Anisakiasis: klinisk bild, diagnostik och behandling

Sammanfattning

Anisakiasis är en livsmedelsburen parasitos som uppkommer efter intag av rå, marinerad, kallrökt eller otillräckligt upphettad fisk eller bläckfisk med levande larver av släktet Anisakis. Termen anisakidos omfattar även infektion med andra nematoder inom familjen Anisakidae, främst Pseudoterranova, numera ofta benämnt Phocanema, och Contracaecum. Sjukdomen är sannolikt kraftigt underdiagnostiserad utanför Japan, Spanien, Sydkorea och Italien [1,2].

Akut gastrisk anisakiasis ger typiskt plötslig, ofta intensiv epigastrisk smärta inom några timmar efter måltiden, vanligen tillsammans med illamående och kräkningar. Intestinal anisakiasis debuterar senare, ofta inom 12 timmar till 7 dygn, och kan orsaka ileit, tarmväggsödem, ascites och subileus. Urtikaria, angioödem och anafylaxi kan förekomma samtidigt med gastrointestinala symtom, vilket benämns gastroallergisk anisakiasis. Fråga därför uttryckligen om rå eller otillräckligt tillagad fisk, inklusive sushi, sashimi, ceviche, gravad fisk och fisk marinerad i vinäger.

Vid misstänkt gastrisk anisakiasis är tidig gastroskopi förstahandsundersökning. Synliga larver avlägsnas med biopsitång eller slynga, vilket vanligen ger snabb symtomlindring. Vid misstänkt intestinal sjukdom är kontrastförstärkt DT buk den viktigaste undersökningen. Segmentellt uttalat submukosalt ödem, fettstråkighet och ascites är typiska men inte specifika fynd. Eosinofili saknas ofta tidigt och negativ serologi utesluter inte akut sjukdom. Specifikt IgE mot råextrakt har begränsad specificitet och visar sensibilisering, inte nödvändigtvis aktiv infektion.

Okomplicerad intestinal anisakiasis behandlas i första hand konservativt med fasta vid behov, intravenös vätska, analgesi, antiemetika och klinisk övervakning. Kirurgi reserveras för perforation, peritonit, strangulation, kvarstående komplett obstruktion eller när annan operationskrävande diagnos inte kan uteslutas. Albendazol har använts, vanligen 400 mg en eller två gånger dagligen under 3 till 21 dagar, men underlaget består huvudsakligen av fallrapporter och läkemedlet ersätter inte endoskopisk extraktion eller kirurgi vid komplikation. Anafylaxi behandlas omedelbart enligt etablerad anafylaxialgoritm, med intramuskulärt adrenalin som förstahandsbehandling.

Bakgrund och epidemiologi

Definition och nomenklatur

Människan infekteras genom att äta fisk eller bläckfisk som innehåller levande larver i tredje larvstadiet. Följande termer bör skiljas åt:

Benämningarna används ofta inkonsekvent i litteraturen. Kliniskt används anisakiasis ofta som ett praktiskt samlingsbegrepp, även när larven inte har artbestämts. När etiologin är okänd är anisakidos taxonomiskt mer korrekt [1,2].

De viktigaste humanpatogena arterna är Anisakis simplex sensu stricto och Anisakis pegreffii. A. simplex dominerar i kallare nordliga vatten medan A. pegreffii är vanlig i Medelhavet. Även Pseudoterranova, Phocanema och mer sällan Contracaecum kan orsaka human sjukdom [2,3].

Livscykel och smittväg

Vuxna Anisakis lever i magtarmkanalen hos marina däggdjur. Ägg utsöndras i havet och larverna tas upp av små kräftdjur, som äts av fisk eller bläckfisk. Larverna ansamlas därefter i näringskedjan när mindre fiskar äts av större fiskar. Människan är en tillfällig värd och bidrar inte till fortsatt smittspridning.

Larverna finns främst i fiskens bukhåla och viscera men kan även förekomma i muskulaturen. Migration från viscera till muskel kan ske efter att fisken har fångats, särskilt om urtagning och kylning fördröjs. Snabb urtagning minskar därför risken men eliminerar den inte [2,3].

Smitta har rapporterats efter intag av bland annat:

• sill, makrill, torsk, kummel och sej
• ansjovis, sardiner och annan småfisk
• vild lax
• bläckfisk
• sushi och sashimi
• ceviche
• gravad och kallrökt fisk
• fisk marinerad i citron eller vinäger
• otillräckligt stekt eller mikrovågsupphettad fisk

Marinering, saltning och kallrökning kan inte förutsättas avdöda larver. I en italiensk sammanställning var rå eller otillräckligt behandlad ansjovis den sannolika smittkällan i omkring två tredjedelar av fallen [4].

Förekomst

Anisakiasis rapporteras framför allt från Japan, Spanien, Sydkorea, Italien och andra områden där rå eller lättbehandlad fisk konsumeras. En global genomgång identifierade 762 publicerade fall från 34 länder mellan 1965 och 2022, men fallrapporter avspeglar diagnostisk aktivitet och publiceringsmönster snarare än verklig incidens [1].

Förekomsten är sannolikt betydligt högre. Lindriga infektioner går spontant tillbaka, intestinala fall klassificeras ofta som ospecifik enterit eller ileus och allergiska fall kan registreras som fiskallergi. Diagnosen förutsätter dessutom att läkaren frågar om fiskintag och känner igen sjukdomsbilden.

I en fransk nationell inventering under 2010 till 2014 identifierades 37 fall, varav 7 var parasitologiskt verifierade, 12 bedömdes som möjliga och 18 hade en allergisk manifestation. Studien illustrerar både låg rapporterad incidens och betydelsen av allergiska former [5]. Svensk incidens är inte väl fastställd i den litteratur som ligger till grund för denna artikel. Det finns ingen anledning att anta att sjukdomen är begränsad till resenärer, eftersom fisk distribueras internationellt och rå eller lättbehandlad fisk konsumeras brett.

Odlad atlantlax har generellt mycket låg risk eftersom odlingssystemet bryter parasitens livscykel. Risken är inte identisk för alla odlingsformer eller arter, och uppgift om att fisken är lax räcker inte för att avgöra om den varit odlad eller vildfångad [3].

Patofysiologi

Sjukdomen orsakas av två delvis överlappande mekanismer:

1. Direkt vävnadsskada när en levande larv penetrerar slemhinnan.
2. Ett inflammatoriskt och ibland IgE-medierat immunsvar mot larvens antigen.

Larven kan fästa i eller penetrera slemhinnan i magsäcken, tunntarmen eller kolon. Detta utlöser lokalt ödem, hyperemi, blödning och en inflammatorisk reaktion med neutrofiler och eosinofiler. I tunntarmen kan det uttalade submukosala ödemet ge luminal förträngning och mekanisk obstruktionsbild trots att någon fast intraluminal ocklusion inte föreligger [6,7].

En död eller degenererad larv kan omges av eosinofil inflammation och granulombildning. Kroniska lesioner kan därför imitera Crohns sjukdom, subepitelial tumör eller malignitet. I sällsynta fall penetrerar larven hela tarmväggen och återfinns i mesenterium, oment, lever, pankreas, mjälte eller andra organ [1].

Allergiska manifestationer kan uppträda samtidigt med vävnadsinvasion. De varierar från urtikaria och angioödem till bronkospasm och anafylaxi. Sensibilisering kan även ses utan klinisk allergi. Vissa Anisakis-allergen är värme- och pepsinresistenta, vilket innebär att allergiska reaktioner i vissa situationer kan förekomma även efter att larven har avdödats. Samtidigt talar kliniska data för att tidigare exponering för levande larver ofta har betydelse för sensibiliseringen.

Klinisk bild

Kliniska former

Tidsförloppet är vägledande men inte diagnostiskt. I en akutstudie av 83 patienter nådde symtomdebuten sin topp inom 6 timmar vid gastrisk sjukdom och inom 48 timmar vid tunntarmsengagemang [6]. I en annan serie var den genomsnittliga tiden till symtom 5,2 timmar vid gastrisk och 39 timmar vid intestinal anisakiasis [7].

Gastrisk anisakiasis

Typiskt insjuknar en tidigare frisk person med plötslig svår epigastrisk smärta några timmar efter intag av rå eller lättbehandlad fisk. Smärtan kan vara kolikartad eller konstant. Illamående, kräkningar, tidig mättnadskänsla och lätt feber förekommer. Hematemes eller melena är ovanligt men kan uppkomma vid ulceration.

Palpationsömheten kan vara måttlig trots uttalad smärta. Patienten saknar ofta peritonitretning. Allergiska symtom kan förekomma samtidigt. Endoskopiskt ses vanligen en tunn, vitaktig, rörlig larv med främre delen penetrerande rodnad och ödematös slemhinna.

Intestinal anisakiasis

Intestinal sjukdom drabbar oftast ileum och ger mer ospecifik buksmärta. Symtomen kan likna appendicit, infektiös ileit, Crohns sjukdom eller mekanisk tunntarmsobstruktion. Vanliga manifestationer är:

• kontinuerlig eller intermittent buksmärta
• illamående och kräkningar
• uppspänd buk
• diarré eller förstoppning
• palpationsömhet
• subileus eller ileus
• lätt feber
• ascites

Perforation, peritonit, invagination, pneumoperitoneum och gastrointestinal blödning är ovanliga men viktiga komplikationer. Den direkta vävnadsskadan och det inflammatoriska svaret är båda betydelsefulla [8].

En spansk serie med 25 patienter fann epigastrisk smärta hos 90 procent av dem med gastrisk sjukdom. Bland dem med intestinal sjukdom hade 80 procent en appendicitliknande bild och 80 procent tecken till terminal ileit [9].

Kolonengagemang

Kolonanisakiasis är ovanlig och kan upptäckas av en tillfällighet. I en koreansk serie med 20 koloskopiskt verifierade fall hade 60 procent symtom medan 40 procent var asymtomatiska. Larven satt i cekum eller ascendens hos 60 procent. Leukocytos och eosinofili förekom vardera hos endast 20 procent [10].

Symtomatiska patienter kan ha högersidig buksmärta, diarré, illamående eller hematochezi. Tillståndet kan misstas för appendicit, divertikulit, infektiös kolit eller inflammatorisk tarmsjukdom.

Allergisk och gastroallergisk anisakiasis

Allergiska symtom kan dominera eller förekomma tillsammans med gastrointestinala symtom:

• generaliserad klåda
• urtikaria
• angioödem
• illamående, kräkning och buksmärta
• bronkospasm
• blodtrycksfall och anafylaxi

Kombinationen akut epigastrisk smärta och urtikaria efter rå fisk bör omedelbart väcka misstanke om gastroallergisk anisakiasis. Endoskopisk extraktion kan snabbt lindra buksmärtan, men anafylaxi ska behandlas parallellt och får inte invänta endoskopi [11].

Utredning och diagnostik

Initial bedömning

Anamnesen är central. Fråga specifikt om fiskintag under den senaste veckan och vid kroniska eller oklara lesioner även längre tillbaka. Många patienter uppfattar inte gravad, marinerad eller kallrökt fisk som rå.

Efterfråga:

• fiskart och om den var vildfångad eller odlad
• rå, marinerad, gravad, kallrökt eller otillräckligt tillagad beredning
• tid mellan måltid och symtomdebut
• om fler personer åt samma fisk
• urtikaria, angioödem, dyspné eller cirkulatoriska symtom
• tidigare liknande reaktioner
• tidigare fiskallergi, skaldjursallergi eller annan atopisk sjukdom
• resa, restaurangmåltid eller egen beredning
• möjlig annan livsmedelsburen infektion

Bedöm cirkulation, andning, hydreringsgrad och tecken till peritonit eller komplett obstruktion. Vid allergiska manifestationer ska anafylaxi värderas och behandlas omedelbart.

flowchart TD
A["Akut buksmärta eller allergisk reaktion<br>efter rå eller lättbehandlad fisk"] --> B["Bedöm ABCDE, peritonit<br>och obstruktion"]
B -->|"Anafylaxi"| C["Behandla anafylaxi omedelbart<br>och stabilisera patienten"]
B -->|"Ingen anafylaxi"| D["Lokalisera symtom<br>och bedöm tidsförlopp"]
C --> D
D -->|"Epigastrisk smärta<br>inom timmar"| E["Tidig gastroskopi"]
E -->|"Larv synlig"| F["Avlägsna alla synliga larver<br>och spara för artbestämning"]
E -->|"Ingen larv synlig"| G["Överväg DT buk och<br>andra differentialdiagnoser"]
D -->|"Nedre buksmärta<br>eller ileusbild"| H["Kontrastförstärkt DT buk"]
H -->|"Typiska fynd utan komplikation"| I["Konservativ behandling<br>och tät omvärdering"]
H -->|"Perforation, peritonit<br>eller kvarstående komplett ileus"| J["Akut kirurgbedömning"]
D -->|"Hud eller luftvägssymtom"| K["Allergologisk uppföljning<br>efter akutfasen"]

Laboratorieprover

Lämplig initial provtagning omfattar:

• blodstatus med differentialräkning
• CRP
• elektrolyter och kreatinin
• leverstatus och lipas vid övre buksmärta
• laktat vid allmänpåverkan eller misstänkt tarmischemi

Leukocytos och förhöjt CRP är vanliga men ospecifika. Eosinofili har låg sensitivitet i akutfasen och kan utvecklas först efter flera dagar. Normal eosinofilnivå får därför inte användas för att avfärda diagnosen.

Vid intestinal anisakiasis kan inflammationssvaret vara tydligare än vid gastrisk sjukdom. I en kohort med 302 patienter var högre CRP och högre hjärtfrekvens associerade med intestinal snarare än gastrisk lokalisation [12].

Fecesmikroskopi saknar i regel värde eftersom människan inte är en definitiv värd och larverna inte producerar ägg i människans tarm.

Gastroskopi

Vid typisk akut epigastrisk smärta inom timmar efter riskmåltid bör gastroskopi utföras så tidigt som praktiskt möjligt. Undersök hela magsäcken noggrant, inklusive fundus, stora kurvaturen, cardiaområdet, antrum och pylorus. Flera larver kan förekomma.

Vanliga fynd är:

• en vit eller genomskinlig, trådliknande larv
• fokalt eller utbrett slemhinneödem
• erytem och erosion
• veckhypertrofi
• ulceration
• mindre blödning

Larven avlägsnas komplett med biopsitång, slynga eller nät. Den främre delen kan sitta djupt i slemhinnan, varför både larven och en liten mängd omgivande vävnad ibland behöver gripas. I en tidig serie med sex patienter försvann den svåra smärtan snabbt efter extraktion [13].

Negativ gastroskopi utesluter inte intestinal anisakiasis. Om kliniken kvarstår eller om smärtan är mer diffus bör DT buk övervägas.

Bilddiagnostik

Kontrastförstärkt DT buk är förstahandsmetod vid misstänkt tunntarmsengagemang, uttalad buksmärta, ileusbild, peritonitmisstanke eller diagnostisk osäkerhet.

Typiska fynd är:

I en serie med 41 patienter hade samtliga gastriska fall uttalat submukosalt ödem, 95 procent fettstråkighet och 70 procent ascites. Samtliga intestinala fall hade submukosalt ödem och ascites, medan 90 procent hade fettstråkighet [7]. I en akutmottagningsserie sågs ödematös väggförtjockning hos alla patienter, med mer ascites och mesenteriell inflammation vid tunntarmsengagemang [6].

DT-fynden är inte patognomona. De måste tolkas tillsammans med exponeringsanamnes och tidsförlopp. Ultraljud kan visa ascites, dilaterad tunntarm och uttalat lokalt ödem i Kerckringska veck, men är mer operatörsberoende. Bilddiagnostikens viktigaste uppgift är att stödja diagnosen och identifiera perforation, ischemi eller annan kirurgisk orsak [14].

Serologi och allergologisk diagnostik

Serologiska test omfattar specifikt IgE, IgG eller IgA mot Anisakis. Test mot råextrakt har ofta god sensitivitet men låg specificitet. Korsreaktioner förekommer med andra nematoder, kvalster, insekter, kräftdjur och blötdjur. Ett positivt resultat kan därför betyda sensibilisering snarare än aktuell invasiv infektion.

I en systematisk översikt varierade förekomsten av sensibilisering i asymtomatiska populationer från 0,4 till 27,4 procent med IgE-baserade test och från 6,6 till 19,6 procent med hudpricktest. Den stora variationen berodde bland annat på population, geografiskt område och vilket antigen som användes [15].

Praktiska principer är:

• negativ serologi tidigt i förloppet utesluter inte akut anisakiasis
• positivt specifikt IgE utan förenlig anamnes diagnostiserar inte klinisk allergi
• råextrakt har lägre specificitet än komponentbaserad diagnostik
• rekombinant Ani s 1 och Ani s 7 kan öka specificiteten
• basofilaktiveringstest kan användas på specialiserade allergienheter men är inte rutinmetod

I en studie skilde rekombinant Ani s 1 patienter med klinisk Anisakis-allergi från sensibiliserade patienter utan relevant reaktionsanamnes med högre specificitet än hudpricktest eller specifikt IgE mot helkroppsextrakt [16].

Efter en akut allergisk episod bör allergologisk bedömning omfatta noggrann anamnes, specifikt IgE mot Anisakis och vid behov testning mot fisk och skaldjur. Detta är viktigt för att skilja parasitallergi från primär fiskallergi.

Histopatologi och artbestämning

Vid kirurgi eller biopsi ses ofta uttalad eosinofil inflammation, abscessbildning eller granulom. Parasiten kan vara degenererad och svår att identifiera. Patologen bör informeras om misstanken och undersöka flera snitt.

Histologiska kännetecken som stödjer anisakid larv är bland annat polymyariär muskulatur, lateralsträngar och karakteristisk tarmstruktur. En Y-formad lateralsträng är inte ensam tillräcklig för säker artbestämning eftersom liknande morfologi kan förekomma hos flera anisakider [1].

Extraherade larver bör om möjligt skickas färska eller enligt lokalt parasitologiskt laboratoriums instruktioner för morfologisk och molekylär artbestämning. PCR och sekvensering kan även genomföras på paraffininbäddad vävnad. Artbestämning påverkar sällan den omedelbara behandlingen men förbättrar diagnostisk säkerhet och epidemiologisk övervakning.

Differentialdiagnoser

Malignitet och anisakiasis kan förekomma samtidigt. En tumörliknande lesion får därför inte avfärdas enbart på grund av positiv serologi eller exponeringsanamnes.

Behandling

Akut initial handläggning

Stabilisera patienten och behandla smärta, kräkningar och dehydrering. Vid urtikaria ska patienten bedömas avseende anafylaxi. Hypotension, luftvägspåverkan eller bronkospasm efter sannolik allergenexponering kräver omedelbar anafylaxibehandling. Antihistamin och kortikosteroid får inte fördröja intramuskulärt adrenalin.

Antibiotika är inte rutinbehandling vid okomplicerad anisakiasis. De kan vara motiverade vid perforation, peritonit eller annan misstanke om bakteriell intraabdominell infektion.

Endoskopisk behandling

Endoskopisk extraktion är förstahandsbehandling vid gastrisk anisakiasis. Avlägsna samtliga synliga larver och inspektera magsäcken systematiskt. Symtomen förbättras vanligen inom minuter till timmar efter fullständig extraktion [13].

Larver i esofagus eller kolon bör också avlägsnas endoskopiskt när de är åtkomliga. I den koreanska kolonserien avlägsnades larven med biopsitång hos 19 av 20 patienter och buksmärtan försvann inom några timmar [10].

Rutinmässig koloskopi efter behandlad gastrisk anisakiasis rekommenderas inte. Koloskopi är motiverad vid kvarstående nedre gastrointestinala symtom, blödning, DT-fynd i kolon eller annan självständig indikation. Enstaka fall med både gastriska och kolorektala larver har rapporterats, men underlaget räcker inte för generell dubbelendoskopi [17].

Konservativ behandling av intestinal anisakiasis

Okomplicerad intestinal anisakiasis är vanligen självbegränsande. Lämplig behandling omfattar:

• fasta eller anpassat födointag beroende på ileusgrad
• intravenös vätska och elektrolytkorrigering
• analgetika
• antiemetika
• ventrikelsond eller annan dekompression vid uttalade kräkningar och ileus
• upprepade bukstatus
• uppföljning av vitalparametrar, CRP, blodstatus och laktat när kliniskt motiverat
• ny bilddiagnostik vid utebliven förbättring eller försämring

Tre rapporterade patienter med korrekt klinisk och radiologisk diagnos förbättrades med konservativ behandling utan operation [18]. I ett fall med tunntarmsobstruktion gav fasta, vätska och ileussond snabb förbättring och patienten skrevs ut dag 7 [19]. Äldre sammanställningar visar en hög operationsfrekvens, men detta speglar delvis att diagnosen tidigare ofta ställdes först efter laparotomi.

Antiparasitär behandling

Det finns ingen randomiserad studie som visar att albendazol förbättrar förloppet vid anisakiasis. Publicerade data består av fallrapporter, mindre fallserier och expertöversikter. Albendazol har använts när larven inte kunnat avlägsnas, vid intestinal sjukdom och ibland som komplettering efter endoskopi [20,21].

Ett praktiskt, men svagt underbyggt, alternativ är albendazol 400 mg oralt en eller två gånger dagligen. Rapporterad behandlingstid varierar från 3 till 21 dagar. Kortare behandling har främst använts efter endoskopisk extraktion och längre behandling vid misstänkt intestinal eller ektopisk sjukdom. Behandlingen bör diskuteras med infektionsläkare eller parasitolog, särskilt vid graviditet, leversjukdom eller längre kur.

I ett modernt fall med samtidig gastrisk, intestinal och allergisk sjukdom gavs albendazol 400 mg dagligen efter endoskopisk extraktion, men förbättringen kan inte tillskrivas läkemedlet eftersom larverna också avlägsnades mekaniskt [17].

Kirurgi

Akut kirurgbedömning krävs vid:

• fri perforation
• generaliserad peritonit
• tarmischemi eller strangulation
• invagination som inte kan behandlas på annat sätt
• kvarstående komplett obstruktion
• klinisk försämring trots adekvat konservativ behandling
• tumörmisstanke eller annan operationskrävande differentialdiagnos

Vid operation bör resektionen begränsas till devitaliserad, perforerad eller irreversibelt stenoserad tarm. Informera patologen om misstänkt anisakiasis. Onödig tarmresektion kan ofta undvikas genom att kombinera exponeringsanamnes med typiska DT-fynd och tät klinisk omvärdering [18,19].

Allergisk sjukdom

Akut anafylaxi behandlas enligt gällande anafylaxirutin. Efter stabilisering bör patienten remitteras för allergologisk utredning. Patienten behöver individuella råd eftersom två frågor måste skiljas åt:

1. Hur undviks ny infektion med levande larver?
2. Finns klinisk allergi mot parasitantigen även när larven är död?

Frysning och tillräcklig upphettning förebygger invasiv anisakiasis genom att avdöda larven. Effekten på allergisk risk är mer svårbedömd eftersom vissa allergen är värmestabila. Samtidigt tolererade samtliga 12 patienter med tidigare svår reaktion frysta döda larver vid kontrollerad provokation i en mindre studie, och ytterligare 63 patienter förblev symtomfria när de åt tidigare fryst fisk [22]. Resultatet kan inte utan vidare generaliseras till alla sensibiliserade patienter. Patienter med tidigare anafylaxi bör därför inte genomföra egen provokation utan specialistbedömning.

Uppföljning och prognos

Efter komplett endoskopisk extraktion och symtomfrihet krävs vanligen ingen rutinmässig kontrollendoskopi. Återkontakt bör planeras vid kvarstående smärta, feber, kräkningar, gastrointestinal blödning eller nytillkomna allergiska symtom.

Patienter som behandlas konservativt för intestinal anisakiasis ska följas tills:

• smärtan tydligt har minskat
• födointag tolereras
• tarmfunktionen har återkommit
• vitalparametrarna är stabila
• det inte finns kliniska tecken på perforation eller kvarstående obstruktion

Symtomen brukar avta inom dagar och sjukdomen går vanligen över inom 1 till 2 veckor. Prognosen är god vid tidig diagnos. Den viktigaste undvikbara komplikationen är onödig kirurgi till följd av feltolkning som appendicit, Crohns sjukdom eller mekanisk ileus.

Långvariga eller återkommande symtom motiverar förnyad utredning för kvarvarande inflammation, granulom eller alternativ diagnos. Föreslagna samband mellan anisakiasis och gastrointestinal cancer bygger på observationsdata och fallrapporter och är inte tillräckliga för särskilda cancerkontroller efter okomplicerad infektion.

Patientråd och prevention

Tillräcklig upphettning eller korrekt frysning avdödar larverna. En europeisk översikt anger minst 60 °C i fiskens inre under minst 1 minut, eller frysning vid högst minus 20 °C under minst 24 timmar, alternativt minus 35 °C under minst 15 timmar [3]. Hela fiskar och tjocka produkter kyls långsammare än tunna filéer. I en experimentell studie överlevde vissa larver i hel sill efter 24 timmar vid minus 20 °C i enkla fryssystem, vilket visar att angiven temperatur måste nås i hela produkten och att säkerhetsmarginal behövs vid hemmainfrysning [23].

Praktiska råd är:

• ät inte vildfångad marin fisk rå om korrekt infrysning inte kan säkerställas
• betrakta gravning, marinering, ceviche och kallrökning som otillräcklig avdödning om fisken inte först har frysts
• följ svenska livsmedelsmyndigheters aktuella rekommendationer för frystid i hushållsfrys, eftersom effektiviteten beror på frysens temperatur och produktens storlek
• tillaga tjocka fiskbitar så att tillräcklig temperatur uppnås i hela stycket
• förlita dig inte enbart på mikrovågsugn, eftersom upphettningen kan bli ojämn
• rensa och kyl nyfångad fisk snabbt
• avlägsna synliga larver men utgå inte från att visuell kontroll eliminerar risken
• sök akut vid svår buksmärta eller allergiska symtom efter rå eller lättbehandlad fisk

Svensk livsmedelslagstiftning och branschpraxis kan innehålla mer detaljerade krav än de internationella miniminivåerna ovan. Aktuella nationella regler ska därför följas vid yrkesmässig hantering.

Källor

1. Shamsi S, Barton DP. A critical review of anisakidosis cases occurring globally. Parasitology Research 2023. PMID: 37233816
2. Nonković D, Tešić V, Šimat V m.fl. Anisakidae and Anisakidosis: A Public Health Perspective. Pathogens 2025. PMID: 40137702
3. Cong W, Elsheikha HM. Biology, Epidemiology, Clinical Features, Diagnosis, and Treatment of Selected Fish-borne Parasitic Zoonoses. Yale Journal of Biology and Medicine 2021. PMID: 34211350
4. Guardone L, Armani A, Nucera D m.fl. Human anisakiasis in Italy: a retrospective epidemiological study over two decades. Parasite 2018. PMID: 30058531
5. Yera H, Fréalle É, Dutoit E m.fl. A national retrospective survey of anisakidosis in France (2010-2014): decreasing incidence, female predominance, and emerging allergic potential. Parasite 2018. PMID: 29637891
6. Takabayashi T, Mochizuki T, Otani N m.fl. Anisakiasis presenting to the ED: clinical manifestations, time course, hematologic tests, computed tomographic findings, and treatment. American Journal of Emergency Medicine 2014. PMID: 25440233
7. Shibata E, Ueda T, Akaike G m.fl. CT findings of gastric and intestinal anisakiasis. Abdominal Imaging 2014. PMID: 24441579
8. Caramello P, Vitali A, Canta F m.fl. Intestinal localization of anisakiasis manifested as acute abdomen. Clinical Microbiology and Infection 2003. PMID: 12925120
9. Repiso Ortega A, Alcántara Torres M, González de Frutos C m.fl. Gastrointestinal anisakiasis. Study of a series of 25 patients. Gastroenterología y Hepatología 2003. PMID: 12809570
10. Joo SK, Kim JW, Kim BG m.fl. Clinical and Endoscopic Features of Colonic Anisakiasis in Korea. Korean Journal of Parasitology 2019. PMID: 31533408
11. Patiño JA, Olivera MJ. Gastro-allergic anisakiasis: The first case reported in Colombia and a literature review. Biomédica 2019. PMID: 31529811
12. Yamamoto K, Takahashi O, Kobayashi D. Comparison of risk factors between human intestinal and gastric Anisakiasis. Parasitology International 2020. PMID: 31730806
13. Akasaka Y, Kizu M, Aoike A m.fl. Endoscopic management of acute gastric anisakiasis. Endoscopy 1979. PMID: 571801
14. Rodríguez Carnero P, Hernández Mateo P, Martín-Garre S m.fl. Unexpected hosts: imaging parasitic diseases. Insights into Imaging 2017. PMID: 27882478
15. Mazzucco W, Raia DD, Marotta C m.fl. Anisakis sensitization in different population groups and public health impact: A systematic review. PLoS One 2018. PMID: 30235242
16. Martínez-Aranguren RM, Gamboa PM, García-Lirio E m.fl. In vivo and in vitro testing with rAni s 1 can facilitate diagnosis of Anisakis simplex allergy. Journal of Investigational Allergology and Clinical Immunology 2014. PMID: 25668895
17. D'Amelio S, Bellini I, Chiovoloni C m.fl. A Case of Gastroallergic and Intestinal Anisakiasis in Italy: Diagnosis Based on Double Endoscopy and Molecular Identification. Pathogens 2023. PMID: 37764980
18. Shrestha S, Kisino A, Watanabe M m.fl. Intestinal anisakiasis treated successfully with conservative therapy: importance of clinical diagnosis. World Journal of Gastroenterology 2014. PMID: 24574731
19. Takano Y, Gomi K, Endo T m.fl. Small intestinal obstruction caused by anisakiasis. Case Reports in Infectious Diseases 2013. PMID: 24455340
20. Moore DA, Girdwood RW, Chiodini PL. Treatment of anisakiasis with albendazole. Lancet 2002. PMID: 12114042
21. Pacios E, Arias-Diaz J, Zuloaga J m.fl. Albendazole for the treatment of anisakiasis ileus. Clinical Infectious Diseases 2005. PMID: 16288416
22. García F, Blanco JG, Garcés M m.fl. Freezing protects against allergy to Anisakis simplex. Journal of Investigational Allergology and Clinical Immunology 2001. PMID: 11436972
23. Podolska M, Pawlikowski B, Nadolna-Ałtyn K m.fl. How effective is freezing at killing Anisakis simplex, Pseudoterranova krabbei, and P. decipiens larvae? An experimental evaluation of time-temperature conditions. Parasitology Research 2019. PMID: 31098726