Sammanfattning

Mpox är en zoonotisk orthopoxvirusinfektion som främst sprids genom nära hud- och slemhinnekontakt. Sexuell kontakt har varit den dominerande smittvägen i det globala utbrottet med klad IIb, men även hushållssmitta, vårdrelaterad exponering, vertikal smitta och zoonotisk smitta förekommer. Inkubationstiden är vanligen omkring 8 dagar, men kan vara upp till 21 dagar. Kliniken varierar från enstaka anogenitala lesioner utan feber till generaliserad, nekrotiserande och multiorganengagerande sjukdom. Proktit, svår smärta, bakteriell superinfektion och ögonengagemang är viktiga komplikationer.

Diagnosen bekräftas med mpoxspecifik PCR från hud- eller slemhinnelesion. Provet tas genom kraftig svabbning av lesionens yta, exsudat eller krusta, helst från minst två lesioner. Nålar ska inte användas för att öppna lesioner. Samtidig provtagning för hiv, syfilis, gonorré, klamydia och herpes simplex bör erbjudas utifrån exponering och klinik.

Misstänkta fall handläggs med kontaktisolering tills diagnosen klarlagts. Bekräftade fall betraktas som smittsamma tills samtliga lesioner har läkt, krustorna fallit av och ny intakt hud har bildats. Kontakter följs vanligen i 21 dagar efter senaste exponering. Postexpositionsvaccination med MVA-BN bör övervägas snarast, helst inom 4 dagar och upp till 14 dagar efter exponeringen. Mpox omfattas i Sverige av smittskyddslagstiftningen och aktuell anmälnings-, smittspårnings- och vaccinationsrutin ska följas i samråd med regional smittskyddsenhet.

De flesta patienter behöver endast sårvård, vätska, behandling av förstoppning och adekvat analgesi. Tecovirimat har god säkerhetsprofil men förbättrade inte utläkning eller virologiskt svar i en randomiserad studie av klad I-infektion. Antiviral behandling bör därför prioriteras för svår, progressiv eller komplicerad sjukdom samt för patienter med betydande risk för sådan sjukdom, helst inom klinisk studie eller efter specialistdiskussion.

Bakgrund och epidemiologi

Mpox orsakas av monkeypox virus, ett höljeförsett dubbelsträngat DNA-virus i släktet Orthopoxvirus. Viruset delas huvudsakligen in i klad I och klad II. Klad I har historiskt varit associerad med svårare sjukdom i centrala Afrika. Klad IIb orsakade det internationella utbrottet från 2022, där smittspridningen framför allt skedde i sexuella nätverk och sjukdomen ofta manifesterades med anogenitala lesioner [1].

En ny subklad, klad Ib, uppstod i östra Demokratiska republiken Kongo (Kamituga i Syd-Kivu) under 2023 och 2024. Den 14 augusti 2024 förklarade WHO mpox som ett internationellt hot mot människors hälsa (PHEIC) för andra gången [21]. Klad Ib har uppvisat ett annat spridningsmönster än klad IIb, med betydande heterosexuell smitta samt hushålls- och närkontaktsmitta, en hög andel drabbade kvinnor och en betydande andel barn, inklusive barn under 5 år. Reseassocierade fall har rapporterats utanför Afrika, i både Europa och Asien [19,20]. Exponering för eller resa till och från Central- och Östafrika bör därför väcka misstanke även om klad Ib, och falldefinitioner och smittspårning kan behöva anpassas efter dessa förändrade smittvägar.

Det epidemiologiska läget förändras kontinuerligt. Resor eller nära kontakt med personer från områden med pågående spridning av klad I eller II ökar misstanken, men avsaknad av resa utesluter inte mpox. Anamnesen ska därför inriktas på kliniskt relevant exponering, inte på grupptillhörighet.

I en metaanalys av utbrottet 2022 var den genomsnittliga inkubationstiden 7,6 dagar och det genomsnittliga seriella intervallet 8,3 dagar. De flesta överföringar bedömdes ha skett efter symtomdebut, men presymtomatisk överföring förekom i flera kontaktstudier [2]. En annan global sammanställning fann en genomsnittlig inkubationstid på 7,8 dagar, symtomduration på 17,5 dagar och sjukhusinläggning hos cirka 6 procent. Anogenitala lesioner förekom hos 64 procent, feber hos 54 procent och lymfadenopati hos 51 procent [3].

Dödligheten varierar kraftigt med virusklad, tillgång till vård, ålder och immunsuppression. Under klad IIb-utbrottet uppskattades fallfataliteten till 0,19 procent i Amerika och 0,33 procent i Europa. Betydligt högre dödlighet har rapporterats i afrikanska populationer där klad I cirkulerat, men jämförelserna påverkas av skillnader i diagnostik, nutrition, samsjuklighet och tillgång till understödjande vård [2].

Smittvägar

Virus förekommer i hög koncentration i hud- och slemhinnelesioner. En metaanalys visade låga PCR-Ct-värden i hudprover, med ett poolat medelvärde på 21,7, vilket stödjer att direkt kontakt med lesioner är en central smittväg [4].

Överföring kan ske genom:

direkt hud- eller slemhinnekontakt med lesioner
sexuell kontakt, inklusive kontakt med anogenital eller oral slemhinna
kontakt med kroppsvätskor eller kontaminerade föremål, textilier och sexhjälpmedel
långvarig nära ansiktskontakt med exponering för respiratoriskt sekret
stick- eller skärskada i vården
transplacentär överföring samt möjlig smitta vid förlossning eller nära spädbarnskontakt
kontakt med infekterade djur, vävnader eller otillräckligt tillagat kött i endemiska områden.

Virus-DNA i sperma eller andra kroppsvätskor är inte liktydigt med smittsamhet. I en longitudinell kohort var PCR-positivitet vanligast och mest långvarig i hudprover. Beräknad tid till PCR-negativitet var omkring 30 dagar i genitala och perianala hudprover, jämfört med 22 dagar i övriga hudprover. Virus-DNA påvisades mer sällan i nasofarynx och sperma [5].

Klinisk bild

Okomplicerad sjukdom

Den klassiska sjukdomsbilden omfattar feber, huvudvärk, myalgi, trötthet och lymfadenopati, följt av utslag. Under senare utbrott har prodromalsymtom ofta varit lindriga eller helt saknats. Utslaget kan föregå feber och ibland utgör en enda genital, perianal eller oral lesion hela sjukdomsbilden [1,3].

Lesionerna utvecklas vanligen genom makulärt, papulärt, vesikulärt och pustulärt stadium innan de krustbeläggs. De är ofta djupa, fasta och välavgränsade, ibland med central navelbildning. Till skillnad från klassisk mpox kan lesioner under sexuellt överförda utbrott befinna sig i olika utvecklingsstadier samtidigt.

Vanliga lokalisationer är:

genitalt och perianalt
ansikte, bål och extremiteter
handflator och fotsulor
munhåla och svalg
konjunktiva och periokulär hud.

Mukosal och organrelaterad sjukdom

Proktit kan dominera kliniken och förekomma utan synliga externa lesioner. Symtomen omfattar svår anorektal smärta, tenesmer, dyschezi, förstoppning, rektal blödning eller diarré. En systematisk översikt identifierade proktit, rektal smärta, kräkningar, diarré och buksmärta som de viktigaste gastrointestinala manifestationerna [6]. I en brittisk sjukhuskohort var anorektal smärta eller proktit den vanligaste inläggningsorsaken [7].

Orofaryngeal sjukdom kan ge tonsillit, odynofagi, dysfagi och ibland hotad luftväg. Uretrit kan ge dysuri utan vanlig bakteriell urinvägsinfektion.

Ögonengagemang kan yttra sig som blefarit, konjunktivit, keratit eller kornealsår. Keratit kan medföra ärrbildning och synförlust och kräver akut ögonbedömning.

Sällsynta men allvarliga komplikationer är encefalit, myelit, pneumonit, myokardit, sepsis, djupa abscesser och nekrotiserande mjukdelsinfektion.

Risk för svår sjukdom

Följande grupper har förhöjd risk:

personer med avancerad eller obehandlad hivinfektion
annan uttalad T-cellsmedierad immunsuppression
hematologisk malignitet, organtransplantation eller behandling med kraftigt immunsuppressiva läkemedel
gravida
små barn
personer med omfattande atopiskt eksem, exfoliativ hudsjukdom eller nedsatt hudbarriär
patienter med lesioner i öga, munhåla, svalg, genitalia eller rektum där komplikationer kan ge bestående funktionsnedsättning.

Välbehandlad hivinfektion med bevarat CD4-tal förefaller inte i sig medföra samma risk som avancerad hiv. I en global serie av 382 personer med hiv och CD4-tal under 350 celler/mm³ var nekrotiserande lesioner, lungengagemang, bakteriell superinfektion och sepsis starkt koncentrerade till patienter med CD4-tal under 100 celler/mm³. Samtliga dödsfall inträffade vid CD4-tal under 200 celler/mm³ [8].

Graviditet innebär risk för vertikal överföring och ogynnsamt graviditetsutfall. Evidensen är begränsad och huvudsakligen baserad på fallserier. I en systematisk översikt slutade 6 av 12 rapporterade graviditeter med fosterdöd, vilket motiverar låg tröskel för specialistvård [9].

Tecken på svår eller progressiv mpox

sammanflytande, hemorragiska eller nekrotiska lesioner
snabbt ökande antal lesioner
omfattande slemhinneengagemang
oförmåga att dricka eller äta
okontrollerad smärta
dyspné, hypoxi eller luftvägspåverkan
encefalopati, kramper eller fokalneurologi
ögonsmärta, fotofobi eller synnedsättning
sepsis eller misstänkt invasiv bakteriell infektion
utebliven läkning eller nya lesioner efter flera veckor
disseminerad sjukdom hos immunsupprimerad patient.

Utredning och diagnostik

Initial bedömning

Ta anamnes om symtomdebut, resa, djurkontakt, hudkontakt, hushållsexponering, sexuella kontakter och kontakt med bekräftad mpox under de senaste 21 dagarna. Fråga särskilt om rektal smärta, dysfagi, ögonsymtom, graviditet, hivstatus, immunsuppressiva läkemedel och tidigare vaccination mot smittkoppor eller mpox.

Undersök hela huden när detta kan göras med patientens samtycke. Inspektera munhåla, svalg och synliga anogenitala områden. Gör ögonstatus vid periokulära lesioner eller ögonsymtom. Rektalpalpation, anoskopi eller proktoskopi bör endast utföras när resultatet förväntas ändra handläggningen och med adekvat smittskydd.

PCR-provtagning

PCR är diagnostisk förstahandsmetod. Serologi kan inte säkert skilja mpox från annan orthopoxvirusinfektion eller tidigare vaccination och används inte för rutinmässig bekräftelse [10].

Provtagning:

Svabba lesionens yta kraftigt med syntetisk provtagningspinne.
Provta helst minst två lesioner från olika lokaler eller med olika utseende.
Vesikelvätska, pustelinnehåll, sårbotten och torra krustor är lämpliga material.
Slemhinnelesioner kan provtas från exempelvis rektum, svalg eller genitalia.
Öppna inte lesionen med nål. Stickskador har orsakat vårdrelaterad smitta [11].
Märk provet med anatomisk lokal och kontakta laboratoriet före transport enligt lokala rutiner.

Hudlesioner har högst diagnostiskt utbyte och förblir ofta PCR-positiva under flera veckor [4,5]. Svalgprov, rektalprov, blod, urin eller sperma kan komplettera utredningen vid motsvarande klinik, men ett negativt prov från dessa lokaler utesluter inte mpox. Vid stark klinisk misstanke och negativ PCR bör ny provtagning göras från en färsk lesion och laboratoriet kontaktas.

Övrig provtagning

Anpassa utredningen efter klinik och svårighetsgrad:

hivtest, inklusive CD4-tal och hiv-RNA vid känd eller nyupptäckt hiv
syfilisserologi
gonorré- och klamydiaprov från exponerade lokaler
PCR för herpes simplex och varicella-zostervirus
bakterieodling vid purulent sekretion, cellulit eller abscess
blodstatus, kreatinin, elektrolyter, leverstatus, CRP och blododling vid allmänpåverkan
graviditetstest när relevant
lumbalpunktion och neuroradiologi vid misstänkt encefalit
EKG, troponin och ekokardiografi vid misstänkt myokardit.

Ett positivt fynd av annan sexuellt överförbar infektion utesluter inte samtidig mpox.

flowchart TD
A["Misstänkt mpox<br>lesion eller proktit"] --> B["Kontaktisolering<br>och exponeringsanamnes"]
B --> C["PCR från minst två<br>hud- eller slemhinnelesioner"]
C --> D["Bedöm hiv, graviditet,<br>immunsuppression och organpåverkan"]
D -->|"Stabil patient"| E["Hemvård med smittråd,<br>sårvård och analgesi"]
D -->|"Svår eller progressiv sjukdom"| F["Infektionsspecialist<br>och sjukhusbedömning"]
C -->|"PCR positiv"| G["Smittskyddsanmälan<br>och smittspårning"]
C -->|"PCR negativ men stark misstanke"| H["Ny provtagning från<br>färsk lesion"]
F --> I["Överväg antiviral behandling<br>och riktad komplikationsvård"]

Differentialdiagnoser

Tillstånd	Särskiljande drag och provtagning
Herpes simplex	Grupperade ytliga vesikler eller erosioner, ofta recidiverande. PCR från lesion
Varicella-zoster	Dermatomal zoster eller generaliserade ytliga lesioner i olika stadier. PCR
Syfilis	Ofta smärtfritt sår eller sekundärt exantem, inklusive handflator och fotsulor. Serologi och PCR där tillgängligt
Lymfogranuloma venereum	Proktit, tenesmer och lymfadenopati. Rektalt klamydiaprov med genotypning
Gonorré	Uretrit, cervicit, faryngit eller proktit utan typiska djupa pustler. Nukleinsyrapåvisning och odling
Bakteriell hudinfektion	Impetigo, follikulit, abscess eller nekrotiserande infektion. Odling och kirurgisk bedömning vid behov
Mollusker	Små, långsamt utvecklade, vanligen smärtfria navelbildade papler
Skabb eller insektsbett	Klåda dominerar, typisk distribution och exposition
Läkemedelsreaktion	Symmetriskt exantem, tidsmässig koppling till läkemedel, sällan djupa avgränsade pustler
Behçets sjukdom	Recidiverande orala och genitala sår, möjlig uveit och systemsjukdom
Inflammatorisk tarmsjukdom	Proktit eller kolit utan typiska lesioner, men samtidig mpox måste uteslutas vid relevant exponering

Smittskydd och infektionskontroll

Åtgärder i vården

Placera misstänkt eller bekräftat fall i enkelrum med egen toalett. Begränsa antalet vårdare och undvik onödiga undersökningar. Personal använder handskar och långärmat skyddsförkläde eller skyddsrock. Medicinskt munskydd och ögonskydd används vid nära patientkontakt. Vid aerosolgenererande procedur används andningsskydd med hög filtreringsgrad enligt lokal rutin.

Täck lesioner när det är möjligt. Hantera tvätt och avfall utan att skaka materialet. Undvik torrstädning. Rengör kontaktytor med medel och kontakttid som är verksamma mot höljeförsedda virus. Provtagning med nål eller annat vasst instrument ska undvikas. Rapporterad smitta i vården har varit sällsynt och främst kopplad till stickskador eller brister i skyddsrutiner [11].

Hemisolering

Patienten bör, enligt aktuell smittskyddsbedömning:

avstå från nära hudkontakt och sex
täcka lesioner med kläder eller förband
inte dela handdukar, sängkläder, kläder, rakhyvlar eller sexhjälpmedel
använda egen toalett om möjligt och rengöra gemensamma kontaktytor
undvika nära kontakt med gravida, små barn, immunsupprimerade och personer med utbredd hudsjukdom
undvika kontakt med däggdjur, eftersom omvänd zoonotisk smitta är möjlig
sköta handhygien och undvika att röra ögonen.

Isoleringen avslutas först när alla lesioner läkt, krustorna lossnat och ny intakt hud bildats. PCR används normalt inte som utskrivnings- eller smittfriförklaringskriterium eftersom virus-DNA kan kvarstå efter klinisk läkning [5].

Kondom kan minska exponeringen för genitalt sekret men skyddar inte mot hudkontakt och ersätter inte avhållsamhet från nära kontakt under aktiv sjukdom. Evidensen för beteendeåtgärders isolerade effekt är begränsad. Rådgivningen bör vara konkret, icke-stigmatiserande och anpassad till patientens levnadsförhållanden [12].

Smittspårning och kontakter

Identifiera personer med direkt kontakt med lesioner, kroppsvätskor eller kontaminerat material samt sexuella kontakter och nära hushållskontakter. Kontakter bör vanligen observera symtom i 21 dagar efter senaste exponering. De ska söka vård vid hud- eller slemhinnelesion, feber, lymfadenopati, halsont eller anorektal smärta.

Asymtomatisk rutinprovtagning rekommenderas inte generellt. Studier har påvisat mpox-DNA hos 0,17 till 6,5 procent av asymtomatiskt provtagna riskpopulationer, men det är oklart om screening minskar smittspridningen [12].

I Sverige är mpox föremål för smittskyddsåtgärder. Behandlande läkare ska omgående kontakta regional smittskyddsenhet och följa aktuella rutiner för anmälan, förhållningsregler, smittspårning och laboratoriekontakt. Svenska administrativa krav kan ändras och måste kontrolleras mot aktuell nationell och regional vägledning.

Vaccination

MVA-BN är ett icke-replikerande modifierat vacciniavirusvaccin. Grundschemat är två doser med minst 28 dagars intervall för tidigare ovaccinerade personer. Tidigare smittkoppsvaccination eller uttalad immunsuppression kan påverka rekommenderat schema och ska bedömas enligt aktuell svensk vägledning.

I en metaanalys var vaccinationseffektiviteten mot mpox 76 procent efter en dos och 82 procent efter två doser. Underlaget kom huvudsakligen från klad IIb-utbrottet bland vuxna män som har sex med män. Den poolade effekten av postexpositionsvaccination var osäker, 20 procent med ett 95-procentigt konfidensintervall från minus 24 till 65 procent [13].

Postexpositionsvaccination bör ges så snart som möjligt, helst inom 4 dagar. Vaccination dag 5 till 14 kan fortfarande minska sjukdomens svårighetsgrad men förväntas ha sämre effekt mot insjuknande. Tillgång och prioritering regleras i Sverige genom aktuella nationella och regionala program.

Behandling

Understödjande behandling

De flesta immunfriska patienter med begränsad sjukdom kan vårdas hemma. Gör en aktiv smärtbedömning, eftersom lesioner och proktit kan orsaka oproportionerligt svår smärta.

Behandlingen omfattar:

paracetamol och vid lämplighet NSAID
kortvarig opioidbehandling vid svår smärta
lokalbedövande gel eller salva på intakt slemhinnenära hud efter individuell bedömning
mjukgörande avföringsmedel och osmotiskt laxermedel vid proktit eller opioidbehandling
sittbad, skonsam rengöring och torra, icke-vidhäftande förband
adekvat oral eller intravenös vätska
behandling av illamående och näringsproblem
antibiotika endast vid kliniskt misstänkt bakteriell superinfektion.

I den brittiska sjukhuskohorten hade 57 procent svår smärta och 58 procent dokumenterad sekundär bakteriell infektion, vilket understryker vikten av analgesi, sårvård och riktad antibiotikabehandling [7].

Proktit med svår smärta, urinretention, förstoppning, blödning eller misstänkt perforation motiverar sjukhusbedömning. Djup abscess eller nekrotiserande infektion kräver kirurgisk konsultation.

Vid ögonengagemang ska ögonläkare kontaktas akut. Undvik kontaktlinser och manipulation av lesioner. Smörjande ögondroppar kan användas, medan antiviral lokalbehandling och antibiotika beslutas av ögonläkare.

Antiviral behandling

Tecovirimat hämmar orthopoxvirusproteinet VP37 och därmed bildningen och frisättningen av extracellulära viruspartiklar. Läkemedlet är godkänt i EU för behandling av bland annat mpox, men faktisk tillgång och förskrivningsväg i Sverige kan vara begränsad. Infektionsspecialist och regional eller nationell beredskapsfunktion bör kontaktas.

I PALM007 randomiserades 597 patienter med klad I-mpox till tecovirimat eller placebo, utöver omfattande understödjande vård. Mediantiden till utläkning var 7 respektive 8 dagar, utan statistiskt säkerställd skillnad. PCR-negativitet i blod, lesion och svalg efter 14 dagar var likartad. Allvarliga biverkningar förekom hos cirka 5 procent i båda grupperna [14]. Resultatet talar emot rutinmässig behandling av okomplicerad mpox.

Observationsstudier har antytt nytta av tidigt insatt behandling, men påverkas starkt av selektion, varierande sjukdomsgrad och avsaknad av obehandlad jämförelsegrupp [15]. En Cochraneöversikt fann låg förekomst av misstänkta läkemedelsbiverkningar av tecovirimat men kunde vid den tidpunkten inte bedöma effekten [16].

Tecovirimat kan ändå övervägas vid:

svår, disseminerad eller progressiv sjukdom
avancerad hivinfektion eller annan uttalad cellulär immunsuppression
ögonengagemang
encefalit, pneumonit eller annan organpåverkan
omfattande nekrotiserande lesioner
lesioner som hotar luftväg eller annan vital funktion
graviditet eller små barn med kliniskt betydande sjukdom, efter specialistbedömning.

Läkemedel	Dos	Kommentar
Tecovirimat peroralt, 13 till under 25 kg	200 mg var 12:e timme i 14 dagar	Ges med fettrik måltid för tillräckligt upptag [22]
Tecovirimat peroralt, 25 till under 40 kg	400 mg var 12:e timme i 14 dagar	Ges med fettrik måltid [22]
Tecovirimat peroralt, 40 kg till under 120 kg	600 mg var 12:e timme i 14 dagar	Ges med fettrik måltid. Längre behandling kan övervägas vid svår immunsuppression efter specialistdiskussion [22]
Tecovirimat peroralt, minst 120 kg	600 mg var 8:e timme i 14 dagar	Ges med fettrik måltid [23]
Brincidofovir peroralt, vuxen minst 48 kg	200 mg en gång per vecka, totalt 2 doser	Experimentell behandling vid mpox. Risk för levertoxicitet. Kombineras inte rutinmässigt med cidofovir [23]
Cidofovir intravenöst	5 mg/kg en gång per vecka i 2 veckor, därefter varannan vecka vid fortsatt behov	Endast efter expertkonsultation. Kräver probenecid, intravenös hydrering och tät njurfunktionskontroll [23]

Tecovirimat har låg genetisk barriär mot resistens. Resistens har rapporterats vid långvarig behandling hos svårt immunsupprimerade patienter [8]. Vid klinisk försämring eller fortsatta nytillkomna lesioner under behandling bör följsamhet, födointag och absorption bedömas, samtidigt som resistensprovning diskuteras med referenslaboratorium.

Brincidofovir och cidofovir har aktivitet mot orthopoxvirus men saknar säkerställd klinisk effekt vid mpox. I tre rapporterade brincidofovirbehandlade fall utvecklade samtliga ALAT-stegring [16]. Cidofovir kan orsaka allvarlig nefrotoxicitet. Dessa läkemedel bör reserveras för livshotande eller behandlingsrefraktär sjukdom efter nationell expertkonsultation.

Vacciniaimmunglobulin kan övervägas som tillägg vid mycket svår sjukdom hos patienter som inte kan utveckla ett tillräckligt immunsvar, men human effektdata vid mpox saknas. Evidensbasen för antiviral behandling och immunglobulin är fortsatt begränsad, och historiska riktlinjer har haft låg metodologisk kvalitet och motsägelsefulla rekommendationer [17].

Hiv och antiretroviral behandling

Alla patienter med okänd hivstatus bör erbjudas hivtest. Vid avancerad hiv ska effektiv antiretroviral behandling planeras skyndsamt tillsammans med hivspecialist. Tidpunkt för insättning eller återinsättning måste individualiseras vid fulminant mpox. I den globala fallserien misstänktes inflammatoriskt immunrekonstitutionssyndrom hos 21 av 85 personer som startade eller återupptog antiretroviral behandling, med hög mortalitet i denna selekterade grupp [8]. Observationen visar association men inte att antiretroviral behandling bör undanhållas.

Uppföljning och prognos

De flesta patienter återhämtar sig inom 2 till 4 veckor [1,18]. Följ upp smärta, nutrition, avföringsfunktion, sårstatus och förmåga att följa smittskyddsråd. Telefon- eller videouppföljning kan minska exponering i vården.

Ny fysisk bedömning behövs vid:

nytillkomna lesioner efter initial förbättring
feberrecidiv
ökande rodnad, svullnad eller purulent sekretion
tilltagande rektal smärta eller utebliven avföring
ögonsymtom
dyspné, bröstsmärta eller neurologiska symtom
kvarstående sjukdom hos immunsupprimerad patient.

Krustor och lesioner kan ge hypo- eller hyperpigmentering och permanenta ärr. Psykologiska konsekvenser av smärta, isolering, stigmatisering och oro för smittöverföring bör efterfrågas. Patienten ska få tydlig information om när isoleringen kan avslutas och hur kontakter når smittskydd eller vård.

Rutinkontroll med PCR behövs inte efter klinisk läkning. Långvarig PCR-positivitet anger förekomst av viralt DNA men inte säkert replikerande virus eller kvarvarande smittsamhet [5]. Patienter med avancerad immunsuppression, kvarstående slemhinnelesioner eller långvarig antiviral behandling behöver däremot tät klinisk och virologisk specialistuppföljning.

Källor

Ogoina D, Damon I, Nakoune E. Clinical review of human mpox. Clinical Microbiology and Infection 2023. PMID: 37704017
Diaz Brochero C, Nocua-Báez LC, Cortes JA m.fl. Decoding mpox: a systematic review and meta-analysis of the transmission and severity parameters of the 2022-2023 global outbreak. BMJ Global Health 2025. PMID: 39890207
Okoli GN, Van Caeseele P, Askin N m.fl. A global systematic evidence review with meta-analysis of the epidemiological characteristics of the 2022 Mpox outbreaks. Infection 2024. PMID: 38051425
Rani I, Satapathy P, Goyal A m.fl. Viral Loads in Skin Samples of Patients with Monkeypox Virus Infection: A Systematic Review and Meta-Analysis. Viruses 2023. PMID: 37376686
Tan DHS, Pico Espinosa O, Matelski J m.fl. Longitudinal Analysis of Mpox Virus DNA Detectability From Multiple Specimen Types During Acute Illness: A Cohort Study. Open Forum Infectious Diseases 2024. PMID: 38390463
Ramakrishnan R, Shenoy A, Madhavan R m.fl. Mpox gastrointestinal manifestations: a systematic review. BMJ Open Gastroenterology 2024. PMID: 38184298
Fink DL, Callaby H, Luintel A m.fl. Clinical features and management of individuals admitted to hospital with monkeypox and associated complications across the UK: a retrospective cohort study. Lancet Infectious Diseases 2023. PMID: 36566771
Mitjà O, Alemany A, Marks M m.fl. Mpox in people with advanced HIV infection: a global case series. Lancet 2023. PMID: 36828001
Sanchez Clemente N, Coles C, Paixao ES m.fl. Paediatric, maternal, and congenital mpox: a systematic review and meta-analysis. Lancet Global Health 2024. PMID: 38401556
Jain N, Umar TP, Sayad R m.fl. Monkeypox Diagnosis in Clinical Settings: A Comprehensive Review of Best Laboratory Practices. Advances in Experimental Medicine and Biology 2024. PMID: 38801583
Zachary KC, Philpotts LL, Shenoy ES. Mpox exposure and transmission in healthcare settings during the 2022 global outbreak. Current Opinion in Infectious Diseases 2023. PMID: 37431555
Paparini S, Whelan I, Mwendera C m.fl. Prevention of sexual transmission of mpox: a systematic review and qualitative evidence synthesis of approaches. Infectious Diseases 2024. PMID: 38958049
Pischel L, Martini BA, Yu N m.fl. Vaccine effectiveness of 3rd generation mpox vaccines against mpox and disease severity: A systematic review and meta-analysis. Vaccine 2024. PMID: 38906763
PALM007 Writing Group. Tecovirimat for Clade I MPXV Infection in the Democratic Republic of Congo. New England Journal of Medicine 2025. PMID: 40239067
Shabil M, Khatib MN, Ballal S m.fl. Effectiveness of Tecovirimat in Mpox Cases: A Systematic Review of Current Evidence. Journal of Medical Virology 2024. PMID: 39707867
Fox T, Gould S, Princy N m.fl. Therapeutics for treating mpox in humans. Cochrane Database of Systematic Reviews 2023. PMID: 36916727
Webb E, Rigby I, Michelen M m.fl. Availability, scope and quality of monkeypox clinical management guidelines globally: a systematic review. BMJ Global Health 2022. PMID: 35973747
Harapan H, Ophinni Y, Megawati D m.fl. Monkeypox: A Comprehensive Review. Viruses 2022. PMID: 36298710
Vakaniaki EH m.fl. Sustained human outbreak of a new MPXV clade I lineage in eastern Democratic Republic of the Congo. Nature Medicine 2024. PMID: 38871006
Brosius I m.fl. Epidemiological and clinical features of mpox during the clade Ib outbreak in South Kivu, Democratic Republic of the Congo. Lancet 2025. PMID: 39892407
World Health Organization. Mpox som ett internationellt hot mot människors hälsa (PHEIC), 14 augusti 2024.
Tecovirimat, produktresumé (SmPC), Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA); FASS.
Centers for Disease Control and Prevention. Behandlingsvägledning för mpox (clinical treatment considerations for mpox).