Främmande kropp i esofagus: bedömning och handläggning

Sammanfattning

Främmande kropp i esofagus omfattar både nedsvalda föremål och födoämnesbolus. Handläggningen styrs av luftväg, graden av esofagusobstruktion, föremålets egenskaper, lokalisation och tid sedan intag. Patienter som inte kan svälja saliv har komplett obstruktion och behöver akut endoskopi. Knappbatteri, vasst eller spetsigt föremål samt föremål som orsakar komplett obstruktion ska avlägsnas omedelbart, helst inom 2 timmar och senast inom 6 timmar. Övriga främmande kroppar i esofagus ska avlägsnas inom 24 timmar [1].

Slätröntgen används när föremålet är röntgentätt eller okänt, men en normal undersökning utesluter inte främmande kropp. Datortomografi, vanligen utan peroral kontrast, är förstahandsundersökning vid misstänkt perforation, extraluminal migration, abscess eller kärlskada. Kontrastsväljning bör normalt undvikas eftersom aspiration kan förekomma och efterföljande endoskopi försvåras [1,2].

Flexibel endoskopi är förstahandsmetod nedanför hypofarynx och övre esofagussfinktern. Rigid esofagoskopi eller direkt laryngoskopi är särskilt användbar vid proximalt belägna, stora eller vassa föremål och när flexibel endoskopi misslyckas. Efter födoämnesbolus ska bakomliggande sjukdom utredas, framför allt eosinofil esofagit, peptisk striktur, Schatzki-ring, malignitet och motilitetsstörning. Esofagusbiopsier bör tas vid indexendoskopin om det kan göras säkert.

Bakgrund och epidemiologi

Främmande kropp i gastrointestinalkanalen är vanligast hos barn, med högst incidens mellan cirka 6 månaders och 3 års ålder. De flesta intag är oavsiktliga. Hos vuxna dominerar födoämnesbolus, medan verkliga främmande föremål är vanligare vid hög ålder, nedsatt sväljfunktion, kognitiv funktionsnedsättning, psykiatrisk sjukdom, intoxikation, frihetsberövande och avsiktligt intag [2,3].

Ungefär 80 till 90 procent av nedsvalda föremål passerar gastrointestinalkanalen spontant. Cirka 10 till 20 procent kräver endoskopisk intervention och mindre än 1 procent kirurgi. Dessa övergripande siffror gäller dock inte ett föremål som har fastnat i esofagus, där risken för trycknekros, aspiration, perforation och fistel ökar med tiden [2,3].

Hos barn är mynt det vanligaste föremålet. I en systematisk översikt var övre tredjedelen av esofagus den vanligaste platsen för obstruktion, och batterier samt vassa föremål stod för en oproportionerligt stor andel av de allvarliga komplikationerna [4]. I en barnserie med 1 334 endoskopiskt verifierade främmande kroppar var 72 procent mynt och 75 procent lokaliserade i esofagus. Endoskopisk extraktion lyckades i 96,6 procent. Vassa föremål, esofageal lokalisation och en impaktion längre än 24 timmar var oberoende riskfaktorer för komplikationer [5].

Hos vuxna är kött eller annan föda den vanligaste orsaken i västvärlden. Fiskben och andra ben är vanligare i regioner där fisk äts ofta. Tandproteser är särskilt problematiska hos äldre eftersom de kan vara stora, oregelbundna, vassa och delvis röntgengenomsläppliga [2,6].

Impaktion sker ofta vid anatomiska eller patologiska förträngningar:

• Övre esofagussfinktern.
• Nivån för aortabågen och vänster huvudbronk.
• Nedre esofagussfinktern.
• Peptisk eller postoperativ striktur.
• Schatzki-ring.
• Eosinofil esofagit med ringar eller trångkalibrig esofagus.
• Malign stenos.
• Zenkerdivertikel eller annan strukturell avvikelse.

Skademekanismer och riskklassificering

Handläggningen avgörs mer av föremålets egenskaper än av dess benämning.

Komplett obstruktion

Oförmåga att svälja saliv, upprepade uppstötningar och kontinuerligt behov av att spotta talar för komplett obstruktion. Den omedelbara risken är aspiration och försämrad luftväg. Nekros och perforation kan tillstöta om obstruktionen kvarstår.

Knappbatterier

Ett knappbatteri som ligger mot esofagusslemhinnan skapar en elektrisk krets. Hydroxid bildas vid batteriets negativa pol och ger snabbt en lokal alkalisk skada med likvefaktionsnekros. Tryck och eventuellt läckage bidrar, men den elektriska mekanismen är viktigast. Litiumceller med diameter minst 20 mm är särskilt riskabla hos små barn [7].

Skadan kan fortskrida efter att batteriet tagits bort. Sena komplikationer omfattar perforation, mediastinit, trakeoesofageal fistel, stämbandspares, striktur och aortoesofageal fistel. I en genomgång av allvarliga batterifall var de flesta perforationer associerade med litiumbatterier minst 20 mm. Perforation var ovanlig under de första 12 timmarna men förekom redan efter 11 till 18 timmar, och andelen diagnostiserade perforationer fortsatte att stiga under efterföljande dagar [8]. En systematisk översikt av barn med luftvägsskada fann framför allt trakeoesofageal fistel och uni- eller bilateral stämbandspares [9].

Vassa och spetsiga föremål

Fiskben, kycklingben, tandpetare, nålar, öppna säkerhetsnålar och tandproteser kan penetrera esofagusväggen. Risken påverkas av längd, orientering, impaktionstid och anatomisk nivå. Fiskben längre än 3 cm och fördröjning över 24 timmar har kopplats till fler komplikationer [6].

Ett föremål vid aortabågens nivå kan penetrera mot aorta. Hematemes eller en mindre så kallad varningsblödning efter ett vasst föremål eller knappbatteri ska betraktas som möjlig aortoesofageal fistel tills motsatsen är visad. Endoskopisk manipulation utan föregående kärlkartläggning kan då utlösa fatal blödning.

Magneter

En ensam magnet i esofagus ska avlägsnas som andra främmande kroppar. Flera magneter, eller en magnet tillsammans med ett metallföremål, kan attrahera varandra över vävnad. Det kan orsaka trycknekros, fistel, perforation och obstruktion. Föremål som ser ut som en enda magnet i frontalprojektion kan vara flera sammanlagda magneter, varför sidobild är viktig [3].

Födoämnesbolus

En mjuk födoämnesbolus orsakar inte samma direkta penetrationsrisk som ett vasst föremål, men komplett obstruktion medför aspirationsrisk. Långvarig impaktion kan ge tryckskada och mucosalaceration. Hos vuxna finns ofta en bakomliggande esofagussjukdom. Födoämnesbolus ska därför betraktas både som ett akut mekaniskt problem och som ett tecken på möjlig strukturell eller inflammatorisk sjukdom.

Klinisk bild

Anamnes

Efterfråga:

• Tidpunkt för intaget och om det bevittnades.
• Föremålets typ, antal, dimensioner och material.
• Om ett runt metallföremål säkert är ett mynt eller kan vara ett batteri.
• Om födan innehöll ben eller tandpetare.
• Förmåga att svälja saliv och vätska.
• Kräkning, regurgitation, hosta, kvävningskänsla eller dyspné.
• Bröstsmärta, nacksmärta, ryggsmärta eller buksmärta.
• Hematemes eller blodtillblandad saliv.
• Tidigare dysfagi, födoämnesimpaktion eller endoskopi.
• Atopi, födoämnesallergi eller känd eosinofil esofagit.
• Reflux, tidigare strålbehandling, esofaguskirurgi eller anastomos.
• Tandprotes och om delar av den saknas.
• Neurologisk sjukdom, psykiatrisk sjukdom eller intoxikation.
• Möjligt avsiktligt intag eller intag av flera föremål.

Smärtans upplevda nivå lokaliserar inte tillförlitligt en distal esofagusimpaktion. Patienten kan ange halsen trots att föremålet sitter i nedre esofagus. Kvarstående skavkänsla kan också bero på en slemhinneskada efter att föremålet redan passerat [2,6].

Symtom hos vuxna

Typiska symtom är akut dysfagi under måltid, retrosternal tryckkänslighet, odynofagi, regurgitation och hypersalivation. Patienten kan ofta beskriva att födan fastnade omedelbart. En person som kan svälja sin saliv har vanligen inte komplett obstruktion, men partiell obstruktion kan ändå kräva endoskopi inom 24 timmar.

Symtom hos barn

Små barn kan vara asymtomatiska eller uppvisa ospecifika symtom:

• Salivering.
• Matvägran.
• Kräkning eller kväljning.
• Irritabilitet.
• Hosta, stridor eller pipande andning.
• Dysfagi eller smärta.
• Nytillkommen ovilja att svälja fast föda.
• Blodtillblandad saliv.

I en retrospektiv barnkohort var kräkning, salivering och dysfagi de vanligaste dokumenterade symtomen, men många barn saknade tydliga symtom [10]. Obevittnat knappbatteriintag kan initialt misstolkas som luftvägsinfektion eller gastroenterit.

Status

Bedöm först enligt ABCDE. Dokumentera särskilt:

• Fri luftväg, stridor, cyanos och andningsarbete.
• Förmåga att hantera saliv.
• Röstförändring och hostkraft.
• Temperatur, puls, blodtryck, saturation och allmänpåverkan.
• Ömhet, svullnad eller krepitationer på halsen.
• Tecken till subkutant emfysem.
• Bröstsmärta eller ryggsmärta.
• Bukstatus.
• Tecken till blödning.

Stridor eller uttalad dyspné kan bero på aspirerad främmande kropp, proximal esofageal kompression av trakea eller fistel. Luftvägsfrämmande kropp måste alltid övervägas parallellt.

Utredning och diagnostik

Omedelbar riskbedömning

Följande fynd kräver omedelbar kontakt med endoskopist och anestesiolog:

• Oförmåga att svälja saliv.
• Knappbatteri i eller misstänkt i esofagus.
• Vasst eller spetsigt föremål.
• Luftvägssymtom.
• Hematemes eller annan misstänkt kärlblödning.
• Tecken till perforation, mediastinit eller sepsis.
• Flera magneter eller magnet tillsammans med metall.
• Föremål som varit fast i mer än 24 timmar.
• Okänt föremål hos litet barn med betydande symtom.

Håll patienten fastande. Sug ska finnas tillgängligt. Uppmana inte patienten att äta bröd eller annan fast föda för att pressa ned föremålet.

flowchart TD
A["Misstänkt främmande kropp<br>i esofagus"] --> B["Bedöm luftväg, andning,<br>cirkulation och salivsväljning"]
B -->|"Luftväg hotad"| C["Säkra luftvägen<br>och tillkalla anestesi, ÖNH<br>samt endoskopisk kompetens"]
B -->|"Luftväg stabil"| D["Identifiera föremål,<br>lokalisation och komplikationstecken"]
D -->|"Komplett obstruktion,<br>batteri eller vasst föremål"| E["Akut extraktion<br>helst inom 2 timmar,<br>senast inom 6 timmar"]
D -->|"Blödning, perforationsmisstanke<br>eller långvarigt batteriintag"| F["Akut CT med lämpligt protokoll<br>och kirurgisk beredskap"]
D -->|"Annat föremål i esofagus"| G["Endoskopisk extraktion<br>inom 24 timmar"]
D -->|"Icke benhaltig födoämnesbolus<br>utan komplikationstecken"| H["Endoskopi utan obligatorisk<br>föregående röntgen"]
E --> I["Inspektera slemhinnan<br>och planera uppföljning"]
F --> I
G --> I
H --> I
I -->|"Födoämnesbolus"| J["Utred bakomliggande sjukdom<br>och ta biopsier när säkert"]

Slätröntgen

Vid misstänkt röntgentätt föremål eller okänd typ tas frontal och lateral bild över hals och thorax. Buköversikt kompletteras om föremålets läge är oklart eller om flera föremål kan ha svalts. Bilderna ska omfatta hela området från munhåla till ventrikel när det är praktiskt möjligt.

Slätröntgen kan visa:

• Antal och lokalisation.
• Föremålets storlek och orientering.
• Mynt, batteri, magnet och de flesta metallföremål.
• Prevertebral mjukdelssvullnad.
• Luft i mediastinum eller fri intraperitoneal gas.
• Samtidig aspiration.

Röntgens sensitivitet är begränsad för fiskben, kycklingben, tunn metall, plast, trä och glas. I en diagnostisk metaanalys av 17 studier och 4 809 patienter var den sammanvägda sensitiviteten 58 procent och specificiteten 94 procent. En positiv undersökning är således användbar, men en negativ undersökning utesluter inte främmande kropp [11].

Mynt eller knappbatteri

Ett knappbatteri visar typiskt dubbel kontur eller halo i frontalbild och ett trappstegsformat utseende i sidobild. Ett mynt har vanligen jämn enkel kontur. Vid osäkerhet ska föremålet handläggas som batteri tills motsatsen är visad. Fördröj inte extraktion i väntan på detaljerad batteriidentifiering.

Ett runt föremål i esofagus ligger ofta med sin plana yta i frontalplanet och ses därför som en cirkel på frontalbild. Ett föremål i trakea orienterar sig oftare sagittalt, men denna regel är inte absolut.

Datortomografi

CT rekommenderas vid:

• Misstänkt perforation eller mediastinit.
• Vasst eller röntgengenomsläppligt föremål med kvarstående symtom.
• Misstänkt extraluminal migration.
• Hematemes eller misstänkt kärlskada.
• Föremål vid aortabågen.
• Knappbatteri som suttit länge, särskilt mer än 12 timmar.
• Misslyckad endoskopisk lokalisering trots stark klinisk misstanke.
• Djup halsinfektion eller abscess.

CT utan peroral kontrast är ofta tillräcklig för att lokalisera föremålet och påvisa gas eller vätska utanför esofagus. Intravenös kontrast och CT-angiografi används vid misstänkt kärlskada eller komplicerad perforation. För fiskben har CT i rapporterade studier haft sensitivitet omkring 90 till 100 procent och specificitet omkring 94 till 100 procent [6].

Vid knappbatteri som varit esofagealt lokaliserat längre än 12 timmar rekommenderar ett europeiskt positionsdokument att CT övervägs före extraktion för att kartlägga möjlig kärlskada. Vid fördröjd diagnos kan endoskopi och CT behövas även om batteriet redan passerat esofagus [7].

Endoskopi trots negativ bilddiagnostik

Kvarstående dysfagi, salivsväljningssvårighet eller tydlig anamnes på vasst föremål motiverar endoskopi eller CT även efter normal slätröntgen. Vid okomplicerad, icke benhaltig födoämnesbolus behövs vanligen ingen röntgen före endoskopi [1].

Undersökningar som bör undvikas

Bariumsväljning bör inte användas rutinmässigt. Kontrastmedel kan aspireras och täcka slemhinnan så att endoskopisk visualisering försämras [1]. Magnetkameraundersökning är kontraindicerad så länge metallföremål eller batteri inte säkert har uteslutits.

Differentialdiagnoser

Behandling

Prioritering och tid till endoskopi

Tidsgränserna bygger huvudsakligen på riktlinjer och observationsdata med låg evidensgrad [1,12]. Nyare retrospektiva studier av mjuk födoämnesbolus har inte visat fler komplikationer när endoskopin gjordes efter 12 timmar eller när tiden analyserades per 6-timmarsintervall [13,14]. Dessa resultat gäller inte knappbatterier, vassa föremål, komplett obstruktion eller perforationsmisstanke och motiverar inte väntan längre än 24 timmar.

Luftväg och anestesi

Endotrakeal intubation bör starkt övervägas vid:

• Oförmåga att hantera saliv.
• Proximalt belägen impaktion.
• Knappbatteri eller vasst föremål.
• Födoämnesbolus med hög aspirationsrisk.
• Flera föremål eller förväntat upprepade endoskopipassager.
• Pågående kräkning.
• Agiterad eller icke samarbetsvillig patient.
• Barn.
• Respiratoriska symtom.

De flesta små barn behandlas under generell anestesi med säkrad luftväg. Hos stabila vuxna med distal, okomplicerad impaktion kan djup eller måttlig sedering ibland vara tillräcklig, men beredskap för intubation ska finnas.

Val av endoskopisk metod

Flexibel esofagogastroduodenoskopi är förstahandsmetod för de flesta föremål nedanför övre esofagussfinktern. Rigid esofagoskopi eller direkt laryngoskopi lämpar sig väl för föremål i hypofarynx, vid övre esofagussfinktern eller i cervikala esofagus, särskilt om föremålet är stort eller vasst.

En metaanalys av fem observationsstudier med 1 402 patienter fann likartad teknisk framgång för flexibel och rigid endoskopi, cirka 97 procent för båda. Någon säker skillnad i komplikationer kunde inte visas, men selektionsbias var betydande eftersom rigid endoskopi oftare användes i svårare fall [15]. Metoderna bör därför ses som kompletterande.

Lämplig utrustning ska väljas efter föremålet:

En transparent distal huv förbättrar visualiseringen och kan underlätta en bloc-extraktion. En metaanalys av sju studier med 1 407 patienter visade högre teknisk framgång, fler en bloc-extraktioner och färre rapporterade komplikationer med huvassisterad teknik än med konventionell teknik, men studierna var heterogena [16].

Födoämnesbolus

Tre etablerade tekniker är möjliga:

1. Försiktig framåtpressning till ventrikeln.
2. Extraktion i ett stycke.
3. Fragmentering med successiv extraktion.

Innan en bolus pressas ned bör endoskopisten, om möjligt och säkert, bedöma esofagus distalt om bolusen. Kraft ska inte användas mot en okänd striktur. Vid motstånd, misstänkt beninnehåll eller uttalad inflammation ska bolusen extraheras eller fragmenteras i stället.

Dilatation av en benign ring eller striktur kan göras vid samma tillfälle om impaktionen varit kortvarig och slemhinnan är relativt oskadad. Dilatation bör senareläggas vid:

• Uttalat slemhinnetrauma.
• Långvarig impaktion.
• Misstänkt eosinofil esofagit med skör slemhinna.
• Djup ulceration.
• Misstänkt perforation.
• Oklar eller malign stenos.

Proteolytiska enzymer, exempelvis papain, ska inte användas eftersom de kan orsaka nekros och perforation [2].

Farmakologisk behandling av födoämnesbolus

Glukagon används ibland i väntan på endoskopi, men ska inte fördröja den. En metaanalys med 1 185 patienter fann ingen bättre behandlingsframgång med glukagon än med kontroll, 30,2 procent jämfört med 33,0 procent. Biverkningar var vanligare med glukagon [17]. Cochrane fann endast en liten randomiserad studie, där diazepam följt av glukagon inte gav säkerställd bättre effekt än placebo [18].

Rutinmässig farmakologisk behandling rekommenderas därför inte. Ett enstaka försök med glukagon kan övervägas hos en stabil vuxen med partiell obstruktion och bibehållen luftvägsfunktion, om endoskopin redan är organiserad. Kolsyrad dryck bör undvikas vid komplett obstruktion eller aspirationsrisk. Bensodiazepiner kan försämra luftvägsskyddet och bör inte ges som disimpaktionsbehandling.

Knappbatteri

Vid misstänkt knappbatteri:

1. Lokalisera omedelbart med frontal och lateral röntgen.
2. Kontakta endoskopist, anestesiolog och barnläkare eller ÖNH-kirurg.
3. Extrahera esofagealt batteri omedelbart, helst inom 2 timmar.
4. Bedöm batteriets negativa pol på röntgen om det är möjligt, eftersom djupast skada ofta finns på denna sida.
5. Inspektera slemhinnan efter extraktion.
6. Kartlägg skadans nivå och omfattning.
7. Överväg CT-angiografi före extraktion vid fördröjd diagnos, blödning eller när batteriet ligger nära aorta.
8. Planera övervakning och uppföljning även efter lyckad extraktion.

Hos barn äldre än 1 år, med säkert eller starkt misstänkt batteriintag under de senaste 12 timmarna och bibehållen sväljförmåga, kan honung 10 mL var 10:e minut övervägas under transport eller väntan. Honung får inte ges till barn under 1 år på grund av botulismrisk och får aldrig försena extraktion [7,8]. Sukralfat kan användas på motsvarande sätt på sjukhus enligt internationella rekommendationer. Svensk lokal praxis och Giftinformationscentralens aktuella råd ska följas eftersom tillämpningen kan skilja sig från de internationella dokumenten.

Efter extraktion krävs låg tröskel för intensivvård, thoraxkirurgisk konsultation och upprepad bilddiagnostik vid omfattande nekros, fördröjd diagnos, feber, smärta, luftvägssymtom eller blödning. Patienten och vårdnadshavare ska informeras om att en allvarlig blödning kan komma efter ett symtomfritt intervall.

Vassa föremål och fiskben

Manipulera föremålet så att den vassa änden släpar efter vid extraktionen. Använd overtube, skyddshuv eller transparent huv för att skydda slemhinna och luftväg. Om föremålet är inbäddat, ligger vid aortabågen eller om det finns blödning ska proceduren avbrytas för CT och kirurgisk planering.

Endoskopi bör inte fortsätta med upprepade kraftfulla försök om föremålet inte kan mobiliseras. Thoraxkirurg, ÖNH-kirurg eller barnkirurg kopplas in beroende på nivå och patientens ålder.

Perforation och mediastinit

Misstänkt perforation kräver:

• Fasta.
• Intravenös vätska och övervakning.
• Bred kirurgisk och endoskopisk konsultation.
• Akut kontrastförstärkt CT.
• Intravenös bredspektrumantibiotika enligt lokalt program.
• Bedömning av behovet av dränage, endoskopisk slutning, stent eller kirurgi.

Handläggningen styrs av perforationens nivå, storlek, tid, grad av kontamination och patientens cirkulatoriska status. Tidig diagnos och intervention är avgörande eftersom esofagus ligger nära luftväg, mediastinum och stora kärl [19].

Uppföljning och prognos

Efter okomplicerad extraktion

En stabil patient kan ofta skrivas ut samma dag efter okomplicerad extraktion, fullständig inspektion och återställd sväljförmåga [1]. Ge återkomstinstruktioner vid:

• Feber.
• Tilltagande hals-, bröst- eller buksmärta.
• Dyspné eller stridor.
• Kräkning eller oförmåga att svälja.
• Hematemes, melena eller blodig avföring.
• Yrsel, svimning eller cirkulationspåverkan.

Kvarstående lindrig skavkänsla kan bero på slemhinnetrauma men ska förbättras. Progressiva symtom kräver ny bedömning.

Efter födoämnesbolus

Bakomliggande orsak ska alltid utredas. Om säker biopsi inte kunde utföras akut planeras ny endoskopi. Vid misstänkt eosinofil esofagit tas flera biopsier från minst två nivåer, även om slemhinnan ser normal ut. Diagnosen kräver symtom på esofageal dysfunktion, minst 15 eosinofiler per högförstoringsfält, motsvarande cirka 60 eosinofiler per mm², samt bedömning av andra möjliga orsaker till esofageal eosinofili [20].

Endoskopiska tecken på eosinofil esofagit är:

• Koncentriska ringar.
• Längsgående fåror.
• Vita exsudat.
• Ödem och utslätat kärlmönster.
• Striktur.
• Trångkalibrig esofagus.
• Slemhinnebristningar vid lätt manipulation.

Om striktur eller ring påvisas planeras dilatation när den akuta skadan läkt. Malignitetsmisstanke kräver skyndsam biopsi och stadieutredning. Vid misstänkt akalasi eller annan motilitetsstörning görs manometri efter att mekanisk obstruktion uteslutits.

Efter knappbatteri

Uppföljningen individualiseras efter skadans djup och lokalisation. Komplikationer kan debutera dagar till veckor senare. Överväg:

• Inneliggande observation vid djup ulceration eller nekros.
• CT eller CT-angiografi vid närhet till aorta.
• Luftvägsbedömning vid heshet, stridor eller hosta.
• Kontrastundersökning innan oral nutrition vid djup cirkumferent skada.
• Senare endoskopi eller radiologi för striktur.
• Långvarig vaksamhet för trakeoesofageal fistel och aortoesofageal fistel.

Prognos

Endoskopisk extraktion lyckas i mer än 95 procent i många större serier [5,15]. Prognosen är vanligen god vid tidig behandling av ett okomplicerat föremål. De viktigaste riskfaktorerna för ett komplicerat förlopp är:

• Knappbatteri.
• Vasst eller spetsigt föremål.
• Impaktion längre än 24 timmar.
• Komplett obstruktion.
• Esofageal perforation.
• Föremål vid aortabågen.
• Flera magneter.
• Upprepade eller kraftfulla extraktionsförsök.
• Underliggande striktur eller malignitet.
• Fördröjd eller obevittnad diagnos hos små barn.

Avsiktligt eller återkommande intag kräver dessutom psykiatrisk och social bedömning. Preventiva råd till vårdnadshavare ska särskilt omfatta säker förvaring av knappbatterier, magneter och små föremål samt kontroll av batterifack i leksaker, fjärrkontroller och hörapparater.

Källor

1. Birk M m.fl. Removal of foreign bodies in the upper gastrointestinal tract in adults: European Society of Gastrointestinal Endoscopy Clinical Guideline. Endoscopy 2016. PMID: 26862844
2. Fung BM m.fl. Foreign object ingestion and esophageal food impaction: An update and review on endoscopic management. World Journal of Gastrointestinal Endoscopy 2019. PMID: 30918584
3. Demiroren K. Management of Gastrointestinal Foreign Bodies with Brief Review of the Guidelines. Pediatric Gastroenterology, Hepatology and Nutrition 2023. PMID: 36816435
4. Jayachandra S, Eslick GD. A systematic review of paediatric foreign body ingestion: presentation, complications, and management. International Journal of Pediatric Otorhinolaryngology 2013. PMID: 23261258
5. Zhou LQ m.fl. Endoscopic management of ingested foreign bodies in the upper gastrointestinal tract in childhood: a retrospective study of 1 334 cases. Zhonghua Er Ke Za Zhi 2018. PMID: 29996181
6. Kim HU. Oroesophageal Fish Bone Foreign Body. Clinical Endoscopy 2016. PMID: 27461891
7. Mubarak A m.fl. Diagnosis, Management, and Prevention of Button Battery Ingestion in Childhood: A European Society for Paediatric Gastroenterology Hepatology and Nutrition Position Paper. Journal of Pediatric Gastroenterology and Nutrition 2021. PMID: 33555169
8. Soto PH m.fl. Time to perforation for button batteries lodged in the esophagus. American Journal of Emergency Medicine 2019. PMID: 30054113
9. Philteos J m.fl. Airway Complications Resulting From Pediatric Esophageal Button Battery Impaction: A Systematic Review. JAMA Otolaryngology Head and Neck Surgery 2022. PMID: 35616924
10. Abudungor RL m.fl. A Retrospective Analysis of Foreign Body Ingestions Among the Pediatric Age Group in a Tertiary Care Hospital in Jeddah, Saudi Arabia. Cureus 2023. PMID: 38046744
11. Yang TW m.fl. Diagnostic Performance of Conventional X-ray for Detecting Foreign Bodies in the Upper Digestive Tract: A Systematic Review and Diagnostic Meta-Analysis. Diagnostics 2021. PMID: 33925749
12. Tringali A m.fl. Pediatric gastrointestinal endoscopy: European Society of Gastrointestinal Endoscopy and European Society for Paediatric Gastroenterology Hepatology and Nutrition Guideline Executive summary. Endoscopy 2017. PMID: 27617420
13. Redd WD m.fl. Association between time from esophageal food impaction to endoscopy and adverse events. Gastrointestinal Endoscopy 2024. PMID: 37951280
14. Krill T m.fl. Outcomes of delayed endoscopic management for esophageal soft food impactions. Gastrointestinal Endoscopy 2020. PMID: 31874159
15. Ferrari D m.fl. Flexible versus rigid endoscopy in the management of esophageal foreign body impaction: systematic review and meta-analysis. World Journal of Emergency Surgery 2018. PMID: 30214470
16. Ahmed Z m.fl. Cap-Assisted Endoscopic Esophageal Foreign Body Removal Is Safe and Efficacious Compared to Conventional Methods. Digestive Diseases and Sciences 2023. PMID: 36350475
17. Peksa GD m.fl. Glucagon for Relief of Acute Esophageal Foreign Bodies and Food Impactions: A Systematic Review and Meta-Analysis. Pharmacotherapy 2019. PMID: 30779190
18. Hardman J m.fl. Conservative management of oesophageal soft food bolus impaction. Cochrane Database of Systematic Reviews 2020. PMID: 32391954
19. Chirica M m.fl. Esophageal emergencies: WSES guidelines. World Journal of Emergency Surgery 2019. PMID: 31164915
20. Dellon ES m.fl. Updated International Consensus Diagnostic Criteria for Eosinophilic Esophagitis: Proceedings of the AGREE Conference. Gastroenterology 2018. PMID: 30009819