Neonatal sepsis och meningit: diagnostik och behandling

Sammanfattning

Neonatal sepsis ska misstänkas vid nytillkommen eller oförklarad påverkan på andning, cirkulation, temperatur, vakenhet, nutrition eller glukoshomeostas under de första 28 levnadsdygnen. Tidig sepsis, vanligen definierad som debut inom 72 timmar, är oftast perinatalt förvärvad. Sen sepsis är oftare samhälls- eller vårdrelaterad. Prematuritet, mycket låg födelsevikt, långvarig vattenavgång, intraamniotisk infektion, centrala infarter och långvarig intensivvård ökar risken. Klinisk misstanke väger tyngre än enskilda laboratorieprov.

Vid misstänkt sepsis tas blododling med minst 1 ml blod före antibiotika. Lumbalpunktion ska göras före antibiotika när barnet är stabilt och meningit misstänks. Den är särskilt angelägen vid neurologiska symtom, kritisk sjukdom, positiv blododling eller sen sepsis utan tydligt fokus. Antibiotikabehandling får inte fördröjas för en instabil patient eller en svår lumbalpunktion. CRP, prokalcitonin, blodstatus och laktat är stödjande prov, men kan varken ensamma bekräfta eller utesluta sepsis.

Empirisk behandling ska täcka grupp B-streptokocker och gramnegativa tarmbakterier vid tidig sepsis. Vid sen vårdrelaterad sepsis styr enhetens resistensläge, förekomst av central infart och misstänkt fokus valet. Misstänkt meningit kräver ett preparat med tillförlitlig penetration till cerebrospinalvätskan. Behandlingen smalnas av när odlings- och resistenssvar föreligger. Hos ett kliniskt välmående barn med adekvat negativ blododling och låg kvarstående infektionssannolikhet avslutas empirisk antibiotika vanligen efter 24 till 36 timmar, i vissa situationer senast efter 48 timmar. Meningit behandlas minst 14 dagar vid grupp B-streptokocker och vanligen minst 21 dagar vid gramnegativa bakterier, längre vid kvarstående positiv likvorodling eller intrakraniella komplikationer.

Bakgrund och epidemiologi

Neonatal sepsis innebär en invasiv infektion med systemisk påverkan hos ett barn under de första 28 levnadsdygnen. Någon internationellt enhetlig neonatal sepsisdefinition som fungerar för både fullgångna och extremt prematura barn finns inte. I klinisk praxis används därför en kombination av symtom, organpåverkan, mikrobiologi och inflammationsmarkörer. Negativ blododling utesluter inte alltid infektion, men termen odlingsnegativ sepsis ska användas restriktivt.

En global metaanalys uppskattade incidensen till 28,2 fall per 1 000 levande födda och mortaliteten bland diagnostiserade fall till 17,6 procent. Materialet var heterogent och dominerades av låg- och medelinkomstländer, vilket begränsar överförbarheten till svensk neonatalvård. Prematura barn och barn med mycket låg födelsevikt var tydligt överrepresenterade [1]. I höginkomstländer utvecklar ungefär 1 av 3 000 till 5 000 fullgångna eller sent prematura barn tidig sepsis. Incidensen och mortaliteten är betydligt högre bland mycket prematura barn [2].

Indelning efter debut och smittväg

En praktisk indelning är:

Gränsen vid 72 timmar är användbar men biologiskt förenklad. En systematisk översikt från 2024 fann att gramnegativa bakterier stod för en stor andel av både tidig och sen sepsis globalt. Patogenfördelningen skilde sig kraftigt mellan höginkomstländer och resurssvaga vårdmiljöer. Lokal mikrobiologisk övervakning är därför viktigare än enbart klassificeringen som tidig eller sen sepsis [3].

Grupp B-streptokocker och E. coli dominerar vid tidig sepsis i höginkomstländer. E. coli är särskilt viktig hos mycket prematura barn. I en kohort med barn under 1 500 g var incidensen av odlingsverifierad tidig sepsis 20,5 per 1 000 födda. Nästan alla drabbade hade föregående prematurt värkarbete, prematur vattenavgång eller klinisk intraamniotisk infektion [4].

Neonatal bakteriell meningit är ovanligare än sepsis men har hög komplikationsrisk. Historiska uppskattningar från höginkomstländer anger cirka 0,3 fall per 1 000 levande födda, med högre incidens hos prematura och intensivvårdade barn. Mortaliteten har rapporterats till 10 till 15 procent, medan upp till hälften av överlevarna kan få någon neurologisk funktionsnedsättning [5]. I en modern amerikansk intensivvårdskohort var sjukhusmortaliteten 9 procent, 12 procent underkändes vid hörselscreening och hydrocefalus förekom hos 16 procent [6].

Patofysiologi och riskfaktorer

Det nyfödda barnets medfödda och adaptiva immunförsvar är omoget. Prematura barn har dessutom nedsatt hud- och slemhinnebarriär, lägre nivåer av maternellt överförda antikroppar, sämre neutrofilreserv och ett stort behov av invasiva procedurer. Systemisk inflammation kan snabbt orsaka vasoplegi, kapillärläckage, myokardpåverkan, pulmonell hypertension, koagulationsrubbning och multiorgansvikt.

Tidig sepsis uppkommer oftast genom ascenderande infektion i samband med vattenavgång eller kolonisation under vaginal förlossning. Hematogen transplacentär smitta förekommer, exempelvis vid listerios. Sen sepsis uppkommer genom kolonisation och efterföljande barriärgenombrott från hud, tarm, luftvägar, urinvägar eller främmande material.

Viktiga riskfaktorer

Tidig sepsis:

• prematuritet, särskilt gestationsålder under 34 veckor
• mycket låg födelsevikt
• maternell feber eller misstänkt intraamniotisk infektion
• långvarig vattenavgång, ofta definierad som minst 18 timmar
• prematur vattenavgång eller spontant prematurt värkarbete
• känd maternell grupp B-streptokockkolonisation utan adekvat intrapartal profylax
• tidigare barn med invasiv grupp B-streptokockinfektion
• fostertakykardi, illaluktande fostervatten eller oförklarad fosterpåverkan

Sen sepsis:

• central venkateter
• parenteral nutrition
• mekanisk ventilation
• långvarig sjukhusvistelse
• kirurgi, nekrotiserande enterokolit eller hudskada
• tidigare bredspektrumantibiotika
• extrem prematuritet
• kolonisation eller utbrott med resistenta bakterier på vårdenheten

Riskbedömningen ska skilja mellan spontant prematurt värkarbete och prematur förlossning enbart på maternell indikation. Mycket prematura barn som föds med kejsarsnitt före värkarbete och med intakta hinnor har betydligt lägre risk för tidig sepsis än barn födda efter värkarbete eller vattenavgång [4].

Klinisk bild

Symtomen är ofta diskreta, ospecifika och snabbt föränderliga. Feber saknas ofta. Hypotermi, apné, bradykardi eller försämrad nutrition kan vara de första tecknen, särskilt hos prematura barn.

Vanliga tecken på sepsis

En isolerad tidigt debuterande takypné efter elektivt kejsarsnitt kan bero på våt lunga och innebär inte automatiskt sepsis. Däremot ska kvarstående eller tilltagande respiratorisk påverkan, särskilt tillsammans med cirkulatoriska eller neurologiska tecken, handläggas som möjlig infektion.

Meningit

Neonatal meningit ger sällan klassisk nackstyvhet. Tidiga tecken är ofta identiska med sepsis. Misstanken stärks av:

• kramper eller annan episodisk neurologisk avvikelse
• uttalad irritabilitet eller sänkt medvetande
• spänd fontanell
• apnéer utan annan förklaring
• fokalneurologi
• kvarstående bakteriemi
• utebliven förbättring trots adekvat antibiotika
• sen grupp B-streptokocksepsis
• infektion med E. coli eller annan gramnegativ stav

Meningit kan förekomma utan samtidig bakteriemi. I äldre material hade 15 till 38 procent av barn med verifierad meningit negativ blododling [5]. I den moderna intensivvårdskohorten var samtidig blododling positiv hos 56 procent [6]. En strategi där lumbalpunktion bara utförs efter positiv blododling missar därför fall.

Utredning och diagnostik

Omedelbar bedömning

Bedöm samtidigt infektionssannolikhet och organpåverkan:

1. luftväg, andningsarbete, saturation och blodgas
2. hjärtfrekvens, blodtryck, kapillär återfyllnad, hudtemperatur och diures
3. vakenhet, tonus, kramper och fontanell
4. temperatur och glukos
5. bukstatus, hud, navel, infarter och eventuellt operationsområde
6. maternell anamnes och förlossningsförlopp

Hos fullgångna och sent prematura barn kan standardiserad riskbedömning baseras på maternella riskfaktorer tillsammans med upprepade kliniska undersökningar. Laboratorieprov ensamma är inte tillräckligt känsliga eller specifika för att styra beslut om behandling [7]. EOS-kalkylatorn används på vissa håll internationellt, men nyttan beror på bakgrundsincidens och lokala rutiner. Den är inte validerad för mycket prematura barn och ska inte ersätta klinisk bedömning.

flowchart TD
A["Misstänkt neonatal sepsis<br>eller meningit"] --> B["Bedöm ABC, glukos,<br>perfusion och neurologi"]
B --> C["Ta blododling minst 1 ml<br>och relevanta blodprov"]
C --> D["Barnet är stabilt nog<br>för lumbalpunktion"]
D -->|"Ja, meningit möjlig"| E["Ta likvor före antibiotika"]
D -->|"Nej"| F["Starta antibiotika omedelbart<br>och stabilisera"]
E --> G["Starta empirisk antibiotika"]
F --> H["Gör lumbalpunktion senare<br>så snart det är säkert"]
G --> I["Omvärdera klinik, odlingar<br>och fokus efter 24 till 36 timmar"]
H --> I
I -->|"Patogen påvisad"| J["Smalna av behandling<br>och bestäm behandlingstid"]
I -->|"Negativa odlingar och låg risk"| K["Avsluta antibiotika<br>vanligen inom 36 timmar"]
I -->|"Kvarstående misstanke"| L["Ny fokusutredning,<br>odling och bilddiagnostik"]

Mikrobiologisk diagnostik

Blododling

Ta blododling före antibiotika om detta inte medför en kliniskt betydelsefull fördröjning. Minst 1 ml blod bör inokuleras i en aerob pediatrisk odlingsflaska [2]. Otillräcklig blodvolym minskar sensitiviteten och gör ett negativt svar mindre tillförlitligt.

Vid sen sepsis och central infart tas om möjligt både perifer blododling och odling från infarten. Två separata odlingar underlättar bedömningen av koagulasnegativa stafylokocker och andra möjliga hudkontaminanter. Upprepa blododling vid:

• positiv initial odling
• S. aureus, Candida eller gramnegativ bakteriemi
• misstänkt endovaskulärt fokus
• kvarstående klinisk påverkan
• utebliven förbättring
• misstänkt kontamination där resultatet påverkar fortsatt behandling

De flesta patogener vid tidig sepsis växer inom 36 timmar. I en kohort av mycket lågviktiga barn var 88 procent av odlingarna positiva inom 36 timmar och 98 procent inom 48 timmar [4]. I en annan studie av sent prematura och fullgångna barn växte samtliga relevanta patogener inom 48 timmar [8]. Vid sen bakteriemi signalerade 85 procent av alla patogener och 94 procent av andra patogener än koagulasnegativa stafylokocker inom 36 timmar. Antibiotikabehandling före provtagning och koagulasnegativa stafylokocker var associerade med längre tid till positiv odling [9].

Urinodling

Urinvägsinfektion är ovanlig som orsak till sepsis under de första 72 timmarna. Urinodling ingår därför inte rutinmässigt i utredning av typisk tidig sepsis. Vid sen sepsis ska urinodling övervägas och tas med kateter eller suprapubisk blåspunktion. Påsprov är olämpligt för odling på grund av kontaminationsrisken.

Övriga odlingar och molekylär diagnostik

Odla från misstänkta fokus, exempelvis sår, abscess, trakealsekret vid nytillkomna lunginfiltrat eller ledvätska vid misstänkt artrit. Ytliga odlingar visar ofta kolonisation och bekräftar inte invasiv infektion.

PCR eller multiplexpanel i likvor kan vara värdefull efter föregående antibiotika och vid misstänkt herpes simplex-virus, enterovirus eller parechovirus. Ett negativt molekylärt test utesluter inte all bakteriell meningit och ger normalt inget resistensbesked.

Blodprover

Lämpliga initiala prov är:

• blodstatus med differentialräkning och trombocyter
• CRP
• blodgas med laktat
• glukos
• natrium, kalium och kreatinin
• bilirubin och leverprover vid ikterus eller misstänkt disseminerad infektion
• koagulationsprover vid blödning, leverpåverkan eller svår sepsis

Leukopeni, neutropeni och trombocytopeni stärker misstanken men har låg sensitivitet. Ett förhöjt omogna neutrofiler till totala neutrofiler-förhållande kan vara stödjande men ska inte användas isolerat.

CRP stiger vanligen först efter 6 till 12 timmar. Ett normalt tidigt CRP utesluter därför inte sepsis. Prokalcitonin stiger tidigare men har en fysiologisk topp under första levnadsdygnet. En metaanalys fann en sammanvägd sensitivitet på 71 procent för CRP och 85 procent för prokalcitonin. Kombinationen gav högre sensitivitet, men heterogeniteten var betydande [10]. Seriemätning kan stödja ett beslut att avsluta antibiotika, men ska vägas samman med klinik och odlingskvalitet.

Laktat är en markör för otillräcklig syreleverans eller metabolism, inte ett specifikt sepsisprov. Ett förhöjt eller stigande laktat kräver omedelbar bedömning av perfusion, ventilation, hemoglobin, glukos och hjärtfunktion.

Lumbalpunktion

Lumbalpunktion bör utföras före antibiotika hos ett stabilt barn när meningit ingår i differentialdiagnosen. Stark indikation föreligger vid:

• neurologiska symtom eller kramper
• kritisk sjukdom eller septisk chock
• positiv blododling med kliniskt relevant patogen
• sen sepsis utan tydligt extracerebralt fokus
• kvarstående bakteriemi
• uteblivet behandlingssvar
• misstänkt herpes simplex-virusinfektion

Vid isolerade riskfaktorer för tidig sepsis hos ett opåverkat barn är lumbalpunktion vanligen inte indicerad. Om barnet är cirkulatoriskt eller respiratoriskt instabilt ska antibiotika ges först. Lumbalpunktion genomförs när tillståndet stabiliserats, med beaktande av att likvorodlingen då kan ha steriliserats.

Analysera celltal med differentialräkning, erytrocyter, protein, glukos och odling. Ta samtidigt blodglukos för beräkning av likvorens glukoskvot. Komplettera med bakteriell eller viral PCR beroende på klinik.

Referensvärden varierar med gestationsålder och postnatal ålder. I en systematisk översikt låg leukocyttalet hos 95 procent av barn utan meningit under 10 celler/µl hos fullgångna och under 12 celler/µl hos prematura. Protein låg under cirka 110 mg/dl hos fullgångna och 210 mg/dl hos prematura [11]. I en prospektiv intensivvårdsstudie var övre referensgränsen för leukocyter 14 celler/µl hos fullgångna och 12 celler/µl hos prematura. Proteinets övre referensgräns var 159 respektive 209 mg/dl [12].

Dessa värden är inte absoluta diagnostiska gränser. Normal cellhalt kan förekomma tidigt vid odlingsverifierad meningit, medan blodtillblandning, intraventrikulär blödning och annan inflammation kan ge pleocytos. Godtycklig korrigering av leukocyttalet efter antal erytrocyter kan ge falsk trygghet och ska inte ersätta helhetsbedömning.

Bilddiagnostik

Kranialt ultraljud bör göras vid verifierad meningit hos prematura barn och vid kramper, ökande huvudomfång, spänd fontanell, kvarstående positiv likvorodling eller avvikande neurologi. Undersökningen kan identifiera ventrikulit, intraventrikulärt debris, septabildning, ventrikulomegali, hydrocefalus, extraaxiell vätska och abscess [13].

MR hjärna ger bättre kartläggning av infarkt, cerebrit, abscess, empyem och vit substansskada. MR bör övervägas vid komplicerad meningit, fokalneurologi, kramper, avvikande ultraljud eller inför avslutande av behandling när intrakraniella komplikationer kan påverka behandlingstid och uppföljning.

Differentialdiagnoser

Herpes simplex-virus ska särskilt övervägas vid kramper, vesikler, hepatit, koagulopati, sepsisliknande bild utan bakteriellt fynd eller maternell primär herpes. Hudlesioner kan saknas. Ta HSV-PCR i likvor och blod samt prov från slemhinnor och eventuella lesioner. Empiriskt aciklovir ska inte invänta provsvar vid stark misstanke [14].

Behandling

Initial handläggning

1. Stabilisering och mikrobiologisk provtagning sker parallellt.
2. Vid septisk chock eller snabbt progredierande organpåverkan ges antibiotika omedelbart efter blododling.
3. Säkerställ ventilation, temperaturkontroll, normoglykemi och adekvat kärlaccess.
4. Kontakta neonatolog, barninfektionsläkare, klinisk mikrobiolog och vid behov barnintensivvård tidigt.
5. Dokumentera behandlingens indikation, planerad omvärderingstid och kriterier för avslut.

Empirisk antibiotika

Vid tidig sepsis utan meningit används i internationell och nordisk praxis ett smalspektrum beta-laktamantibiotikum med aktivitet mot grupp B-streptokocker och Listeria, kombinerat med en aminoglykosid för gramnegativ täckning. Ampicillin eller bensylpenicillin tillsammans med gentamicin är vanliga alternativ [2,5].

Vid misstänkt meningit ska behandlingen ge tillförlitliga koncentrationer i cerebrospinalvätskan. Ampicillin kombineras vanligen med cefotaxim. Gentamicin kan ingå initialt men ska inte betraktas som tillräcklig ensam gramnegativ meningitbehandling på grund av osäker penetration till likvor.

Vid sen vårdrelaterad sepsis väljs behandling utifrån enhetens odlingsfynd och resistensmönster. Ett stafylokockaktivt preparat kombineras vid behov med gramnegativ täckning. Rutinmässig empirisk vankomycinbehandling är inte alltid nödvändig. Förekomsten av meticillinresistenta stafylokocker, central infart, tidigare kolonisation och klinisk svårighetsgrad ska vägas in.

Ceftriaxon bör generellt undvikas hos nyfödda, särskilt vid hyperbilirubinemi eller samtidig intravenös kalciumbehandling. Cefotaxim är det traditionella tredje generationens cefalosporinalternativet vid neonatal meningit, men tillgängligheten kan variera. Svensk praxis ska följa aktuellt lokalt neonatal- och infektionsprogram.

Doser

Neonatal dosering påverkas av gestationsålder, postmenstruell ålder, postnatal ålder, njurfunktion, vikt och eventuell terapeutisk läkemedelsmonitorering. Tabellen anger vanliga intravenösa behandlingsdoser, men lokalt neonatalfarmakologiskt beslutsstöd ska alltid kontrolleras före ordination.

Riktad behandling och behandlingstid

När patogen och resistensmönster är kända ska behandlingen smalnas av. Avlägsna infekterad central infart när detta är möjligt, särskilt vid S. aureus, gramnegativa bakterier, Candida, kvarstående bakteriemi eller klinisk försämring.

Evidensen för kort behandling vid verifierad neonatal sepsis är svag. En systematisk översikt av fem små studier hos barn över 32 gestationsveckor fann ingen säker skillnad mellan 7 till 10 och 10 till 14 dagars behandling, men evidenssäkerheten var mycket låg [16]. Behandlingstiden bör därför individualiseras utifrån patogen, fokus, prematuritet, kliniskt svar, kontrollodlingar och förekomst av främmande material.

Vid okomplicerad neonatal meningit rekommenderas minst 14 dagar för grupp B-streptokocker och Listeria samt minst 21 dagar för gramnegativa tarmbakterier [5]. Räkna vid svår gramnegativ meningit behandlingstiden från dokumenterad sterilisering av likvor när upprepade odlingar har varit positiva.

Omvärdering och avslut av empirisk behandling

Gör en formaliserad omvärdering efter 24 till 36 timmar:

• kliniskt förlopp
• blododlingens provvolym och tid till inkubation
• antibiotika före provtagning
• CRP- eller prokalcitoninförlopp
• behov av fortsatt organstöd
• alternativ diagnos
• resultat från likvor, urin och fokusodlingar

Hos ett stabilt eller förbättrat barn med adekvat negativ blododling och låg kvarstående infektionssannolikhet ska antibiotika normalt avslutas inom 36 timmar. En längre observationsperiod upp till 48 timmar är rimlig vid antibiotika före odling, otillräcklig provvolym, misstänkt koagulasnegativ stafylokockinfektion eller hög klinisk misstanke [8,9].

En isolerad CRP-stegring utan kliniska eller mikrobiologiska hållpunkter är sällan tillräcklig indikation för en full behandlingskur. Fortsatt antibiotika vid odlingsnegativ sepsis kräver en dokumenterad klinisk motivering och daglig omprövning.

Meningit, kontrollpunktion och tilläggsbehandling

Upprepa lumbalpunktion om barnet inte förbättras inom 24 till 72 timmar, vid gramnegativ meningit, vid initialt kraftigt avvikande likvor, vid misstänkt ventrikulit eller när likvorodlingen förblir positiv. Rutinmässig slutpunktion behövs inte alltid vid snabbt och okomplicerat kliniskt svar.

Intraventrikulär antibiotika ska inte användas rutinmässigt. En randomiserad studie av intraventrikulärt gentamicin vid gramnegativ meningit och ventrikulit visade högre mortalitet än enbart intravenös behandling [17]. Kortikosteroider har ingen etablerad rutinmässig roll vid neonatal bakteriell meningit.

Invasiv candidiasis

Misstänk Candida hos extremt prematura barn med central infart, parenteral nutrition, trombocytopeni, långvarig antibiotikaexponering eller utebliven förbättring under antibakteriell behandling. Invasiv candidiasis kan vara disseminerad och engagera CNS även utan tydliga neurologiska symtom. Gör blododling, lumbalpunktion, urinodling och riktad organutredning. Amfotericin B deoxikolat, liposomalt amfotericin B, flukonazol och vissa echinokandiner är möjliga alternativ, men valet ska göras med infektionsspecialist [18].

Organstöd

Respiratoriskt stöd ges efter behov med syrgas, CPAP, non-invasiv ventilation eller intubation. Behandla hypoglykemi och korrigera uttalade elektrolytavvikelser.

Vid cirkulationssvikt görs försiktig volymvärdering. Hypovolemi kan behandlas med små bolus balanserad kristalloid, vanligen 10 ml/kg, med omedelbar omvärdering. Upprepade bolus utan tecken på volymbrist kan förvärra lungödem och ductusrelaterad övercirkulation hos prematura barn. Ekokardiografi är värdefull vid kvarstående chock. Val av vasoaktivt läkemedel styrs av sannolik mekanism, blodtryck, perifer perfusion och hjärtfunktion.

Uppföljning, prognos och prevention

Uppföljning efter sepsis

Efter okomplicerad bakteriemi utan meningit följs tillväxt, nutrition, neurologiskt status och eventuella läkemedelsbiverkningar. Kontrollera njurfunktion och hörsel enligt lokal rutin efter längre behandling med aminoglykosid eller annan ototoxisk terapi.

Barn med S. aureus-bakteriemi, kvarstående bakteriemi eller fokala symtom behöver riktad utredning för endokardit, osteomyelit, septisk artrit eller abscess.

Uppföljning efter meningit

Alla överlevare efter neonatal meningit bör erbjudas strukturerad långtidsuppföljning med:

• hörselundersökning, även om neonatal hörselscreening varit normal
• synbedömning vid neurologisk eller radiologisk påverkan
• uppföljning av huvudomfång och tecken på hydrocefalus
• neurologisk och motorisk bedömning
• utvecklingsbedömning under småbarnsåren
• tidig kontakt med habilitering vid avvikelse
• uppföljning av epilepsi och antikonvulsiv behandling

Prematuritet, gramnegativ etiologi, kramper, kvarstående positiv likvorodling, leukopeni, uttalat högt likvorprotein och intrakraniella komplikationer är associerade med sämre prognos [5,6].

Prevention

Förebyggande arbete innefattar adekvat screening och intrapartal antibiotikaprofylax mot grupp B-streptokocker enligt nationella rutiner, konsekvent handhygien, aseptisk kateterinläggning, daglig omprövning av central infart, minimerad bredspektrumantibiotika och tidig enteral nutrition med bröstmjölk.

Hud mot hud-vård är associerad med lägre risk för neonatal sepsis och mortalitet hos barn med låg födelsevikt, även om studierna genomförts i varierande vårdmiljöer [19].

Lactoferrintillskott har i en Cochraneöversikt minskat sen sepsis hos prematura barn, men evidenssäkerheten var låg och någon mortalitetsvinst visades inte. Underlaget motiverar inte rutinbehandling oberoende av lokala riktlinjer [20].

Flukonazolprofylax kan minska invasiv candidiasis hos extremt prematura högriskbarn på enheter med hög bakgrundsincidens. Den bör inte användas generellt på enheter med låg incidens, utan baseras på lokal epidemiologi, individuell risk och resistensövervakning [21].

Källor

1. Fleischmann C m.fl. Global incidence and mortality of neonatal sepsis: a systematic review and meta-analysis. Archives of Disease in Childhood 2021. PMID: 33483376
2. Stocker M m.fl. Management of neonates at risk of early onset sepsis: a probability-based approach and recent literature appraisal. European Journal of Pediatrics 2024. PMID: 39417838
3. Harrison ML m.fl. Beyond Early- and Late-onset Neonatal Sepsis Definitions: What are the Current Causes of Neonatal Sepsis Globally? A Systematic Review and Meta-analysis of the Evidence. Pediatric Infectious Disease Journal 2024. PMID: 39264197
4. Mukhopadhyay S, Puopolo KM. Clinical and Microbiologic Characteristics of Early-onset Sepsis Among Very Low Birth Weight Infants: Opportunities for Antibiotic Stewardship. Pediatric Infectious Disease Journal 2017. PMID: 28403049
5. Ku LC, Boggess KA, Cohen-Wolkowiez M. Bacterial meningitis in infants. Clinics in Perinatology 2015. PMID: 25677995
6. Aleem S m.fl. Epidemiology and outcomes of bacterial meningitis in the neonatal intensive care unit. Journal of Perinatology 2024. PMID: 39060554
7. Puopolo KM, Benitz WE, Zaoutis TE m.fl. Management of Neonates Born at ≥35 0/7 Weeks' Gestation With Suspected or Proven Early-Onset Bacterial Sepsis. Pediatrics 2018. PMID: 30455342
8. De Rose DU m.fl. Time to Positivity of Blood Cultures Could Inform Decisions on Antibiotics Administration in Neonatal Early-Onset Sepsis. Antibiotics 2021. PMID: 33525647
9. Mukhopadhyay S m.fl. Time to positivity of blood cultures in neonatal late-onset bacteraemia. Archives of Disease in Childhood Fetal and Neonatal Edition 2022. PMID: 35273079
10. Ruan L m.fl. The combination of procalcitonin and C-reactive protein or presepsin alone improves the accuracy of diagnosis of neonatal sepsis: a meta-analysis and systematic review. Critical Care 2018. PMID: 30463590
11. Zimmermann P, Curtis N. Normal Values for Cerebrospinal Fluid in Neonates: A Systematic Review. Neonatology 2021. PMID: 34818234
12. Srinivasan L m.fl. Cerebrospinal fluid reference ranges in term and preterm infants in the neonatal intensive care unit. Journal of Pediatrics 2012. PMID: 22575245
13. Gupta N m.fl. Neonatal cranial sonography: ultrasound findings in neonatal meningitis, a pictorial review. Quantitative Imaging in Medicine and Surgery 2017. PMID: 28275563
14. Kimberlin D. Herpes simplex virus, meningitis and encephalitis in neonates. Herpes 2004. PMID: 15319092
15. Valitalo PA m.fl. Novel model-based dosing guidelines for gentamicin and tobramycin in preterm and term neonates. Journal of Antimicrobial Chemotherapy 2015. PMID: 25766737
16. Aljarbou A, Cuello C, Leslie ATFS. Short course of intravenous antibiotics in the treatment of uncomplicated proven neonatal bacterial sepsis: A systematic review. Acta Paediatrica 2024. PMID: 37702222
17. Shah SS, Ohlsson A, Shah VS. Intraventricular antibiotics for bacterial meningitis in neonates. Cochrane Database of Systematic Reviews 2012. PMID: 22786491
18. Hope WW m.fl. ESCMID guideline for the diagnosis and management of Candida diseases 2012: prevention and management of invasive infections in neonates and children caused by Candida spp. Clinical Microbiology and Infection 2012. PMID: 23137136
19. Boundy EO m.fl. Kangaroo Mother Care and Neonatal Outcomes: A Meta-analysis. Pediatrics 2016. PMID: 26702029
20. Pammi M, Suresh G. Enteral lactoferrin supplementation for prevention of sepsis and necrotizing enterocolitis in preterm infants. Cochrane Database of Systematic Reviews 2020. PMID: 32232984
21. Ericson JE, Benjamin DK Jr. Fluconazole prophylaxis for prevention of invasive candidiasis in infants. Current Opinion in Pediatrics 2014. PMID: 24626156