Sammanfattning

RS-virus, RSV, orsakar återkommande luftvägsinfektioner i alla åldrar. Hos yngre, i övrigt friska vuxna är infektionen vanligen lindrig, men hos äldre, sköra personer, patienter med kronisk hjärt- eller lungsjukdom och immunsupprimerade kan RSV orsaka pneumoni, respiratorisk svikt och försämring av grundsjukdom. Kliniken kan inte säkert skiljas från influensa, covid-19 eller andra luftvägsinfektioner. Feber saknas ofta hos äldre [1].

Diagnosen verifieras i första hand med nukleinsyraamplifiering, vanligen RT-PCR på nasofarynxprov. Antigentest har otillräcklig känslighet hos vuxna. Vid stark klinisk misstanke och negativt övre luftvägsprov, särskilt vid pneumoni eller uttalad immunsuppression, bör sputum, trakealsekret eller bronkoalveolärt lavage analyseras. Ett positivt prov måste tolkas tillsammans med kliniken eftersom långvarig virusutsöndring förekommer hos immunsupprimerade [2,3].

Behandlingen är i normalfallet understödjande med vätska, syrgas och ventilatoriskt stöd efter behov. Bronkdilaterare ges vid samtidig bronkobstruktion, inte rutinmässigt vid RSV. Kortikosteroider används endast för annan etablerad indikation, exempelvis KOL- eller astmaexacerbation. Antibiotika ges vid misstänkt eller verifierad bakteriell samtidig infektion, inte enbart på grund av ett positivt RSV-prov.

Ribavirin är inte rutinbehandling för immunkompetenta vuxna. Behandling kan övervägas tidigt hos noggrant utvalda högriskpatienter, framför allt efter allogen hematopoetisk celltransplantation, vid hematologisk malignitet med uttalad lymfopeni eller neutropeni samt hos lungtransplanterade. Evidensen bygger huvudsakligen på retrospektiva studier, och både indikation och dosering bör beslutas tillsammans med infektionsläkare, hematolog eller transplantationscentrum [4,5].

Bakgrund och epidemiologi

RSV är ett höljeförsett, enkelsträngat RNA-virus i familjen Pneumoviridae. Två antigena huvudgrupper, RSV-A och RSV-B, cirkulerar samtidigt eller alternerar i dominans mellan säsonger. F-proteinet medierar fusion mellan virus och värdcell och är mål för tillgängliga vacciner [6].

Genomgången infektion ger inte varaktig steriliserande immunitet. Återinfektioner förekommer därför genom hela livet. I tempererade klimat dominerar RSV under höst och vinter, men säsongens start, längd och intensitet varierar. Efter covid-19-pandemin har avvikande säsongsmönster förekommit, vilket innebär att diagnostik inte bör begränsas strikt till historiska vintermånader [7].

Hos vuxna över 60 år i höginkomstländer har samhällsbaserade studier uppskattat den årliga incidensen till omkring 3 till 7 procent. Bland vuxna som sjukhusvårdas för luftvägsinfektion orsakar RSV ungefär 4 till 11 procent av fallen. Av sjukhusvårdade vuxna med RSV behöver omkring 6 till 15 procent intensivvård, medan rapporterad sjukhusmortalitet varierar mellan 1 och 12 procent beroende på population och sjukdomsgrad [1].

En metaanalys av vuxna från 60 års ålder i höginkomstländer uppskattade den årliga risken för RSV-associerad akut luftvägsinfektion till 1,62 procent, risken för sjukhusvård till 0,15 procent och mortaliteten bland sjukhusvårdade till 7,13 procent. Omräknat till 2019 års befolkning motsvarade detta cirka 5,2 miljoner infektioner, 470 000 sjukhusvårdade och 33 000 dödsfall i denna åldersgrupp [8]. Skillnader mellan studier förklaras bland annat av varierande provtagning, fallbeskrivningar och populationer.

I en systematisk översikt av äldre och medicinska riskgrupper orsakade RSV 4,66 procent av symtomatiska luftvägsinfektioner i helårsstudier och 7,80 procent i säsongsstudier. Motsvarande andelar hos vuxna med riskfaktorer var 7,03 respektive 7,69 procent. Den sammanvägda mortaliteten var 8,18 procent hos äldre och 9,88 procent i medicinska riskgrupper, men underlaget dominerades av patienter som sökt sjukhusvård [9].

Riskgrupper för allvarlig sjukdom

Risken ökar med ålder, skörhet, samsjuklighet och graden av immunsuppression. Kronologisk ålder ensam är mindre informativ än kombinationen av ålder, funktionsnivå och organreserv.

Riskgrupp	Klinisk betydelse
Hög ålder, särskilt 75 år eller äldre	Högre risk för pneumoni, hypoxemi, sjukhusvård, funktionsförlust och död
Skörhet, demens eller institutionsboende	Atypisk klinik, sen presentation och stor risk för vårdrelaterad smittspridning
KOL, astma eller bronkiektasier	Bronkobstruktion och exacerbation är vanliga; bakomliggande lungsjukdom ökar risken för respiratorisk svikt
Hjärtsvikt eller annan betydande hjärtsjukdom	Infektionen kan utlösa akut hjärtsvikt, arytmi eller ischemisk belastning
Kronisk njursjukdom, diabetes eller uttalad obesitas	Minskad fysiologisk reserv och högre komplikationsrisk
Hematologisk malignitet eller allogen hematopoetisk celltransplantation	Risk för progression från övre till nedre luftvägsinfektion, särskilt vid lymfopeni, neutropeni eller graft-versus-host disease
Lungtransplantation	Risk för nedre luftvägsinfektion, graftdysfunktion och möjlig senare kronisk lungallograftdysfunktion
Annan organtransplantation, cytostatikabehandling eller immunsuppressiv behandling	Varierande risk beroende på organ, behandlingens intensitet och tid sedan transplantation
Solid tumör med aktiv behandling	Ökad risk för sjukhusvård och allvarligt förlopp

Hos RSV-infekterade vuxna som vårdas på sjukhus är KOL och astma vanliga. I en systematisk översikt hade 30,8 procent KOL och 19,3 procent astma. RSV utlöste KOL-exacerbation i upp till minst 83 procent och astmaexacerbation i upp till 64,9 procent av rapporterade fall [10].

Efter hematopoetisk celltransplantation är uttalad lymfopeni, neutropeni, högdosbehandling med kortikosteroider, tidig fas efter transplantation, graft-versus-host disease, hög ålder och infektion i nedre luftvägarna ogynnsamma faktorer. Risken bör bedömas dynamiskt eftersom immunrekonstitution och immunsuppressiv behandling förändras över tid [3,11].

Patofysiologi med betydelse för handläggningen

RSV infekterar cilierat luftvägsepitel. Virusreplikation, epitelcellsskada, slemproduktion och lokalt inflammatoriskt svar försämrar mukociliär clearance. Hos vuxna med trånga eller redan skadade luftvägar kan detta ge bronkiolitliknande förändringar, luftvägsobstruktion och sekretstagnation. Patienter med KOL, astma eller bronkiektasier kan därför utveckla en klinisk exacerbation även utan omfattande radiologiska infiltrat.

Skadat epitel och försämrad clearance kan underlätta bakteriell samtidig infektion. I en stor sjukhuskohort var laboratorieverifierad bakteriell samtidig infektion vid virusinfektion kopplad till högre intensivvårdsbehov och 30-dagarsmortalitet. Vanliga bakterier var Haemophilus influenzae, Pseudomonas aeruginosa och Streptococcus pneumoniae, men bakteriefynd och relevans varierar med population och provtyp [12].

Hos vuxna är virusmängden i övre luftvägarna ofta lägre och utsöndringen kortare än hos små barn. Nasal virusutsöndring minskar ofta efter dag 5 till 6, ungefär när många äldre söker sjukhus. En negativ nasofarynx-PCR utesluter därför inte nedre luftvägsinfektion. Hos immunsupprimerade kan motsatsen förekomma, med virusutsöndring under veckor eller månader [2,3].

Klinisk bild

Okomplicerad infektion

Efter en inkubationstid på ungefär 2 till 8 dagar uppträder vanligen:

snuva och nästäppa
halsont
hosta
trötthet och sjukdomskänsla
huvudvärk
låggradig feber eller ingen feber
ibland pipande andning

Hos en yngre, i övrigt frisk vuxen går infektionen vanligen över inom en till två veckor, även om hosta och trötthet kan kvarstå längre.

Nedre luftvägsinfektion

Tecken på nedre luftvägsengagemang omfattar nytillkommen eller tilltagande:

dyspné
takypné
hypoxemi
produktiv hosta
ronki eller rassel
bronkobstruktion
fokala eller diffusa lunginfiltrat
respiratorisk svikt

Hos äldre är hosta, svaghet, dyspné och sputumproduktion vanligare än hög feber. Frånvaro av feber talar alltså inte emot RSV. Infektionen kan presentera sig som pneumoni, KOL- eller astmaexacerbation, akut hjärtsvikt eller ospecifik funktionsförsämring med fall, konfusion och nedsatt mat- eller vätskeintag [1,9].

Tecken på allvarligt förlopp

Bedöm sjukhusbehov vid något av följande:

hypoxemi eller nytillkommet syrgasbehov
takypné, uttalat andningsarbete eller uttröttning
hyperkapni eller acidos
cirkulatorisk instabilitet
nytillkommen konfusion
otillräckligt vätske- eller näringsintag
multilobära infiltrat
dekompenserad hjärt- eller lungsjukdom
uttalad skörhet eller otillräckligt stöd i hemmet
aktiv hematologisk malignitet, nylig transplantation eller svår immunsuppression

I en nioårig intensivvårdskohort hade patienter med svår RSV-pneumoni 43,5 procents 90-dagarsmortalitet. Populationen var mycket selekterad och mer än hälften var immunsupprimerade. APACHE II minst 25 och trombocytantal högst 100 × 10^9/L var associerade med mortalitet [13].

Utredning och diagnostik

Initial klinisk bedömning

Anamnesen bör omfatta symtomdebut, smittexposition, lokal virusaktivitet, vaccinationsstatus, boendeform, funktionsnivå, underliggande hjärt- och lungsjukdom samt immunhämmande behandling. Hos transplanterade dokumenteras tid sedan transplantation, avstötningsbehandling, graft-versus-host disease och aktuell immunsuppression.

Undersök:

andningsfrekvens, saturation, puls, blodtryck och temperatur
medvetandegrad och allmäntillstånd
tecken på bronkobstruktion eller sekretstagnation
fokala rassel eller dämpning
tecken på hjärtsvikt
hydreringsgrad och förmåga till peroralt intag

Blodgas tas vid hypoxemi, misstänkt hyperkapni, uttalat andningsarbete eller påverkat medvetande. Blodstatus med differentialräkning är särskilt viktigt hos immunsupprimerade. CRP och prokalcitonin kan stödja helhetsbedömningen men kan inte ensamma skilja viral från bakteriell infektion.

Virologisk diagnostik

RT-PCR eller annan validerad nukleinsyraamplifiering är referensmetod. Multiplexpanel är ofta lämplig för sjukhuspatienter eftersom kliniken överlappar med influensa, SARS-CoV-2, humant metapneumovirus och andra luftvägsvirus. Ett positivt RSV-resultat utesluter inte samtidig infektion.

Metod eller prov	Klinisk användning	Begränsning
RT-PCR på nasofarynxprov	Förstahandsmetod i de flesta fall	Kan vara negativt sent i förloppet eller vid isolerad nedre luftvägsinfektion
Multiplex-PCR	Påvisar samtidigt flera luftvägsvirus, praktiskt vid sjukhusvård	Något lägre sammanvägd känslighet än riktad singleplex-PCR
Sputum-PCR	Värdefullt vid produktiv hosta, pneumoni eller negativt övre prov	Kräver representativt prov
Trakealsekret eller bronkoalveolärt lavage	Vid intubation, svår pneumoni eller diagnostisk osäkerhet hos immunsupprimerad	Invasivitet och risk för fynd vars kausala betydelse måste värderas
Snabbt antigentest	Snabbt och specifikt när positivt	För låg känslighet hos vuxna för att utesluta RSV
Virusodling	Sällan kliniskt motiverad	Långsam och mindre känslig än PCR
Parserologi	Epidemiologisk och retrospektiv diagnostik	Saknar värde för akut behandlingsbeslut

I en metaanalys var känsligheten jämfört med RT-PCR cirka 64 procent för snabbantigentest, 83 procent för direkt immunfluorescens och 86 procent för virusodling. I vuxenspecifika studier var känsligheten för vissa antigentest endast 14 till 23 procent. Multiplex-PCR hade cirka 92 till 93 procents känslighet jämfört med singleplex-PCR [2].

Tillägg av sputum-PCR till nasofarynx-PCR ökade antalet påvisade infektioner med 52 procent. Orofarynxprov ökade detektionen med 28 procent och parserologi med ungefär 42 till 44 procent. Dessa siffror visar att ett ensamt övre luftvägsprov kan ge falsk trygghet, men innebär inte att alla patienter behöver flera provtyper [2].

Bilddiagnostik

Lungröntgen rekommenderas vid hypoxemi, fokala fynd, uttalad dyspné, misstänkt pneumoni, svår samsjuklighet eller sjukhusbehov. Fynden är ospecifika och kan omfatta:

peribronkiella förtätningar
fläckvisa eller nodulära infiltrat
ground-glass-förändringar
konsolidering
atelektas

Datortomografi övervägs vid diskrepans mellan klinik och lungröntgen, svår immunsuppression, misstänkt opportunistisk infektion, lungemboli eller utebliven förbättring.

Bakteriologisk utredning

Sputumodling, blododling och urinantigen riktas efter sjukdomsgrad och klinisk misstanke. Provtagning är särskilt motiverad vid:

sepsis eller cirkulatorisk instabilitet
lobär konsolidering
purulent sputum med tydlig klinisk försämring
neutrofili eller kraftigt stigande inflammationsmarkörer
sekundär försämring efter initial förbättring
mekanisk ventilation
immunsuppression
risk för multiresistenta bakterier

Hos 239 immunsupprimerade patienter med RSV hade 15,1 procent dokumenterad bakteriell samtidig infektion. Samtidig bakterieinfektion var självständigt associerad med nedre luftvägsinfektion och pneumoni [14].

Praktisk diagnostisk algoritm

flowchart TD
A["Vuxen med akut<br>luftvägsinfektion"] --> B["Bedöm saturation, andningsarbete,<br>cirkulation och riskfaktorer"]
B -->|"Lindrig och låg risk"| C["Symtomatisk behandling<br>Prov endast om svaret påverkar handläggning"]
B -->|"Allvarlig eller hög risk"| D["Nasofarynxprov med<br>RT-PCR eller multiplex-PCR"]
D --> E["Bedöm pneumoni och<br>bakteriell samtidig infektion"]
E --> F["Lungröntgen och riktade<br>blod- och odlingsprov"]
D -->|"Negativt prov men stark misstanke"| G["Analysera sputum, trakealsekret<br>eller bronkoalveolärt lavage"]
D -->|"RSV påvisat"| H["Understödjande vård och<br>smittförebyggande åtgärder"]
H --> I["Bedöm immunsuppression och<br>indikation för specialistdiskussion"]

Differentialdiagnoser

RSV kan inte särskiljas från andra infektioner på symtombilden ensam.

Differentialdiagnos	Ledtrådar och diagnostik
Influensa	Ofta abrupt debut, feber och myalgi, men överlappningen är stor. PCR krävs
Covid-19	Varierande luftvägs- och systemsymtom. Nukleinsyra- eller antigentest enligt aktuell praxis
Humant metapneumovirus	Liknar RSV hos äldre och immunsupprimerade. Påvisas med multiplex-PCR
Parainfluensa, rinovirus, adenovirus eller säsongscoronavirus	Ospecifik klinik, identifieras med molekylär diagnostik
Bakteriell pneumoni	Lobär konsolidering, sepsis, purulent sputum eller sekundär försämring, men samtidig RSV-infektion är möjlig
Pneumocystispneumoni eller invasiv svampinfektion	Främst vid immunsuppression, ofta subakut förlopp och diffusa infiltrat
KOL- eller astmaexacerbation	RSV kan vara utlösande orsak. Bedöm bronkobstruktion och tidigare lungfunktion
Akut hjärtsvikt	Ödem, halsvenstas, viktuppgång, lungstas och förhöjda natriuretiska peptider
Lungemboli	Pleuritisk smärta, oproportionerlig hypoxemi eller tromboembolisk risk
Läkemedelsutlöst pneumonit eller strålpneumonit	Exponeringsrelation och typiska radiologiska mönster
Avstötning eller kronisk lungallograftdysfunktion	Hos lungtransplanterad, spirometrisk försämring och transplantationsspecifik utredning

Behandling

Okomplicerad infektion

De flesta immunkompetenta vuxna behandlas i hemmet med:

vila och tillräckligt vätskeintag
paracetamol vid feber eller smärta
information om förväntat förlopp och alarmsymtom
fortsatt ordinarie inhalationsbehandling vid kronisk luftvägssjukdom
återkontakt vid tilltagande dyspné, förvirring, bröstsmärta, cyanos eller oförmåga att dricka

Hostdämpande behandling har ingen dokumenterad RSV-specifik effekt. Slemlösande behandling kan provas individuellt men ska inte ersätta bedömning av pneumoni eller respiratorisk svikt.

Sjukhusvård och respiratoriskt stöd

Behandlingen styrs av fysiologisk påverkan:

syrgas titreras efter saturation, samsjuklighet och risk för koldioxidretention
balanserad vätskebehandling ges vid dehydrering, men övervätskning undviks vid hjärt- eller njursvikt
noninvasiv ventilation används vid etablerade indikationer, exempelvis hyperkapnisk KOL-exacerbation eller kardiogent lungödem
högflödesgrimma, invasiv ventilation och intensivvård övervägs enligt samma principer som vid annan viral pneumoni
trombosprofylax ges enligt ordinarie sjukhusrutin och individuell risk

Bronkdilaterare och kortikosteroider

Inhalerade beta-2-agonister och antikolinergika ges vid klinisk bronkobstruktion eller samtidig KOL- eller astmaexacerbation. De ska inte ges rutinmässigt till patienter utan obstruktiva fynd.

Systemiska kortikosteroider är inte RSV-behandling. De ges endast vid annan indikation, exempelvis KOL- eller astmaexacerbation, binjurebarkssvikt, graft-versus-host disease eller avstötning. Hos immunsupprimerade måste nyttan vägas mot försämrad viruskontroll och förlängd virusutsöndring.

Antibiotika

Ett positivt RSV-prov är inte en indikation för antibiotika. Samtidig bakteriell infektion ska dock aktivt övervägas vid pneumoni, sepsis, mekanisk ventilation, immunsuppression eller sekundär försämring. Empirisk behandling väljs enligt lokala riktlinjer för samhällsförvärvad eller sjukhusförvärvad pneumoni och anpassas till tidigare odlingsfynd, resistensrisk och organfunktion.

Antibiotika bör omvärderas när odlingsresultat, kliniskt förlopp och bilddiagnostik föreligger. I en stor kohort var laboratorieverifierad samtidig bakterieinfektion vanligare hos svårt sjuka och associerad med sämre utfall, men en kliniskt misstänkt samtidig infektion utan bakteriefynd hade inte samma prognostiska betydelse [12].

Ribavirin

Ribavirin är en nukleosidanalog med aktivitet mot RSV. För vuxna är användningen utanför godkänd indikation och evidensen otillräcklig för rutinbehandling. Randomiserade studier som visar minskad mortalitet saknas. Data kommer främst från små observationsstudier hos patienter med hematologisk malignitet, hematopoetisk celltransplantation eller lungtransplantation [3,4].

Behandling kan övervägas vid:

allogen hematopoetisk celltransplantation med hög risk för progression
hematologisk malignitet med uttalad lymfopeni eller neutropeni
RSV-infektion tidigt efter transplantation
graft-versus-host disease med pågående immunsuppression
nedre luftvägsinfektion hos lungtransplanterad
annan uttalad immunsuppression med progressiv nedre luftvägsinfektion

Hos allogent transplanterade kan ett immunbristindex användas som stöd. Ett index på 0 till 2 betecknar låg risk, 3 till 6 måttlig risk och 7 till 12 hög risk. Högriskpatienter hade störst risk för pneumoni och död och tycktes ha mest nytta av ribavirin när behandlingen inleddes redan vid övre luftvägsinfektion. Indexet är utvecklat i en enskild transplantationspopulation och ersätter inte specialistbedömning [11].

I en kohort med hematologisk malignitet och RSV-infektion i nedre luftvägarna var 60-dagarsmortaliteten 25 procent. Neutropeni, lymfopeni och RSV påvisat i bronkoalveolärt lavage var associerade med högre mortalitet [15]. Det stödjer tidig riskbedömning och talar mot att invänta respiratorisk svikt innan specialist kontaktas.

Oral och inhalerad ribavirin har gett likartade utfall i retrospektiva jämförelser. Hos 124 hematopoetiskt transplanterade var progression till nedre luftvägsinfektion 27 procent med båda administrationsformerna. Trettiodagarsmortaliteten var 10 procent med inhalerad och 9 procent med oral behandling [5]. Resultatet visar jämförbarhet inom en selekterad behandlad kohort, inte bevisad effekt jämfört med obehandlade patienter.

Läkemedel	Dos	Kommentar
Ribavirin, peroralt	15 mg/kg/dygn fördelat på 3 doser i 10 dagar	Använd regim i en kohort med allogen hematopoetisk celltransplantation. Ingen doseskalering [16]
Ribavirin, peroralt	600 till 800 mg 2 gånger dagligen, vanligen omkring 10 dagar	Använd regim hos måttligt till svårt immunsupprimerade vuxna. Dosanpassning och individuell bedömning krävs [17]
Intravenöst immunglobulin	500 mg/kg var 48:e timme som tillägg i ett publicerat protokoll	Inte etablerad rutinbehandling. Övervägs endast i särskilda fall efter specialistbedömning [17]

Doserna är exempel från publicerade vuxenkohorter, inte generella rekommendationer. Svensk tillgång, godkänd indikation, beredningsform och lokala behandlingsprotokoll kan avvika.

Ribavirin kan orsaka hemolytisk anemi, leukopeni, hyperbilirubinemi, hudutslag och andra systemiska biverkningar. Njurfunktion, blodstatus och hemolysparametrar behöver följas. Substansen är teratogen. Graviditet ska uteslutas när relevant, och exponering av gravid personal måste undvikas vid aerosolbehandling. Inhalerad behandling kan dessutom orsaka hosta och bronkospasm och kräver särskild administrativ och arbetsmiljömässig hantering [4].

Tillägg av intravenöst immunglobulin används vid vissa transplantationscentrum, särskilt vid hypogammaglobulinemi, men behandlingseffekten är osäker. Palivizumab och nirsevimab är inte etablerade för behandling eller profylax av RSV hos vuxna.

Transplantationspatienter

Vid RSV före planerad allogen hematopoetisk celltransplantation bör uppskjutande övervägas om grundsjukdomen medger det, särskilt vid symtomatisk nedre luftvägsinfektion. Beslutet ska väga risken för RSV-progression mot risken med att senarelägga transplantationen [3,4].

Hos lungtransplanterade kan relativt diskreta symtom eller en mindre sänkning av FEV1 vara första tecken. Tröskeln för nedre luftvägsprov, bilddiagnostik och kontakt med transplantationscentrum ska vara låg. RSV och andra luftvägsvirus har associerats med senare kronisk lungallograftdysfunktion, även om orsakssambandet inte är fullständigt klarlagt [3].

Vårdhygien

RSV sprids genom nära kontakt, droppar och kontaminerade händer eller ytor. På sjukhus och särskilda boenden ska lokala vårdhygieniska riktlinjer följas. Viktiga åtgärder är:

tidig identifiering och isolering eller kohortvård
noggrann handdesinfektion
kontakt- och droppskydd enligt lokal rutin
rengöring av patientnära ytor och utrustning
begränsning av sjuka besökare
att personal med luftvägssymtom inte vårdar särskilt sårbara patienter

I en intensivvårdskohort var sjukhusförvärvad RSV-pneumoni vanligare än sjukhusförvärvad influensapneumoni, särskilt bland immunsupprimerade, vilket understryker betydelsen av snabb diagnostik och vårdhygien [13].

Uppföljning och prognos

Uppföljning efter okomplicerad infektion

Yngre vuxna utan riskfaktorer behöver vanligen ingen planerad uppföljning. Ny bedömning bör göras vid tilltagande andfåddhet, nytillkommen feber efter förbättring, bröstsmärta, konfusion, dehydrering eller kvarstående betydande symtom.

Hosta och nedsatt ork kan bestå i flera veckor. Långdragna symtom bör föranleda bedömning av sekundär bakteriell infektion, astma, KOL, hjärtsvikt eller annan diagnos.

Efter sjukhusvård

Inför utskrivning bedöms:

saturation i vila och vid mobilisering
behov av syrgas eller ventilatoriskt stöd
vätske- och näringsintag
inhalationsteknik och ordinarie behandling
funktionsnivå jämfört med före infektionen
rehabiliteringsbehov
tecken på hjärtsvikt eller kvarstående pneumoni

Äldre kan få långvarig funktionsförlust efter RSV-sjukhusvård. I tidigare kohorter behövde en betydande andel högre omsorgsnivå efter utskrivning, och nedsatt förmåga i dagliga aktiviteter kunde kvarstå efter sex månader [7].

Kontrollröntgen efter cirka 6 till 8 veckor är rimlig efter radiologiskt verifierad pneumoni hos äldre, rökare eller vid kvarstående symtom, enligt samma principer som efter annan pneumoni. Spirometri eller annan lungfunktionskontroll övervägs efter KOL- eller astmaexacerbation. Lungtransplanterade följs med spirometri och transplantationsspecifik övervakning.

Immunsupprimerade

Hos hematologiska och transplanterade patienter styrs uppföljningen av kliniskt förlopp, immunstatus och planerade behandlingar. Upprepad PCR kan vara relevant inför transplantation, vid långdraget förlopp eller för beslut om isolering, men ett kvarstående positivt prov behöver inte innebära aktiv progressiv sjukdom. Ct-värden är metodberoende och bör inte ensamma styra behandling.

Patienter med lymfopeni, neutropeni, nedre luftvägsfynd eller kvarstående hypoxemi kräver tätare klinisk uppföljning. I en retrospektiv jämförelse av oral och inhalerad ribavirin var ett immunbristindex på minst 7 en oberoende prediktor för 30-dagarsmortalitet, oavsett administrationsform [5].

Prevention med vaccination

Vaccination förebygger sjukdom men behandlar inte en pågående infektion. Proteinbaserade prefusions-F-vacciner och ett mRNA-baserat vaccin har i randomiserade fas 3-studier minskat RSV-associerad nedre luftvägssjukdom hos äldre vuxna.

Ett adjuvanterat prefusions-F-vaccin gav under första säsongen 82,6 procents skydd mot RSV-associerad nedre luftvägssjukdom och 94,1 procents skydd mot svår nedre luftvägssjukdom hos personer från 60 års ålder [18]. Ett bivalent prefusions-F-vaccin gav 66,7 procents skydd mot nedre luftvägssjukdom med minst två symtom och 85,7 procents skydd när minst tre symtom krävdes [19]. Ett mRNA-vaccin gav 83,7 procents skydd mot nedre luftvägssjukdom med minst två symtom [20].

Studiernas primära utfall omfattade få fall, och de var inte dimensionerade för säkra slutsatser om mortalitet. Immunologiskt sköra och kraftigt immunsupprimerade patienter var dessutom underrepresenterade. Vaccinationsbeslut bör därför grundas på aktuell produktresumé, nationella rekommendationer, ålder, samsjuklighet, skörhet och individuell risk. Svensk tillgänglighet, subvention och rekommenderade åldersgränser kan avvika från de internationella studiernas inklusionskriterier.

Källor

Wildenbeest JG m.fl. Respiratory syncytial virus infections in adults: a narrative review. Lancet Respir Med 2024. PMID: 39265602
Onwuchekwa C m.fl. Underascertainment of Respiratory Syncytial Virus Infection in Adults Due to Diagnostic Testing Limitations: A Systematic Literature Review and Meta-analysis. J Infect Dis 2023. PMID: 36661222
Ison MG, Hirsch HH. Community-Acquired Respiratory Viruses in Transplant Patients: Diversity, Impact, Unmet Clinical Needs. Clin Microbiol Rev 2019. PMID: 31511250
Villanueva DH m.fl. Review of respiratory syncytial virus infection among older adults and transplant recipients. Ther Adv Infect Dis 2022. PMID: 35464624
Foolad F m.fl. Oral Versus Aerosolized Ribavirin for the Treatment of Respiratory Syncytial Virus Infections in Hematopoietic Cell Transplant Recipients. Clin Infect Dis 2019. PMID: 30202920
Nam HH, Ison MG. Respiratory syncytial virus infection in adults. BMJ 2019. PMID: 31506273
Kim T, Choi SH. Epidemiology and Disease Burden of Respiratory Syncytial Virus Infection in Adults. Infect Chemother 2024. PMID: 38527779
Savic M m.fl. Respiratory syncytial virus disease burden in adults aged 60 years and older in high-income countries: A systematic literature review and meta-analysis. Influenza Other Respir Viruses 2023. PMID: 36369772
Nguyen-Van-Tam JS m.fl. Burden of respiratory syncytial virus infection in older and high-risk adults: a systematic review and meta-analysis of the evidence from developed countries. Eur Respir Rev 2022. PMID: 36384703
Penders Y m.fl. Burden of Respiratory Syncytial Virus Disease in Adults with Asthma and Chronic Obstructive Pulmonary Disease: A Systematic Literature Review. Curr Allergy Asthma Rep 2025. PMID: 39994162
Shah DP m.fl. Immunodeficiency scoring index to predict poor outcomes in hematopoietic cell transplant recipients with RSV infections. Blood 2014. PMID: 24700783
Liu Y m.fl. Outcomes of respiratory viral-bacterial co-infection in adult hospitalized patients. EClinicalMedicine 2021. PMID: 34386745
Kim T m.fl. Epidemiology and Characteristics of Respiratory Syncytial Virus Pneumonia in Critically Ill Adults. Open Forum Infect Dis 2023. PMID: 37035491
Chatzis O m.fl. Burden of severe RSV disease among immunocompromised children and adults: a 10 year retrospective study. BMC Infect Dis 2018. PMID: 29510663
Vakil E m.fl. Risk factors for mortality after respiratory syncytial virus lower respiratory tract infection in adults with hematologic malignancies. Transpl Infect Dis 2018. PMID: 30195271
Gorcea CM m.fl. Effective use of oral ribavirin for respiratory syncytial viral infections in allogeneic haematopoietic stem cell transplant recipients. J Hosp Infect 2017. PMID: 28077243
Marcelin JR m.fl. Oral ribavirin therapy for respiratory syncytial virus infections in moderately to severely immunocompromised patients. Transpl Infect Dis 2014. PMID: 24621016
Papi A m.fl. Respiratory Syncytial Virus Prefusion F Protein Vaccine in Older Adults. N Engl J Med 2023. PMID: 36791160
Walsh EE m.fl. Efficacy and Safety of a Bivalent RSV Prefusion F Vaccine in Older Adults. N Engl J Med 2023. PMID: 37018468
Wilson E m.fl. Efficacy and Safety of an mRNA-Based RSV PreF Vaccine in Older Adults. N Engl J Med 2023. PMID: 38091530