Sammanfattning
Akut leversvikt är ett ovanligt men snabbt progredierande syndrom med akut leverskada, INR minst 1,5 och hepatisk encefalopati hos en person utan känd cirros. Tidsintervallet från symtomdebut till encefalopati är vanligen högst 26 veckor. Diagnosen kräver encefalopati, medan motsvarande tillstånd utan encefalopati benämns svår akut leverskada [1,2].
Handläggningen är tidskritisk. Kontakta levertransplantationscentrum så snart akut leversvikt misstänks, innan prognostiska kriterier är uppfyllda. Patienten ska övervakas på intensivvårdsavdelning vid encefalopati, stigande INR, hypoglykemi, laktacidos, akut njurskada eller cirkulatorisk instabilitet. Paracetamolkoncentration ska analyseras och intravenöst acetylcystein påbörjas om paracetamolorsak är möjlig, även vid sen ankomst eller om koncentrationen är låg. Etiologisk utredning, behandling av organsvikt och transplantationsbedömning ska ske parallellt [1,3].
Undvik profylaktisk korrigering av INR med plasma. INR avspeglar leverns syntesförmåga och prognos, men förutsäger inte blödning väl. Behandla hypoglykemi, undvik hypotoni, hyponatremi, hypertermi och övervätskning. Vid encefalopati grad III eller IV krävs intubation. Hyperton natriumklorid och mannitol används vid misstänkt intrakraniell hypertension. Kontinuerlig njurersättningsbehandling bör övervägas tidigt vid akut njurskada, acidos, vätskeöverskott eller ammoniak omkring 150 till 200 mikromol/L, särskilt vid avancerad encefalopati [3,4].
Akut levertransplantation är den enda etablerade definitiva behandlingen när spontan återhämtning bedöms osannolik. King's College-kriterierna är användbara men har begränsad sensitivitet och får inte ensamma avgöra remiss, listning eller avlistning [5].
Bakgrund och epidemiologi
Akut leversvikt definieras vanligen genom följande tre komponenter:
- Akut hepatocellulär leverskada.
- Koagulopati av leverorsak, vanligen INR minst 1,5.
- Klinisk hepatisk encefalopati inom högst 26 veckor hos en patient utan tidigare känd cirros [1,5].
Akut svår leverskada med INR minst 1,5 men utan encefalopati är inte akut leversvikt enligt den etablerade vuxendefinitionen. Patienten kan dock försämras snabbt och ska handläggas som ett potentiellt förstadium. Wilsons sjukdom, autoimmun hepatit och Budd-Chiaris syndrom kan klassificeras som akut leversvikt trots att subklinisk kronisk leversjukdom ibland föreligger [5].
Förloppet kan beskrivas utifrån tiden mellan ikterus och encefalopati:
| Fenotyp | Tid till encefalopati | Vanliga orsaker | Typiskt förlopp |
|---|---|---|---|
| Hyperakut | Högst 7 dagar | Paracetamol, ischemi | Mycket höga aminotransferaser, laktacidos, tidig multiorgansvikt och cerebral risk, men relativt god regenerationspotential |
| Akut | 8 till 28 dagar | Viral hepatit, läkemedel, autoimmun hepatit | Varierande organsvikt och prognos |
| Subakut | 5 till 26 veckor | Idiosynkratisk läkemedelsskada, autoimmun hepatit, okänd orsak | Uttalad ikterus, ibland ascites och krympande lever, sämre spontanöverlevnad |
Gränserna varierar mellan publikationer och är mindre viktiga än den fortlöpande kliniska utvecklingen. Hyperakut sjukdom kan ge uttalad encefalopati och chock trots möjlighet till snabb leverregeneration, medan ett långsammare förlopp ofta innebär sämre transplantationsfri prognos [3,6].
Incidensen är låg och etiologin varierar geografiskt. Paracetamol är den vanligaste orsaken i Storbritannien och Nordamerika. Andra viktiga orsaker är idiosynkratisk läkemedelsinducerad leverskada, autoimmun hepatit, hepatit B, hepatit A och E, ischemi samt indeterminant akut leversvikt. I delar av Asien dominerar viral hepatit och antituberkulösa läkemedel [2,4].
Prognosen bestäms i hög grad av etiologi, encefalopatigrad och samtidig organsvikt. I moderna transplantationscentrum har transplantationsfri överlevnad förbättrats, särskilt vid paracetamolorsakad och ischemisk akut leversvikt. Sämre spontanöverlevnad ses vid autoimmun hepatit, hepatit B, idiosynkratisk läkemedelsskada och okänd orsak [5,6].
Akut leversvikt ska skiljas från akut försämring vid cirros och acute-on-chronic lever failure. Den senare gruppen har annan patofysiologi, prognostik och transplantationsbedömning.
Patofysiologi
Massiv hepatocytskada leder till nedsatt syntes av koagulationsfaktorer, försämrad glukoneogenes, minskad laktatclearance och bristande avgiftning av ammoniak. Från nekrotiska hepatocyter och aktiverade immunceller frisätts inflammatoriska mediatorer. Resultatet kan bli systemisk inflammation, vasodilatation, kapillärläckage, cirkulationssvikt, akut njurskada och senare immundysfunktion med infektionskänslighet [3].
Ammoniak passerar blod-hjärnbarriären och omvandlas till glutamin i astrocyter. Intracellulär osmotisk belastning, oxidativ stress och förändrat cerebralt blodflöde bidrar till astrocytsvullnad, hjärnödem och intrakraniell hypertension. Risken ökar vid snabb sjukdomsutveckling, ammoniak över cirka 150 till 200 mikromol/L, njursvikt, hyponatremi, inflammation, hyperkapni och behov av vasopressor [7].
Koagulationsrubbningen är komplex. Syntesen av både prokoagulerande och antikoagulerande proteiner minskar. INR mäter endast delar av det prokoagulerande systemet och avspeglar därför inte den totala hemostasen. Trombingenerering och viskoelastiska tester kan vara relativt normala trots kraftigt förlängd INR [8].
Klinisk bild
Tidiga symtom
Debuten är ofta ospecifik:
- Illamående, kräkningar och anorexi
- Trötthet och sjukdomskänsla
- Smärta under höger arcus
- Ikterus och mörk urin
- Klåda vid kolestatisk läkemedelsskada
- Feber vid viral infektion, läkemedelsreaktion eller sepsis
- Förvirring, beteendeförändring eller sömnighet
Paracetamolförgiftning kan initialt ge lindriga gastrointestinala symtom. Efter ett symtomfattigt intervall kan snabbt stigande aminotransferaser, laktacidos, hypoglykemi, koagulopati och njursvikt utvecklas.
Hepatisk encefalopati
| Grad | Kliniska fynd | Praktisk betydelse |
|---|---|---|
| I | Koncentrationssvårigheter, sömnstörning, irritabilitet, lätt desorientering | Tät neurologisk observation |
| II | Letargi, desorientering för tid eller rum, personlighetsförändring, asterixis | Intensivvård bör starkt övervägas |
| III | Somnolens, uttalad konfusion, svarar på kraftig stimulering | Intubation och neuroprotektiv behandling |
| IV | Koma, eventuellt bortfall av smärtreaktion | Hög risk för hjärnödem och inklämning |
Asterixis kan saknas vid hyperakut förlopp och försvinner vid djup koma. Agitation ska inte rutinmässigt behandlas med långverkande sederande läkemedel eftersom neurologisk bedömning då försvåras.
Tecken på komplikationer
Varningsfynd är:
- Snabbt stigande INR eller laktat
- Återkommande hypoglykemi
- Oliguri eller stigande kreatinin
- Hypotoni eller tilltagande vasopressorbehov
- Ammoniak omkring 150 till 200 mikromol/L eller högre
- Encefalopati grad III eller IV
- Pupillförändringar, hypertoni med bradykardi, kramper eller onormal sträckreaktion
- Feber, leukocytos eller oväntad cirkulationsförsämring
- Tilltagande metabol acidos
- Hypoxemi eller lungödem
Utredning och diagnostik
Initial handläggning
Patienten ska bedömas enligt ABCDE samtidigt som leverutredning och transplantationskontakt inleds.
flowchart TD
A["Akut leverskada<br>med INR minst 1,5"] --> B["Bedöm encefalopati,<br>glukos och organsvikt"]
B -->|"Encefalopati"| C["Akut leversvikt<br>Kontakta transplantationscentrum"]
B -->|"Ingen encefalopati"| D["Svår akut leverskada<br>Tät övervakning"]
C --> E["Starta acetylcystein<br>om paracetamol är möjlig orsak"]
D --> E
E --> F["Etiologisk utredning,<br>ultraljud med Doppler"]
F --> G["Intensivvård och<br>serieprover"]
G --> H["Dynamisk prognos och<br>transplantationsbedömning"]
H -->|"Försämring eller dålig prognos"| I["Akut listning och<br>bryggande behandling"]
H -->|"Tydlig förbättring"| J["Fortsatt övervakning<br>till stabil återhämtning"]Kontakta transplantationscentrum omedelbart vid encefalopati och INR minst 1,5, eller tidigare vid snabbt stigande INR, hypoglykemi, laktacidos eller misstänkt Wilsons sjukdom. Patienten bör transporteras innan avancerad encefalopati eller cirkulationssvikt gör transporten riskfylld [1,3].
Anamnes
Efterfråga särskilt:
- Alla receptbelagda och receptfria läkemedel under minst sex månader
- Paracetamol, även upprepade terapeutiska eller supraterapeutiska doser
- Naturpreparat, kosttillskott, prestationshöjande preparat och svamp
- Tidpunkt, uppskattad dos och mönster vid överdos
- Alkohol, droger och lösningsmedel
- Nylig anestesi eller kirurgi
- Hypotoni, sepsis, hjärtstillestånd eller hjärtsvikt
- Utlandsresa, mat- och vattenexponering samt rått eller otillräckligt tillagat fläsk eller vilt
- Sexuell och blodsmittorelaterad exponering
- Graviditet och gestationsvecka
- Autoimmuna sjukdomar
- Trombos, inflammatorisk tarmsjukdom, myeloproliferativ sjukdom eller östrogenbehandling
- Psykiatrisk anamnes och suicidavsikt
- Tidigare ikterus, ascites eller annan möjlig kronisk leversjukdom
Ett negativt svar på paracetamolfrågan utesluter inte toxicitet. Koncentrationen kan vara omätbar när leversvikten väl har utvecklats.
Laboratorieprover
Ta omgående:
- Blodstatus med differentialräkning
- INR, APTT, fibrinogen och blodgruppering
- ASAT, ALAT, ALP, GT, bilirubin och albumin
- Glukos, natrium, kalium, kalcium, magnesium och fosfat
- Kreatinin, urea och timdiures
- Arteriell blodgas med laktat
- Ammoniak, provet ska hanteras skyndsamt
- Paracetamolkoncentration och riktad toxikologisk analys
- Lipas
- CRP, blododlingar, urinodling och lungröntgen vid intensivvård eller infektionsmisstanke
- Graviditetstest hos personer med graviditetsmöjlighet
- Ferritin, triglycerider och ytterligare HLH-utredning vid relevant klinik
ASAT och ALAT anger skadans omfattning men inte kvarvarande leverfunktion. Fallande aminotransferaser samtidigt med stigande INR, bilirubin eller laktat kan signalera förlust av fungerande hepatocytmassa och är inte nödvändigtvis förbättring.
Etiologisk utredning
| Orsak | Rekommenderade undersökningar och ledtrådar |
|---|---|
| Paracetamol | Koncentration, noggrann dosanamnes, metabol acidos och mycket höga aminotransferaser |
| Annan läkemedelsskada | Fullständig läkemedelslista, naturpreparat, tidsrelation, eosinofili eller utslag, uteslut konkurrerande orsaker |
| Hepatit A | Anti-HAV IgM |
| Hepatit B | HBsAg, anti-HBc IgM, HBV-DNA, anti-HDV vid HBsAg-positivitet |
| Hepatit C | Anti-HCV och HCV-RNA |
| Hepatit E | Anti-HEV IgM och HEV-RNA, särskilt vid immunsuppression, graviditet eller relevant födoexponering |
| Herpesvirus | HSV-PCR i blod, VZV-PCR vid misstanke, CMV- och EBV-diagnostik efter klinik |
| Autoimmun hepatit | ANA, SMA, anti-LKM-1, anti-SLA/LP, total-IgG och leverbiopsi |
| Wilsons sjukdom | Ceruloplasmin, serum- och urinkoppar, hemolysprover, ögonundersökning och kopparkvantifiering när möjlig |
| Vaskulär orsak | Ultraljud med Doppler av leverartär, portaven och levervener, vid behov DT eller MR |
| Graviditetsrelaterad | Blodtryck, proteinuri, blodstatus, hemolysprover och obstetrisk bedömning |
| Ischemisk hepatit | Dokumenterad chock eller hypoxi, hjärtutredning, mycket högt LD och snabbt aminotransferasfall efter stabilisering |
| Malign infiltration | Bilddiagnostik, blodstatus och benmärgsutredning efter klinik, leverbiopsi vid behov |
Hepatit E förekommer även utan utlandsresa och bör ingå i utredningen av oförklarad akut hepatit. Serologi kan vara falskt negativ hos immunsupprimerade, varför HEV-RNA är viktigt [9]. Hepatit A diagnostiseras vanligen med anti-HAV IgM och behandlas understödjande [10].
HSV-hepatit ska särskilt misstänkas vid graviditet, immunsuppression, feber, leukopeni, trombocytopeni och mycket höga aminotransferaser med relativt måttlig ikterus. Hudutslag saknas hos mer än hälften. I en sammanställning av 137 fall avled eller transplanterades 74 procent, och HSV misstänktes före vävnadsdiagnos i endast 23 procent [11].
Vid Wilsonorsakad akut leversvikt ses ofta Coombs-negativ intravaskulär hemolys, lågt eller normalt ALP trots uttalad ikterus och akut njurskada. Ceruloplasmin kan vara normalt vid inflammation och är ensamt otillräckligt.
Autoantikroppar och IgG kan vara normala vid akut autoimmun hepatit. Seronegativitet utesluter därför inte diagnosen. I akuta svåra former saknas ANA i låg eller mätbar titer hos omkring 30 till 40 procent, och IgG kan vara normalt hos 25 till 47 procent [12].
Bilddiagnostik och leverbiopsi
Ultraljud med Doppler ska utföras tidigt för att bedöma levermorfologi, gallvägar, portaflöde, levervener och leverartär. Ascites och portal hypertension kan utvecklas även vid akut leversvikt och bevisar inte cirros.
DT kan visa malignitet, infarkt, vaskulär sjukdom eller en krympande lever. Kontrast ska användas när diagnostisk nytta överväger njurrisken.
Leverbiopsi behövs inte rutinmässigt. Den är värdefull vid misstänkt autoimmun hepatit, malign infiltration, Wilsons sjukdom eller oklar akut kontra akut-på-kronisk sjukdom. Vid uttalad koagulopati ska biopsin i regel göras transjugulärt.
Lumbalpunktion och andra invasiva procedurer ska undvikas vid avancerad encefalopati eller misstänkt intrakraniell hypertension.
Differentialdiagnoser
| Tillstånd | Fynd som talar för tillståndet |
|---|---|
| Acute-on-chronic lever failure | Känd cirros, splenomegali, varicer, tidigare ascites eller encefalopati, radiologisk eller histologisk kronisk leversjukdom |
| Sepsisassocierad leverpåverkan | Infektionsfokus, chock, kolestas, encefalopati som bättre förklaras av sepsis |
| Ischemisk hepatit | Uttalad hypotoni eller hypoxi, kraftigt förhöjt LD, snabb biokemisk förbättring när cirkulationen korrigeras |
| Alkoholhepatit | Långvarig hög alkoholkonsumtion, måttligt förhöjda aminotransferaser och ofta underliggande fibros eller cirros |
| Budd-Chiaris syndrom | Buksmärta, hepatomegali, ascites och avvikande levervensflöde |
| HELLP eller akut fettlever under graviditet | Sen graviditet eller tidig postpartumperiod, hemolys, trombocytopeni, hypertoni, hypoglykemi eller njursvikt |
| Hemofagocyterande lymfohistiocytos | Feber, cytopenier, mycket högt ferritin, splenomegali och multiorgansvikt |
| Malign leverinfiltration | B-symtom, hepatomegali, cytopenier, högt LD och diskreta eller diffusa bildfynd |
| Värmeslag | Hypertermi, cirkulationssvikt, rabdomyolys och neurologisk påverkan |
| Toxisk svampförgiftning | Fördröjda gastrointestinala symtom efter svampmåltid, följt av hepatocellulär svikt |
Behandling
Övervakning och allmän intensivvård
Följ med korta intervall:
- Medvetandegrad och pupiller, minst varje timme vid encefalopati
- Glukos, initialt varje till varannan timme
- Blodgas och laktat
- Natrium, kalium, fosfat och kreatinin
- INR, bilirubin och aminotransferaser
- Ammoniak, särskilt vid avancerad encefalopati
- Timdiures, vätskebalans och kroppstemperatur
- Tecken på infektion och blödning
- King's College-kriterier, MELD och organsvikt över tid
Ge enteral nutrition när det är möjligt. Långvarig proteinrestriktion rekommenderas inte, eftersom katabolism förvärrar muskelförlust och ammoniakproduktion. Undvik levertoxiska läkemedel, nefrotoxiner och onödig sedering.
Etiologisk behandling
Paracetamol
Acetylcystein ska ges omgående vid säker eller möjlig paracetamolorsak, oavsett tid sedan intag, paracetamolkoncentration eller förekomst av encefalopati. Behandlingen återställer glutation och kan förbättra systemisk hemodynamik. Evidensen från randomiserade studier är begränsad, men klinisk erfarenhet och observationsdata stöder behandling även vid etablerad leversvikt [13].
Efter standardregimen fortsätter infusionen vanligen med 6,25 mg/kg per timme tills klinisk förbättring, fallande INR och aminotransferaser samt icke mätbar paracetamolkoncentration föreligger, eller tills transplantation genomförs. Exakt lokalt protokoll ska följas i samråd med Giftinformationscentralen.
Aktivt kol kan övervägas tidigt efter stort intag om luftvägen är skyddad. Nomogram för paracetamolkoncentration är inte tillämpligt vid upprepade intag, okänd tidpunkt eller redan utvecklad leverskada.
Icke paracetamolorsakad akut leversvikt
Acetylcystein används ofta tidigt även vid annan eller okänd etiologi, särskilt vid encefalopati grad I eller II. Evidensen är motsägelsefull. En metaanalys som inkluderade både randomiserade och icke randomiserade studier fann bättre överlevnad och transplantationsfri överlevnad [14]. En Cochraneöversikt av två randomiserade studier bedömde däremot effekten på mortalitet och transplantation som osäker, med låg evidensgrad [15]. Behandlingen får inte fördröja etiologisk terapi eller transplantationsbedömning.
Viral hepatit
- Vid misstänkt HSV- eller VZV-hepatit ges intravenöst aciklovir omedelbart i väntan på PCR. Behandlingsfördröjning är förenad med mycket hög mortalitet [11].
- Vid hepatit B-associerad akut leversvikt används en potent nukleosid- eller nukleotidanalog, vanligen entekavir eller tenofovir. Transplantationsbedömningen fortsätter oberoende av virologiskt svar.
- Hepatit A behandlas understödjande [10].
- Akut hepatit E är vanligen självläkande. Ribavirin har använts vid svår sjukdom men stödet utgörs huvudsakligen av fallserier. Ribavirin är teratogent och ska inte användas under graviditet utan synnerligen särskilt specialistövervägande [9].
Autoimmun hepatit
Kortikosteroider kan prövas vid akut svår autoimmun hepatit utan avancerad encefalopati, efter att infektion och andra orsaker har bedömts. Prednisolon omkring 0,5 till 1 mg/kg per dygn används ofta. Vid encefalopati, högt MELD, massiv levernekros eller snabbt tilltagande organsvikt är svaret sämre och steroidförsök får inte fördröja transplantation.
Utvärdera bilirubin, INR och MELD efter tre till sju dagar. Utebliven förbättring, särskilt stigande INR eller bilirubin, talar för behandlingssvikt. Infektionsrisken stiger med behandlingstid och sjukdomsgrad [12].
Wilsons sjukdom
Akut levertransplantation är vanligen nödvändig. Plasmautbyte kan minska cirkulerande koppar och hemolys som brygga till transplantation. Kelatbehandling ensam är inte tillräcklig vid etablerad akut leversvikt.
Vaskulära och graviditetsrelaterade orsaker
Akut Budd-Chiaris syndrom kräver skyndsam bedömning för antikoagulation, endovaskulär behandling, TIPS eller transplantation.
Vid HELLP eller akut fettlever under graviditet är skyndsam förlossning den centrala etiologiska behandlingen, parallellt med intensivvård, koagulationsbehandling vid blödning och transplantationskontakt.
Läkemedelsdoser
| Läkemedel | Dos | Kommentar |
|---|---|---|
| Acetylcystein intravenöst | 150 mg/kg under 1 timme, därefter 50 mg/kg under 4 timmar, därefter 100 mg/kg under 16 timmar | Vid etablerad leversvikt fortsätt vanligen med 6,25 mg/kg per timme efter 21 timmar tills förbättring eller transplantation. Följ lokalt toxikologiskt protokoll |
| Aciklovir intravenöst | 10 mg/kg var 8:e timme | Starta empiriskt vid misstänkt HSV- eller VZV-hepatit. Njurdosera och säkerställ adekvat vätsketillförsel |
| Prednisolon | 0,5 till 1 mg/kg per dygn | Endast vid sannolik akut svår autoimmun hepatit. Utvärdera respons efter tre till sju dagar |
| Mannitol intravenöst | 0,5 till 1 g/kg som bolus | Vid kliniskt misstänkt intrakraniell hypertension. Följ serumosmolalitet, cirkulation och njurfunktion |
| Hyperton natriumklorid | Doseras enligt koncentration och lokalt neurointensivvårdsprotokoll | Sikta vanligen på serum-natrium 145 till 150 mmol/L vid hög risk för hjärnödem |
Cirkulation, glukos och elektrolyter
Korrigera hypovolemi med balanserad kristalloid, men undvik övervätskning. Om medelartärtrycket förblir otillräckligt efter rimlig volymresuscitering används noradrenalin som förstahandsvasopressor. Ihållande laktatstegring efter återställd cirkulation talar för svår leversvikt och försämrad prognos.
Hypoglykemi behandlas omedelbart med intravenös glukos, följt av kontinuerlig infusion vid behov. Fosfat kan sjunka under leverregeneration och ska följas tätt. Korrigera hypokalemi och hypomagnesemi för att minska arytmi- och kramprisk.
Encefalopati och hjärnödem
Placera patienten med huvudändan höjd cirka 30 grader. Undvik halsvenstas, hypertermi, hosta, agitation, hypoxi och hyperkapni. Intubera vid encefalopati grad III eller IV, ofri luftväg, kramper eller snabbt försämrat medvetande. Propofol är ofta lämpligt för kortverkande sedering.
Profylaktisk uttalad hyperventilation rekommenderas inte. Vid akut tecken på inklämning kan kortvarig hyperventilation användas som brygga till osmotisk behandling.
Hyperton natriumklorid kan användas för att hålla natrium omkring 145 till 150 mmol/L hos högriskpatienter. Mannitol ges vid misstänkt intrakraniell hypertension om cirkulation och njurfunktion tillåter. Upprepade doser kräver kontroll av osmolalitet och vätskebalans.
Invasiv intrakraniell tryckmätning används alltmer sällan eftersom hjärnödem blivit mindre vanligt och ingreppet innebär blödningsrisk. Beslutet ska fattas på transplantationscentrum utifrån neurologisk risk och lokal kompetens [16].
Laktulos har ingen etablerad roll mot hjärnödem vid akut leversvikt. Kramper behandlas, men rutinmässig antiepileptisk profylax rekommenderas inte. Kontinuerligt EEG övervägs vid oförklarad medvetandesänkning eller misstänkt icke-konvulsivt status.
Akut njurskada och ammoniak
Akut njurskada är vanligt, särskilt vid paracetamoltoxicitet, chock och hyperammonemi. Kontinuerlig njurersättningsbehandling föredras framför intermittent hemodialys vid encefalopati eller cirkulatorisk instabilitet, eftersom snabba osmotiska och hemodynamiska förändringar kan öka intrakraniellt tryck.
Överväg tidig kontinuerlig behandling vid:
- Ammoniak omkring 150 till 200 mikromol/L eller snabbt stigande värde
- Encefalopati grad III eller IV
- Akut njurskada eller oliguri
- Svår acidos
- Vätskeöverskott
- Hypertermi eller uttalad systemisk inflammation
- Förväntad väntan på transplantation
I en multicenterkohort minskade ammoniak mer med kontinuerlig behandling än utan njurersättning, 38 procent jämfört med 19 procent under de första tre dygnen. Kontinuerlig behandling var associerad med lägre transplantationsfri mortalitet, men resultaten kan påverkas av selektion och annan samtidig behandling [7]. En metaanalys från 2024 fann association med förbättrad total och transplantationsfri överlevnad, men underlaget bestod av observationsstudier [17].
Koagulopati och blödning
Ge inte färskfrusen plasma enbart för att korrigera INR. Det kan maskera prognostisk utveckling, orsaka volymbelastning och saknar visad profylaktisk nytta. I en prospektiv studie var tromboelastografi ofta normal trots genomsnittlig INR 3,4 [8].
Ge blodprodukter vid:
- Kliniskt betydande blödning
- Planerad invasiv procedur med relevant blödningsrisk
- Uttalad hypofibrinogenemi i kombination med blödning
- Trombocytopeni där nivå och procedurrisk motiverar behandling
Använd tromboelastografi eller rotations-tromboelastometri när det är tillgängligt, särskilt vid blödning, transplantation eller behov av invasiv procedur. Testerna kan minska onödig transfusion, men validerade gränsvärden specifikt för akut leversvikt saknas [18].
Parenteralt vitamin K kan ges om brist är möjlig, exempelvis vid kolestas, malnutrition eller långvarig antibiotikabehandling, men normaliserar inte INR vid uttalad hepatocytförlust.
Infektion
Bakteriella och svamprelaterade infektioner är vanliga och kan ge diskreta tecken. Ta blod-, urin- och luftvägsodlingar vid inläggning på intensivvårdsavdelning och upprepa vid feber, hypotoni, stigande laktat, njurfunktionsförsämring eller oförklarad encefalopati.
Rutinmässig antibiotikaprofylax för alla patienter har inte tydligt visats förbättra överlevnaden. Starta däremot bred empirisk antibiotikabehandling tidigt vid misstänkt infektion, septisk chock, avancerad encefalopati, snabbt tilltagande organsvikt eller inför omedelbar transplantation. Valet ska följa lokal resistensepidemiologi. Överväg svampdiagnostik och antimykotisk behandling vid långvarig intensivvård, neutropeni, kortikosteroidbehandling eller uteblivet svar på antibiotika.
Plasmautbyte och andra leverstöd
Högvolymsplasmautbyte, i en randomiserad studie tre behandlingar med cirka 8 till 12 liter plasma per dygn, förbättrade transplantationsfri överlevnad jämfört med standardbehandling. En systematisk översikt bedömde evidensen som mest övertygande vid akut leversvikt hos patienter som inte transplanterades [19].
Plasmautbyte kan övervägas som brygga till transplantation eller återhämtning, särskilt vid:
- Dålig prognos och väntan på organ
- Kontraindikation mot transplantation
- Wilsons sjukdom med hemolys
- Tilltagande cirkulationssvikt
- Begränsad tillgång till akut transplantation
Behandlingen sänker INR och bilirubin, vilket försvårar efterföljande tolkning av prognostiska kriterier. Värden före behandlingen måste dokumenteras. En liten retrospektiv studie fann likartad 30-dagars transplantationsfri överlevnad med standardvolym och högvolym, 45,5 respektive 45 procent, men resultatet behöver bekräftas i randomiserade studier [20].
Albumindialys och andra artificiella leverstöd kan förbättra biokemiska variabler men har inte visat säker överlevnadsvinst. De ska inte ersätta transplantationsbedömning [6].
Levertransplantation och prognostik
King's College-kriterier
| Etiologi | Kriterier som talar för akut transplantation |
|---|---|
| Paracetamol | Arteriellt pH under 7,30 efter adekvat resuscitering, oberoende av encefalopatigrad, eller samtidig förekomst av INR över 6,5, kreatinin över 300 mikromol/L och encefalopati grad III eller IV |
| Annan etiologi | INR över 6,5 oberoende av encefalopatigrad, eller minst tre av följande: ålder under 10 eller över 40 år, ogynnsam etiologi såsom idiosynkratisk läkemedelsskada eller seronegativ hepatit, mer än 7 dagar från ikterus till encefalopati, INR över 3,5, bilirubin över 300 mikromol/L |
Vid paracetamolförgiftning har arteriellt laktat över 3,5 mmol/L tidigt eller över 3,0 mmol/L efter adekvat vätskeresuscitering använts som kompletterande högriskmarkör.
Kriterierna har högre specificitet än sensitivitet. I metaanalyser har sensitiviteten varit omkring 58 procent vid paracetamolorsak och 68 procent vid annan etiologi. En patient kan därför avlida utan att nå kriterierna [5,21]. De ska tillämpas dynamiskt och tillsammans med etiologi, encefalopatigrad, laktat, ammoniak, vasopressorbehov, njursvikt, infektion och kliniskt förlopp.
MELD, SOFA och ALFSG-modeller kan bidra men ersätter inte multidisciplinär bedömning. Särskilt oroande är:
- Tilltagande vasopressorbehov
- Encefalopati grad III eller IV
- Stigande laktat trots resuscitering
- Stigande INR och bilirubin
- Fallande levervolym
- Progressiv njursvikt
- Ogynnsam eller okänd etiologi
- Utebliven respons på etiologisk behandling
Akut levertransplantation ger omkring 80 till 90 procents ettårsöverlevnad i moderna centrum, men resultatet påverkas av recipientens ålder, neurologisk skada, infektion, organsvikt och transplantatkvalitet [5,21].
Vid avsiktlig överdos ska psykiatrisk och social bedömning genomföras skyndsamt, men den får inte fördröja medicinskt nödvändig transplantationsutredning. Svensk prioritering och listning styrs av nationella och transplantationscentrens aktuella kriterier, vilka kan avvika i detaljer från internationella modeller.
Uppföljning och prognos
Patienter som återhämtar sig utan transplantation får vanligen fullständig leverfunktionsåterkomst. Följ INR, bilirubin, aminotransferaser, kreatinin och glukos tills tydlig och varaktig normalisering. Utskrivning är olämplig så länge INR stiger, encefalopati kvarstår eller glukos och njurfunktion är instabila.
Efter utskrivning ska uppföljningen anpassas till etiologin:
- Läkemedelsinducerad skada: dokumentera det misstänkta preparatet som kontraindicerat och rapportera biverkan enligt gällande rutiner.
- Paracetamolöverdos: psykiatrisk bedömning, suicidpreventiv plan och genomgång av smärtbehandling.
- Autoimmun hepatit: fortsatt hepatologisk uppföljning och plan för immunsuppression.
- Hepatit B: fortsatt antiviral behandling och virologisk uppföljning.
- Hepatit E hos immunsupprimerad: verifiera virusclearance med HEV-RNA.
- Budd-Chiaris syndrom: utred trombofili och planera långsiktig antikoagulation.
- Graviditetsrelaterad sjukdom: obstetrisk uppföljning och rådgivning inför framtida graviditet.
- Wilsons sjukdom: genetisk familjeutredning.
Efter transplantation krävs livslång transplantationsuppföljning och immunsuppression. Tidig postoperativ mortalitet är högre än efter elektiv transplantation, men långtidsförloppet hos dem som överlever den tidiga fasen är ofta gott [5].
Källor
- European Association for the Study of the Liver m.fl. EASL Clinical Practical Guidelines on the management of acute (fulminant) liver failure. Journal of Hepatology 2017. PMID: 28417882
- Maiwall R m.fl. Acute liver failure. Lancet 2024. PMID: 39098320
- Tujios S m.fl. Management of Acute Liver Failure: Update 2022. Seminars in Liver Disease 2022. PMID: 36001996
- Anand AC m.fl. Indian National Association for the Study of the Liver Consensus Statement on Acute Liver Failure, Part 1: Epidemiology, Pathogenesis, Presentation and Prognosis. Journal of Clinical and Experimental Hepatology 2020. PMID: 32655238
- Kumar R m.fl. Liver transplantation in acute liver failure: Dilemmas and challenges. World Journal of Transplantation 2021. PMID: 34164294
- Bernal W, Williams R. Beyond KCH selection and options in acute liver failure. Hepatology International 2018. PMID: 29858744
- Cardoso FS m.fl. Continuous renal replacement therapy is associated with reduced serum ammonia levels and mortality in acute liver failure. Hepatology 2018. PMID: 28859230
- Stravitz RT m.fl. Minimal effects of acute liver injury/acute liver failure on hemostasis as assessed by thromboelastography. Journal of Hepatology 2012. PMID: 21703173
- Aslan AT, Balaban HY. Hepatitis E virus: Epidemiology, diagnosis, clinical manifestations, and treatment. World Journal of Gastroenterology 2020. PMID: 33071523
- Abutaleb A, Kottilil S. Hepatitis A: Epidemiology, Natural History, Unusual Clinical Manifestations, and Prevention. Gastroenterology Clinics of North America 2020. PMID: 32389358
- Norvell JP m.fl. Herpes simplex virus hepatitis: an analysis of the published literature and institutional cases. Liver Transplantation 2007. PMID: 17902129
- Rahim MN m.fl. Approach to the patient with acute severe autoimmune hepatitis. JHEP Reports 2020. PMID: 32995712
- Chiew AL m.fl. Interventions for paracetamol overdose. Cochrane Database of Systematic Reviews 2018. PMID: 29473717
- Walayat S m.fl. Role of N-acetylcysteine in non-acetaminophen-related acute liver failure: an updated meta-analysis and systematic review. Annals of Gastroenterology 2021. PMID: 33654365
- Siu JTP m.fl. N-acetylcysteine for non-paracetamol-related acute liver failure. Cochrane Database of Systematic Reviews 2020. PMID: 33294991
- Vasques F m.fl. Acute liver failure. Current Opinion in Critical Care 2022. PMID: 35142727
- Dong V m.fl. Continuous renal replacement therapy and survival in acute liver failure: A systematic review and meta-analysis. Journal of Critical Care 2024. PMID: 38194760
- Buliarca A m.fl. Viscoelastic tests in liver disease: where do we stand now? World Journal of Gastroenterology 2021. PMID: 34163112
- Tan EX m.fl. Plasma exchange in patients with acute and acute-on-chronic liver failure: A systematic review. World Journal of Gastroenterology 2020. PMID: 31988586
- Kulkarni AV m.fl. Standard-Volume Is As Effective As High-Volume Plasma Exchange for Patients With Acute Liver Failure. Journal of Clinical and Experimental Hepatology 2024. PMID: 38406612
- Bernal W m.fl. Acute liver failure: A curable disease by 2024? Journal of Hepatology 2015. PMID: 25920080