Dalacin · Clindamycin Navamedic · Clindamycin Actavis
Två egenskaper motiverar preparatet: utmärkt penetration i ben, led och mjukdelar med nästan full biotillgänglighet peroralt, och en hämning av bakteriell proteinsyntes som stänger av toxinproduktionen hos grupp A-streptokocker och Staphylococcus aureus. Därför standardtillägg vid nekrotiserande mjukdelsinfektion och toxisk chock, och ett användbart alternativ vid skelett- och mjukdelsinfektion hos penicillinallergiker. Risken för Clostridioides difficile är samtidigt den högsta bland vanliga antibiotika.
Clostridioides difficile-kolit kan uppträda under behandlingen eller flera veckor efter avslutad kur och kan bli fulminant. Ny diarré under eller efter klindamycinbehandling ska utredas med toxintest, inte behandlas symtomatiskt med loperamid.
| Indikation | Regim | Kommentar |
|---|---|---|
| Nekrotiserande mjukdelsinfektion | 600–900 mg iv × 3 | toxinhämmare — ges tillsammans med bensylpenicillin 3 g × 4 |
| Streptokock- eller stafylokocktoxisk chock | 600–900 mg iv × 3 | ges i minst 3 dygn eller tills hemodynamisk stabilitet |
| Skelett- och ledinfektion | 600 mg iv × 3, därefter 300 mg × 3 po | hög bennivå; peroral övergång tidigt tack vare biotillgängligheten |
| Mjukdelsinfektion vid penicillinallergi | 300 mg × 3 po | alternativ till isoxazolylpenicillin |
| Aspirationspneumoni och tandinfektion | 600 mg iv × 3 | täcker orala anaerober |
Ingen dosjustering vid någon njurfunktionsnivå — 600–900 mg × 3 gäller vid normal njurfunktion, vid CRRT och vid intermittent hemodialys. Avlägsnas inte med dialys och kräver ingen extrados efter dialys.
Reducera dosen vid uttalad leversvikt; metabolismen är hepatisk och halveringstiden förlängs. Följ transaminaser vid längre behandling.
20–40 mg/kg/dygn fördelat på 3–4 doser intravenöst; peroralt 8–25 mg/kg/dygn. Den högre delen av intervallet vid skelettinfektion och toxinmedierad sjukdom.
Undvik som bekvämt förstahandsval vid okomplicerad hud- och mjukdelsinfektion — risken för Clostridioides difficile är högre än för nästan alla andra antibiotika, och flukloxacillin eller fenoximetylpenicillin gör samma jobb. Undvik också att ge klindamycin som monoterapi vid nekrotiserande fasciit; toxinhämningen ersätter inte den baktericida effekten av bensylpenicillin, och kirurgisk revision är fortfarande den avgörande åtgärden.