Resevaccinationer i primärvården: bedömning och rekommendationer

Sammanfattning

Resevaccination ska baseras på en individuell riskbedömning, inte på en generell lista för varje land. Bedöm resmål på regional nivå, aktuell epidemiologi, avresedatum, resans längd, boende, aktiviteter, kontakt med lokalbefolkning och tillgång till sjukvård. Väg detta mot ålder, graviditet, immunosuppression, samsjuklighet, allergier och tidigare vaccinationer. Konsultationen bör helst ske minst 4 till 8 veckor före avresa, men även sena besök är meningsfulla eftersom flera vacciner ger skydd efter en dos eller kan ges enligt accelererat schema [1,2].

Börja alltid med grundskyddet. MPR, difteri, stelkramp, kikhosta, polio, influensa och covid-19 är ofta mer relevanta än exotiska resevacciner. Hepatit A rekommenderas brett vid resa till områden med otillräcklig livsmedels- och vattenhygien. Tyfoidvaccin övervägs främst vid resa till Sydasien och vid längre eller enklare vistelse i andra riskområden. Gula febern-vaccin ges endast vid faktisk exponeringsrisk eller inresekrav och kräver särskild riskvärdering hos personer över 60 år, gravida, ammande och personer med immunosuppression. Meningokockvaccin krävs för vissa pilgrimsresor och rekommenderas vid exponering i afrikanska meningitbältet. Vaccin mot japansk encefalit, rabies, TBE och kolera används selektivt efter resans faktiska exponering.

Flera vacciner kan ges samtidigt på olika injektionsställen. Levande parenterala vacciner som inte ges samtidigt bör normalt separeras med minst 4 veckor. Levande vacciner är i regel kontraindicerade vid graviditet och kliniskt betydande immunosuppression. Gula febern-vaccination och internationellt vaccinationsintyg utfärdas av godkänd vaccinationsmottagning. Landsspecifika rekommendationer, utbrott och inresekrav ändras snabbt och måste kontrolleras i en aktuell officiell källa vid varje konsultation.

Klinisk arbetsgång

flowchart TD
A["Kartlägg resan<br>resmål, datum, längd och aktiviteter"] --> B["Kontrollera tidigare vaccinationer<br>och genomgångna infektioner"]
B --> C["Bedöm individfaktorer<br>ålder, graviditet, immunstatus och samsjuklighet"]
C --> D["Uppdatera grundskydd<br>inklusive MPR, polio och influensa"]
D --> E["Bedöm destinationsvacciner<br>utifrån faktisk exponering"]
E --> F["Finns kontraindikation<br>eller särskild risk?"]
F -->|"Ja"| G["Anpassa, avstå eller remittera<br>till resemedicinsk expertis"]
F -->|"Nej"| H["Vaccinera och dokumentera<br>planera återstående doser"]
G --> I["Ge alternativt skydd<br>och diskutera ändrad resa"]
H --> J["Skriftliga råd om skydd<br>och åtgärd efter exponering"]
I --> J

Bedömning inför vaccination

Tidpunkt

Konsultation 4 till 8 veckor före avresa ger utrymme för flerdosscheman, observation av biverkningar och kompletterande bedömning. Långtidsresenärer, gravida, små barn, äldre och personer med immunosuppression bör om möjligt bedömas tidigare. En sen resenär ska inte avvisas. Hepatit A-vaccin, MPR, meningokockvaccin, gula febern-vaccin och flera boosterdoser kan fortfarande vara meningsfulla nära avresan. Rabiesvaccination kan genomföras på en vecka och vaccin mot japansk encefalit kan hos vissa vuxna ges enligt accelererat schema [1,3].

Vaccination bör inte senareläggas enbart på grund av lindrig afebril infektion. Vid måttlig eller svår akut sjukdom, särskilt med feber, kan vaccination skjutas upp tills det akuta tillståndet förbättrats.

Resans riskprofil

Journalför följande:

• samtliga länder, transitländer och regioner
• datum och årstid
• total restid och tid i respektive område
• storstad, landsbygd, skog, jordbruksområde eller ödemark
• hotell, kryssningsfartyg, privat boende, tält eller enklare boende
• kontakt med släkt och lokalsamhälle
• arbete inom sjukvård, djurhållning, laboratorieverksamhet eller katastrofhjälp
• bad, vandring, cykling, grottbesök, jakt och annan utomhusaktivitet
• sannolik kontakt med hundar, apor, fladdermöss eller andra däggdjur
• sexuella kontakter, tatuering, piercing eller planerad vård utomlands
• resa till massamling, exempelvis Hajj eller Umrah
• tillgång till kvalificerad vård och möjlighet till medicinsk evakuering.

Resenärer som besöker vänner och släktingar har ofta längre vistelser, närmare kontakt med lokalbefolkningen och större exponering för lokala livsmedel och djur. De söker samtidigt resemedicinsk rådgivning mer sällan. Denna grupp är överrepresenterad bland importerade fall av bland annat tyfoidfeber [4].

Individfaktorer

Kartlägg:

• ålder och kroppsvikt hos barn
• graviditet, amning och graviditetsplanering
• tidigare allvarlig vaccinreaktion
• allergi mot vaccinkomponenter
• splenektomi eller funktionell aspleni
• HIV-infektion och aktuellt CD4-tal
• transplantation, malignitet eller primär immunbrist
• biologiska läkemedel, cytostatika, högdos glukokortikoider och annan immunhämmande behandling
• kronisk lever-, njur-, lung- eller hjärtsjukdom
• blödningsbenägenhet och antikoagulantiabehandling
• tidigare vaccinationer, dosdatum och vaccinationsintyg
• tidigare hepatit A, hepatit B, mässling, vattkoppor eller laboratorieverifierad immunitet.

Personer över 60 år kan få långsammare och svagare immunsvar, särskilt vid primärvaccination mot hepatit A och hepatit B. Samtidigt ökar risken för svår infektion. Resan bör därför planeras tidigt och vaccinationshistoriken granskas noggrant [5].

Grundskydd före utlandsresa

Resekonsultationen är ett tillfälle att komplettera nationellt rekommenderade vaccinationer. Det gäller även vid resa inom Europa.

Mässling, påssjuka och röda hund

Mässling är mycket smittsamt, kan överföras på flygplatser och under transport och förekommer återkommande även i europeiska höginkomstländer. Två dokumenterade doser mässlingsinnehållande vaccin ger ett betydligt säkrare underlag än en osäker muntlig uppgift [6].

För internationella resenärer bör följande eftersträvas:

• personer från 12 månaders ålder utan dokumenterad immunitet: två doser MPR med minst 4 veckors intervall
• barn 6 till 11 månader vid betydande mässlingsrisk: en tidigarelagd dos kan övervägas, men den räknas inte in i ordinarie tvådosschema efter 12 månaders ålder
• gravida och personer med betydande immunosuppression: MPR är kontraindicerat
• osäker immunitet hos person som inte kan vaccineras: överväg serologi och diskutera om resan bör skjutas upp.

Internationella födelseårsgränser för förmodad immunitet ska inte okritiskt överföras till Sverige. Utgå från svensk vaccinationshistorik, dokumenterade doser och vid behov serologi.

Difteri, stelkramp och kikhosta

Säkerställ genomfört primärskydd och rekommenderade påfyllnadsdoser. Resan i sig motiverar normalt inte tätare dosering än nationella rekommendationer, men sårskaderisk, avlägsna resmål och bristfällig dokumentation gör ett komplett skydd särskilt viktigt.

Polio

Kontrollera att grundvaccinationen är fullständig. Vuxna som avslutat en fullständig serie men ska resa till ett område med cirkulerande vilt poliovirus eller vaccinderiverat poliovirus kan behöva en boosterdos inaktiverat poliovaccin. Internationell spridning av polio är fortsatt klassificerad som ett internationellt hot, och vissa länder kan kräva dokumenterad dos given inom en särskild tidsperiod före utresa [7]. Kraven ändras och ska kontrolleras nära avresan.

Influensa, covid-19 och övriga rutinvacciner

Influensa är en vanlig vaccinpreventabel infektion hos resenärer. Bedöm säsong på destinationen, kryssning, massamling och lång flygresa. Vaccin från motsatt hemisfär är inte alltid tillgängligt i Sverige. Personer i medicinsk riskgrupp bör vaccineras enligt aktuellt nationellt program och vid behov söka säsongsanpassat vaccin på destinationen.

Covid-19-vaccination, pneumokockvaccination, vaccination mot bältros och andra ålders- eller riskgruppsbaserade vacciner följer aktuella svenska rekommendationer. De är inte resevacciner i snäv mening, men kan vara avgörande för äldre eller multisjuka resenärer.

Destinationsspecifika vaccinationer

Hepatit A

Hepatit A överförs fekalt och oralt via mat, vatten eller nära kontakt. Vaccination rekommenderas generellt till icke-immuna resenärer till områden med intermediär eller hög endemicitet, vilket omfattar stora delar av Afrika, Asien, Mellanöstern samt Central- och Sydamerika. Risken påverkas inte enbart av hotellstandard eftersom smitta kan ske via restaurangmat och asymtomatiska livsmedelshanterare. Vuxna, äldre och personer med kronisk leversjukdom har större risk för allvarligt förlopp [5,8].

En dos monovalent vaccin före avresa ger vanligen gott korttidsskydd hos immunfriska. Vaccinera även om avresan ligger nära. Den andra dosen ger långvarigt skydd och ges enligt produktens schema, ofta efter 6 till 12 månader. En försenad dos innebär normalt inte att serien måste startas om.

Överväg serologi före vaccination hos personer som sannolikt haft hepatit A, exempelvis äldre personer uppvuxna i högendemiskt område. Provtagningen får inte försena vaccination när avresan är nära.

För personer med immunosuppression, avancerad leversjukdom eller mycket kort tid till avresa kan resemedicinsk specialist bedöma behovet av antikroppskontroll eller immunglobulin som tillägg. Vaccin är inaktiverat och kan ges under graviditet när exponeringen motiverar det.

Hepatit B

Vaccination prioriteras vid:

• längre eller upprepade resor
• arbete inom sjukvård eller omsorg
• sexuell exponering
• injektionsbruk
• tatuering eller piercing
• kontaktsport eller aktiviteter med skaderisk
• planerad kirurgi, tandvård eller medicinsk turism
• kronisk njursjukdom, leversjukdom eller annan medicinsk risk
• barn och ungdomar som saknar skydd.

Standardserien ges vanligen vid månad 0, 1 och 6. Kombinerat hepatit A- och B-vaccin kan användas när båda skydden behövs. Ett accelererat vuxenschema dag 0, 7 och 21 finns för vissa produkter, men ska kompletteras med en dos efter 12 månader för varaktigt hepatit B-skydd [9,10].

Kontroll av anti-HBs 1 till 2 månader efter avslutad serie behövs normalt inte hos immunfriska turister. Kontroll rekommenderas när dokumenterad seroprotektion har klinisk betydelse, exempelvis vid yrkesmässig exponering, immunosuppression, dialys eller närstående med hepatit B. Anti-HBs minst 10 IE/L efter fullständig serie betraktas vanligen som adekvat svar.

Tyfoidfeber

Tyfoidfeber orsakas av Salmonella Typhi och sprids via förorenad mat och vatten. Risken är högst i Sydasien, särskilt vid resa till Indien, Pakistan och Bangladesh. Vaccination övervägs även i andra riskområden vid längre vistelse, privat boende, nära kontakt med lokalbefolkning, bristfällig sanitet eller svårighet att välja säker mat och dryck. Kort resa utesluter inte smitta [11].

Parenteralt Vi-polysackaridvaccin ges som en intramuskulär dos minst 2 veckor före exponering. Skyddseffekten är måttlig, omkring 50 till 70 procent i endemiska populationer. Vaccination ersätter därför inte mat- och vattenhygien. Vaccinet skyddar inte tillförlitligt mot paratyfoidfeber. Vid fortsatt exponering kan revaccination behövas efter cirka 2 till 3 år, beroende på produktinformation och nationell rekommendation [11].

Levande oralt Ty21a-vaccin är ett alternativ men ska inte ges till gravida eller personer med kliniskt betydande immunosuppression. Antibiotika kan försämra effekten. Doseringsschemat i vissa internationella riktlinjer skiljer sig från europeisk produktinformation. Följ alltid aktuell svensk produktresumé.

Gula febern

Gula febern förekommer i delar av Afrika och tropiska Sydamerika, men inte endemiskt i Asien. Vaccination kan vara medicinskt rekommenderad, ett formellt inresekrav eller båda. Indikationen beror på exakt resrutt, höjd, säsong, utbrottssituation, vistelsetid och myggexponering [12].

Vaccinet är levande försvagat. En dos ger långvarigt, sannolikt livslångt skydd hos de flesta. Det internationella intyget blir giltigt 10 dagar efter primärvaccination och gäller därefter livslångt enligt internationella hälsoreglementet. En rutinmässig boosterdos vart tionde år behövs inte för de flesta resenärer [13].

Allvarliga vaccinreaktioner är sällsynta men omfattar neurotrop och viscerotrop sjukdom. Viscerotrop sjukdom liknar svår naturlig gula febern och kan vara dödlig. Risken är främst kopplad till första dosen och förefaller högre hos äldre, särskilt från 60 års ålder [14,15].

Kontraindikationer eller starka försiktighetsskäl omfattar:

• barn yngre än 6 månader
• svår immunbrist eller betydande immunsuppressiv behandling
• symtomgivande HIV-infektion eller uttalad CD4-sänkning
• tidigare tymussjukdom med onormal immunfunktion, exempelvis tymom
• allvarlig allergi mot vaccinkomponent
• graviditet, om inte exponeringsrisken bedöms väga tyngre
• amning av mycket litet barn, särskilt under 9 månaders ålder
• ålder 6 till 8 månader
• första dos efter 60 års ålder.

Om vaccinet är kontraindicerat men resan endast berör ett land med administrativt krav kan godkänd mottagning utfärda medicinskt undantag. Undantaget garanterar inte inresa. Vid faktisk smittrisk bör i första hand resmål, resrutt eller tidpunkt ändras. Gula febern-vaccination ska ges vid godkänd vaccinationsmottagning.

Meningokocksjukdom

Kvadrivalent konjugatvaccin mot serogrupperna A, C, W och Y rekommenderas vid resa till områden med hyperendemisk eller epidemisk meningokocksjukdom, särskilt afrikanska meningitbältet under torrperioden. Det krävs också för Hajj och kan krävas för andra pilgrimsresor eller särskilda visumkategorier [16,17].

För en immunfrisk vuxen resenär ges vanligen en dos MenACWY. Pilgrimsbestämmelser anger särskilda tidsgränser för hur nyligen vaccinet ska ha givits. Kontrollera alltid aktuella saudiska krav, eftersom godtagna vaccintyper och giltighetstider kan ändras.

Personer med aspleni, komplementbrist, behandling med komplementhämmare eller vissa andra riskfaktorer behöver ett mer omfattande grundschema och återkommande boosterdoser. MenB-vaccin ersätter inte MenACWY och är inte rutinmässigt indicerat enbart för resa till meningitbältet eller Hajj [16].

Japansk encefalit

Japansk encefalit förekommer i stora delar av Asien och västra Stillahavsområdet. Den absoluta risken för vanliga turister är mycket låg, mindre än ett fall per miljon resor till Asien, men sjukdomen har 20 till 30 procents mortalitet och 30 till 50 procent av överlevande får neurologiska eller kognitiva restsymtom [18].

Vaccination rekommenderas vid:

• bosättning i endemiskt område
• vistelse minst en månad under transmissionssäsong
• upprepade resor
• omfattande kvälls- eller nattaktivitet på landsbygd
• vistelse nära risodlingar, våtmarker eller grisuppfödning
• boende utan luftkonditionering, myggnät eller fönsterskydd
• osäker resplan som kan innebära sådan exponering.

Vaccination rekommenderas inte rutinmässigt vid kort resa begränsad till storstad eller resa utanför väl definierad transmissionssäsong.

Inaktiverat vaccin ges i två doser. Personer 18 till 65 år kan få dos 2 dag 7 till 28. Yngre barn och personer över 65 år ges normalt dag 0 och 28. Serien ska vara avslutad minst en vecka före exponering. Boosterdos ges efter minst ett år om fortsatt eller förnyad risk föreligger [18]. Vaccination ersätter inte myggskydd.

TBE

TBE-risk förekommer fokalt i Sverige, övriga Europa och delar av norra och centrala Asien. För resenärer är vaccination relevant vid vistelse i endemiskt område med skogsarbete, vandring, camping, orientering, jakt, bär- eller svampplockning eller annan fästingexponering under den varma delen av året. Riskbedömningen ska göras regionalt, inte enbart per land [19].

Grundvaccination omfattar tre doser, men intervallen varierar mellan produkter och med ålder. Ett vanligt schema är dos 2 efter 1 till 3 månader och dos 3 efter ytterligare 5 till 12 månader. Snabbschema finns. Skyddet efter två doser är betydligt bättre än efter en, men serien bör fullföljas. Påfyllnadsintervallen är kortare för äldre personer. Följ svensk produktresumé och regional rekommendation.

Vaccination minskar inte behovet av täckande klädsel, fästingkontroll och snabb borttagning av fästingar. Undvik opastöriserad mjölk och ost i områden där livsmedelsburen TBE rapporterats.

Rabies

Preexpositionsvaccination ska övervägas när både exponeringsrisken och konsekvensen av bristande tillgång till postexpositionsprofylax är betydande. Det gäller bland annat:

• längre vistelse i land med hundrabies
• små barn som kan ha svårt att rapportera bett eller slickning
• cykling, löpning eller arbete utomhus
• djurvård, veterinärarbete eller fältarbete
• grottbesök och fladdermuskontakt
• vistelse i avlägsna områden
• frekvent kontakt med hundar, katter eller apor
• upprepade resor till högriskområden.

Preexpositionsprofylax ges intramuskulärt dag 0 och 7. Detta tvådosschema har jämförbar initial immunogenicitet med det äldre tredosschemat. För personer med kvarstående yrkesmässig risk kan senare antikroppskontroll eller boosterdos behövas [20].

Vaccination före resa eliminerar aldrig behovet av behandling efter exponering. Efter bett, rivsår eller saliv på slemhinna ska resenären:

1. omedelbart tvätta med tvål och rikligt med vatten i minst 15 minuter
2. desinfektera såret
3. snarast söka medicinsk vård
4. få postexpositionsvaccination enligt tidigare vaccinationsstatus.

Tidigare fullständigt vaccinerad person behöver normalt två vaccindoser, dag 0 och 3, men inte rabiesimmunglobulin. Ovaccinerad behöver immunglobulin när detta är indicerat samt full postexpositionsserie. Apbett i turistområden är en vanlig undvikbar exponering. Resenären ska instrueras att inte mata, klappa eller fotografera sig nära apor och hundar.

Kolera

Kolera är ovanligt hos vanliga turister. Vaccination övervägs främst vid resa till ett område med aktiv transmission och betydande exponering för osäkert vatten och bristande sanitet, exempelvis katastrofhjälp, flyktingläger, epidemiinsats eller längre privat vistelse. En systematisk översikt fann endast 156 publicerade importerade fall efter 1990, men rapporteringen var heterogen och tillät inte säkra riskberäkningar [21].

Sjukdomens konsekvenser kan bli större vid graviditet, njur- eller hjärtsjukdom, nedsatt magsyraproduktion och bristande tillgång till snabb vätskebehandling. Vaccination ersätter inte säkert vatten, handhygien och tidig oral rehydrering.

Internationella riktlinjer omfattar flera vaccintyper med olika indikationer och dosering. Det levande endosvaccin som behandlas i amerikanska riktlinjer har inte samma tillgänglighet och användning som orala avdödade vacciner i Sverige [22]. Följ aktuell svensk produktresumé och regional resemedicinsk rekommendation. Vaccination ska inte rekommenderas rutinmässigt för att förebygga vanlig turistdiarré.

Dengue och chikungunya

Vacciner mot dengue och chikungunya har introducerats eller godkänts i olika jurisdiktioner, men rekommendationerna för resenärer är fortfarande föränderliga och påverkas av ålder, tidigare dengueinfektion, resans längd, upprepad exponering och produktens säkerhetsprofil. De ska inte läggas till rutinmässigt vid varje tropikresa.

Överväg specialistbedömning vid långvarig eller upprepad vistelse i område med hög dengueincidens. Vaccination ersätter inte dagligt myggskydd. Vissa levande vacciner är kontraindicerade under graviditet och vid immunosuppression.

Doser och scheman

Tabellen sammanfattar vanliga scheman för de viktigaste resevaccinerna. Produktresumé, åldersgräns och aktuell svensk rekommendation har företräde.

Särskilda patientgrupper

Gravida och ammande

Graviditet är inte ett generellt hinder mot inaktiverade vacciner. Riskvärderingen ska inkludera att malaria, hepatit E, influensa, dengue och flera diarrésjukdomar kan få allvarligare konsekvenser under graviditet. Tillgång till obstetrisk vård på destinationen är central [23].

Inaktiverade vacciner mot hepatit A, hepatit B, rabies, influensa, polio och japansk encefalit kan ges när exponeringsrisken motiverar det. Data för vissa resevacciner är begränsade, men teoretisk risk ska vägas mot sjukdomens faktiska risk.

Levande vacciner, exempelvis MPR och oralt levande tyfoidvaccin, ska inte ges under graviditet. Gula febern-vaccin är en relativ kontraindikation. Vid hög faktisk exponeringsrisk kan vaccination vara rimligare än att resa ovaccinerad, men om resan kan skjutas upp eller ändras är det ofta det säkraste alternativet. Vaccin mot japansk encefalit och TBE bör ges först efter individuell bedömning eftersom graviditetsdata är begränsade [24].

Amning är förenlig med de flesta inaktiverade vacciner. Gula febern-vaccin kräver särskild försiktighet eftersom sällsynta fall av överföring av vaccinvirus till spädbarn via bröstmjölk har rapporterats.

Immunosuppression

Klassificera graden av immunosuppression och samråd vid behov med behandlande specialist. Bedömningen beror på diagnos, läkemedel, dos, behandlingstid, tid sedan transplantation och planerad behandlingsstart.

Grundprinciper:

• inaktiverade vacciner kan vanligen ges men svaret kan vara nedsatt
• levande vacciner är i regel kontraindicerade vid betydande immunosuppression
• vaccinera helst före planerad immunsuppressiv behandling
• överväg serologi efter hepatit B och rabiesvaccination när ett säkert svar är viktigt
• personer med aspleni behöver särskild meningokock-, pneumokock- och Hib-bedömning
• medicinskt undantag från gula febern-vaccination skyddar inte mot sjukdomen
• vissa resor bör avrådas om nödvändigt vaccin inte kan ges och exponeringen är betydande.

Immunosupprimerade resenärer har både högre infektionsrisk och större risk för svår sjukdom. Vaccinationsplanen bör därför vara en del av en bredare bedömning av resans lämplighet [25].

Äldre

Ålder ensam är inte en kontraindikation mot resa eller vaccination. Immunsvaret kan dock utvecklas långsammare och avta snabbare. Börja därför vaccinationerna tidigt och kontrollera att tidigare serier verkligen är fullständiga. Hepatit A och B kan ge svagare svar, medan risken för allvarlig gula febern-vaccinreaktion ökar efter 60 års ålder. Samtidigt ökar svårighetsgraden av flera infektioner, bland annat hepatit A, influensa, pneumokocksjukdom och TBE [5].

Fokusera även på kroniska sjukdomar, njurfunktion, läkemedelsinteraktioner, skörhet, försäkringsskydd och vårdtillgång.

Barn

Barn kan exponeras genom lek med djur, markkontakt och mat som vuxna undviker. De rapporterar inte alltid mindre bett eller rivsår. Rabiesvaccination bör därför övervägas frikostigare vid längre vistelse i land med hundrabies och bristande tillgång till immunglobulin.

Kontrollera minimiålder för respektive vaccin. Tidigarelagd MPR kan ges från 6 månaders ålder vid särskild reserisk, men dosen ersätter inte ordinarie doser efter 12 månader. Gula febern-vaccin är kontraindicerat före 6 månaders ålder och används normalt från 9 månader.

Praktiskt genomförande

Samtidig vaccination

De flesta inaktiverade vacciner och levande vacciner kan ges samtidigt på olika anatomiska injektionsställen. Detta minskar missade doser och är särskilt värdefullt när avresan är nära. Studier av resenärer visar huvudsakligen övergående lokala och systemiska reaktioner även när flera vacciner ges vid samma besök [26].

Praktiska principer:

• använd separata sprutor och olika injektionsställen
• dokumentera vaccin, batchnummer, dos, administreringssätt och sida
• injicera inte olika vacciner blandade i samma spruta
• om två levande parenterala vacciner inte ges samma dag, separera dem vanligen med minst 4 veckor
• kontrollera särskilda interaktioner för levande orala bakterievacciner, antibiotika och antimalariamedel
• avbryt inte en serie för att intervallen blivit längre än planerat, komplettera i stället återstående doser.

Allergi och tidigare reaktioner

Lokal ömhet, feber och övergående allmänsymtom är inte kontraindikation mot framtida doser. Vid misstänkt anafylaxi mot tidigare dos eller vaccinkomponent krävs allergologisk eller vaccinationsmedicinsk bedömning.

Äggallergi är särskilt relevant för gula febern-vaccin. Vid stark indikation kan specialistmottagning bedöma hudtestning eller fraktionerad administrering under övervakning. Resenären ska inte hänvisas till vaccination utan att indikationen först har granskats.

Dokumentation och intyg

Ge resenären:

• uppdaterat vaccinationskort
• datum för planerade doser efter hemkomst
• kopia av internationellt vaccinationsintyg när sådant krävs
• skriftlig information om rabiesexponering
• råd om när sjukvård ska sökas
• information om att inresekrav kan kontrolleras på nytt före avresa.

Ett foto av intyget i telefonen är ett komplement, inte en säker ersättning för originalhandling.

Uppföljning

De flesta immunfriska resenärer behöver ingen rutinmässig serologisk kontroll efter vaccination. Planera däremot aktiv uppföljning för:

• dos 2 av hepatit A-vaccin
• avslutning av hepatit B-serie
• dos 3 och framtida boosterdoser av TBE-vaccin
• booster mot japansk encefalit vid fortsatt exponering
• rabiesantikroppar eller booster vid långvarig yrkesrisk
• anti-HBs efter vaccination när dokumenterat svar krävs
• ny riskbedömning inför framtida resor.

Påminn om att vaccinpreventabel sjukdom fortfarande kan förekomma efter vaccination. Tyfoidvaccin har måttlig skyddseffekt, rabiesvaccination måste följas av postexpositionsprofylax och myggvacciner ersätter inte myggskydd.

Feber, utslag, gulsot, ihållande diarré eller neurologiska symtom efter hemkomst ska föranleda reseanamnes. Misstänkt mässling ska handläggas med omedelbar smittskyddshänsyn. Feber efter vistelse i malariaområde ska betraktas som malaria tills motsatsen visats, oavsett genomförda resevaccinationer.

Källor

1. Murray HW. The Pretravel Consultation: Recent Updates. American Journal of Medicine 2020. PMID: 32179056
2. Wendt S m.fl. Medical Advice for Travelers. Deutsches Ärzteblatt International 2021. PMID: 33597073
3. Rothe C m.fl. Travel vaccinations. Bundesgesundheitsblatt Gesundheitsforschung Gesundheitsschutz 2020. PMID: 31802155
4. Angell SY, Cetron MS. Health disparities among travelers visiting friends and relatives abroad. Annals of Internal Medicine 2005. PMID: 15630110
5. Ecarnot F m.fl. Vaccines and Senior Travellers. Frontiers in Aging 2021. PMID: 35822022
6. Angelo KM m.fl. Spread of Measles in Europe and Implications for US Travelers. Pediatrics 2019. PMID: 31209161
7. Dharmapalan D m.fl. Polio: Background and perspective on how international travel can be made safe against polio. Therapeutic Advances in Infectious Disease 2024. PMID: 39544851
8. Migueres M m.fl. Hepatitis A: Epidemiology, High-Risk Groups, Prevention and Research on Antiviral Treatment. Viruses 2021. PMID: 34696330
9. Murdoch DL m.fl. Combined hepatitis A and B vaccines: a review of their immunogenicity and tolerability. Drugs 2003. PMID: 14636084
10. Keystone JS. Travel-related hepatitis B: risk factors and prevention using an accelerated vaccination schedule. American Journal of Medicine 2005. PMID: 16271544
11. Jackson BR m.fl. Updated recommendations for the use of typhoid vaccine. MMWR Morbidity and Mortality Weekly Report 2015. PMID: 25811680
12. Staples JE m.fl. Yellow fever vaccine: recommendations of the Advisory Committee on Immunization Practices. MMWR Recommendations and Reports 2010. PMID: 20671663
13. Staples JE m.fl. Yellow Fever Vaccine Booster Doses: Recommendations of the Advisory Committee on Immunization Practices, 2015. MMWR Morbidity and Mortality Weekly Report 2015. PMID: 26086636
14. Porudominsky R, Gotuzzo EH. Yellow fever vaccine and risk of developing serious adverse events: a systematic review. Revista Panamericana de Salud Pública 2018. PMID: 31093103
15. Rafferty E m.fl. Risk of yellow fever vaccine-associated viscerotropic disease among the elderly: a systematic review. Vaccine 2013. PMID: 24079979
16. Mbaeyi SA m.fl. Meningococcal Vaccination: Recommendations of the Advisory Committee on Immunization Practices, United States, 2020. MMWR Recommendations and Reports 2020. PMID: 33417592
17. Razavi SM m.fl. Vaccination in Hajj: An Overview of the Recent Findings. International Journal of Preventive Medicine 2016. PMID: 28105294
18. Hills SL m.fl. Japanese Encephalitis Vaccine: Recommendations of the Advisory Committee on Immunization Practices. MMWR Recommendations and Reports 2019. PMID: 31518342
19. Zavadska D m.fl. Recommendations for tick-borne encephalitis vaccination from the Central European Vaccination Awareness Group. Human Vaccines and Immunotherapeutics 2013. PMID: 23291941
20. Rao AK m.fl. Use of a Modified Preexposure Prophylaxis Vaccination Schedule to Prevent Human Rabies. MMWR Morbidity and Mortality Weekly Report 2022. PMID: 35511716
21. Connor BA m.fl. Cholera in travellers: a systematic review. Journal of Travel Medicine 2019. PMID: 31804684
22. Collins JP m.fl. Cholera Vaccine: Recommendations of the Advisory Committee on Immunization Practices, 2022. MMWR Recommendations and Reports 2022. PMID: 36173766
23. Korzeniewski K. The pregnant traveller. International Maritime Health 2018. PMID: 29611616
24. Hills SL m.fl. Arboviral vaccines for use in pregnant travelers. Travel Medicine and Infectious Disease 2023. PMID: 37517630
25. Wasilczuk K, Korzeniewski K. Immunocompromised travellers. International Maritime Health 2017. PMID: 29297574
26. Bonanni P m.fl. Vaccine co-administration in adults: An effective way to improve vaccination coverage. Human Vaccines and Immunotherapeutics 2023. PMID: 37039318