggbett för att minska risken att lokala myggor infekteras. Åtgärder omfattar heltäckande klädsel, myggmedel enligt produktanvisning, luftkonditionering, fönsternät och impregnerat myggnät. Gravida bör undvika icke nödvändiga resor till områden med pågående zikavirustransmission.

Amningens dokumenterade fördelar överväger den teoretiska risken för överföring via bröstmjölk. Maternell zikavirusinfektion är därför inte i sig skäl att avstå från amning [22].

Uppföljning och prognos

Vuxna och barn utan kongenital infektion

De flesta återhämtar sig fullständigt inom en till två veckor. Rutinmässig virologisk kontrollprovtagning efter tillfrisknande rekommenderas inte. Kvarstående artralgi efter flera veckor bör föranleda omprövning av diagnosen, särskilt med avseende på chikungunya, inflammatorisk ledsjukdom eller annan infektion.

Patienten ska få tydlig information om att söka akut vid tilltagande svaghet, gångsvårigheter, ansiktsförlamning, sväljningssvårigheter eller dyspné. Neurologiska komplikationer kan debutera efter att exantem och feber har gått tillbaka.

Prognosen vid zikavirusassocierat Guillain-Barrés syndrom varierar. Många återfår gångförmåga, men kvarstående svaghet, sensoriska symtom och facialisfunktionsnedsättning förekommer. Rehabilitering och neurologisk uppföljning ska planeras som vid Guillain-Barrés syndrom av annan orsak [6].

Exponerade och infekterade barn

Alla barn med möjlig intrauterin exponering ska vid ordinarie barnhälsokontroller följas avseende:

• Huvudomfång och tillväxt.
• Syn och ögonmotorik.
• Hörsel.
• Muskeltonus och motorisk utveckling.
• Språk, kommunikation och social utveckling.
• Epileptiska anfall.
• Sväljning, nutrition och aspirationssymtom.

Barn med kliniska fynd eller laboratoriestödd kongenital infektion behöver ett samordnat multidisciplinärt omhändertagande med barnneurolog, ögonläkare, hörselvård, fysioterapeut, arbetsterapeut, logoped, dietist och habilitering efter behov. Vid avplanande huvudtillväxt, utvecklingsavvikelse eller nya synproblem ska utredningen återupptas även om neonatal undersökning var normal [17].

Svårt kongenitalt zikavirussyndrom medför hög risk för omfattande motorisk och kognitiv funktionsnedsättning, epilepsi, dysfagi, aspiration och synnedsättning. Barn utan mikrocefali vid födelsen kan senare utveckla avplanande huvudtillväxt eller neurodevelopmentella svårigheter. Samtidigt är ospecifika och övergående avvikelser vanliga i uppföljningsstudier, och ett enskilt lätt avvikande utvecklingstest visar inte att zikavirus är orsaken [11].

Familjer till barn med kongenitalt zikavirussyndrom har rapporterat betydande psykisk, social och ekonomisk belastning. Strukturerat psykosocialt stöd, en fast vårdkontakt och samordning mellan sjukvård, habilitering och sociala stödinsatser är därför en del av den medicinska handläggningen [23].

Källor

1. Pielnaa P m.fl. Zika virus-spread, epidemiology, genome, transmission cycle, clinical manifestation, associated challenges, vaccine and antiviral drug development. Virology 2020. PMID: 32056845
2. Runge-Ranzinger S m.fl. Zika transmission patterns: a meta-review. Tropical Medicine & International Health 2019. PMID: 30771269
3. Saba Villarroel PM m.fl. Global seroprevalence of Zika virus in asymptomatic individuals: A systematic review. PLoS Neglected Tropical Diseases 2024. PMID: 38630843
4. Haby MM m.fl. Prevalence of asymptomatic Zika virus infection: a systematic review. Bulletin of the World Health Organization 2018. PMID: 29904223
5. Lessler J m.fl. Times to key events in Zika virus infection and implications for blood donation: a systematic review. Bulletin of the World Health Organization 2016. PMID: 27821887
6. Leonhard SE m.fl. Guillain-Barré syndrome related to Zika virus infection: A systematic review and meta-analysis of the clinical and electrophysiological phenotype. PLoS Neglected Tropical Diseases 2020. PMID: 32339199
7. Halani S m.fl. Clinical manifestations and health outcomes associated with Zika virus infections in adults: A systematic review. PLoS Neglected Tropical Diseases 2021. PMID: 34252102
8. Wimalasiri-Yapa BMCR m.fl. Zika Virus and Arthritis/Arthralgia: A Systematic Review and Meta-Analysis. Viruses 2020. PMID: 33036370
9. Colognese BA, Argollo N. Zika virus infection and acute transverse myelitis: a comprehensive systematic review. Revista do Instituto de Medicina Tropical de São Paulo 2024. PMID: 39699422
10. Hoen B m.fl. Pregnancy Outcomes after ZIKV Infection in French Territories in the Americas. New England Journal of Medicine 2018. PMID: 29539287
11. Grant R m.fl. Consequences of In Utero Zika Virus Exposure and Adverse Pregnancy and Early Childhood Outcomes: A Prospective Cohort Study. Viruses 2022. PMID: 36560760
12. Freitas DA m.fl. Congenital Zika syndrome: A systematic review. PLoS One 2020. PMID: 33320867
13. Mahmoud A m.fl. Prenatal and Postnatal Ocular Abnormalities Following Congenital Zika Virus Infections: A Systematic Review. Ocular Immunology and Inflammation 2024. PMID: 38350011
14. Sharp TM m.fl. Dengue and Zika Virus Diagnostic Testing for Patients with a Clinically Compatible Illness and Risk for Infection with Both Viruses. MMWR Recommendations and Reports 2019. PMID: 31194720
15. Lobkowicz L m.fl. The frequency and clinical presentation of Zika virus coinfections: a systematic review. BMJ Global Health 2020. PMID: 32381652
16. Herrera TT m.fl. Diagnostic accuracy of prenatal imaging for the diagnosis of congenital Zika syndrome: Systematic review and meta-analysis. Frontiers in Medicine 2022. PMID: 36250095
17. Adebanjo T m.fl. Update: Interim Guidance for the Diagnosis, Evaluation, and Management of Infants with Possible Congenital Zika Virus Infection. MMWR Morbidity and Mortality Weekly Report 2017. PMID: 29049277
18. Zin AA m.fl. Screening Criteria for Ophthalmic Manifestations of Congenital Zika Virus Infection. JAMA Pediatrics 2017. PMID: 28715527
19. Bifani AM m.fl. Therapeutics for flaviviral infections. Antiviral Research 2023. PMID: 36592668
20. Counotte MJ m.fl. Sexual transmission of Zika virus and other flaviviruses: A living systematic review. PLoS Medicine 2018. PMID: 30040845
21. Polen KD m.fl. Update: Interim Guidance for Preconception Counseling and Prevention of Sexual Transmission of Zika Virus for Men with Possible Zika Virus Exposure. MMWR Morbidity and Mortality Weekly Report 2018. PMID: 30091965
22. Grischott F m.fl. Non-vector-borne transmission of Zika virus: A systematic review. Travel Medicine and Infectious Disease 2016. PMID: 27425793
23. Duttine A m.fl. Congenital Zika Syndrome-Assessing the Need for a Family Support Programme in Brazil. International Journal of Environmental Research and Public Health 2020. PMID: 32438700