Akut mediaotit och extern otit

Sammanfattning

Underlaget saknar uppgifter om typiska symtom, statusfynd och diagnostiska kriterier för akut mediaotit och extern otit, varför tillstånden inte kan beskrivas eller säkert särskiljas här. Det finns inte heller stöd för hur diagnoserna ska bekräftas med otoskopi eller annan utredning. Extern otit behandlas med smärtlindring och lokalverkande antibakteriellt preparat i kombination med glukokortikoid i 7 till 10 dagar; polymyxin B och neomycin ska undvikas vid perforerad trumhinna. Vid utebliven förbättring inom 2 till 4 dagar kan läkemedelstillförseln underlättas med öronveke eller gasväv, medan perorala antibiotika och lokala svampmedel inte rekommenderas vid okomplicerad extern otit. Barn med bilateral otit, feber och allmänpåverkan eller fokalneurologiska symtom ska läggas in, få intravenöst cefotaxim, bedömas av öronläkare och förberedas för paracentes, vanligen inom 12 timmar.

Definitioner, etiologi och riskfaktorer

Avsnittet kan inte sammanställas eftersom det saknas medicinska uppgifter om akut mellanöreinflammation och hörselgångsinflammation i det tillhandahållna kunskapsunderlaget.

Epidemiologi

Avsnittet kan inte sammanställas eftersom det tillhandahållna kunskapsunderlaget saknar epidemiologiska uppgifter om akut mellanöreinflammation och hörselgångsinflammation. Det finns inga uppgifter om incidens, prevalens, ålders- eller könsfördelning, geografisk variation, säsongsvariation, återinsjuknande eller sjukdomsbörda. Underlaget innehåller inte heller epidemiologiska data som möjliggör en jämförelse mellan akut mellanöreinflammation och hörselgångsinflammation.

Klinisk bild vid akut mediaotit

Avsnittet kan inte sammanställas eftersom det tillhandahållna kunskapsunderlaget saknar medicinska uppgifter om den kliniska bilden vid akut mediaotit. Det finns inget stöd för att beskriva symtom, sjukdomsförlopp, statusfynd, otoskopiska fynd, åldersrelaterade variationer, komplikationstecken eller kliniska differentialdiagnoser.

Klinisk bild vid extern otit

Avsnittet kan inte sammanställas eftersom det tillhandahållna kunskapsunderlaget saknar medicinska uppgifter om den kliniska bilden vid extern otit. Det finns inget stöd för att beskriva symtom, sjukdomsförlopp, fynd vid undersökning av ytterörat och hörselgången, otoskopiska fynd, hörselpåverkan eller tecken på komplikationer.

Den enda otitrelaterade uppgiften i underlaget gäller barn med bilateral otit i kombination med feber, allmänpåverkan eller neurologiska symtom. Uppgiften anger inte att tillståndet avser extern otit och kan därför inte användas för att beskriva dess kliniska bild.

Otoskopi och övrig utredning

Det aktuella kunskapsunderlaget saknar uppgifter om hur otoskopi ska utföras och vilka fynd som krävs för att diagnostisera akut mediaotit respektive extern otit. Det finns därför inget stöd för att ange diagnostiska kriterier eller beskriva bedömning av hörselgång, trumhinna, trumhinnerörlighet, mellanöresekret eller perforation. Underlaget ger inte heller stöd för rekommendationer om pneumatisk otoskopi, otomikroskopi, tympanometri, hörselundersökning, mikrobiologisk provtagning eller bilddiagnostik vid okomplicerad otit.

Utredning vid neurologiska symtom eller allmänpåverkan

För barn med bilateral otit, feber och allmänpåverkan och/eller fokalneurologiska symtom anges akut omhändertagande. Exempel på neurologiska varningssymtom är:

• medvetandepåverkan
• facialispares
• anfall

Vid denna kliniska bild ska barnet läggas in och öronkonsult eller öronjour kontaktas. Följande prover tas vid inläggning:

• CRP
• LPK
• SR
• blododling

Barnet ska hållas fastande inför paracentes, som enligt underlaget vanligen utförs inom 12 timmar. Några ytterligare uppgifter om diagnostisk bilddiagnostik, lumbalpunktion, mikrobiologisk analys av mellanöresekret eller fortsatt neurologisk utredning anges inte.

Diagnostiska kriterier och differentialdiagnoser

Det givna kunskapsunderlaget saknar medicinska uppgifter om diagnostiska kriterier och differentialdiagnoser vid akut mediaotit och extern otit. Det finns inget stöd för att ange vilka anamnestiska, kliniska eller otoskopiska fynd som krävs för diagnos, hur tillstånden ska skiljas från varandra eller vilka alternativa orsaker till öronsmärta och avvikande öronstatus som ska övervägas. Avsnittet kan därför inte sammanställas, eftersom kriterier, gränsdragningar eller differentialdiagnoser då skulle behöva tillföras utan stöd.

Behandling

Akut mediaotit

Underlaget anger ingen behandling för okomplicerad akut mediaotit och ger inte stöd för val av peroralt antibiotikum, dosering, behandlingstid eller exspektans. Sådana rekommendationer kan därför inte anges här.

Vid otit i kombination med neurologiska symtom eller uttalad allmänpåverkan hos barn krävs däremot akut sjukhusvård. Detta gäller särskilt vid bilateral otit med feber och allmänpåverkan samt vid fokalneurologiska symtom såsom:

• medvetandepåverkan
• facialispares
• anfall

Handläggningen är:

1. Lägg in barnet.
2. Starta intravenös antibiotikabehandling, förslagsvis cefotaxim 50 mg/kg tre gånger dagligen.
3. Kontakta öronkonsult eller öronjour.
4. Låt barnet fasta enligt gällande svälttider inför paracentes.
5. Planera paracentes, som vanligen genomförs inom 12 timmar.
6. Ta CRP, LPK, SR och blododling vid inläggningen.

Extern otit

Behandlingen består i första hand av smärtlindring och lokal behandling i hörselgången.

Smärtlindring

Ge paracetamol eller NSAID. Underlaget anger inga specifika doser eller om något av preparaten är att föredra.

Lokal behandling

Förstahandsprincipen är ett eller flera lokalverkande antibakteriella preparat i kombination med glukokortikoid under 7 till 10 dagar.

Kontrollera om trumhinnan är perforerad innan ett preparat som innehåller polymyxin B och neomycin används. Om trumhinnans status inte kan bedömas ger underlaget inte stöd för något specifikt preparatval.

Utebliven förbättring

Om tillståndet inte förbättras inom 2 till 4 dagar trots lokal behandling bör tillförseln av läkemedel till hörselgången underlättas. En öronveke eller gasväv som impregnerats eller fuktats med infektionshämmande medel kan då placeras i hörselgången.

Underlaget anger inte hur länge öronveken ska ligga kvar, hur ofta den ska bytas eller vilket infektionshämmande preparat som ska användas. Dessa detaljer får därför avgöras utifrån preparat, lokala rutiner och behandlingssvar.

Behandlingar som inte rekommenderas

Vid vanlig extern otit anges följande behandlingar som ineffektiva:

• perorala antibiotika
• lokala svampmedel

Peroral antibiotikabehandling ska således inte ersätta adekvat lokal behandling vid okomplicerad extern otit.

Förebyggande behandling vid återkommande extern otit

Extern otit återkommer ofta. Periodisk lokal behandling med droppar innehållande ättiksyra eller aluminiumacetat kan förebygga recidiv. Underlaget anger inte behandlingsintervall eller dosering.

Malign extern otit

Vid malign extern otit används ofta perorala antibiotika med effekt mot Pseudomonas. Underlaget anger inte preparat, dos eller behandlingstid. Vissa patienter behöver behandling på sjukhus med:

• intravenös smärtlindring
• intravenös vätska
• ytterligare antimikrobiell behandling

Behovet avgörs av sjukdomens svårighetsgrad och patientens kliniska tillstånd.

Uppföljning, komplikationer och remissindikationer

Det tillhandahållna kunskapsunderlaget saknar diagnosspecifika uppgifter om uppföljning efter akut mediaotit eller extern otit. Det går därför inte att ange:

• om rutinmässig klinisk kontroll behövs
• när en eventuell kontroll ska genomföras
• vilka symtom eller statusfynd som ska utlösa tidigare omprövning
• hur kvarstående eller återkommande besvär ska följas
• när otoskopi, hörselundersökning eller annan kompletterande utredning är indicerad
• vilka patientgrupper som behöver särskild uppföljning

Underlaget ger inte heller stöd för att beskriva komplikationer till akut mediaotit eller extern otit, deras varningstecken eller den akuta handläggningen vid misstänkt komplikation. Några diagnosspecifika kriterier för akut bedömning, sjukhusvård eller kontakt med öron-, näs- och halsspecialist anges inte.

Remissindikationer

Det saknas uppgifter om när patienten ska remitteras till öron-, näs- och halsspecialist, audiolog, barnläkare eller akutmottagning. Underlaget innehåller inte heller stöd för prioriteringsgrad eller tidsgräns för remiss vid exempelvis utebliven förbättring, återkommande infektioner, kvarstående hörselpåverkan eller avvikande fynd i hörselgång och mellanöra.

I ett annat, diagnosoberoende expertgruppssammanhang nämns audiologisk bedömning med frågeställningarna hörselnedsättning, öronmissbildning och sekretorisk mediaotit. Uppgiften avser dock inte handläggning efter akut mediaotit eller extern otit och kan därför inte användas som generell remissrekommendation för dessa tillstånd.

Det finns sammanfattningsvis inte tillräckligt medicinskt stöd i underlaget för att formulera kliniskt säkra rekommendationer om uppföljningsintervall, komplikationer, varningstecken eller remissindikationer vid akut mediaotit och extern otit.