Dubbel GIP- och GLP-1-receptoragonist, veckodoseradKRÄVER ÖVERVAKNINGASPIRATIONSRISK VID NARKOSÖVERLÄGSEN SEMAGLUTID I DIREKTJÄMFÖRELSE

Tirzepatid

Mounjaro

Veckodoserad dubbelagonist mot GIP- och GLP-1-receptorerna som används både vid otillräckligt kontrollerad typ 2-diabetes och vid viktkontroll hos vuxna med obesitas eller övervikt med följdsjukdom (två indikationer under samma namn, Mounjaro). Effekten på HbA1c och kroppsvikt är större än för semaglutid i de direkta jämförelserna (SURPASS-2 och SURMOUNT-5), medan den kardiovaskulära nyttan hittills är påvisad som icke-underlägsenhet mot dulaglutid (SURPASS-CVOT) och som lägre risk för hjärtsviktshändelser vid HFpEF med obesitas (SUMMIT). Dosen är fast per pennstyrka och trappas upp i steg om 2,5 mg med minst 4 veckor emellan; biverkningarna är främst gastrointestinala och dosberoende. De viktigaste fallgroparna är fördröjd magsäckstömning med aspirationsrisk vid narkos och sedering, och att behandling med sulfonureid eller insulin måste ses över vid insättning.

VIKTIGT

Fördröjd magsäckstömning kan lämna kvar maginnehåll trots föreskriven fasta, och lungaspiration vid allmän anestesi eller djup sedering har rapporterats för GLP-1-receptoragonister: informera anestesin och ta ställning till risken före varje planerat ingrepp. Vid misstänkt pankreatit ska tirzepatid sättas ut, och är diagnosen bekräftad ska det inte sättas in igen. Tirzepatid ersätter inte insulin, och insulindosen ska sänkas stegvis, inte tvärt, när det läggs till.

Dosering till vuxna

Per indikationUppdaterad 2026-10-21
IndikationRegimKommentar
Typ 2-diabetes, vuxna2,5 mg sc en gång i veckan i 4 veckor, därefter 5 mg en gång i veckan. Vid behov ökning i steg om 2,5 mg efter minst 4 veckor på aktuell dos (7,5 → 10 → 12,5 → 15 mg)Rekommenderade underhållsdoser 5, 10 och 15 mg. Maxdos 15 mg en gång i veckan. Indikation: otillräckligt kontrollerad typ 2-diabetes som komplement till kost och motion, som monoterapi när metformin inte är lämpligt (intolerans eller kontraindikation) eller som tillägg till andra diabetesläkemedel.
Viktkontroll, vuxnaSamma schema som ovan: 2,5 mg i 4 veckor, 5 mg, därefter ökning i steg om 2,5 mg efter minst 4 veckor. Underhållsdos 5, 10 eller 15 mg en gång i veckanMaxdos 15 mg. Indikation: komplement till lågkaloridiet och ökad fysisk aktivitet vid BMI ≥ 30 kg/m2, eller BMI ≥ 27 till < 30 kg/m2 med minst en viktrelaterad komorbiditet (till exempel hypertoni, dyslipidemi, obstruktiv sömnapné, kardiovaskulär sjukdom, prediabetes eller typ 2-diabetes). Studierna (SURMOUNT) prövade 5, 10 och 15 mg; i praktiken stannar man på den lägsta dos som ger acceptabel effekt och tolerans. Svensk produktresumé anger ingen formell stoppregel, till skillnad från liraglutid (Saxenda)
Obstruktiv sömnapné och HFpEF vid obesitasIngen särskild dosering: behandlingen följer viktkontrollschematInga egna indikationer: resultaten redovisas i produktresumén avsnitt 5.1. I SURMOUNT-OSA gavs maximalt tolererad dos (10 eller 15 mg) i 52 veckor, och i SUMMIT maximalt tolererad dos upp till 15 mg (median uppföljning 104 veckor). Vid OSA kan tirzepatid användas med eller utan PAP-behandling, men ingen slutsats om tilläggsnytta ovanpå PAP kan dras (produktresumén avsnitt 5.1)
Typ 2-diabetes hos barn och ungdomar från 10 årSamma startschema (2,5 mg i 4 veckor, sedan 5 mg). Underhållsdos 5 eller 10 mg en gång i veckanMaxdos 10 mg. Försiktighet vid upptrappning till 10 mg hos barn som väger under 60 kg. Inga data för kroppsvikt under 50 kg eller BMI under 85:e percentilen. Ingen dosjustering efter ålder, kön eller vikt. Inte godkänt för viktkontroll under 18 år
Kombination med metformin eller SGLT2-hämmareMetformin- eller SGLT2-hämmardosen kan behållas oförändradSamtidig metformin kan förstärka de gastrointestinala besvären under upptrappningen (Janusinfo), men produktresumén kräver ingen dosminskning av metformin
Kombination med sulfonureid eller insulinÖverväg att minska sulfonureid- eller insulindosen när tirzepatid läggs till. Insulin sänks stegvisEgenkontroll av blodglukos behövs för att justera dosen. Kliniskt signifikant hypoglykemi (< 3,0 mmol/L eller svår) sågs hos 10-14 % med sulfonureid och 14-19 % med basalinsulin, mot högst 0,04 händelser per patientår vid monoterapi eller tillägg till perorala medel. Svår hypoglykemi var ovanlig (10 patienter, 0,2 %, i fas 3). Injicera på annat ställe än insulinet
Glömd dos och byte av veckodagGlömd dos tas så snart som möjligt inom 4 dagar. Har det gått mer än 4 dagar hoppas dosen över och nästa tas på ordinarie dag. Veckodagen kan ändras om det är minst 3 dagar mellan dosernaDosen kan ges när som helst på dygnet, med eller utan mat. Injiceras subkutant i buk, lår eller baksida av överarm (den sistnämnda bör ges av någon annan). Växla injektionsställe vid varje dos
Uppehåll vid akut sjukdomPausa vid upprepade kräkningar, kraftig diarré eller dåligt vätskeintag. Återinsätt när patienten dricker och äter igenKlinisk praxis och inte en dosregel i produktresumén. Dehydrering med nedsatt njurfunktion och akut njursvikt är dokumenterad i produktresumén. Vid längre uppehåll är om-titrering från lägre dos rimlig för att undvika kraftiga gastrointestinala biverkningar. Produktresumén anger ingen särskild regel för detta
Planerad narkos eller djup sederingIndividuell bedömning i delat beslut med anestesi och förskrivare. Väljs uppehåll: hoppa över veckodosen veckan före ingreppetEnligt multisocietetsvägledningen 2024 (AGA, ASMBS, ASA, ISPCOP, SAGES), som inte är en evidensbaserad riktlinje; produktresumén säger bara att risken för kvarvarande maginnehåll ska beaktas. Högre risk under upptrappning, vid hög dos och vid aktuella gastrointestinala symtom (illamående, kräkning, buksmärta, dyspepsi, förstoppning). Alternativ eller tillägg: flytande kost de senaste 24 timmarna före ingreppet, gastrisk ultraljudsundersökning på operationsdagen och snabbsekvensintubation vid misstänkt kvarvarande maginnehåll. Akut ingrepp: betrakta patienten som icke fastande. Vid typ 2-diabetes: planera glukoskontroll under uppehållet, särskilt vid samtidig insulin- eller sulfonureidbehandling
Utsättning och graviditetsplaneringSätt ut minst 1 månad före planerad graviditetHalveringstiden är cirka 5 dagar. Tirzepatid rekommenderas inte under graviditet och ska sättas ut vid graviditet. Efter utsättning återkommer vikten: i SURMOUNT-4 gick patienter som bytte till placebo upp i genomsnitt 14,8 % av kroppsvikten under 52 veckor medan de som fortsatte gick ned ytterligare 6,7 %, och bara 13,5 % av placebogruppen mot 93,4 % av de som fortsatte behöll minst 80 % av viktminskningen
Nedsatt njurfunktion

Ingen dosjustering vid nedsatt njurfunktion, inklusive terminal njursjukdom: en engångsdos på 5 mg gav inga kliniskt relevanta skillnader i farmakokinetik vid lindrig, måttlig, grav eller terminal njurfunktionsnedsättning. Erfarenheten vid grav njursvikt och terminal njursjukdom är begränsad, så iaktta försiktighet. Dehydrering till följd av kräkning och diarré är den vanligaste vägen till akut njurskada under behandlingen, särskilt hos äldre. I SURPASS-CVOT sjönk eGFR mindre hos tirzepatid än hos dulaglutid vid månad 36 hos deltagare med hög eller mycket hög risk för kronisk njursjukdom (-4,50 mot -8,40 ml/min/1,73 m2; skillnad 3,90, 95 % KI 2,90 till 5,00).

Nedsatt leverfunktion

Ingen dosjustering vid nedsatt leverfunktion: en engångsdos på 5 mg gav inga kliniskt relevanta skillnader i farmakokinetik vid lindrig, måttlig eller grav nedsättning. Erfarenheten vid grav leverfunktionsnedsättning är begränsad, så iaktta försiktighet.

Barn

Godkänt vid typ 2-diabetes från 10 års ålder: underhållsdos 5 eller 10 mg en gång i veckan, maxdos 10 mg, ingen dosjustering efter ålder, kön, etnicitet eller vikt. I SURPASS-PEDS (99 patienter, medelålder 14,7 år) var tirzepatid överlägset placebo på HbA1c, fasteglukos och BMI efter 30 veckor. Säkerheten liknade den hos vuxna, med fler kräkningar, buksmärtor och hypoglykemi vid tillägg till enbart metformin. Kliniskt signifikant hypoglykemi sågs hos 28,6 % (1,98 händelser per patientår) mot 10,0 % med placebo när basinsulin lades till, och hos 9,1 % mot 4,2 % när bara metformin lades till. Inga svåra hypoglykemier. Säkerhet och effekt är inte fastställda under 10 år, eller för viktkontroll under 18 år.

Fallgrop

Det enda formella hindret i produktresumén är överkänslighet mot tirzepatid eller hjälpämnena. Använd det ändå inte, eller var mycket försiktig, vid tidigare pankreatit (ej studerat), svår gastrointestinal sjukdom inklusive svår gastropares (ej studerat), och inför planerad narkos eller djup sedering utan att anestesin har informerats. Tirzepatid är inte insulin och inte indicerat vid typ 1-diabetes: sänk insulin stegvis, inte tvärt, när det läggs till. Det rekommenderas inte under graviditet eller till fertila kvinnor utan preventivmedel och ska sättas ut minst 1 månad före planerad graviditet; amning kan övervägas eftersom mjölkkoncentrationen var omätbar eller mycket låg efter en dos på 5 mg. Svensk produktresumé har ingen kontraindikation för medullär tyreoideacancer eller MEN2, och sköldkörtelcancer finns bara som fynd hos råttor (C-cellstumörer, relevans för människa okänd); i amerikansk produktinformation finns däremot en varning i ruta, och i praktiken avstår man hos dessa patienter. Använd inte för viktkontroll utanför indikationen (BMI under 27, eller 27 till under 30 utan viktrelaterad komorbiditet) eller hos barn under 18 år. Kombinera inte med annan GLP-1-receptoragonist: kombinationen saknar dokumentation i produktresumén. Hos äldre över 85 år finns mycket begränsade data. Fallgropen i vardagen är för snabb upptrappning, som ger kräkningar och avbrott, och att man missar att vikten kommer tillbaka när behandlingen avslutas. Den allvarligaste missen är att tirzepatid inte nämns vid den preoperativa anestesibedömningen.

Farmakokinetik

BIOTILLGÄNGL.80 % absolut biotillgänglighet efter subkutan injektion, lika i buk, lår och överarm
Tmax8-72 timmar efter dosen
VdCirka 10,3 L vid typ 2-diabetes och 9,7 L vid obesitas (skenbar, vid steady state)
PROTEINBINDNING99 % (plasmaalbumin)
METABOLISMProteolytisk klyvning av peptidryggraden, beta-oxidation av C20-fettsyradelen och amidhydrolys. Inte CYP-beroende
t½Cirka 5 dagar (skenbar clearance cirka 0,06 L/timme), vilket ger doseringen en gång i veckan
UTSÖNDRINGMetaboliter i urin och feces. Oförändrat tirzepatid påvisas inte i urin eller feces
STEADY STATEEfter cirka 4 veckors veckodosering. Exponeringen ökar proportionellt mot dosen
DURATIONEn vecka per dos. Effekten på magsäckstömningen är störst efter insättning och efter dosökning och minskar med tiden

Biverkningar per frekvens

≥ 10 %
Illamående, diarré. Kräkningar, buksmärta och förstoppning är mycket vanliga i viktkontrollstudierna, SURPASS-CVOT, OSA-, HFpEF- och barnstudierna men vanliga (1-10 %) i diabetesstudierna på vuxna. Minskad aptit och trötthet: mycket vanliga i SURPASS-CVOT, vanliga i övriga studier. Hypoglykemi vid tillägg till sulfonureid eller insulin (kliniskt signifikant hos 10-14 % respektive 14-19 %). Gastrointestinala biverkningar totalt vid typ 2-diabetes 37,1 % (5 mg), 39,6 % (10 mg) och 43,6 % (15 mg) mot 20,4 % med placebo, och vid viktkontroll 55,6 %, 60,8 % och 59,2 % mot 30,3 %. Illamående vid diabetes 12,2 / 15,4 / 18,3 % mot 4,3 %, vid viktkontroll 24,6 / 33,3 / 31,0 % mot 9,5 %. Diarré vid diabetes 11,8 / 13,3 / 16,2 % mot 8,9 %, vid viktkontroll 18,7 / 21,2 / 23,0 % mot 7,3 %. Oftast lindriga (74 % respektive 61 %) till måttliga, mest uttalade under dosökningen och avtar med tiden. Utsättning på grund av gastrointestinal händelse: 3,0 / 5,4 / 6,6 % mot 0,4 % vid diabetes, och 1,9 / 4,4 / 4,1 % mot 0,5 % vid viktkontroll
1-10 %
Dyspepsi, utspänd buk, rapningar, flatulens, gastroesofageal refluxsjukdom, reaktioner vid injektionsstället (3,2-8,2 % mot 0,4-2,6 % med placebo, högst måttliga), överkänslighetsreaktioner (urtikaria, eksem, utslag, dermatit; 3,0-5,0 % mot 1,7-3,8 %), yrsel, hypotoni och håravfall (främst vid övervikt eller obesitas), ökad hjärtfrekvens (genomsnittligt 3-5 slag per minut, i SURPASS-CVOT som mest 6), förhöjt lipas och amylas (genomsnittligt 31-42 % respektive 33-38 % över utgångsvärdet vid typ 2-diabetes), förhöjt kalcitonin, hypoglykemi vid tillägg till metformin och SGLT2-hämmare (vanlig hos barn även vid enbart metformin)
0,1-1 %
Akut pankreatit, gallsten (kolelitiasis) och gallblåseinflammation (kolecystit; akut gallblåsesjukdom 2,0 % mot 1,6 % vid viktkontroll och 4,4 % mot 2,7 % vid HFpEF, positivt samband med viktminskningen), fördröjd magsäckstömning, dysgeusi, dysestesi, smärta vid injektionsstället, viktminskning som biverkan vid typ 2-diabetes, hypoglykemi vid tillägg till enbart metformin hos vuxna
0,01-0,1 % (sällsynta) och frekvens ej angiven
Anafylaktisk reaktion och angioödem (sällsynta, rapporterade efter marknadsintroduktionen). Vid dehydrering till följd av gastrointestinala biverkningar: försämrad njurfunktion och akut njursvikt (frekvens inte angiven i produktresumén). Lungaspiration vid narkos eller djup sedering har rapporterats för klassen. Försämrad diabetesretinopati vid snabb glukossänkning