Håravfall (alopeci): utredning och behandling

Sammanfattning

Håravfall (alopeci) är ett av de vanligare skälen till att patienter söker för hår- och hudbesvär. Den första frågan vid bedömningen är om håravfallet är icke-ärrbildande eller ärrbildande. Icke-ärrbildande former är vanligast och omfattar androgen alopeci (manligt och kvinnligt mönstrat håravfall), telogent effluvium, alopecia areata, traktionsalopeci, trikotillomani och tinea capitis. Ärrbildande former förstör hårfolliklarna för gott och kräver tidig diagnos [1,3].

Androgen alopeci är den vanligaste formen och drabbar upp till 80 procent av vita män och 42 procent av kvinnor under livet [2]. Telogent effluvium visar sig som ökat diffust utfall två till fyra månader efter en utlösare, till exempel förlossning, hög feber, kirurgi, kraftig viktnedgång, järnbrist eller ett nytt läkemedel [4]. Alopecia areata ger kala, släta fläckar och har en livstidsrisk på ungefär 2 procent [7].

Utredningen i primärvården vilar på tre saker: en riktad anamnes (debut, förlopp, läkemedel, kost, förlossning, kirurgi, sjukdomar, hårvård, ärftlighet), en noggrann undersökning av hårbotten med hårdragstest och dermatoskop samt några få prover (ferritin, blodstatus, TSH, B12 och folat, vid behov könshormoner och ANA). Misstänkt ärrbildande alopeci ska bedömas av hudläkare, helst med biopsi, innan sjukdomen hunnit förstöra follikelmynningarna [3].

Behandlingen beror på diagnosen. Vid androgen alopeci är topikalt minoxidil förstahandsval hos båda könen och finasterid 1 mg ett alternativ hos män, med de psykiska och sexuella biverkningar som läkemedelsmyndigheterna nyligen lyft fram [1,18]. Telogent effluvium behandlas genom att utlösaren åtgärdas. Vid begränsad alopecia areata är exspektans eller lokal kortikosteroidbehandling rimligt, medan svår sjukdom (SALT 50 eller mer) kan behandlas med JAK-hämmare. Ritlecitinib (Litfulo) ingår sedan 1 juni 2026 i högkostnadsskyddet för patienter från 12 års ålder, medan baricitinib (Olumiant) är godkänt men inte subventionerat [14,15].

Remittera vid misstänkt ärrbildande alopeci, alopecia areata som är utbredd eller snabbt progredierande, håravfall hos barn, osäker diagnos efter första utredningen och när patienten är aktuell för JAK-hämmare, intralesionell behandling eller hårtransplantation.

Bakgrund och epidemiologi

Terminologi

Alopeci är det samlade namnet på håravfall från hårbotten eller kropp. Följande begrepp används i artikeln.

Hårcykeln

Varje hårsäck cyklar mellan anagen (tillväxtfas som varar flera år), katagen (kort övergångsfas) och telogen (vilofas). Ett telogenhår sitter kvar ungefär tre månader innan det fälls [4]. Hos vuxna är cyklerna oberoende av varandra, så att utfallet normalt är jämnt fördelat. När många hårsäckar synkroniseras, till exempel efter en förlossning, uppstår ett påtagligt utfall som liknar en rujning [4].

Förekomst

Androgen alopeci är den vanligaste hårsjukdomen. Den europeiska S3-riktlinjen anger att upp till 80 procent av vita män och 42 procent av kvinnor drabbas under livet [2]. En nyare översikt uppskattar att ungefär hälften av alla män har androgen alopeci vid 50 års ålder och omkring 40 procent av kvinnorna vid 70 [3].

Alopecia areata har enligt en systematisk översikt en livstidsincidens på ungefär 2 procent globalt, utan könsskillnad. Debuten ligger oftast i tredje eller fjärde decenniet men kan ske i alla åldrar, och tidig debut ger större risk för utbredd sjukdom [7]. Sjukdomen är den näst vanligaste hårsjukdomen efter androgen alopeci [7].

Telogent effluvium drabbar framför allt kvinnor, möjligen därför att män har kortare hår och inte märker utfallet. Efter förlossning får cirka 20 procent av kvinnorna ett tydligt utfall två till tre månader senare [4]. Kroniskt telogent effluvium beskrevs i en serie om 355 patienter, nästan alla kvinnor mellan 30 och 60 år [5].

Riskfaktorer

Ärftlighet och androgener är grunden för androgen alopeci [1]. Alopecia areata är kopplad till atopi, vitiligo, sköldkörtelsjukdom och andra autoimmuna sjukdomar samt till depression och ångest [7]. Telogent effluvium utlöses av feber, kronisk sjukdom, förlossning, stor kirurgi, psykisk påfrestning, näringsbrist och läkemedel [4]. Traktionsalopeci kräver långvarig tension från hårstyling.

Patofysiologi

Androgen alopeci. Dihydrotestosteron (DHT) är den viktigaste androgena drivkraften [17]. Anagenfasen förkortas för varje cykel och terminala hårsäckar omvandlas stegvis till vellushår, så kallad miniatyrisering [16]. Resultatet blir allt tunnare och kortare hårstrån med mönstrad fördelning. Hos kvinnor behöver inte hårfästet drabbas [16].

Telogent effluvium. En utlösare får hårsäckar att förtidigt gå in i telogen, eller får många säckar att synkroniseras. Utfallet kommer ungefär tre månader senare. Håravfallet blir klart synligt först när omkring 40 procent av håret har fällts [4]. Vid anagent effluvium stoppar en antimitotisk skada tillväxten av hårmatrix i en tidig anagenfas och håret bryts som dystrofiskt strå [4].

Alopecia areata. En T-cellsmedierad autoimmun attack mot hårsäckens anagenfas. Hårsäckarna förstörs inte, vilket förklarar att regrowth är möjlig. Cytokinsignalering via Janus-kinaser (JAK) antas driva processen, och JAK-hämmare syftar till att avbryta den [11].

Ärrbildande alopeci. Stamceller i hårsäckens bulbregion förstörs, och hårsäcken ersätts av fibros. Det ger irreversibelt håravfall [3]. Vid frontal fibrosing alopecia har man visat en ärftlig benägenhet, förlust av follikulärt immunprivilegium och epitelial-mesenkymal transition. Miljöfaktorer, framför allt hudvårdsprodukter och UV-filter, misstänks men är inte bekräftade [28].

Klinisk bild

Androgen alopeci hos män

Håravfallet börjar med bitemporala inbuktningar i hårfästet och glesning över hjässan (vertex). Utan behandling kan de båda områdena smälta samman. Mönstret graderas enligt Norwood-Hamilton från stadium I till VII.

Androgen alopeci hos kvinnor

Kvinnor får oftast en diffus glesning av hjässan med bredare bar bit i mittbenan och bevarat frontalt hårfäste. Ludwig-skalan delar in utbredningen i tre stadier. Mönstret kan också vara frontalt accentuerat (jultränsmönster). Hos kvinnor ska man leta efter tecken på hyperandrogenism, såsom hirsutism, akne och menstruationsrubbning, och vid sådana tecken utreda enligt PCOS och hirsutism.

Telogent effluvium

Patienten beskriver ofta att håret lossnar i stora mängder vid tvätt och kamning, trots att hårmängden i början ser normal ut. Hårbotten är intakt. Hårdragstestet är positivt i aktiv fas, och utfallet kan mätas med den modifierade tvättmetoden (räkna hår efter fem dagar utan tvätt). Mer än 100 hårstrån per fem dagar talar för telogent effluvium, medan mönstrad androgen alopeci vanligen ligger mellan 10 och 100 [4]. Många patienter har även trikodyni, en känsla av ömmande hårbotten [4].

Akut telogent effluvium varar oftast i månader och går över efter att utlösaren försvunnit. Kroniskt telogent effluvium har ett fluktuerande förlopp över år, drabbar framför allt kvinnor mellan 30 och 60 år och börjar ofta abrupt, med eller utan identifierbar utlösare. Hårbotten visar diffus glesning, ofta med bitemporal inbuktning [5]. Telogent effluvium och androgen alopeci förekommer ofta tillsammans, och en utlösare kan avslöja en underliggande androgen alopeci [4,27].

Alopecia areata

Typiskt ses en eller flera välavgränsade, släta, kala fläckar utan fjällning eller rodnad. Fläckarna kan sitta på hjässan, i skägget eller på ögonbrynen. Huden är normal. Vid aktiv sjukdom går hår lätt att dra ut vid fläckens kant. Nagelförändringar (punktformiga gropar) och poliosis förekommer. Utbredd sjukdom kallas alopecia totalis när hela hårbotten är kal och alopecia universalis när kroppen också är kal [9].

Trikoskopi (dermatoskopi av hårbotten) visar gula punkter (öppna follikelmynningar fyllda med talg), svarta punkter (avbrutna hårstrån vid hårbotten), utropstecken-hår (kortare, avsmalnande strån vid fläckens kant) och korta, nytillväxande vellushår [6]. Svårighetsgraden mäts med Severity of Alopecia Tool (SALT), som anger andelen kal hårbotten från 0 till 100. Ett SALT på 20 eller mer är en allmänt accepterad gräns för att överväga systembehandling, och svår sjukdom i studierna definieras som SALT 50 eller mer [9,11].

Traktionsalopeci och trikotillomani

Traktionsalopeci uppstår av ihållande tension, till exempel från stram fläta, hårförlängning eller tillbehör, och ses längs hårfästet och tinningarna. Tidigt är håravfallet reversibelt när tensionen minskar [1]. Vid långvarig påverkan kan hårsäckarna ärra, och håravfallet blir bestående. Hos patienter med afro-texturerat hår ingår traktionsalopeci i differentialdiagnosen vid håravfall i hårfästet, och hårvårdsanamnesen är avgörande [29].

Trikotillomani ger ojämnt håravfall med hår av olika längd och brutna strån, ofta på hjässan eller i ögonbrynen, utan hudförändringar. Patienten förnekar ibland ryckandet. Diagnosen bygger på anamnesen, trikoskopi och ibland biopsi. Behandling med beteendeterapi (habit reversal training) har endast måttlig effekt, och inget läkemedel är godkänt för tillståndet [30].

Ärrbildande alopeci

Tecken som talar för ärrbildning är förlust av follikelmynningar, glansig hud, perifollikulär fjällning eller rodnad, sveda eller klåda och smärta samt avsaknad av vellushår. Mönstret på hårbotten ger vägledning: frontal hårfästesregression talar för frontal fibrosing alopecia (FFA) eller traktionsalopeci, mittpartiet för CCCA, diskoid lupus eller LPP, och bakre hårbotten för folliculitis decalvans, dissekerande folliculit eller akne keloidalis [29].

Frontal fibrosing alopecia har blivit vanligare sedan den första beskrivningen 1994. Den ger en bandformad tillbakadragning av hårfästet, ofta med förlust av ögonbryn, och drabbar främst postmenopausala kvinnor. Hos personer med mörkare hud ses ofta lichen planus pigmentosus som följeslagare [28]. Lichen planopilaris är en närstående sjukdom, och hudformen beskrivs i artikeln om lichen planus.

Olika hårtyper och hudtyper

Afro-texturerat hår har egenskaper som försvårar diagnostiken. Patienter med mörkare hud kan ha två eller flera hårsjukdomar samtidigt, och trikoskopi av pigmenterad hårbotten kräver övning [29]. CCCA är vanlig hos kvinnor med afro-textur hår och ger håravfall som sprider sig från hjässan. Remittera tidigt vid osäker diagnos.

Utredning och diagnostik

Anamnes

Fråga om debut och förlopp (akut eller smygande, ihållande eller skovvis), om utfallet är diffust eller fläckvis och om patienten märker ökat utfall (tvätt, kam, kudde). Fråga om feber, operation, förlossning, viktnedgång, stress och sjukdomar de senaste sex månaderna, om kost (vegetarisk, restriktiv, bariatrisk kirurgi, GLP-1-behandling), menstruationsmönster, symtom på sköldkörtelsjukdom och ärftlighet. Gå igenom alla läkemedel, tillskott och hårvård (kemisk behandling, värme, stram styling, nya hudvårdsprodukter). Fråga om biotin, som kan störa immunkemiska analyser, och om klåda, sveda eller smärta, som talar för inflammatorisk eller ärrbildande sjukdom [1].

Status

Inspektera och palpera hela hårbotten och bedöm mönster, hårfäste, hårtäthet och eventuell inflammation. Titta på ögonbryn, ögonfransar, skägg och naglar. Utför hårdragstest: fatta ett knippe hår och dra försiktigt. Fler än några få hårstrån som följer med är positivt och talar för aktivt utfall. Använd Woods ljus vid misstänkt tinea capitis. Vissa Microsporum-arter fluorescerar, men ett negativt fynd utesluter inte infektion. Dokumentera med fotografier från samma vinklar (hjässa, hårfäste, sidor, nacke) så att förloppet kan jämföras.

Trikoskopi

Dermatoskopi av hårbotten är en bärande del av bedömningen. Vid androgen alopeci ses variation i håraxelns diameter (anisotrichos), miniatyriserade hår och perifollikulära bruna halos. Vid alopecia areata ses gula punkter, svarta punkter, utropstecken-hår och korta, nytillväxande hår. Vid ärrbildande alopeci ses förlorade follikelmynningar, fibrotiska vita fläckar och perifollikulär fjällning (LPP, FFA) eller slingrande vita linjer och follikulära keratotiska plugg (diskoid lupus). Vid tinea capitis ses kommatecken- och korkskruvshår samt svarta punkter [6].

Laboratorieprover

Provtagningen ska vara riktad. Kvinnor med håravfall har lägre ferritin än kvinnor utan, och en metaanalys fann att ungefär en femtedel av kvinnor med icke-ärrbildande alopeci hade järnbrist [25]. Se även ferritin och järnstatus.

Zink och D-vitamin provtas vid misstanke om brist enligt anamnesen, inte rutinmässigt.

Biopsi

Biopsi av hårbotten behövs vid osäker diagnos efter klinisk bedömning och trikoskopi, vid misstänkt ärrbildande alopeci och när en histologisk bekräftelse behövs före systembehandling [3]. Metodens detaljer är avgörande. Använd 4 mm punch, orienterad parallellt med hårstråna och ned i subkutis. Ta provet från ett aktivt område som valts med trikoskopi, inte från ett färdigärrat område. Be patologen göra horisontell sektionering, gärna kombinerad med vertikal (HoVert-teknik). Direkt immunofluorescens är mest användbar vid misstänkt lupus [3]. Skillnaden mellan androgen alopeci, telogent effluvium och alopecia areata kan vara svår att avgöra på biopsi enbart. I en serie om 1 360 biopsier fanns mer än en diagnos i 12,5 procent av proverna [3]. I primärvården görs biopsin sällan. Se även hudbiopsi.

Vad som görs i primärvården

Primärvården ska identifiera mönstret, utesluta läkemedel och åtgärdbara orsaker, ta riktade prover, behandla androgen alopeci och telogent effluvium samt remittera övriga. En viktig uppgift är att fånga misstänkt ärrbildande alopeci tidigt.

Differentialdiagnoser

Läkemedelsutlöst håravfall

Många läkemedel kan ge håravfall, antingen som telogent effluvium efter några månader eller som anagent effluvium vid cytostatika. Översikter nämner bland annat cytostatika samt biologiska och immunmodulerande läkemedel [26], och retinoider kan ge förtida utfall av telogenhår [4]. Andra klassiska exempel i klinisk praxis är antikoagulantia (heparin, warfarin), litium, betablockerare, valproat, tyreostatika och hormonella preparat. Sätt tidssambandet i centrum, och överväg att byta eller sätta ut om detta är möjligt. Efter utsättande av hormonella preparat, minoxidil eller finasterid kan ett synkroniserat utfall uppstå tre till fyra månader senare [4]. Allmänna aspekter beskrivs i läkemedelsutlösta hudreaktioner.

GLP-1-läkemedel och håravfall

Håravfall förekommer i behandlingsstudierna för viktminskning och i läkemedelssäkerhetsdata. En systematisk översikt fann att semaglutid och tirzepatid hade högst rapporterad incidens, och att de vanligaste formerna var androgen alopeci och telogent effluvium. Tirzepatid, som ger störst viktminskning, kopplades oftast till telogent effluvium [27].

I Wegovy-studierna med semaglutid 2,4 mg varje vecka (N=2116) rapporterades hårförlust hos 3 procent mot 1 procent med placebo. Incidensen var högre hos dem som gick ner mer än 20 procent av kroppsvikten (5,3 procent) än hos dem som gick ner mindre (2,5 procent). I tirzepatidstudierna rapporterades alopeci hos 5,4 procent mot 0,9 procent. En metaanalys av randomiserade studier fann en riskkvot på 3,4 (95 procent konfidensintervall 1,18 till 9,81) för alopeci med GLP-1-läkemedel [27]. Kvinnor tycks drabbas oftare [27]. Orsakssamband och mekanism är inte fastställda, och snabb viktnedgång antas bidra [27].

Praktiskt handläggs det som andra telogena effluvium. Kontrollera ferritin och övrigt näringsstatus, säkerställ tillräckligt proteinintag och fråga om kraftig kalorirestriktion. Patienten behöver få veta att telogent effluvium oftast är övergående. Se även kostråd under GLP-1-behandling, semaglutid, tirzepatid och biverkningar av GLP-1-läkemedel.

Behandling

Androgen alopeci

Behandlingsmålet är att bromsa och delvis vända miniatyriseringen. Effekten kräver minst sex månaders kontinuerlig behandling och försvinner när behandlingen avbryts. Efter utsättande kan ett synkroniserat utfall ses tre till fyra månader senare [4].

Minoxidil. Applicera 1 ml på torr hårbotten två gånger dagligen och utvärdera efter minst sex månader. Biverkningar är lokal irritation och oönskad hårväxt. Fotografera vid start.

Finasterid och dutasterid. I ett säkerhetsbrev den 15 september 2025 från innehavarna av godkännande för försäljning, i samråd med EMA och Läkemedelsverket, bekräftas att självmordstankar är en biverkan av finasterid för androgen alopeci, med okänd frekvens. Patienter som får finasterid för androgen alopeci ska uppmanas avbryta och kontakta läkare vid nedstämdhet, depression eller självmordstankar. Sexuell dysfunktion kan bidra till humörsvängningar, och vid sådan rekommenderas att behandlingen kan behöva avbrytas. Ett patientkort följer förpackningen. Samma råd om humörsvängningar gäller för dutasterid [18]. Fråga alltid om tidigare depression, informera muntligt och skriftligt, och följ upp efter några månader. Både finasterid och dutasterid ska undvikas vid graviditet och hos kvinnor i fertil ålder utan säkert preventivmedel.

Oralt lågdosminoxidil. Behandlingen är off-label, och tablettberedningen är avsedd för blodtryckssänkning. En internationell Delphi-konsensus med 43 hårspecialister har tagit fram råd om indikationer, doser, kontraindikationer, baslinjeutvärdering och uppföljning [19]. I en retrospektiv studie om 1 404 patienter var den vanligaste biverkan hypertrikos (15,1 procent). Systembiverkningar var ovanliga, och yrsel (1,7 procent), vätskeretention (1,3 procent) och takykardi (0,9 procent) var vanligast. Inga livshotande biverkningar sågs. Studien var retrospektiv och saknade kontrollgrupp [21]. I den randomiserade studien på män (N=90) gav 5 mg dagligen inte bättre effekt än topikalt 5 procent två gånger dagligen under 24 veckor. Hypertrikos förekom hos 49 procent och huvudvärk hos 14 procent [20]. Behandlingen bör initieras av hudläkare. Kontrollera blodtryck och puls och uteslut hjärtsjukdom före start.

Psykosocialt stöd. Måttligt till svårt håravfall hänger ihop med ångest, depression och sämre livskvalitet [1]. Fråga om hur patienten mår, ge realistisk information om förväntad effekt och erbjud kamouflage, peruk eller kortklippt hår som alternativ.

Telogent effluvium

Åtgärda utlösaren: behandla järnbrist och sköldkörtelsjukdom, korrigera näringsbrist, byt eller sätt ut misstänkt läkemedel. Vid postpartum telogent effluvium och efter akut sjukdom går utfallet i regel över av sig självt, och hårtätheten återställs efter flera månader. Informera om tidsförloppet, eftersom utfallet kan pågå i månader [4]. Kroniskt telogent effluvium har ett långvarigt, fluktuerande förlopp [5]. Hos kvinnor med järnbrist och håravfall finns stöd för att behandla järnbristen [25].

Alopecia areata

Spontan remission är vanlig vid begränsad sjukdom, och sjukdomen är ofta självläkande [1]. Inget behandlingsalternativ förändrar det långsiktiga förloppet.

Enligt TLV:s underlag behandlades patienter med svår alopecia areata i Sverige före Litfulo oftast inte alls med läkemedel. Topikala steroider dagligen på kala fläckar kan prövas under upp till sex månader, och topikal takrolimus är ett off-label-alternativ. Effekten av topikala behandlingar är begränsad vid svår sjukdom [14]. Systembehandling med glukokortikoider, ciklosporin, metotrexat och azatioprin används off-label, men det europeiska konsensusdokumentet anger JAK-hämmare som huvudalternativ vid svår sjukdom [9]. Topikalt minoxidil 1 och 2 procent kan ha viss effekt, men evidensen är mycket osäker [10].

Baricitinib (Olumiant). Selektiv JAK1- och JAK2-hämmare, godkänd i EU för svår alopecia areata från 12 års ålder [13]. I BRAVE-AA1 och BRAVE-AA2 (N=654 respektive 546, SALT 50 eller mer) hade 38,8 och 35,9 procent med 4 mg SALT 20 eller lägre vid vecka 36, mot 6,2 och 3,3 procent med placebo. Doseringen 2 mg gav 22,8 och 19,4 procent. Vanligare biverkningar var akne, förhöjt CK och förhöjda lipider [11]. I Cochrane-översikten är baricitinib den behandling där evidensen för hårväxt bedöms ha hög tillförlitlighet (RR 7,54 på kort sikt), medan övriga alternativ har låg eller mycket låg [10]. Enligt produktresumén är dosen 4 mg en gång dagligen. Dosen 2 mg rekommenderas vid högre risk för venös tromboembolism, allvarliga kardiovaskulära händelser och malignitet, vid ålder 65 år eller äldre och vid kroniska eller återkommande infektioner [13]. Baricitinib är godkänt i EU men är inte subventionerat. TLV avslog subvention den 15 juni 2023 då kostnaden inte ansågs rimlig [15].

Ritlecitinib (Litfulo). Selektiv JAK3- och TEC-familjehämmare, 50 mg en gång dagligen för vuxna och ungdomar från 12 år. I ALLEGRO-studien (N=718, SALT 50 eller mer) hade 23 procent med 50 mg SALT 20 eller lägre vid vecka 24, jämfört med 2 procent med placebo. Biverkningsfrekvensen var likartad mellan grupperna [12]. Produktresumén kräver screening för tuberkulos och viral hepatit före start, uppföljning av lymfocyter och trombocyter, och att behandlingen inte ges vid graviditet, amning eller allvarlig infektion [13]. TLV beslutade den 26 maj 2026 att Litfulo ingår i högkostnadsskyddet från 1 juni 2026 för patienter från 12 år med svår alopecia areata [14]. TLV hade avslagit en tidigare ansökan i mars 2025 [14].

Produktresumén för baricitinib rekommenderar fortsatt behandling i minst flera månader efter stabilt svar för att undvika återfall [13]. Insättning av JAK-hämmare bör ske hos hudläkare. Primärvården identifierar, remitterar och följer upp samsjuklighet.

Ärrbildande alopeci och specifika former

Målet är att stoppa progression eftersom förlorade hårsäckar inte kommer tillbaka. Frontal fibrosing alopecia och lichen planopilaris behandlas av specialist, och evidensen bygger huvudsakligen på retrospektiva serier, medan randomiserade studier med JAK-hämmare pågår [28]. I klinisk praxis används potenta topikala och intralesionella kortikosteroider, 5-alfareduktashämmare, hydroxiklorokin och doxycyklin. Folliculitis decalvans och dissekerande folliculit kräver specialistbehandling, ofta med långvarig antibiotika. Vid diskoid lupus är sjukdomskontroll och solskydd centralt, och ANA tas för att bedöma systemisk lupus. Misstänkt tinea capitis behandlas med oral svampmedicin [1].

Uppföljning och prognos

Androgen alopeci är kronisk och progredierar utan behandling. Följ upp efter sex månader med jämförande fotografier. Om effekten uteblir efter tolv månader, ompröva diagnosen eller överväg remiss. Informera om att effekten förloras vid utsättande.

Telogent effluvium av känd orsak går i regel över när utlösaren är åtgärdad. Om utfallet kvarstår efter sex månader, ompröva diagnosen och överväg kroniskt telogent effluvium eller samtidig androgen alopeci [4,5].

Alopecia areata är oförutsägbar. Begränsade fläckar kan växa tillbaka spontant. Tidig debut ger större risk för utbredd sjukdom [7]. Kontrollera TSH vid symtom och informera om samsjuklighet med atopi, vitiligo och sköldkörtelsjukdom [7]. Se vitiligo.

Ärrbildande alopeci bedöms av specialist med återkommande uppföljning, eftersom tidig behandling är det som bevarar håret [28].

Vanliga frågor

Hur mycket hår är normalt att tappa per dag?

Man brukar säga 100 hårstrån per dag, men mätningar visar lägre tal. Utfallet över 100 hårstrån per fem dagar vid en standardiserad tvättmetod talar för telogent effluvium, medan utfallet vid androgen alopeci vanligen är 10 till 100 [4].

Kommer håret tillbaka efter telogent effluvium?

Vid akut telogent effluvium återkommer hårtätheten oftast när utlösaren är borta, men det kan ta månader. Kroniskt telogent effluvium kan fluktuera i flera år [4,5].

Kan Wegovy eller Mounjaro ge håravfall?

Ja. Håravfall rapporteras hos 3 procent med semaglutid 2,4 mg mot 1 procent med placebo och hos 5,4 procent med tirzepatid mot 0,9 procent. Det handlar vanligen om telogent effluvium eller uppdagad androgen alopeci, och risken är högre vid kraftig viktnedgång [27].

Är oralt minoxidil säkert?

Lågdosminoxidil tolereras oftast väl, och den vanligaste biverkan är ökad hårväxt på kroppen. Yrsel, vätskeretention och takykardi är ovanliga [21]. Behandlingen är off-label och bör startas av specialist [19].

Ska alla med håravfall ta blodprover?

Nej. Ta prover riktat: ferritin, blodstatus och TSH vid diffust utfall, och ytterligare prover utifrån symtom. Kvinnor med håravfall har oftare lågt ferritin [25].

Källor

1. Dakkak M, Forde KM, Lanney H. Hair Loss: Diagnosis and Treatment. Am Fam Physician 2024. PMID: 39283847
2. Kanti V, Messenger A, Dobos G, m.fl. Evidence-based (S3) guideline for the treatment of androgenetic alopecia in women and in men: short version. J Eur Acad Dermatol Venereol 2018. PMID: 29178529
3. Brunetti T, Misciali C, Rapparini L, m.fl. Scalp Biopsies for Alopecia. Dermatopathology (Basel) 2026. PMID: 42782841
4. Rebora A. Telogen effluvium: a comprehensive review. Clin Cosmet Investig Dermatol 2019. PMID: 31686886
5. Whiting DA. Chronic telogen effluvium: increased scalp hair shedding in middle-aged women. J Am Acad Dermatol 1996. PMID: 8959948
6. Pirmez R. The dermatoscope in the hair clinic: Trichoscopy of scarring and nonscarring alopecia. J Am Acad Dermatol 2023. PMID: 37591567
7. Villasante Fricke AC, Miteva M. Epidemiology and burden of alopecia areata: a systematic review. Clin Cosmet Investig Dermatol 2015. PMID: 26244028
8. Messenger AG, McKillop J, Farrant P, m.fl. British Association of Dermatologists' guidelines for the management of alopecia areata 2012. Br J Dermatol 2012. PMID: 22524397
9. Rudnicka L, Arenbergerova M, Grimalt R, m.fl. European expert consensus statement on the systemic treatment of alopecia areata. J Eur Acad Dermatol Venereol 2024. PMID: 38169088
10. Mateos-Haro M, Novoa-Candia M, Sánchez Vanegas G, m.fl. Treatments for alopecia areata: a network meta-analysis. Cochrane Database Syst Rev 2023. PMID: 37870096
11. King B, Ohyama M, Kwon O, m.fl. Two Phase 3 Trials of Baricitinib for Alopecia Areata (BRAVE-AA1 och BRAVE-AA2). N Engl J Med 2022. PMID: 35334197
12. King B, Zhang X, Harcha WG, m.fl. Efficacy and safety of ritlecitinib in adults and adolescents with alopecia areata: a randomised, double-blind, multicentre, phase 2b-3 trial (ALLEGRO). Lancet 2023. PMID: 37062298
13. Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA). Produktresuméer för Olumiant (baricitinib) och Litfulo (ritlecitinib), svenska versioner. https://www.ema.europa.eu/sv/documents/product-information/olumiant-epar-product-information_sv.pdf och https://www.ema.europa.eu/sv/documents/product-information/litfulo-epar-product-information_sv.pdf
14. Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV). Litfulo ingår i högkostnadsskyddet, beslut 2026-05-26, underlag för beslut dnr 3644/2025 samt Litfulo ingår inte i läkemedelsförmånerna, 2025-03-25. https://www.tlv.se/beslut/beslut-lakemedel/generell-subvention/arkiv/2026-05-26-litfulo-ingar-i-hogkostnadsskyddet.html och https://www.tlv.se/download/18.7f27b6c219e6306263dc50/1779789059021/bes260521_litfulo_3644-2025_underlag.pdf och https://www.tlv.se/beslut/beslut-lakemedel/avslag-och-uteslutningar/arkiv/2025-03-25-litfulo-ingar-inte-i-lakemedelsformanerna.html
15. Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV). Olumiant (baricitinib) vid alopecia areata, avslag på subvention 2023-06-15. https://www.tlv.se/download/18.44f7b5b9188b9ee8d7917cb2/1686901365993/bes230615_olumiant.pdf
16. van Zuuren EJ, Fedorowicz Z, Schoones J. Interventions for female pattern hair loss. Cochrane Database Syst Rev 2016. PMID: 27225981
17. Gubelin Harcha W, Barboza Martínez J, Tsai TF, m.fl. A randomized, active- and placebo-controlled study of the efficacy and safety of different doses of dutasteride versus placebo and finasteride in the treatment of male subjects with androgenetic alopecia. J Am Acad Dermatol 2014. PMID: 24411083
18. Accord Healthcare m.fl. i samråd med EMA och Läkemedelsverket. Finasterid och dutasterid: nya åtgärder för att minimera risken för självmordstankar (DHPC). 2025-09-15. https://docetp.mpa.se/LMF/finasterid-dutasterid-DHPC-2025-09-16_09001bee84c476b4.pdf
19. Akiska YM, Mirmirani P, Roseborough I, m.fl. Low-Dose Oral Minoxidil Initiation for Patients With Hair Loss: An International Modified Delphi Consensus Statement. JAMA Dermatol 2025. PMID: 39565602
20. Penha MA, Miot HA, Kasprzak M, Müller Ramos P. Oral Minoxidil vs Topical Minoxidil for Male Androgenetic Alopecia: A Randomized Clinical Trial. JAMA Dermatol 2024. PMID: 38598226
21. Vañó-Galván S, Pirmez R, Hermosa-Gelbard A, m.fl. Safety of low-dose oral minoxidil for hair loss: A multicenter study of 1404 patients. J Am Acad Dermatol 2021. PMID: 33639244
22. Wang C, Du Y, Bi L, m.fl. The Efficacy and Safety of Oral and Topical Spironolactone in Androgenetic Alopecia Treatment: A Systematic Review. Clin Cosmet Investig Dermatol 2023. PMID: 36923692
23. Zhang X, Ji Y, Zhou M, m.fl. Platelet-Rich Plasma for Androgenetic Alopecia: A Systematic Review and Meta-Analysis of Randomized Controlled Trials. J Cutan Med Surg 2023. PMID: 37533146
24. Perez SM, Vattigunta M, Kelly C, Eber A. Low-Level Laser and LED Therapy in Alopecia: A Systematic Review and Meta-Analysis. Dermatol Surg 2025. PMID: 39404126
25. Treister-Goltzman Y, Yarza S, Peleg R. Iron Deficiency and Nonscarring Alopecia in Women: Systematic Review and Meta-Analysis. Skin Appendage Disord 2022. PMID: 35415182
26. Alhanshali L, Buontempo M, Shapiro J, Lo Sicco K. Medication-induced hair loss: An update. J Am Acad Dermatol 2023. PMID: 37591561
27. Gupta AK, Teasell EM, Economopoulos V, Mirmirani P. GLP-1 therapies and hair loss: A systematic review of current evidence and implications for counseling. Sci Prog 2026. PMID: 41998799
28. Messenger AG, Asfour L, Harries M. Frontal Fibrosing Alopecia: An Update. Am J Clin Dermatol 2025. PMID: 39699852
29. Larrondo J, McMichael AJ. Scarring Alopecia. Dermatol Clin 2023. PMID: 37236719
30. Christensen RE, Tan I, Jafferany M. Recent advances in trichotillomania: a narrative review. Acta Dermatovenerol Alp Pannonica Adriat 2023. PMID: 38126097