Sammanfattning
Hidradenitis suppurativa (acne inversa)
Hidradenitis suppurativa, förkortat HS och på engelska även kallad acne inversa, är en kronisk inflammatorisk sjukdom i hårfolliklarna. Den ger återkommande smärtsamma noduli, abscesser, dränerande tunnlar och ärr i hudveck, framför allt i axiller, ljumskar, anogenitalt, glutealt och under brösten. Sjukdomen är inte i första hand en infektion och har inget samband med bristande hygien. Diagnosen är klinisk. Typiska lesioner på typiska platser med minst två skov under sex månader talar med hög säkerhet för HS, och i en europeisk riktlinje anges 97 procents träffsäkerhet för den kombinationen [1]. Patienter går ändå ofta i sju till tio år med diagnosen böld, infekterad talgcysta eller furunkulos innan HS identifieras [2,3].
Svårighetsgraden bedöms med Hurley-stadium, som beskriver permanent vävnadsskada, och med International Hidradenitis Suppurativa Severity Score System, IHS4, som beskriver aktuell inflammation. IHS4 är antal noduli plus två gånger antal abscesser plus fyra gånger antal dränerande tunnlar, där högst 3 poäng är mild, 4 till 10 måttlig och minst 11 svår sjukdom [4]. Den europeiska S2k-riktlinjen från 2025 skiljer mellan en inflammatorisk form, som styrs med läkemedel efter IHS4, och en övervägande icke-inflammatorisk form med tunnlar och ärr, där kirurgi styrs av Hurley-stadium i berört område [5].
I primärvården kan man bekräfta diagnosen, ge besked om att sjukdomen är kronisk och inte smittsam, erbjuda rökavvänjning och viktstöd, behandla smärta, ordna sårvård och starta lokal klindamycin vid mild sjukdom eller en tetracyklinkur i tolv veckor vid mild till måttlig sjukdom [3,5]. Remiss till dermatolog bör skickas vid Hurley III, tunnlar och ärr, flera drabbade områden, uttalad påverkan på livskvaliteten eller utebliven effekt efter tolv veckors adekvat behandling. Adalimumab, sekukinumab och bimekizumab är godkända i EU vid måttlig till svår HS. Behandlingen initieras av dermatolog, och subventionen för sekukinumab i Sverige förutsätter att TNF-hämmare gett otillräcklig effekt eller inte är lämpliga [5,6]. Tunnlar och ärr kräver deroofing eller excision, och upprepad enkel incision och dränage ger nästan alltid recidiv.
Recidiverande furunkulos
Furunkulos är en djup bakteriell hårfollikelinfektion, oftast orsakad av Staphylococcus aureus. Recidiverande furunkulos definieras vanligen som minst tre episoder under tolv månader [7]. Pus från en aktiv lesion ska odlas, en fluktuerande abscess incideras, och antibiotika ges vid cellulit, multipla lesioner, allmänpåverkan, svår lokalisation, immunsuppression eller utebliven effekt av dränage. Riskfaktorer som diabetes, eksem och smitta inom hushållet utreds. Vid fortsatta recidiv trots god sårvård och hygien kan hela hushållet dekoloniseras samtidigt med mupirocin 2 procent intranasalt två gånger dagligen och helkroppstvätt med klorhexidin 4 procent en gång dagligen i fem dagar [8]. Recidiv enbart i hudveck, ärrbildning eller dränerande tunnlar ska väcka misstanke om HS i stället för furunkulos.
flowchart TD
A["Återkommande smärtsam<br>nodulus eller abscess"] --> B["Bedöm lokalisation, morfologi,<br>ärr, tunnlar och recidivmönster"]
B -->|"Typiska hudveck, tunnlar<br>eller dubbelkomedoner"| C["Misstänk HS<br>gradera med Hurley och IHS4"]
B -->|"Hårbärande hud, fluktuerande<br>infektiös abscess"| D["Misstänk furunkulos<br>odla pus och dränera"]
D --> E["Antibiotika endast vid<br>klinisk indikation"]
E --> F["Vid fortsatta recidiv<br>hygien, riskfaktorer och<br>hushållsdekolonisering"]
C --> G["Mild sjukdom<br>livsstilsråd, lokal klindamycin<br>eller tetracyklin"]
C --> H["Måttlig eller svår sjukdom,<br>tunnlar eller ärr"]
H --> I["Remiss till dermatolog<br>biologisk behandling och<br>riktad kirurgi vid behov"]Bakgrund och epidemiologi
Hidradenitis suppurativa (acne inversa)
HS är en kronisk, recidiverande inflammatorisk sjukdom i hårfolliklarna. Den debuterar vanligen efter puberteten, oftast i andra eller tredje levnadsdecenniet. Synonymer i litteraturen är acne inversa och Verneuils sjukdom (Verneuil's disease) [9]. I en systematisk översikt var den sammanvägda prevalensen 0,40 procent, 95 procents konfidensintervall 0,26 till 0,63 procent. Populationsbaserade studier gav omkring 0,3 procent och studier av kliniska urval 1,7 procent, och skillnaderna speglar bland annat diagnostik, sjukvårdskontakt och studiedesign [9]. Uppskattningarna kommer enbart från Västeuropa, Skandinavien, USA och Australien.
Kvinnor drabbas oftare än män [3]. HS är två till tre gånger vanligare hos personer med mörkare hud, särskilt personer med afroamerikanskt ursprung [3]. Ärftligheten är stor. Omkring 40 procent har en nära släkting med sjukdomen [3], och genetiska faktorer anses förklara upp till 70 procent av sjukdomsrisken [10]. Rökning och övervikt är starkt associerade med HS. I en sammanställning i den europeiska S2k-riktlinjen var oddskvoten 4,34 för pågående rökning och 3,45 för fetma [5]. HS är däremot inte ett resultat av bristande hygien och är inte smittsamt, vilket patienten behöver få veta uttryckligen [3].
Diagnosen fördröjs i många år. Den genomsnittliga fördröjningen anges till 7,2 år i en internationell studie [3], till cirka sju till tio år i en sammanställning från 2026 [2] och till 10,0 år i tyska data [1]. Återkommande lesioner benämns felaktigt bölder, infekterade talgcystor eller furunkulos och behandlas med upprepade korta antibiotikakurer och incisioner. Under tiden kan reversibel inflammation övergå i epitelklädda tunnlar, fibros och permanent ärrbildning [5,11].
HS påverkar livskvalitet, arbete, sexuell hälsa, sömn och psykiskt välbefinnande. I en metaanalys var prevalensen av depression 26,5 procent hos personer med HS jämfört med 6,6 procent hos kontroller. Motsvarande siffror för ångest var 18,1 respektive 7,1 procent. Oddskvoten var 2,54 för depression och 2,00 för ångest, och suicidalitet var också vanligare [12].
Recidiverande furunkulos
En furunkel är en djup suppurativ infektion som utgår från en hårfollikel och bildar en öm nodulus eller abscess med pus och nekrotisk vävnad. En karbunkel består av flera sammanflytande infekterade folliklar. S. aureus är den vanligaste patogenen, men andra bakterier kan förekomma, särskilt i perineala och anogenitala områden [7].
Recidiverande furunkulos definieras ofta som minst tre episoder under tolv månader, men någon universellt accepterad definition saknas. Recidiv kan orsakas av kvarstående kolonisation hos patienten, återintroduktion från hushållskontakter eller omgivning, otillräckligt dränage, underliggande hudsjukdom eller felaktig diagnos. S. aureus koloniserar främst näsöppningarna men även svalg, axiller, ljumskar och perineum. Omkring en tredjedel av befolkningen är koloniserad vid en given tidpunkt, medan 10 till 15 procent är långvariga bärare [8]. I en fall-kontrollstudie av 74 patienter med recidiverande furunkulos var positiv familjehistoria den starkaste oberoende prediktorn för recidiv. Även anemi, tidigare antibiotikabehandling, diabetes, tidigare sjukhusvård, många samtidiga lesioner och bristande personlig hygien var oberoende prediktorer [7].
Risken för nya infektioner efter en samhällsförvärvad MRSA-abscess är betydande. Upp till 70 procent har fått en ny hudinfektion inom ett år i vissa kohorter, men risken varierar med population, bakteriestam och smittexponering [8]. Infektionerna klustrar ofta inom hushåll, och symtomfria hushållsmedlemmar kan bära samma bakteriestam och bidra till återkolonisation. S. aureus som producerar Panton-Valentine-leukocidin, PVL, har kopplats till kronisk recidiverande furunkulos [7].
Epidemiologin för meticillinresistent S. aureus, MRSA, skiljer sig mellan länder. Amerikanska studier med hög förekomst av samhällsförvärvad MRSA kan inte direkt överföras till Sverige. Empirisk antibiotikabehandling ska därför styras av svensk och regional resistensepidemiologi. MRSA är anmälningspliktig och handläggs enligt lokala smittskyddsrutiner, se MRSA och VRE, smittskydd och handläggning och MRSA, behandling av infektion och bärarskap.
Patofysiologi
Vid HS är den primära processen inte en infektion i apokrina svettkörtlar. Sjukdomen omfattar follikulär keratinisering, dysreglerad medfödd och adaptiv immunitet samt signalering genom bland annat TNF, IL-1 och IL-17. Perifollikulär inflammation, follikeldestruktion och avvikande sårläkning bidrar till abscesser, epitelklädda tunnlar och fibros [13]. Genetiska varianter som påverkar epitelial stamcellsdifferentiering och medfödd immunitet har identifierats, och sällsynta monogena former hör till gamma-sekretaskomplexet [10]. Tunnlar är biologiskt aktiva inflammatoriska strukturer med neutrofil rekrytering, sekret och biofilm. Detta förklarar varför enbart antibiotika ofta ger övergående effekt och varför etablerade tunnlar behöver kirurgisk behandling [5].
Rökning, insulinresistens och fetma kan förstärka inflammatoriska signalvägar och mekanisk belastning i hudveck, och friktion bidrar sannolikt till sambandet med övervikt [5]. Sambanden är dock komplexa. Viktnedgång och rökstopp är hälsofrämjande, men det finns inga randomiserade studier som visar att de minskar sjukdomsaktiviteten. De får därför inte framställas som villkor för annan behandling eller som garanti för remission [5,10].
Vid furunkulos koloniserar S. aureus hud eller slemhinnor och når djupare delar av follikeln genom mikrotrauma, rakning, rivning, eksem eller annan hudbarriärskada. Den lokala neutrofila inflammationen leder till pusbildning och abscess. Kolonisation är inte tillräcklig för sjukdom, utan samspelet mellan bakteriestam, hudbarriär, immunförsvar och exponering avgör om infektion uppstår [8].
Klinisk bild
Hidradenitis suppurativa
HS kännetecknas av ett återkommande eller kontinuerligt förlopp med:
- djupa, ömma inflammatoriska noduli
- abscesser
- dränerande hudtunnlar
- dubbelöppna komedoner eller dubbelkomedoner
- hypertrofiska, atrofiska eller sammanbindande ärr, ibland repliknande eller av gravstenstyp [3]
- illaluktande serös eller purulent sekretion
- lokal smärta, klåda och tryckkänslighet
Typiska lokalisationer är axiller, ljumskar, mons pubis, vulva, skrotum, perineum, perianalt, glutealt och inframammärt. Bukveck och lårens insida kan också drabbas. Män har relativt ofta gluteal och perianal sjukdom. Fråga om lesioner på samtliga typiska ställen, eftersom patienter av integritetsskäl inte alltid spontant berättar om genital eller perianal sjukdom. Lesioner vid HS återkommer ofta på samma ställen som tidigare [3].


Feber är ovanlig vid okomplicerad HS-aktivitet och ska föranleda bedömning av sekundär infektion eller annan diagnos. Purulent utseende i sig innebär inte att lesionen är bakteriellt infekterad. Vid svår sjukdom ses sammanflytande inflammerade plackor med många öppningar, kraftig sekretion och uttalad smärta.
Mörkare hud
HS är vanligare hos personer med mörkare hud [3]. Rodnad är svårare att bedöma vid mörkare hudton. Palpation av noduli, tunnlar och ärr och räkning av lesioner får därför större betydelse än bedömning av rodnad. Hurley-stadium och IHS4 bygger på just noduli, abscesser och tunnlar [4].
Recidiverande furunkulos
Typiska fynd är:
- akut debuterande röd, varm och öm nodulus på hårbärande hud
- central pustel, nekros eller spontan pusavgång
- fluktuation när en dränerbar abscess utvecklats
- karbunkel med flera kommunicerande pustler eller öppningar
- omgivande cellulit vid mer omfattande infektion
- feber och allmänpåverkan vid svår eller invasiv infektion
Vanliga lokalisationer är extremiteter, bål, ansikte, nacke, glutealregion och perineum. Lesionerna läker vanligen utan typiska dränerande tunnlar eller omfattande sammanbindande ärr. Feber och förstorade lymfkörtlar är ovanligt [7]. Återkommande lesioner på exakt samma plats ska väcka misstanke om epidermoidcysta, främmande kropp, pilonidalsinus eller HS. Ytlig follikelinflammation beskrivs i follikulit, och spridning till omgivande vävnad i erysipelas och cellulit.


Utredning och diagnostik
Inledande anamnes
Dokumentera:
- debutålder, antal episoder och tidsintervall
- lokalisation och om samma område återkommer
- feber, cellulit, snabb progression eller behov av sjukhusvård
- spontan eller kirurgisk dränering
- tidigare odlingsresultat och antibiotika
- ärr, tunnlar, dubbelkomedoner och kroniskt vätskande områden
- liknande besvär hos hushållskontakter och hos nära släktingar
- arbete, kontaktsport, gemensam träningsutrustning och delade hygienartiklar
- eksem, psoriasis, kroniska sår eller annan hudbarriärskada
- diabetes, fetma, rökning, inflammatorisk tarmsjukdom och inflammatoriska ledsymtom
- läkemedel och tillstånd som ger immunsuppression
- menstruationsrelaterade skov, hyperandrogenism och fertilitetsplanering
- smärta, sömn, arbetsförmåga, depression, ångest och suicidtankar
Undersök hela huden när recidiven är oförklarade. Bedöm även näsöppningar, axiller, ljumskar, glutealregion och, med patientens samtycke, anogenital hud. Det finns ett validerat screeningformulär för HS som i en sammanvägd analys av 25 studier hade sensitivitet 0,88 och specificitet 0,86, och det kan underlätta triage [2].
Kliniska diagnoskriterier för HS
De modifierade Dessau-kriterierna i den australasiska riktlinjen kräver alla tre komponenterna [10]. Den europeiska S2k-riktlinjen anger att minst två lesioner på typiska platser under sex månader talar för HS med 97 procents träffsäkerhet [1].
| Komponent | Typiska fynd |
|---|---|
| Morfologi | Djupa inflammatoriska noduli, abscesser, dränerande tunnlar, dubbelkomedoner och typiska ärr |
| Lokalisation | Axillärt, inguinalt, anogenitalt, perinealt, glutealt eller inframammärt |
| Kroniskt recidiverande förlopp | Återkommande lesioner, vanligen minst två lesioner inom sex månader, eller ihållande aktivitet |
Diagnosen är klinisk. Det finns inga histologiska eller serologiska biomarkörer med validerat diagnostiskt värde [10]. Hudbiopsi behövs endast vid misstanke om malignitet, granulomatös sjukdom eller annan avvikande differentialdiagnos.
Svårighetsgradering av HS
Hurley-stadium beskriver strukturell, relativt permanent vävnadsskada och bedöms per anatomiskt område:
| Hurley-stadium | Klinisk innebörd |
|---|---|
| I | Noduli eller abscesser utan etablerade tunnlar och med liten ärrbildning |
| II | Enstaka eller begränsade tunnlar och ärr inom en anatomisk region |
| III | Multipla eller sammanhängande tunnlar och utbredd ärrbildning i en region |
Den australasiska riktlinjen rekommenderar i stället förfinad Hurley-klassificering (stadium 1A till 3), som tar hänsyn till antal områden, antal noduli och abscesser, pågående inflammation och förekomst av tunnlar, och rekommenderar inte längre den ursprungliga Hurley-skalan för rutinbruk [10].
IHS4 beskriver aktuell inflammatorisk aktivitet och är validerat för såväl klinisk vardag som studier:
IHS4 = antal inflammatoriska noduli + 2 × antal abscesser + 4 × antal dränerande tunnlar [4].
| IHS4 | Svårighetsgrad |
|---|---|
| 0 till 3 | Mild |
| 4 till 10 | Måttlig |
| Minst 11 | Svår |
Registrera även smärta på numerisk skala 0 till 10 och gärna Dermatology Life Quality Index, DLQI. Hurley och IHS4 kompletterar varandra. En patient kan ha låg aktuell inflammationsaktivitet men omfattande irreversibla tunnlar. Som svarsmått vid uppföljning används HiSCR (minst 50 procents minskning av abscesser och inflammatoriska noduli utan ökning av abscesser eller dränerande tunnlar) och det dikotoma måttet IHS4-55 (minst 55 procents minskning av IHS4), som till skillnad från HiSCR också tar hänsyn till tunnlar [5].
Mikrobiologisk diagnostik
Vid recidiverande furunkulos bör pus från en aktiv, helst nydränerad lesion odlas. Beställ artbestämning och resistensbestämning. Ytlig odling från intakt hud eller torkat sekret är mindre tillförlitlig. Vid snabbt progredierande infektion, feber eller allmänpåverkan övervägs blododling.
Kolonisationsodling från näsa, svalg, perineum eller andra lokaler kan övervägas inför riktad dekolonisering, vid misstänkt MRSA eller när flera hushållsmedlemmar är drabbade. I recidiverande fall kan även hushållskontakter odlas för att kartlägga smittkedjan [7], men det finns inte stöd för att rutinmässigt odla alla hushållskontakter före varje dekoloniseringsförsök. S. aureus som producerar PVL har kopplats till kronisk recidiverande furunkulos [7], och vid recidiv kan PVL-analys av isolatet vara motiverad, se hud- och mjukdelsinfektioner.
Vid HS behövs normalt ingen bakterieodling. Odling rekommenderas vid omgivande cellulit, feber, avvikande snabb försämring eller annan misstanke om sekundär infektion [3,14]. Blandflora och hudkommensaler är vanliga i kroniskt sekret och ska inte automatiskt föranleda antibiotika.
Laboratorieutredning
Vid recidiverande furunkulos bör HbA1c eller fasteglukos kontrolleras, särskilt vid övervikt, hereditet, polyuri eller andra diabetestecken. Blodstatus med differentialräkning och CRP tas vid omfattande, svåra eller atypiska infektioner. HIV-test och riktad immunologisk utredning övervägs efter riskbedömning [7].
Primär immunbrist är ovanlig hos vuxna med nytillkommen furunkulos. Neutrofil funktionsdefekt bör främst misstänkas när djupa bakteriella eller svamporsakade infektioner har funnits sedan tidig barndom, vid ovanliga patogener, dålig sårläkning eller invasiva infektioner. Generell immunologisk provtagning hos alla patienter med furunkulos har låg diagnostisk träffsäkerhet.
Vid HS finns inget diagnostiskt laboratorieprov. I primärvård rekommenderas screening för samsjuklighet med blodstatus, njur- och leverstatus, blodfetter, HbA1c och eventuellt vitamin D, samt avföringsprov för kalprotektin vid tarmsymtom eller isolerad perianal sjukdom [3]. CRP och blodstatus kan bidra till att bedöma systemisk inflammation vid svår sjukdom, men ett normalt CRP utesluter inte HS. Genetisk testning rekommenderas inte rutinmässigt [10,14].
Bilddiagnostik
Ultraljud behövs inte för en typisk diagnos men kan visa subkliniska vätskeansamlingar och tunnlar, förbättra kirurgisk kartläggning och vägleda intralesional injektion [5]. Magnetresonanstomografi, MRT, kan vara aktuell vid svår anogenital eller perianal sjukdom, särskilt när fistulerande Crohns sjukdom måste skiljas från HS.
Samsjuklighet vid HS
Bedöm minst:
- BMI, midjeomfång och blodtryck
- HbA1c eller fasteglukos och blodfetter utifrån riskprofil
- rökning och alkoholbruk
- depression, ångest och suicidrisk
- menstruationsrubbning och klinisk hyperandrogenism
- diarré, blod i avföring, buksmärta och viktnedgång
- inflammatorisk ryggsmärta, entesit, daktylit och ledsvullnad
- annan follikulär ocklusionssjukdom, exempelvis acne conglobata, dissekerande cellulit i hårbotten eller pilonidalsinus
Den australasiska riktlinjen anger följande förekomst vid HS och rekommenderar screening för dessa tillstånd [10]:
| Tillstånd | Förekomst vid HS |
|---|---|
| Pilonidalcysta | 32,6 % |
| Fetma | 41,3 % |
| Metabolt syndrom | 40 % |
| Dyslipidemi | 48,9 % |
| Hypertoni | 24,4 % |
| Diabetes mellitus | 10,6 % |
| Depression | 26,5 % |
| Ångest | 18,1 % |
| Dissekerande cellulit i hårbotten | 9,2 % |
| Polycystiskt ovariesyndrom | 9 % |
| Acne vulgaris eller conglobata | 4,5 % |
| Inflammatorisk tarmsjukdom | 1,8 % |
| Spondylartrit | 0,9 % |
Personer med HS har omkring tre gånger högre risk för inflammatorisk artrit, med oddskvot 3,44 i en metaanalys [15]. Leversjukdom är också vanligare, med oddskvot 1,78 för icke-alkoholrelaterad fettleversjukdom, NAFLD, som i dag till stor del motsvaras av metabolt associerad fettleversjukdom, MASLD [16]. Provtagning och vidare utredning ska styras av metabol risk, symtom och planerad läkemedelsbehandling. Se inflammatorisk tarmsjukdom, axial spondylartrit, polycystiskt ovariesyndrom och depression.
Differentialdiagnoser
| Differentialdiagnos | Fynd som talar för diagnosen |
|---|---|
| Furunkulos | Akut follikelutgående abscess, positiv odling för S. aureus, inga typiska tunnlar eller dubbelkomedoner |
| Follikulit | Ytliga pustler kring hårsäckar utan djupa noduli och ärr, se follikulit |
| Erysipelas och cellulit | Akut, ytlig rodnad med feber och snabb progress utan kronisk tunnelbildning, se erysipelas och cellulit |
| Inflammerad epidermoidcysta | Recidiv på exakt samma plats, central punktum, keratinöst innehåll, se aterom |
| Pilonidalsinus | Medial glutealfåra, hår och sinusöppningar kranialt om anus |
| Perianal Crohns sjukdom | Fistel mot tarm, gastrointestinala symtom, djupa perianala gångar |
| Bartholinabscess | Ensidig svullnad vid bakre delen av slidöppningen |
| Kutan Crohns sjukdom eller pyoderma gangrenosum | Ulceration, underminerad kant, histopatologiska fynd och systemsymtom |
| Nodulär skabb | Intensiv klåda, kliande noduli i axiller och genitalt, kontaktsmitta, se skabb |
| Intertriginös psoriasis | Skarpt avgränsade glänsande röda plack i hudveck utan abscesser och tunnlar, se psoriasis |
| Acne conglobata och dissekerande cellulit i hårbotten | Ingår i den follikulära ocklusionstetraden med HS och pilonidalsinus, se akne |
| Lymfogranuloma venereum eller annan sexuellt överförd infektion | Sexuell exponering, genitalt sår, lymfadenopati, riktad mikrobiologi, se lymfogranuloma venereum |
| Aktinomykos, kutan tuberkulos, atypisk mykobakterios eller djup svampinfektion | Kroniska fistlar, avvikande agens, immunsuppression eller epidemiologisk exponering [10] |
| Skivepitelcancer i kronisk HS | Nytillkommen tumör, hård infiltration, ulceration, blödning eller förändrat sekret |
Skivepitelcancer är en sällsynt men allvarlig komplikation vid långvarig HS. I en systematisk genomgång av 74 publicerade fall var 85 procent män, 97 procent hade Hurley III och sjukdomsdurationen före cancerdiagnos var i genomsnitt 26 år. Nästan alla tumörer satt perianalt eller glutealt, och dödligheten uppgavs till 40 procent [17]. Nytillkommen exofytisk växt, bestående ulceration, blödning, hårdhet eller oväntad smärtökning ska biopseras skyndsamt, se även kutan skivepitelcancer.
Behandling av hidradenitis suppurativa
Övergripande behandlingsprinciper
Behandlingsmålen är att minska inflammation, smärta och sekretion, förebygga nya tunnlar och ärr, behandla befintlig strukturell skada och förbättra funktion och livskvalitet. Europeiska riktlinjer rekommenderar läkemedelsbehandling efter inflammatorisk aktivitet och kirurgi efter omfattningen av permanent vävnadsskada. Kombinationen av läkemedel som dämpar inflammationen och kirurgi som tar bort irreversibel vävnadsskada betraktas som den mest ändamålsenliga strategin [5]. Den australasiska riktlinjen avråder från sekventiell monoterapi med antibiotika och betonar tidig, aggressiv behandling av måttlig till svår sjukdom [10]. Sekventiella korta antibiotikakurer utan plan för underhåll eller kirurgi bör därför undvikas.
Behandlingssvar utvärderas med lesionstal, IHS4, smärta och livskvalitet. Enligt den europeiska riktlinjen bör behandlingen ändras om det inte finns någon betydande minskning av inflammatorisk aktivitet eller förbättrad livskvalitet efter tolv veckor, medan den australasiska riktlinjen medger upp till 24 veckors behandling innan man avslutar på grund av uteblivet svar [5,10].
Livsstil och egenvård
Rökstopp ska erbjudas, se rökavvänjning. Vid övervikt bör strukturerat viktstöd övervägas, se obesitas och medicinsk viktbehandling. Randomiserade studier saknas för både rökstopp och viktnedgång, men åtgärderna är motiverade av de allmänna hälsovinsterna, och ett fåtal retrospektiva material talar för förbättring efter bariatrisk kirurgi och vid tillägg av semaglutid [5]. Råden ska ges utan skuldbeläggning [10]. Löst sittande kläder och friktionsminskande underkläder kan minska symtomen.
Evidensen för kostförändringar, zink eller vitamin D som HS-behandling är otillräcklig utöver råd om att hålla en hälsosam vikt [5]. Det finns inte heller evidens för specifika mensskydd, deodoranter eller antiperspiranter. Psykosocialt stöd är sannolikt värdefullt, men specifika studier vid HS saknas [5].
Lokal och intralesionell behandling
Det saknas vetenskapligt stöd för att rekommendera receptfria antiseptiska rengöringsmedel såsom klorhexidin, bensoylperoxid, zinkpyritjon eller triklosan som behandling [5]. Lokal klindamycin kan minska ytliga lesioner som follikulit, papler och pustler vid mild sjukdom utan tunnlar, men effekten på djupa noduli och abscesser är liten. I en dubbelblind studie av 46 patienter med Hurley I till II skilde sig inte lokal klindamycin 1 procent från tetracyklin 500 mg två gånger dagligen efter tre månader [5]. Långvarig användning begränsas av resistensrisken, och i en tvärsnittsstudie hade patienter som använde lokal klindamycin oftare klindamycinresistenta S. aureus (63 procent jämfört med 17 procent) [5]. Resorcinol 15 procent har i kohortstudier minskat lesioner och smärta vid mild HS utan tunnlar men saknar marknadsföring i denna styrka i Europa och måste beredas på recept [5].
Intralesionellt triamcinolon kan ge snabb symtomlindring i enstaka inflammerade lesioner. Smärtan minskar vanligen inom ett dygn, och 44 till 70 procent får effekt [5]. Underlaget är begränsat, och behandlingen ska ses som tillägg vid skov, inte som ersättning för basal sjukdomskontroll [18,19].
| Läkemedel | Dos | Kommentar |
|---|---|---|
| Klindamycin kutan lösning 1 procent | Appliceras två gånger dagligen i upp till 12 veckor | Främst mild lokaliserad HS utan tunnlar. Beakta resistens |
| Triamcinolon intralesionellt | 10 till 40 mg/ml i enskilda lesioner, vid behov upprepat efter en vecka till tre månader | För enstaka akut inflammerade lesioner. Ges av erfaren behandlare |
| Prednisolon peroralt | 0,5 till 0,7 mg/kg dagligen under kort tid vid svåra skov, snabb nedtrappning | Skov kan återkomma vid nedtrappning. Inte långtidsbehandling |
Systemiska antibiotika vid HS
Antibiotika används vid HS huvudsakligen för antiinflammatorisk effekt och inte för att eliminera en primär infektion. Tetracykliner är förstahandsalternativ vid mild till måttlig inflammatorisk HS. I en europeisk prospektiv kohort om 283 patienter var effekten av tetracykliner i nivå med effekten av klindamycin plus rifampicin, och HiSCR uppnåddes hos 40,1 procent med tetracykliner och 48,2 procent med kombinationen [5]. Tetracykliner ges i tre månader och utvärderas efter cirka tolv veckor. Långvarig behandling utan dokumenterad effekt ska undvikas, och vid långtidsbehandling bör blodstatus samt lever- och njurfunktion kontrolleras årligen [3].
Kombinationen klindamycin och rifampicin kan övervägas vid måttlig till svår sjukdom. Peroral klindamycin ensamt har också använts, med HiSCR hos 56,5 till 61,8 procent i små studier. I en observationsstudie av 61 behandlingsnaiva patienter sänkte en femdagars intravenös klindamycinkur (600 mg tre gånger dagligen) före peroral kombinationsbehandling IHS4 med i median 30 procent, men detta är specialistbehandling [5]. Intravenöst ertapenem 1 g dagligen i sex veckor har använts vid svår HS som brygga till kirurgi [5]. Rifampicin ska aldrig ges som monoterapi, har omfattande interaktioner (bland annat med hormonella preventivmedel, antikoagulantia och flera immunmodulerande läkemedel) och sänker koncentrationen av klindamycin, vars kliniska betydelse är oklar [5].
| Läkemedel | Dos | Kommentar |
|---|---|---|
| Doxycyklin | 100 mg två gånger dagligen i cirka 12 veckor | Vanligt tetracyklinalternativ. Modifierat frisättande doxycyklin 40 mg dagligen gav i en liten studie liknande HiSCR som doxycyklin 100 mg två gånger dagligen (64 mot 60 procent). Undvik under graviditet |
| Lymecyklin | 300 mg dagligen i cirka 12 veckor | Liknande effekt i mindre studier |
| Tetracyklin | 500 mg två gånger dagligen i 12 veckor | Studerat vid mild till måttlig HS |
| Klindamycin plus rifampicin | 300 mg av vardera två gånger dagligen i 10 till 12 veckor | Kontrollera interaktioner och leverrisk. Rifampicin aldrig ensamt |
Antibiotikaval och dos behöver anpassas till svensk produktinformation, samsjuklighet och regional praxis. Upprepade antibiotikakurer ska inte fördröja biologisk behandling eller kirurgi vid tunnlar och fortskridande sjukdom, och europeiska riktlinjer lyfter risken för resistensutveckling vid upprepad antibiotikabehandling [5]. Vid skov kan även en kort kur med oral antibiotika, intralesional steroid eller incision och dränage behövas, och skovplan bör diskuteras i förväg med patienten [10].
Hormonell och metabol behandling
Hos kvinnor med menstruationsrelaterade skov, hyperandrogenism eller polycystiskt ovariesyndrom kan spironolakton, antiandrogena kombinerade hormonella preventivmedel eller metformin övervägas. Evidensen utgörs huvudsakligen av små studier och retrospektiva serier [5,10]. Gestagena preparat med androgena egenskaper kan försämra eller framkalla HS, medan östrogen och antiandrogener har förbättrat sjukdomen i begränsade studier [5]. Preventivmedelsval individualiseras tillsammans med gynekolog, se antikonception och rådgivning.
För spironolakton saknas tillräcklig evidens för en generell rekommendation. I en retrospektiv studie av 67 kvinnor som fick 25 till 200 mg dagligen (medeldos 75 mg) förbättrades smärta, antal inflammatoriska lesioner och bedömd svårighetsgrad [5]. Effekt förväntas inom tre månader. Metformin har inte studerats i randomiserade studier, och europeiska riktlinjer klassar det som experimentell behandling. En retrospektiv serie om 53 patienter rapporterade subjektiv förbättring hos 68 procent [5]. Metformin kan vara rimligt hos patienter med insulinresistens eller polycystiskt ovariesyndrom.
| Läkemedel | Dos | Kommentar |
|---|---|---|
| Spironolakton | Start 25 till 50 mg dagligen, därefter vanligen 100 mg (50 till 150 mg) dagligen | Svag evidens. Undvik vid graviditet. Kontrollera kalium och njurfunktion utifrån risk |
| Metformin | Titreras under några veckor mot 1 500 mg dagligen fördelat på flera doser | Experimentell behandling. Särskilt vid insulinresistens eller polycystiskt ovariesyndrom |
Spironolakton ska undvikas vid graviditet på grund av den antiandrogena effekten. Inför graviditet rekommenderas att preventivmedel, metformin och spironolakton avslutas [10]. Retinoider har begränsat stöd. Acitretin kan prövas hos män och kvinnor som inte kan bli gravida, och isotretinoin är främst aktuellt vid samtidig acne conglobata [3,10].
Biologiska läkemedel och småmolekylära hämmare
Adalimumab, sekukinumab och bimekizumab är godkända i EU för måttlig till svår HS. Adalimumab har indikation från 12 års ålder, medan sekukinumab och bimekizumab är godkända för vuxna, och samtliga förutsätter otillräckligt svar på konventionell systemisk behandling [5]. Behandlingen ska initieras och följas av dermatolog med erfarenhet av systemisk immunmodulering. Indikation, kontraindikationer och provtagning, bland annat screening för tuberkulos och hepatit, kontrolleras mot aktuell produktresumé, se tuberkulos. Särskilda råd för patienter med tuberkulos, hepatit B och C eller hiv finns i nordamerikanska riktlinjer [20].
I en Delphi-undersökning bland 54 europeiska HS-experter 2025 föreslogs att patienter med måttlig sjukdom kan uppgraderas till biologisk behandling som förstahandsval tidigt i förloppet, för att förebygga irreversibla tunnlar och ärr. Starkast konsensus gällde patienter som inte tål eller har kontraindikation mot antibiotika, snabbt progredierande sjukdom, svår sjukdom, syndromal HS och samtidig inflammatorisk tarmsjukdom eller artrit. Konsensus gällde även måttlig sjukdom med IHS4 på minst 4, minst tre skov under tolv veckor, flera drabbade områden och anogenital sjukdom [21]. Den europeiska S2k-riktlinjen anger följande kriterier, där ett eller flera kan göra patienten aktuell för biologisk behandling [5]:
| Kriterium | Värde |
|---|---|
| Objektiv svårighetsgrad måttlig till svår | IHS4 minst 4, eller HS-PGA minst 3, eller förfinad Hurley IC, IIB, IIC eller III, eller ökning av Hurley-stadium |
| Betydande påverkan på livskvaliteten | DLQI över 10 eller HS-QoL över 20 |
| Instabil eller progressiv sjukdom | Flera skov per år, snabbt progredierande eller utbredd sjukdom |
| Särskilda lokalisationer eller komplikationer | Genitalt, ansikte, hårbotten, nacke eller lymfödem |
| Läkemedel | Dos | Kommentar |
|---|---|---|
| Adalimumab | 160 mg vecka 0, 80 mg vecka 2, därefter 40 mg varje vecka eller 80 mg varannan vecka från vecka 4. Från 12 år och minst 30 kg: 80 mg dag 1, därefter 40 mg varannan vecka från dag 8, vid utebliven effekt 40 mg varje vecka eller 80 mg varannan vecka | TNF-hämmare. Screening för tuberkulos och hepatit enligt rutin. Biosimilarer används |
| Secukinumab | 300 mg vecka 0, 1, 2, 3 och 4, därefter 300 mg var fjärde vecka | Vid otillräcklig effekt kan 300 mg varannan vecka övervägas enligt produktinformation |
| Bimekizumab | 320 mg varannan vecka till och med vecka 16, därefter 320 mg var fjärde vecka | Hämmar IL-17A och IL-17F. Uppmärksamma oral candidos |
I PIONEER-studierna uppnådde 41,8 respektive 58,9 procent HiSCR efter tolv veckors adalimumab, jämfört med 26,0 respektive 27,6 procent med placebo [22]. Hos patienter som svarat delvis på adalimumab efter tolv veckor kan behandlingen fortsätta ytterligare tre månader, medan mindre än 25 procents minskning av antal noduli och abscesser ska föranleda avbrott. Underhållsbehandling med 40 mg varje vecka eller 80 mg varannan vecka gav likvärdiga resultat i en prospektiv studie, och sjukdomsaktiviteten återkommer efter i median elva till tolv veckor efter avslutad behandling [5]. Enligt en australasisk sammanställning förlorar omkring hälften av patienterna svaret på biologisk behandling inom ett år, och utredning av läkemedelsantikroppar, dosökning eller byte av preparat kan då bli aktuellt [10].
I SUNSHINE och SUNRISE gav secukinumab 300 mg varannan vecka HiSCR hos cirka 45 respektive 42 procent efter 16 veckor, jämfört med 34 respektive 31 procent med placebo. Effekten kvarstod till vecka 52. Dosering var fjärde vecka nådde det primära målet endast i SUNRISE [23].
I de två fas 3-studierna BE HEARD I och II uppnådde 48 respektive 52 procent HiSCR efter 16 veckor med bimekizumab 320 mg varannan vecka, jämfört med 29 respektive 32 procent med placebo. Svaren bibehölls eller ökade till vecka 48. Vanliga biverkningar var oral candidos, huvudvärk och diarré, och inga nya säkerhetssignaler sågs [24]. I en sammanvägd analys av förlängningsstudien hade 85 procent av patienterna HiSCR50 och 44 procent HiSCR100 vid år två [25]. Två nätverksmetaanalyser visar att adalimumab, bimekizumab och båda utvärderade secukinumabregimerna är effektivare än placebo vid 12 till 16 veckor. Direkta jämförelser mellan preparaten saknas, och de flesta skillnader mellan veckovis adalimumab och andra riktade läkemedel var inte statistiskt signifikanta, så rangordning från indirekta analyser ska tolkas försiktigt [26,27].
Flera nya läkemedel är på väg. Sonelokimab, en nanokropp som hämmar både IL-17A och IL-17F, gav i den randomiserade fas 2-studien MIRA HiSCR75 hos 43 procent (120 mg) respektive 35 procent (240 mg) efter tolv veckor jämfört med 15 procent med placebo [28]. Preparatet är inte godkänt. Den selektiva JAK1-hämmaren upadacitinib gav i en fas 2-studie HiSCR50 hos 38,3 procent efter tolv veckor, jämfört med en förspecificerad historisk placebofrekvens på 25,0 procent, men skillnaden mot studiens egen placebogrupp var inte statistiskt säkerställd [29]. Preparatet är inte godkänt vid HS. En annan JAK1-hämmare, povorcitinib, nådde i de två fas 3-studierna STOP-HS1 och STOP-HS2 primärt mål, HiSCR50 vecka 12, med 40 till 42 procent mot 29 till 30 procent med placebo, och den vanligaste biverkningen var acne [30]. EMA:s kommitté CHMP gav den 17 september 2026 ett positivt yttrande för marknadsföringstillstånd för povorcitinib vid måttlig till svår HS hos vuxna som svarat otillräckligt på, inte tål eller har kontraindikation mot TNF-hämmare. Slutligt beslut om godkännande och tillgång i Sverige återstår [31]. JAK-hämmare kräver säkerhetsbedömning enligt produktresumé.
IL-17-hämmare används med försiktighet vid inflammatorisk tarmsjukdom, och samtidig psoriasis eller axial spondylartrit talar för IL-17-hämmare [10]. Se biologiska läkemedel vid psoriasis och psoriasis.
Subvention och tillgång i Sverige. Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, beslutade den 21 september 2023 att Cosentyx fortsatt ingår i läkemedelsförmånerna från och med den 2 oktober 2023, och subventionen gäller bland annat vid hidradenitis suppurativa endast när behandling med TNF-hämmare gett otillräcklig effekt eller inte är lämplig [6]. TNF-hämmare prövas därmed normalt först. Bimzelx hade vid motsvarande beslut subvention endast vid plackpsoriasis och psoriasisartrit [32], och preparatet fick sin HS-indikation i EU först senare. Aktuell förmånsstatus för Bimzelx vid HS och eventuella regionala läkemedelsråds rekommendationer behöver därför kontrolleras i TLV:s beslutsdatabas och FASS.
Kirurgi och laser
Kirurgi behandlar lokalt irreversibel vävnadsskada. Den ska integreras med medicinsk behandling, inte sparas som en sista utväg efter år av fortskridande ärrbildning. I den europeiska riktlinjen betonas att HS skiljer sig från andra inflammatoriska hudsjukdomar genom att sjukdomen med tiden går över i irreversibel vävnadsförstörelse, där biofilm i ärr gör att läkemedel inte längre räcker [5].
- Deroofing: taket över en abscess eller tunnel avlägsnas och botten lämnas för sekundärläkning. Metoden lämpar sig för avgränsade återkommande lesioner och tunnlar, helst vid Hurley II, och kan göras i lokalbedövning i öppen vård.
- Begränsad excision: en isolerad återkommande lesion eller ett avgränsat område avlägsnas. Enkel excision med primärslutning kan ge långvarig remission vid enstaka återkommande inflammerade lesioner [10].
- Bred excision: all kliniskt sjuk vävnad i en anatomisk region avlägsnas. Defekten kan sekundärläka, slutas primärt, täckas med delhudstransplantat eller lambå. Recidivfrekvensen efter bred excision med sekundärläkning är i sammanställningar 12 till 19 procent och i en stor studie 24 procent efter fem år, med lägst recidiv efter lambåplastik [5].
- CO2-laser: kan användas för excision eller vaporisering vid Hurley I till II på erfarna enheter [5].
- Hårreducerande laser: långpulsad Nd:YAG-laser har fått mest uppmärksamhet bland hårreducerande metoder, främst vid Hurley II och III, men studierna är få och av begränsad kvalitet [5,14].
Enkel incision och dränage kan behövas vid en mycket smärtsam akut abscess, men lokalt recidiv närmar sig 100 procent, och åtgärden ska följas av medicinsk eller kirurgisk behandling [5]. I en okontrollerad studie av deroofing (88 lesioner hos 44 patienter) recidiverade 17 procent efter en median på 4,6 månader, och 90 procent av patienterna skulle rekommendera metoden. I tre prospektiva studier var den sammanvägda recidivfrekvensen 14,7 procent [5,33]. Metodvalet styrs av lokalisation, utbredning, aktiv inflammation, narkosbehov, läkningstid och patientens preferenser.
Biologisk behandling och kirurgi kan kombineras. I den randomiserade fas 4-studien SHARPS gavs adalimumab 40 mg varje vecka före, under och efter bred excision med sekundärläkning. Fler patienter uppnådde klinisk respons med adalimumab än med placebo (48 mot 34 procent), och ingen ökad risk för sårinfektion, komplikation eller blödning sågs, så behandlingen behöver inte pausas inför operation [34]. Enligt en liten retrospektiv jämförelse var recidiv eller sjukdomsprogress mindre vanligt när operation följdes av biologisk behandling än efter enbart operation (19 mot 38,5 procent) [5].
Smärta och sårvård
Smärta ska bedömas vid varje besök. Behandla den underliggande inflammationen och använd i första hand paracetamol (högst 3 g dagligen). Evidens för NSAID saknas, och europeiska riktlinjer förordar ett individuellt och restriktivt bruk på grund av kardiovaskulära och infektionsrisker. Vid neuropatisk smärta kan gabapentinoider eller duloxetin prövas och specialist i smärtlindring kontaktas. Opioider bör undvikas som långsiktig lösning [5]. Se även smärta och smärtbehandling.
Förband ska vara absorberande, atraumatiska och anpassade till sekretmängd och anatomiskt område. Superabsorberande skumförband, ensamma eller med alginat, samt atraumatiska silikonförband är oftast lämpliga. Efter större operationer kan undertrycksbehandling övervägas. Klibbiga förband bör undvikas där huden irriteras, och barriärfilm kan förebygga hudskador [3,5]. Hudbarriärskydd, luktbehandling och tillgång till hjälpmedel kan ha stor betydelse för arbetsförmåga och social funktion. Förbanden syftar till att kontrollera symtom, inte att få området att läka [3].
Graviditet och amning
Optimera sjukdomskontrollen före graviditet. Tetracykliner, retinoider och spironolakton ska undvikas under graviditet. Erytromycin och cefalosporiner kan användas vid behov [10]. Lokal behandling och lämpliga kirurgiska åtgärder kan användas efter individuell bedömning. Beslut om biologisk behandling fattas tillsammans med dermatolog och obstetriker, där det är en risk-nyttabedömning att fortsätta behandlingen under första och andra trimestern. Certolizumab pegol passerar inte placenta och kan vara ett alternativ under tredje trimestern [10]. Nordamerikanska riktlinjer ger 118 expertutlåtanden för särskilda grupper, bland annat graviditet, amning och barn [20].
HS förbättras inte pålitligt under graviditet. I en metaanalys förbättrades 24 procent, medan 20 procent försämrades. Sextio procent rapporterade skov efter förlossningen [35]. Planerad uppföljning post partum är därför motiverad. HS är i sig inte en kontraindikation mot vaginal förlossning eller amning [10].
Behandling av recidiverande furunkulos
Akut abscess
Fluktuerande abscess ska i första hand incideras och dräneras, se abscessincision och dränage. Pus skickas för odling. Dränage minskar bakteriebördan, avlastar tryck och ger ofta snabb smärtlindring. Mindre furunklar kan ibland spontanläka med lokal rengöring och varma kompresser, och icke-fluktuerande knölar har ingen nytta av incision [7].
Antibiotika bör läggas till vid:
- omfattande eller snabbt progredierande cellulit
- multipla eller stora abscesser
- feber, allmänpåverkan eller sepsismisstanke
- ansiktslokalisation eller annan plats där adekvat dränage är svårt
- betydande immunsuppression
- mycket hög eller mycket låg ålder eller allvarlig samsjuklighet
- terapisvikt efter dränage
- septisk tromboflebit eller misstänkt invasiv infektion
En metaanalys av adjuvant antibiotikabehandling efter dränage av okomplicerad abscess fann ingen tydlig förbättring av utläkning (sammanvägd relativ risk 1,03) [36]. Randomiserade studier med trimetoprim-sulfa efter dränage har i stället antytt en mindre minskning av tidiga recidiv utan skillnad i utläkning [8]. En Cochrane-översikt av 18 randomiserade studier fann inga viktiga skillnader i effekt eller säkerhet mellan olika perorala antibiotika vid bakteriell follikulit och bölder och inga studier som jämförde lokal med systemisk behandling [37]. Nyttan måste vägas mot biverkningar och resistensselektion.
Antibiotikum väljs efter odling, allergier, interaktioner och lokal resistens. I Sverige är flukloxacillin ett vanligt val vid känslig S. aureus och samtidig cellulit, medan MRSA eller penicillinallergi kräver annat preparat enligt resistensbesked och lokal rekommendation. Rifampicin ska aldrig användas som monoterapi på grund av snabb resistensutveckling [7].
Hygien och smittreduktion
Ge konkreta råd:
- täck vätskande sår med rent förband
- tvätta händerna efter kontakt med lesion eller förband
- dela inte handdukar, rakhyvlar, deodorant, hudvårdsartiklar eller träningsutrustning
- byt underkläder, handduk och tvättlapp dagligen under aktiv smittperiod
- rengör ofta berörda ytor och träningsutrustning
- använd barriär mellan bar hud och gemensamma ytor
- behandla eksem, fotsvamp och andra hudbarriärskador och använd mjukgörande för att upprätthålla hudbarriären [7]
- undvik rakning genom inflammerat område
- vanlig maskintvätt enligt textiliernas tvättanvisning är tillräcklig, och rutinmässig blekning av all tvätt behövs inte [8]
Åtgärderna ska vara proportionerliga. Överdriven tvätt och starka antiseptika kan orsaka irritativ dermatit och försämra hudbarriären.
Dekolonisering
Dekolonisering rekommenderas inte rutinmässigt efter en första abscess. Överväg den vid odlingsverifierad eller starkt misstänkt stafylokockfurunkulos med fortsatta recidiv trots god sårvård och hygien, eller när smitta fortgår inom hushållet [8,38].
När flera hushållsmedlemmar är drabbade bör samtliga genomföra programmet samtidigt. I en randomiserad studie var ny hudinfektion efter tre månader mindre vanlig när hela hushållet dekoloniserades än när endast indexpatienten behandlades, 28 procent jämfört med 47 procent [8].
| Läkemedel | Dos | Kommentar |
|---|---|---|
| Mupirocin 2 procent nässalva | I båda näsöppningarna två gånger dagligen i 5 dagar | Använd samtidigt hos berörda hushållsmedlemmar. Upprepade kurer kan selektera resistens |
| Klorhexidin 4 procent kutan lösning | Helkroppstvätt en gång dagligen i 5 dagar | Undvik ögon, öron och slemhinnor. Skölj av och avbryt vid uttalad hudreaktion |
Kombinationen av nasal mupirocin och antiseptisk helkroppstvätt är bättre underbyggd än någon av metoderna ensam, eftersom studier med enbart mupirocin eller enbart antiseptisk tvätt inte minskat infektionsfrekvensen [8]. Utspädda blekmedelsbad minskade i en randomiserad barnstudie inte återkommande infektioner jämfört med enbart hygienråd [8]. Effekten av dekolonisering avtar över tid och nya recidiv är vanliga, och nyttan vid recidiverande cellulit och abscess diskuteras fortfarande [38]. Systemiska antibiotika ska inte ges enbart i dekoloniseringssyfte eftersom nyttan är osäker och resistens samt läkemedelstoxicitet kan uppstå [8].
Vid misslyckade upprepade försök bör diagnosen omprövas. Kontrollera följsamhet, smitta från kontakter, eksem, främmande kropp och HS. Rådgör med infektionsläkare eller hudläkare innan mer långvariga eller komplexa eradikeringsprogram används.
Primärvård, remiss och vårdnivåer
HS kan diagnostiseras och behandlas i tidigt skede i primärvården. Primärvården kan även hantera komorbiditet, livsstilsstöd och psykologiskt stöd [3]. Remissvägar och regionala behandlingsriktlinjer varierar mellan regioner, och specialiserade mottagningar med samarbete mellan dermatologi, kirurgi, smärtlindring, psykologi och sårvård finns på vissa sjukhus.
Remittera till dermatolog vid:
| Situation | Kommentar |
|---|---|
| Utebliven kontroll efter tolv veckors lokal klindamycin eller tetracyklin | Utvärdera efter cirka tolv veckor [3,5] |
| Hurley III eller sjukdom i flera områden med många noduli och tunnlar | Gäller även vid diagnostillfället [3] |
| Tunnlar eller ärr som kräver deroofing eller excision | Remiss till hudklinik eller kirurg med HS-erfarenhet |
| Betydande påverkan på livskvaliteten (DLQI över 10) | Biologisk behandling kan vara aktuell [5] |
| Genital lokalisation, ansikte, hårbotten, nacke eller lymfödem | Lägre tröskel för remiss [5] |
| Misstänkt skivepitelcancer i HS | Skyndsam biopsi och bedömning enligt hudcancerrutin |
| Osäker diagnos | Differentialdiagnoser som perianal Crohns sjukdom och pyoderma gangrenosum |
| Graviditetsplanering vid HS som kräver läkemedel | Samråd med dermatolog och obstetriker [10] |
Vid recidiverande furunkulos remitteras till infektionsläkare eller dermatolog när upprepade eradikeringsförsök misslyckats, vid misstänkt PVL-positiv stam eller MRSA, eller vid misstänkt immunbrist.
Uppföljning och prognos
Hidradenitis suppurativa
Aktiv HS bör följas ungefär var tredje till sjätte månad, tätare efter behandlingsstart eller vid snabbt fortskridande sjukdom. Dokumentera vid varje strukturerat besök:
- inflammatoriska noduli, abscesser och dränerande tunnlar
- IHS4 och aktuellt Hurley-stadium per region
- smärta, sekretion och antal skov
- DLQI eller annat patientrapporterat utfall
- läkemedelsföljsamhet och biverkningar
- rökning, vikt och metabol risk utan skuldbeläggning
- psykiskt mående och suicidrisk
- behov av deroofing, excision, sårvård eller annan specialistkontakt
Fotografier med patientens samtycke kan förbättra långtidsbedömningen. Terapin bör eskaleras vid nya tunnlar, ökande ärrbildning, kvarstående måttlig eller svår sjukdom enligt IHS4, betydande smärta eller försämrad funktion, även om antalet abscesser tillfälligt minskat.
HS är kronisk och recidiverande, men tidig antiinflammatorisk behandling kan begränsa permanent vävnadsskada. Etablerade tunnlar och ärr försvinner sällan med läkemedel ensamma. Kombinationen av effektiv systemisk behandling och riktad kirurgi ger därför bäst möjlighet till långvarig lokal kontroll vid mer avancerad sjukdom [5,10].
Långvarig perianal eller gluteal Hurley III-sjukdom ska inspekteras regelbundet. Låg tröskel för biopsi rekommenderas vid tumör, ulceration, blödning eller förändrat kliniskt beteende på grund av risken för skivepitelcancer [17].
Furunkulos
Följ upp odlingssvar och klinisk förbättring inom några dagar vid omfattande infektion. Patienten ska söka akut vid snabbt tilltagande rodnad, hög feber, uttalad smärta, nekros, förvirring eller cirkulatorisk påverkan.
Vid nya recidiv dokumenteras antal episoder, lokalisation, odlingsresultat och hushållsspridning. Om dekolonisering genomförs bör effekten bedömas under minst tre till sex månader. Upprepad eradikering utan tydlig klinisk vinst bör undvikas på grund av resistensrisk mot mupirocin och klorhexidin [8]. Prognosen är vanligen god när dränage, riskfaktorer och smittkedja hanteras, men återkolonisation är vanlig.
Vanliga frågor
Är hidradenitis suppurativa smittsamt eller orsakat av dålig hygien?
Nej. HS är en kronisk inflammatorisk sjukdom i hårfolliklarna och varken smittsam eller ett tecken på bristande hygien. Rökning, övervikt och ärftliga faktorer spelar roll [3,5].
Hur skiljer man hidradenitis suppurativa från furunkulos?
HS ger återkommande noduli, abscesser och dränerande tunnlar i hudveck som axiller, ljumskar och under brösten, med ärr och dubbelkomedoner, och lesionerna kommer tillbaka på samma ställen. Furunkulos drabbar hårbärande hud var som helst, ger en akut abscess som läker utan tunnlar och har ofta positiv odling för S. aureus [3,7].
Vilka läkemedel är godkända för hidradenitis suppurativa?
I EU är adalimumab, sekukinumab och bimekizumab godkända vid måttlig till svår HS när konventionell systemisk behandling inte räckt. Behandlingen startas av dermatolog. Övriga alternativ, till exempel hormonell behandling, används i regel utanför godkänd indikation, medan antibiotika och kirurgi är etablerade delar av behandlingen [5].
Hjälper rökstopp och viktnedgång vid hidradenitis suppurativa?
Rökning och övervikt är starkt kopplade till HS, men studier som visar att rökstopp eller viktnedgång minskar sjukdomsaktiviteten saknas. Åtgärderna rekommenderas ändå på grund av hälsovinsterna i övrigt [5].
När ska jag remittera en patient med hidradenitis suppurativa?
Vid Hurley III, tunnlar eller ärr, flera drabbade områden, uttalad påverkan på livskvaliteten, utebliven effekt efter tolv veckors behandling eller osäker diagnos [3,5].
Källor
- Zouboulis CC m.fl. S2k guideline for the treatment of hidradenitis suppurativa / acne inversa: short version. Journal der Deutschen Dermatologischen Gesellschaft 2024. PMID: 38770982
- Bouazzi D m.fl. Evaluating the diagnostic accuracy of a screening questionnaire for detecting hidradenitis suppurativa: a pooled analysis of accuracy measures from the Global Hidradenitis Suppurativa Atlas (GHiSA) study. British Journal of Dermatology 2026. PMID: 41784795
- Wainman HE, Lane PC, Ingram JR. Hidradenitis suppurativa diagnosis and management in primary care: not just recurrent boils. British Journal of General Practice 2023. PMID: 36543559
- Zouboulis CC m.fl. Development and validation of the International Hidradenitis Suppurativa Severity Score System, a novel dynamic scoring system to assess HS severity. British Journal of Dermatology 2017. PMID: 28636793
- Zouboulis CC m.fl. European S2k guidelines for hidradenitis suppurativa/acne inversa part 2: Treatment. Journal of the European Academy of Dermatology and Venereology 2025. PMID: 39699926
- Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket. Beslut 2023-09-21, dnr 1847/2022: Omprövning av beslut inom läkemedelsförmånerna, Cosentyx (sekukinumab). TLV 2023. https://www.tlv.se/download/18.26761b318a8d34131f9585a/1695372743313/bes230921_cosentyx_1847-2022.pdf
- Ibler KS, Kromann CB. Recurrent furunculosis: challenges and management: a review. Clinical, Cosmetic and Investigational Dermatology 2014. PMID: 24591845
- Creech CB m.fl. Prevention of Recurrent Staphylococcal Skin Infections. Infectious Disease Clinics of North America 2015. PMID: 26311356
- Jfri A m.fl. Prevalence of Hidradenitis Suppurativa: A Systematic Review and Meta-regression Analysis. JAMA Dermatology 2021. PMID: 34037678
- Frew J m.fl. Australasian hidradenitis suppurativa management guidelines. Australasian Journal of Dermatology 2025. PMID: 39578415
- Marzano AV m.fl. Improving hidradenitis suppurativa management: consensus statements from physicians and patients' perspectives. Archives of Dermatological Research 2024. PMID: 39180694
- Patel KR m.fl. Association between hidradenitis suppurativa, depression, anxiety, and suicidality: A systematic review and meta-analysis. Journal of the American Academy of Dermatology 2020. PMID: 31862404
- Frew JW. Hidradenitis suppurativa is an autoinflammatory keratinization disease: A review of the clinical, histologic, and molecular evidence. JAAD International 2020. PMID: 34409324
- Alikhan A m.fl. North American clinical management guidelines for hidradenitis suppurativa: Part I: Diagnosis, evaluation, and the use of complementary and procedural management. Journal of the American Academy of Dermatology 2019. PMID: 30872156
- Almuhanna N m.fl. Association between Hidradenitis Suppurativa and Inflammatory Arthritis: A Systematic Review and Meta-Analysis. Dermatology 2021. PMID: 33774640
- Gau SY m.fl. Risk of liver dysfunction and non-alcoholic fatty liver diseases in people with hidradenitis suppurativa: A systematic review and meta-analysis of real-world evidences. Frontiers in Immunology 2022. PMID: 36591267
- Gierek M m.fl. Hidradenitis suppurativa and squamous cell carcinoma: a systematic review of the literature. Postepy Dermatologii i Alergologii 2023. PMID: 37545826
- Alikhan A m.fl. North American clinical management guidelines for hidradenitis suppurativa: Part II: Topical, intralesional, and systemic medical management. Journal of the American Academy of Dermatology 2019. PMID: 30872149
- Cuenca-Barrales C m.fl. Intralesional Treatments in Hidradenitis Suppurativa: A Systematic Review. Dermatology 2022. PMID: 35477143
- Alhusayen R m.fl. North American clinical practice guidelines for the medical management of hidradenitis suppurativa in special patient populations. Journal of the American Academy of Dermatology 2025. PMID: 39725212
- Nikolakis G m.fl. Delphi consensus: First-line use of biologics and small molecules in hidradenitis suppurativa. Journal of the European Academy of Dermatology and Venereology 2026. PMID: 41580305
- Kimball AB m.fl. Two Phase 3 Trials of Adalimumab for Hidradenitis Suppurativa. New England Journal of Medicine 2016. PMID: 27518661
- Kimball AB m.fl. Secukinumab in moderate-to-severe hidradenitis suppurativa: week 16 and week 52 results of the SUNSHINE and SUNRISE phase 3 trials. Lancet 2023. PMID: 36746171
- Kimball AB m.fl. Efficacy and safety of bimekizumab in patients with moderate-to-severe hidradenitis suppurativa (BE HEARD I and BE HEARD II): two 48-week, randomised, double-blind, placebo-controlled, multicentre phase 3 trials. Lancet 2024. PMID: 38795716
- Sayed CJ m.fl. Bimekizumab demonstrated a favorable safety profile and high levels of efficacy with up to 2 years of treatment in patients with moderate to severe hidradenitis suppurativa: pooled results from two phase 3 randomized, controlled trials and their open-label extension. Journal of the American Academy of Dermatology 2026. PMID: 41248770
- Tsai YC m.fl. Efficacy and Safety of Biologics and Small Molecules for Moderate-to-Severe Hidradenitis Suppurativa: A Systematic Review and Network Meta-Analysis. Pharmaceutics 2023. PMID: 37242593
- Garg A m.fl. Efficacy and Safety of Medical Interventions for Moderate to Severe Hidradenitis Suppurativa: A Living Systematic Review and Network Meta-Analysis. JAMA Dermatology 2025. PMID: 40601333
- Kimball AB m.fl. Sonelokimab, a novel IL-17A- and IL-17F-inhibiting nanobody for the treatment of moderate-to-severe hidradenitis suppurativa: a global, randomized, double-blind, placebo-controlled phase 2 clinical trial (MIRA). Journal of the American Academy of Dermatology 2026. PMID: 42822776
- Ackerman LS m.fl. Improvements in moderate-to-severe hidradenitis suppurativa with upadacitinib: results from a phase 2, randomized, placebo-controlled study. Journal of the American Academy of Dermatology 2025. PMID: 39909350
- Porter ML m.fl. Povorcitinib for hidradenitis suppurativa: the randomized, double-blind, placebo-controlled STOP-HS1 and STOP-HS2 phase 3 trials. Nature Medicine 2026. PMID: 42493571
- European Medicines Agency, CHMP. Povofortay (povorcitinib): positivt yttrande om godkännande för försäljning vid hidradenitis suppurativa, 17 september 2026. EMA 2026. https://www.ema.europa.eu/en/node/286757
- Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket. Beslut 2023-09-21, dnr 1845/2022: Omprövning av beslut inom läkemedelsförmånerna, Bimzelx (bimekizumab). TLV 2023. https://www.tlv.se/download/18.26761b318a8d34131f95859/1695372720245/bes230921_bimzelx_1845-2022.pdf
- van der Zee HH, Prens EP, Boer J. Deroofing: a tissue-saving surgical technique for the treatment of mild to moderate hidradenitis suppurativa lesions. Journal of the American Academy of Dermatology 2010. PMID: 20708472
- Bechara FG m.fl. Efficacy and Safety of Adalimumab in Conjunction With Surgery in Moderate to Severe Hidradenitis Suppurativa: The SHARPS Randomized Clinical Trial. JAMA Surgery 2021. PMID: 34406349
- Seivright JR m.fl. Impact of Pregnancy on Hidradenitis Suppurativa Disease Course: A Systematic Review and Meta-Analysis. Dermatology 2022. PMID: 34515085
- Fahimi J m.fl. The role of adjunctive antibiotics in the treatment of skin and soft tissue abscesses: a systematic review and meta-analysis. CJEM 2015. PMID: 26013989
- Lin HS m.fl. Interventions for bacterial folliculitis and boils (furuncles and carbuncles). Cochrane Database of Systematic Reviews 2021. PMID: 33634465
- Kao CM, Fritz SA. Infection prevention: how can we prevent transmission of community-onset methicillin-resistant Staphylococcus aureus? Clinical Microbiology and Infection 2025. PMID: 38218373