I detta kapitel diskuteras Basal HLR, vilket kan ges av alla, inklusive lekmän. Som framgår av Tabell 1 är basal HLR en extremt effektivt behandling som kan rädda livet på många. Basal HLR är primärt utvecklat för hjärtstopp utanför sjukhus. Även om syftet med basal HLR är att hålla personen vid liv tills ambulansen anlänt så kan idag många räddas direkt eftersom lättanvända defibrillatorer (hjärtstartare) finns tillgängliga på allmänna platser och i blåljusorganisationernas fordon. Utbildning av lekmän, polis, brandkår och räddningstjänst har varit avgörande för att förbättra överlevnaden vid hjärtstopp utanför sjukhus. Här nedan förklaras hur basal HLR utförs på vuxna.
Tabell 1. Number needed to treat för interventioner vid HLR
Åtgärd | Ingår i Basal HLR | NNT för att rädda 1 person | Referens |
---|---|---|---|
Tidig upptäckt av hjärtstopp | Ja | 11 | Berdowski et al |
Bystander HLR | Ja | 15 | Hasselqvist et al |
Tidig defibrillering | Ja om AED finns | 5 | Kitamura et al |
Adrenalin | Nej | 112 | Perkins et al |
Bekräfta hjärtstopp
Vid en kollaps på eller utanför sjukhus är första uppgiften att avgöra om ett hjärtstillestånd föreligger. Ett hjärtstopp bekräftas genom följande fyra undersökningar:
- Svarar personen på tilltal?
- Andas personen?
- Hur är hudfärgen? Blek och cyanotisk färg talar för cirkulatorisk kollaps.
- Finns palpabla pulsar (a. carotis, a. femoralis, a. radialis)?
Enligt riktlinjer behöver lekmän inte genomföra den fjärde undersökningen (palpera pulsar). För lekmän räcker alltså punkt 1 till 3 för att konstatera ett hjärtstopp. För sjukvårdspersonal rekommenderas fortsatt att även kontrollera pulsar.
Ett hjärtstopp inträder strax efter att andningen har upphört, oavsett orsaken till detta. Det innebär att en person som inte andas kommer att utveckla ett hjärtstopp. Under den första minuten efter ett hjärtstopp kan andningen vara agonal (agonal andning), vilket innebär att personen drar oregelbundna, långsamma och ofta snarkande andetag. Agonal andning upphör fullständigt inom en minut efter hjärtstoppet inträffat. Agonal andning skall därför tolkas som att andningen har upphört helt.
Åtgärder efter att hjärtstopp bekräftats:
- Larma – Ring larmcentralen (telefonnummer 112) om hjärtstoppet skett utanför sjukhus.
- Vid hjärtstopp på sjukhus kontaktas sjukhusets larmgrupp.
- Säkra – Bekräfta att du och offret befinner er på en säker plats där HLR kan påbörjas och fortsätta tills ambulansens ankomst, annars försöker du flytta er dit.
- Vid hjärtstopp på sjukhus skall patienten vid behov flyttas till en plats där avancerad HLR kan ges.
- Starta – Påbörja HLR
- Hjälp – Tillkalla hjälp samtidigt som HLR pågår.
- Vid hjärtstopp utanför sjukhus kan den som gör HLR använda sin mobiltelefons högtalarfunktion när den ringer larmcentralen (112), så att HLR kan fortgå oavbrutet.
- Vid hjärtstopp utanför sjukhus kan en person instrueras att lokalisera en hjärtstartare medan HLR pågår.
- Vid hjärtstopp på sjukhus används avdelningens larmsystem och kollegor instrueras att hämta defibrillator och akutvagn.
Tidig upptäckt av luftvägshinder
Om individen har puls men saknar andning skall svalget inspekteras efter främmandekropp som orsakar luftvägsobstruktion. Om främmandekropp ses i luftvägen kan man försöka ta ut den manuellt, alternativt med Heimlich manöver.
Heimlich manöver
Syftet med Heimlich manöver är att skapa en luftstöt som tvingar luftvägshindret upp i luftvägarna. Manövern utförs som följer:
1. Ställ dig bakom personen, och luta dennes kropp framåt så att huvudet hamnar under bröstkorgens nivå.
2. Håll en hand mot övre delen av thorax medan du med andra handen (öppen) slår 5 slag mot ryggen.
3. Håll om personen med dina händer placerade strax nedom sternum och tryck kraftigt inåt 5 gånger.
Att avsluta HLR
Ungefär 90% av alla plötsliga hjärtstopp utanför sjukhus avlider inom 30 dagar, varav merparten inom de första timmarna. I en betydande andel av dessa fall startas HLR trots att förutsättningarna för överlevnad är mycket dåliga. Motiveringen till att ändå starta HLR är att det i akutskedet ofta föreligger osäkerhet i kritiska uppgifter – exempelvis no-flowtid, low-flowtid, osv – och då skall individen få en chans att överleva. Det finns dock omständigheter som talar mycket starkt för att individen kommer att dö eller redan är biologiskt död. Det finns också verktyg som kan beräkna överlevnaden med hög precision (se SCARS-1). Följande tumregler är användbara:
- Om patienten uppvisar rigor mortis (likstelhet) är patienten död.
- Om hjärtstoppet är obevittnat och huden kall är chansen till överlevnad extremt låg.
- Överlevnaden är 0.5% om en patient uppfyller följande 3 kriterier:
- obevittnat hjärtstopp
- inte blivit defibrillerad prehospitalt
- aldrig fått ROSC
I Sverige är mediantiden till ambulansens ankomst ca 10 minuter, vilket är mer än dubbelt så lång fördröjning som rekommenderat i riktlinjer (4-6 minuter rekommenderas). Det innebär att om inte kvalitativ HLR startats omedelbart innan ambulansens ankomst är personen i de flesta fall redan mycket allvarligt skadad. Bystander-HLR är avgörande för att hålla personen vid liv till ambulansens ankomst.
Thumpversion (slagkonvertering)
Eng. precordial thump
Med ett kraftfullt slag mot hjärtat med knuten näve kan i sällsynta fall en kammararytmi termineras och sinusrytm etableras. Det vetenskapliga underlaget för thumpversion är obefintligt och åtgärden rekommenderas inte.
Basal HLR (Basic Life Support)
Alla kan ge basal HLR.
Basal HLR kan ges av sjukvårdspersonal, polis, brandkår, räddningstjänst eller lekmän. Med basal HLR, vilket inbegriper bröstkompressioner och ventilation, skall personen hållas vid liv tills ambulans anlänt. Genom spridning av hjärtstartare i samhället kan även lekmän defibrillera och etablera ROSC innan ambulansens ankomst. Defibrillering ingår dock inte i basal HLR.
Basal HLR inkluderar:
- Kompressioner – Bröstkompressioner ska startas omedelbart.
- Luftväg – Skapa fri luftväg.
- Andning – Ventilera.
På engelska förkortas detta CAB (Compressions, Airway, Breathing).
Bröstkompressioner
- Placera en hand på nedre halvan av sternum, och placera andra handen på ovansidan av första handen.
- Tryck ner bröstkorgen med raka armar. Böj inte i armbågen. Kompressionsarbetet ska utföras med rygg och bålmuskulatur, vilket möjliggör mer effektiva kompressioner.
- Hastigheten är 100 till 120 kompressioner per minut.
- Sternum ska tryckas ner 5-6 cm.
- Efter varje kompression skall sternum släppas upp fort och fullständigt.
Kompressions-Ventilationskvot
- Vuxna: 30:2 (30 kompressioner följt av 2 inblåsningar)
- Vuxna om den som gör HLR inte vet hur muninblåsningar görs: endast kompressioner
- Spädbarn och barn om en person gör HLR: 30:2
- Spädbarn och barn om två personer gör HLR: 15:2
Bröstkompressioner är den enskilt viktigaste åtgärden för att återuppliva en person med ett hjärtstopp (såvida det inte går att defibrillera omedelbart). Kompressionerna kan generera en perfusion som motsvarar 20% av normal cirkulation (förutsatt att klaffarna fungerar normalt). Det är inte kompression av vänster kamrarna eller förmaken som driver blodflödet. Med effektiva kompressioner skapas tryckvariationer i thorax och dessa tryckvariationer driver blodflödet. Efter en kompression släpps bröstkorgen upp varvid thorax expanderar. Expansionen leder till tryckfall i höger förmak och aorta. Det gör att blod flödar mot dessa rum. Vid kompressionen stiger intrathorakalt tryck samtidigt som hjärtat trycks mot ryggen. Det leder till tryckstegring i höger förmak och aorta, vilket skjuter blodet framåt. Blod kan då perfundera kranskärl, hjärnan och övriga organ. Detta förutsätter att hjärtats klaffar fungerar normalt och att trycket i systemcirkulationen är lägre än det intrathorakala trycket under kompressionen. Perfusionstrycket i kranskärlen (CPP, coronary perfusion pressure) är fundamentalt för att hjärtat ska komma igång. CPP beräknas som tryckskillnaden mellan höger förmak och aorta. Ett perfusionstryck på 15 mmHg anses vara minimum för att väcka elektrisk och mekanisk aktivitet i hjärtat (Ewy et al).
Vid ventilation minskar det koronara perfusionstrycket, vilket gör att flödet i kranskärlen blir sämre. Detta förklaras av att flödet i kranskärlen minskar när intrathorakalt tryck ökar. I flera studier har man undersökt effekten av att ventilera och komprimera samtidigt och det förefaller ge ett sämre kranskärlsflöde men ett bättre extrathorakal (dvs cerebral) perfusion.
HLR med enbart kompressioner (eng. hands-only CPR, compression-only CPR) är kanske likvärdig standard HLR (Jerkemean et al, Riva et al) vid hjärtstopp utanför sjukhus. Därför kan detta rekommenderas oerfarna livräddare som inte kan eller vill göra muninblåsningar.
Gör minimalt med avbrott i bröstkompressioner. Gör endast avbrott för rytmkontroll och defibrillering. Ladda defibrillator i väntan på kompressionspaus; detta sparar livsviktiga sekunder om det visar sig att rytmen är defibrillerbar.
Luftväg
Skapa omedelbart en fri luftväg:
Tilta huvudet bakåt, lyft hakan.
Kvävning
- Explorera mun och svalg efter främmandekroppar och löständer.
- Främmandekropp ska misstänkas om personen inte kunde tala innan hjärtstoppet, särskilt om det inträffat i samband med matintag.
- Om personen ännu inte kollapsat och uppvisar tecken på kvävning ska den instrueras att hosta. Om hostning inte fungerar bör personen ges 5 slag mellan skulderbladen, med huvudet framåtlutat. Om detta inte fungerar hörs Heimlich manöver (se instruktioner ovan). Upprepa sekvensen med slag mot ryggen och Heimlich manöver tills obstruktionen lossnat eller medvetslöshet inträder och HLR måste startas.
- Heimlich manöver görs vid misstanke om främmandekropp med luftvägsobstruktion.
Andning
- Mun-till-mun ventilation startas om utrustning inte finns. Muninblåsningar är standard för ventilation vid hjärtstopp utanför sjukhus.
- Intubation med endotrakeal tub är den föredragna metoden för ventilation. Detta kräver ambulans- eller sjukhuspersonal med vana att intubera.
- Rubens blåsa (andningsballong) kan användas om intubation inte kan göras.
- Svalgtub (supraglottisk luftväg) är ytterligare ett alternativ.
Tidig defibrillering av ”first responders”
Den engelska termen first responder inbegriper polis, brandkår, räddningstjänst, säkerhetsvakter och lekmän. Om någon av dessa är först på plats vid ett hjärtstopp finns en first responder. Om en first responder defibrillerar är överlevnaden 67%, jämfört med 43% om ambulansen defibrillerar. Denna skillnad avspeglar betydelsen av tidig defibrillering (Pollack et al). En first responder kan endast defibrillera om en publik hjärtstartare, eller hjärtstartare i blåljusorganisationens fordon, finns tillgänglig. Dessa hjärtstartare är av typen AED (automatic external defibrillator).
Instruktioner för användning av AED:
1. Om två personer finns tillgängliga gör en person HLR medan den andra kopplar hjärtstartaren.
2. Starta hjärtstartaren och fäst elektroderna på individens bröstkorg som instruerat på maskinen eller klisterlapparna. Följ anvisningarna som ges av maskinen.
3. Rör inte individen när analys eller defibrillering sker.
4. Börja komprimera direkt efter defibrillering eller om maskinen uppmanar till detta.
Fortsätt med kompressioner även när hjärtstartaren laddar. En helautomatisk defibrillator (AED) defibrillerar automatiskt om det är möjligt att defibrillera. En halvautomatisk defibrillator indikerar när elstöt skall ges av användaren. Publika hjärtstartare är som regel halvautomatiska. Risken för att få en elstöt är mycket liten.
Referenser
Berdowski J, Beekhuis F, Zwinderman AH, Tijssen JG, Koster RW. Importance of the first link: description and recognition of an out-of-hospital cardiac arrest in an emergency call. Circulation 2009;119:2096-2102.
Hasselqvist-Ax I, Riva G, Herlitz J, et al. Early cardiopulmonary resuscitation in out-of-hospital cardiac arrest. N Engl J Med 2015;372:2307-2315.
Kitamura T, Kiyohara K, Sakai T, et al. Public-access defibrillation and out-of-hospital cardiac arrest in Japan. N Engl J Med 2016;375:1649-1659.
Ewy G.A. Cardiocerebral and cardiopulmonary resuscitation – 2017 update. Acute Med Surg. 2017;4:227–234. 29123868
Pollack R.A, Brown S.P, Rea T, et al. Impact of bystander automated external defibrillator use on survival and functional outcomes in shockable observed public cardiac arrests. Circulation. 2018;137:2104–2113. 29483086