Epidemiologiska aspekter av hjärtstopp på och utanför sjukhus

Hjärtstopp i Sverige, Europa och Nordamerika

Hearts too good to die

När man talar om incidensen för hjärtstopp så syftar man till hjärtstopp där vårdpersonal (på eller utanför sjukhus) påbörjar hjärt-lungräddning för att rädda individen. “Hearts too good to die” är ett uttryck som myntades på 60-talet, med avsikten att identifiera och behandla hjärtstopp som drabbar individer som kan räddas till ett kvalitativt liv (JAMA, 1961). Förväntade hjärtstopp (exepelvis vid terminal cancer, i livets slutskede, etc) skall som regel inte utsättas för hjärt-lungräddning och ingår därför inte i statistiken. i Sverige startar ambulansen HLR på cirka 60% av alla hjärtstopp utanför sjukhus. I många fall ankommer ambulansen till individer vars no-flow och/eller low-flow tid är så lång att det är utsiktslös att starta avancerad hjärt-lungräddning. Dessa fall ingår inte heller i statistiken.

Incidensen för behandlade hjärtstopp utanför sjukhus är ca 70 fall per 100000 personår i Europa och Nordamerika (Benjamin et al). I Svenska Hjärt-Lungräddningsregistret registreras cirka 5000 fall av hjärtstopp utanför sjukhus och 2500 hjärtstopp på sjukhus årligen (Rawshani et al).

Ungefär hälften av alla hjärtstopp utanför sjukhus är bevittnade, vilket är fundamentalt för överlevnaden. Ett bevittnat hjärtstopp har minst fördubblad chans att överleva (Hasselqvist-Ax et al, Nakahara et al). Med modern mobil teknologi (smarta telefoner, klockor, etc) kan fler individer komma att monitoreras på distans framgent, vilket kommer göra det möjligt att upptäcka hjärtstopp i frånvaro av ögonvittnen. I dagsläget används redan mobilappar som dirigerar lekmän till hjärtstopp utanför sjukhus, och det förefaller vara effektivt (Ringh et al). Hjärtstopp som inträffar i hemmet utgör 70% av alla fall och dessa har klart sämre prognos jämfört med hjärtstopp som inträffar på offentliga platser, där det ofta finns personer som kan hjärtlungrädning, påkalla ambulans och använda publik defibrillator.

Betydelsen av den initiala rytmen

Vid hjärtstopp är den initiala rytmen (på första registrerade EKG) en oerhört stark prediktor för överlevnad. Detta beror på att hjärtstopp som uppvisar ventrikelflimmer (VF) eller pulslös ventrikeltakykardi (VT) kan defibrilleras för att återfå normal hjärtrytm. Dessa rytmer benämns därför som defibrillerbara rytmer (eng. shockable rhythm). Om den initiala rytmen är VF eller pulslös VT är överlevnaden 30% vid hjärtstopp utanför sjukhus och cirka 50% på sjukhus. Om den initiala rytmen istället är PEA (pulslös elektrisk aktivitet eller asystoli) överlever 5% respektive 1% vid hjärtstopp utanför sjukhus.

Sannolikt startar majoriteten av alla hjärtstopp med VF eller pulslös VT men dessa rytmer degenererar till PEA och asystoli inom några minuter om inte kvalitativ HLR påbörjas. År 1990 tog det i genomsnitt 5 minuter för ambulansen att anlända till ett hjärtstopp utanför sjukhus. Motsvarande siffra idag är 11 minuter, vilket förklarar att andelen som uppvisar en defibrillerbar första rytm har halverats mellan år 1990 och 2020. I dagsläget uppvisar cirka 25% av alla hjärtstopp utanför sjukhus en defibrillerbar första rytm. En annan förklaring till halveringen i defibrillerbar rytm är att incidensen akut hjärtinfarkt har minskat dramatiskt under de senaste decennierna (Wallentin et al).

De starkaste prediktorerna för överlevnad är ålder, bevittnat hjärtstopp, tidig och kvalitativ bystander-HLR, snabb responstid av ambulansen och tidig defibrillering.

Hjärtstopp vid idrott och fysisk aktivitet är vanligare bland yngre individer. Bland dessa är andelen bevittnade hjärtstopp högre, individerna är oftast friskare och prognosen är god jämfört med övriga hjärtstopp. De vanligaste idrottsformerna vid hjärtstopp är jogging och cykling. Hypertrof obstruktiv kardiomyopati (HCM) är den vanligaste orsaken till hjärtstopp bland idrottare (36%). Därutöver ses även kranskärlsanomalier (19%), myokardit (7%), ARVC (5%), kranskärlssjukdom (5%) och commotio cordis (3%).

Överlevnaden vid hjärtstopp utanför sjukhus är 11% i Sverige och 8-10% internationellt (Rawshani et al, Buick et aj, Rajan et al).

Referenser

Benjamin EJ, Muntner P, Alonso A, et al. Heart disease and stroke statistics—2019 update: a report from the American Heart Association. Circulation 2019.

Hasselqvist-Ax I, Riva G, Herlitz J, et al. Early cardiopulmonary resuscitation in out-of-hospital cardiac arrest. N Engl J Med 2015.

Nakahara S, Tomio J, Ichikawa M, et al. Association of bystander interventions with neurologically intact survival among patients with bystander-witnessed out-of-hospital cardiac arrest in Japan. JAMA 2015.

Ringh M, Rosenqvist M, Hollenberg J, et al. Mobile-phone dispatch of laypersons for CPR in out-of-hospital cardiac arrest. N Engl J Med 2015.

Rajan S, Folke F, Hansen SM, et al. Incidence and survival outcome according to heart rhythm during resuscitation attempt in out-of-hospital cardiac arrest patients with presumed cardiac etiology. Resuscitation 2017.

Buick JE, Drennan IR, Scales DC, et al. Improving temporal trends in survival and neurological outcomes after out-of-hospital cardiac arrest. Circ Cardiovasc Qual Outcomes 2018.

Rawshani A, Herlitz J. Svenska Hjärt-Lungräddningsregistrets Årsrapport 2021.

Wallentin L. Cardiovascular Medicine in Sweden Improvement by Continuous Measuring. Circulation. 2020.