Sammanfattning
STEMI, ST-höjningsinfarkt, är ett akut koronart syndrom där ett kranskärl oftast är helt tilltäppt av en trombos och där utfallet avgörs av hur snabbt flödet återställs. Diagnosen ställs på symtom och 12-avlednings-EKG, inte på troponin. EKG ska registreras och tolkas inom 10 minuter efter första medicinska kontakt, och beslutet om reperfusion fattas innan troponinsvaret finns [1]. Ett EKG utan klassiska ST-höjningar utesluter inte ocklusion. Ungefär var fjärde patient som handläggs som NSTEMI har en akut tilltäppt culprit-artär [2,3], och flera mönster räknas som ekvivalenter till STEMI: posterior infarkt, de Winter, Wellens, Aslanger, grenblock eller pacemakerrytm med tecken på ischemi samt hyperakuta T-vågor [2].
Primär PCI är förstahandsbehandling när ledare kan passera lesionen inom 120 minuter från diagnos. Målet är högst 60 minuter om patienten redan är på PCI-sjukhus och högst 90 minuter vid transport därifrån [1]. Patienten körs direkt till PCI-sjukhus, om möjligt rakt till angiolaboratoriet. Kan PCI inte nås inom 120 minuter och symtomdebuten ligger högst 12 timmar bakåt ges fibrinolys, helst inom 10 minuter efter diagnos, följt av omedelbar transport. Uteblir reperfusion efter 60 till 90 minuter krävs räddnings-PCI, och efter lyckad fibrinolys görs angiografi inom 2 till 24 timmar [1]. Socialstyrelsens riktlinjer från 2018 anger trombolys inom 30 minuter efter EKG när PCI inte kan ges inom 120 minuter [4].
Acetylsalicylsyra, en potent P2Y12-hämmare (ticagrelor eller prasugrel) och ofraktionerat heparin ges inför primär PCI. Syrgas ges bara vid saturation under 90 procent, morfin bara vid svår smärta och nitroglycerin vid kvarstående ischemisk smärta om blodtrycket tillåter [1]. Aortadissektion, aktiv blödning och tidigare intrakraniell blödning ska övervägas innan antitrombotisk behandling, särskilt innan fibrinolys.
Hos hemodynamiskt stabila patienter med flerkärlssjukdom bör övriga signifikanta stenoser åtgärdas, under samma ingrepp eller inom 45 dagar [1,5], medan man vid kardiogen chock som regel bara behandlar culprit-lesionen akut [6]. Sekundärprevention startar under vårdtiden och beskrivs i Sekundärprevention efter hjärtinfarkt: läkemedel, rehabilitering och livsstil. EKG-kriterier och många EKG-fall finns i STEMI: EKG, diagnos, kriterier och behandling.
Bakgrund och epidemiologi
Definition och terminologi
Enligt den femte universella definitionen av hjärtinfarkt (2026) kräver klinisk diagnos akut myokardskada, det vill säga stigande eller fallande troponin med minst ett värde över könsspecifik 99:e percentil, tillsammans med symtom eller andra tecken på akut ischemi: nya ischemiska EKG-förändringar eller patologiska Q-vågor, bilddiagnostiska tecken på akut koronar patologi eller ny regional väggrörelsestörning [2]. Den femte definitionen sorterar infarkter i primär, sekundär och procedurrelaterad infarkt, och en STEMI är i praktiken en primär infarkt. Mer om den nya klassifikationen finns i Femte universella definitionen av hjärtinfarkt.
STEMI används som arbetsdiagnos i akutskedet. Den kräver nya ST-höjningar i J-punkten i minst två angränsande avledningar, utan vänsterkammarhypertrofi eller vänstergrenblock [2]:
| Avledningar | ST-höjning i J-punkten i minst två angränsande avledningar |
|---|---|
| Alla avledningar utom V2 och V3 | Minst 1 mm |
| V2 och V3, män yngre än 40 år | Minst 2,5 mm |
| V2 och V3, män 40 år eller äldre | Minst 2 mm |
| V2 och V3, kvinnor oavsett ålder | Minst 1,5 mm |
| V7 till V9 (posteriora avledningar) | Minst 0,5 mm, minst 1 mm hos män yngre än 40 år [1] |
| V3R och V4R (högersidiga avledningar) | Minst 0,5 mm, minst 1 mm hos män yngre än 30 år [1] |
Svenska synonymer är ST-höjningsinfarkt, STE-AKS (när troponinsvar saknas) och akut hjärtinfarkt med ST-höjning. Skillnaden mot NSTEMI är enbart att EKG visar eller saknar kriterier för ST-höjning, men behandlingskonsekvensen är stor eftersom STEMI-kriterierna fångar patienter med total ocklusion som behöver reperfusion utan dröjsmål. Eftersom ST-höjningskriterier missar en betydande grupp talar man i dag också om ocklusionsinfarkt, OMI, vilket beskrivs i avsnittet om diagnostik och i Ocklusionsinfarkt (OMI) och icke-ocklusionsinfarkt (NOMI).
Förekomst i Sverige
Cirka 20 300 personer fick akut hjärtinfarkt i Sverige 2024, ungefär 65 procent var män och lika stor andel var 70 år eller äldre. Knappt 21 procent av dem avled inom 28 dagar, då även dödsfall före ankomst till sjukhus räknas [7]. Socialstyrelsens statistik skiljer inte ut STEMI. I SWEDEHEART-registret fanns 105 674 STEMI-fall registrerade 1995 till 2014, och under de två decennierna ökade andelen som fick reperfusion från 66,2 till 81,7 procent och andelen som fick primär PCI från 4,5 till 78,0 procent. Ettårsmortaliteten sjönk från 22,1 till 14,1 procent, men förbättringen planade ut efter omkring 2008 [8]. Socialstyrelsens målnivåer för reperfusion vid STEMI är minst 85 procent för patienter yngre än 80 år och minst 70 procent för äldre, och minst 90 procent av reperfusionsbehandlingarna ska ges inom målsatt tid [4].
Riskfaktorerna är de för ateroskleros i allmänhet: ålder, manligt kön, rökning, diabetes, hypertoni, förhöjt LDL-kolesterol, hereditet och njursjukdom. Socialstyrelsen uppskattar att rökning ligger bakom drygt en femtedel av alla akuta hjärtinfarkter i Sverige [4]. Kvinnor har oftare mindre typiska symtom, vilket beskrivs i Hjärtinfarkt hos kvinnor.
Patofysiologi
STEMI orsakas oftast av en akut trombotisk ocklusion i ett epikardiellt kranskärl. Trombosen utlöses vid plackruptur eller vid ytlig erosion. Rupturerade plack har typiskt tunt fibröst lock, stor lipidkärna och många makrofager, medan plack med erosion är matrisrika och lipidfattiga, saknar framträdande makrofaginfiltrat och ger en mer trombocytrik trombos. Erosionens andel väntas växa när LDL-kolesterolet kontrolleras bättre [9]. Mindre vanliga orsaker är spontan kranskärlsdissektion, koronar emboli och vasospasm. Hos en del patienter med infarktdiagnos saknas obstruktiv kranskärlssjukdom, vilket beskrivs i MINOCA.
Total ocklusion ger transmural ischemi: avbrutet flöde drabbar hela väggtjockleken i det försörjda området, vilket ger ST-höjning och, utan reperfusion, framskridande nekros från endokardiet utåt. Nekrosens storlek bestäms av ocklusionens läge, kollateralflöde, myokardiets syrebehov, om ocklusionen är intermittent och framför allt av tiden till reperfusion. Omfattande ischemi ger elektrisk instabilitet, och kammarflimmer är en viktig orsak till dödsfall i det första skedet.
Reperfusion räddar inte all vävnad. Mikrovaskulär obstruktion, så kallat no-reflow, innebär att perfusionen förblir nedsatt trots öppen epikardiell artär och är förenad med sämre prognos [10]. Reperfusionsskada bidrar till slutlig infarktstorlek, och just därför tolkas ST-resolution och kliniskt förlopp efter ingreppet, inte enbart angiografibilden.
Klinisk bild
Typiskt är ett centralt tryck, en tyngdkänsla eller en smärta i bröstet som varar längre än 15 till 20 minuter och kan stråla mot armar, hals, käke, rygg eller epigastrium. Kallsvettning, illamående, andfåddhet och dödsångest är vanliga. Bröstsmärta är det vanligaste symtomet och förekommer med liknande känslighet hos kvinnor och män [2]. Kvinnor har oftare yrsel, synkope, illamående, käk- eller ryggsmärta, andfåddhet och trötthet, och äldre samt patienter med diabetes kan ha dyspné, svaghet eller epigastralgi som dominerande symtom [1]. Frånvaro av bröstsmärta får inte fördröja EKG. Differentialdiagnostiken vid bröstsmärta beskrivs i Bröstsmärta: differentialdiagnoser och handläggning.
Anamnesen ska så snabbt som möjligt fastställa tidpunkt för den pågående ischemiska episodens början (inte första kortvariga obehaget), tidigare infarkt, PCI eller bypass, antikoagulantia och trombocythämmare, blödningsrisk, tidigare stroke, nylig kirurgi eller trauma, misstanke om aortadissektion och tidigare EKG. I status bedöms luftväg, andning och cirkulation parallellt med EKG. Leta efter hypotension och perifer kyla (chock), lungödem, halsvenstas med rena lungfält (högerkammarinfarkt), nytt systoliskt blåsljud (papillarmuskelruptur eller septumdefekt), pulsdeficit och blodtrycksskillnad mellan armarna (dissektion), bradykardi, AV-block och ventrikulära arytmier. Rytmövervakning, defibrillatorberedskap och intravenös infart etableras utan att reperfusionen fördröjs.
Utredning och diagnostik
Prehospital organisation
Vid misstänkt STEMI ska patienten komma med ambulans, inte egen transport. Ambulansen registrerar och bedömer eller sänder 12-avlednings-EKG, väljer rätt destinationssjukhus och förvarnar angiolaboratoriet. Fördröjningen från första medicinska kontakt till sjukhus utgör ungefär hälften av den totala systemfördröjningen; i en metaanalys av 100 studier var medelvärdet 41 minuter, och varje 10 minuters ökning minskade andelen som fick reperfusion inom 90 minuter med 10,6 procent [11]. Prehospitalt EKG med förhandsanmälan var förenat med 26 minuter kortare tid från sjukhusankomst till ballong och lägre korttidsmortalitet (OR 0,72) [12], och digital EKG-överföring med cirka 33 minuter kortare tid från sjukhusankomst till intervention [13]. Direktinläggning på angiolaboratoriet förkortade fördröjningen med 16 till 47 minuter jämfört med inläggning via akutmottagningen [14].
Systemfördröjningen, tiden från första kontakt till reperfusion, hänger samman med mortaliteten. I en dansk registerstudie av 6 209 patienter med primär PCI var långtidsmortaliteten 15,4 procent vid 0 till 60 minuters systemfördröjning och 30,8 procent vid 181 till 360 minuter, och varje timmes fördröjning gav justerat HR 1,10 [15]. Det motiverar att hela kedjan mäts och förbättras, inte bara tiden mellan sjukhusdörr och ballong.
EKG vid misstänkt STEMI
EKG ska registreras och tolkas inom 10 minuter efter första medicinska kontakt. Är EKG inte diagnostiskt men symtomen kvarstår upprepas det, till exempel efter 10 till 15 minuter och vid varje förändring, eftersom koronar trombos är dynamisk. Jämför med tidigare EKG om det går utan tidsförlust. ST-sträckan mäts i J-punkten, och kriterierna står i tabellen ovan. Konvexa eller raka ST-höjningar, reciproka ST-sänkningar och hyperakuta T-vågor stärker misstanken. Vid en akut koronar patologi är ST-höjningen typiskt regional och åtföljs ofta av reciproka sänkningar, medan perikardit och tidig repolarisation ger mer diffus höjning utan reciprokt mönster [2].

Infarktens lokalisation kan uppskattas ur EKG:
| EKG-fynd | Sannolik lokalisation eller kärl |
|---|---|
| ST-höjning V1 till V4 | Anteroseptalt, oftast vänster framre nedåtstigande artär (LAD) |
| ST-höjning I, aVL, V5 och V6 | Lateralt, cirkumflexa eller diagonalgren |
| ST-höjning II, III och aVF | Inferiort, höger kranskärl eller cirkumflexa |
| ST-höjning III större än II och ST-sänkning i I och aVL | Talar för höger kranskärl |
| ST-sänkning V1 till V3 med dominerande R-våg | Posterior infarkt tills motsatsen visats |
| ST-höjning V3R till V6R, särskilt tillsammans med ST-höjning i aVR | Högerkammarinfarkt [2] |

Registrera V3R och V4R vid inferior STEMI, särskilt vid hypotension eller halsvenstas, och V7 till V9 vid ST-sänkning i V1 till V3 med dominerande R-våg eller misstänkt cirkumflexocklusion [2].
Ocklusionsinfarkt utan klassisk ST-höjning
Upp till var fjärde patient som handläggs som NSTEMI har en akut ocklusion i culprit-artären [2,3]. Dessa patienter har högre mortalitet och oftare allvarliga händelser än NSTEMI utan ocklusion [3]. I ett amerikanskt material fick bara 28 procent av patienterna med ocklusion men utan STEMI-kriterier koronarangiografi inom 90 minuter, jämfört med 76 procent av dem som uppfyllde STEMI-kriterierna [16]. Begreppet OMI avser just detta, och den femte universella definitionen anger att flera EKG-mönster kan betraktas som ekvivalenta med STEMI i rätt klinisk situation [2]:
- Posterior infarkt: ST-sänkning minst 1 mm i V1 till V3, särskilt med dominerande R-våg, bekräftad av ST-höjning i V7 till V9.
- de Winter: uppåtsluttande ST-sänkning med höga, symmetriska T-vågor i V2 till V5, ofta tillsammans med ocklusion i proximala LAD [17].
- Wellens: bifasiska eller djupt negativa T-vågor i V2 och V3 under smärtfri period, som tyder på kritisk LAD-stenos och kan föregå anterior infarkt [18].
- Aslanger: ST-höjning isolerad till avledning III med ST-sänkning i någon av V4 till V6 och positiv T-våg [19].
- Hyperakuta T-vågor: breda, symmetriska och oproportionerligt höga T-vågor i angränsande avledningar, ofta det första tecknet och övergående.
- Utbredd ST-sänkning med ST-höjning i aVR kan avspegla vänster huvudstam eller balanserad trekärlssjukdom, men även global subendokardiell ischemi vid chock, svår anemi eller hypoxemi. Kliniken styr behovet av akut angiografi.
- Nytt eller förmodat nytt vänster- eller högergrenblock tillsammans med andra tecken på ischemi, samt pacemakerrytm med motsvarande kliniska misstanke.


Grenblock och pacemakerrytm
Nytt vänstergrenblock är inte i sig diagnostiskt, men enligt ESC 2023 ska patienter med vänster- eller högergrenblock eller pacemakerrytm och hög klinisk misstanke på pågående ischemi handläggas som STEMI, oavsett om grenblocket tidigare var känt [1]. Bedömningen av EKG bygger på Sgarbossa-kriterierna: konkordant ST-höjning minst 1 mm, konkordant ST-sänkning minst 1 mm i V1 till V3 samt diskordant ST-höjning minst 5 mm [20]. Smiths modifiering ersätter den sista punkten med ett proportionellt kriterium, ST-höjning i förhållande till föregående S-våg på 25 procent eller mer, och förbättrar känsligheten [21]. Uppfylls inte kriterierna utesluter det inte ocklusion, och vid ihållande symtom, instabilitet eller stark misstanke ska angiografi inte fördröjas. Läs mer i Vänstergrenblock vid akuta koronara syndrom.
Laboratorieprover och ekokardiografi
Högkänsligt troponin tas tillsammans med blodstatus, elektrolyter, kreatinin, glukos och koagulationsprover, men svaret ska inte inväntas. Troponin är ofta normalt strax efter symtomdebut och utesluter inte STEMI (Troponin I och T). Kreatininvärdet får inte fördröja akut angiografi.
Akut fokuserad ekokardiografi är värdefull vid diagnostisk osäkerhet, chock, hjärtsvikt, misstänkt mekanisk komplikation eller vid differentialdiagnoser som aortadissektion, lungemboli och tamponad. Regional hypokinesi stödjer ischemi men kan vara gammal. Ekokardiografi får inte fördröja angiografi vid tydlig STEMI, och datortomografi av kranskärlen har ingen plats när akut reperfusion är indicerad.
Differentialdiagnoser
Flera tillstånd ger bröstsmärta och ST-höjning. Bedömningen ska väga risken för onödig angiografi mot risken att missa en ocklusion. Fler orsaker beskrivs i ST-höjningar och differentialdiagnostik.
| Differentialdiagnos | Fynd som talar för diagnosen | Akut konsekvens |
|---|---|---|
| Akut aortasyndrom | Plötslig kraftig smärta, ryggutstrålning, puls- eller blodtrycksskillnad, neurologi, aortainsufficiens | Ge inte fibrinolys eller antikoagulantia innan misstanken värderats (Aortadissektion) |
| Perikardit | Pleuritisk, lägesberoende smärta, diffus konkav ST-höjning, PR-sänkning, inga reciproka förändringar | Ekokardiografi, inflammationsutredning |
| Myokardit | Infektion, yngre patient, regionala eller diffusa EKG-förändringar | Angiografi kan behövas för att utesluta ocklusion |
| Takotsubo | Känslomässig eller fysisk stress, ofta postmenopausal kvinna, dysfunktion utöver ett kärlområde | Akut angiografi krävs ofta |
| Lungemboli | Dyspné, hypoxemi, takykardi, högerkammarbelastning | Ekokardiografi eller CT beroende på stabilitet |
| Tidig repolarisation | Stabilt mönster över tid, tydlig J-våg, inga reciproka förändringar | Jämför med tidigare EKG, följ serie |
| Vänsterkammarhypertrofi, vänsterkammaraneurysm | Höga QRS-amplituder med diskordanta ST-T-förändringar, eller ihållande ST-höjning och Q-vågor sedan tidigare infarkt | Jämför med tidigare EKG (Ventrikelaneurysm) |
| Hyperkalemi | Spetsiga T-vågor, breddökat QRS, njursvikt | Omedelbar kaliumbehandling |
| Brugada-mönster | ST-höjning V1 till V3 med typisk morfologi, synkope eller arytmi | Arytmibedömning |
| Intrakraniell katastrof | Neurologiska symtom, QT-förlängning, diffusa ST-T-förändringar | Akut neurologisk diagnostik |
Aortadissektion kan ockludera ett kranskärl, oftast höger kranskärl, och ge en verklig inferior STEMI. Misstanken ska väckas före alla antitrombotiska läkemedel och särskilt före fibrinolys.
Behandling
Initiala åtgärder före reperfusion
Patienten vilar och övervakas kontinuerligt. Kammarflimmer och pulslös kammartakykardi behandlas med omedelbar defibrillering, och symtomgivande bradykardi eller höggradigt AV-block med atropin och beredskap för tillfällig pacing.
Syrgas ges vid saturation under 90 procent men inte rutinmässigt till normoxemiska patienter. I den svenska registerbaserade studien DETO2X, som randomiserade 6 629 patienter med misstänkt infarkt och saturation på minst 90 procent, gav rutinmässig syrgas ingen skillnad i ettårsmortalitet (5,0 mot 5,1 procent) [22].
Nitroglycerin kan ges mot ischemisk smärta eller hypertoni om systoliskt blodtryck är tillräckligt, men inte vid hypotension, bradykardi, misstänkt högerkammarinfarkt eller behandling med fosfodiesteras-5-hämmare. Intravenösa opioider, till exempel morfin, bör övervägas vid svår smärta. De kan ge hypotension och andningsdepression och fördröja upptaget av orala P2Y12-hämmare, men observationsdata har inte visat sämre utfall [1,23]. NSAID och COX-2-hämmare ska inte ges vid akut hjärtinfarkt.
Intravenös betablockad, helst metoprolol, bör övervägas vid ankomst hos patienter som ska genomgå primär PCI, om de saknar tecken på akut hjärtsvikt och har systoliskt blodtryck över 120 mm Hg. Rekommendationen vilar på relativt små randomiserade studier som METOCARD-CNIC och EARLY-BAMI, där infarktstorlek var primärt utfall [1,24,25]. Behandling med betablockerare efter infarkten behandlas under rubriken om vård efter PCI.
Antitrombotisk behandling
Acetylsalicylsyra ges omedelbart om det inte finns säker allvarlig allergi eller livshotande blödning. Vid primär PCI är ticagrelor eller prasugrel förstahandsval, och ISAR-REACT 5 visade färre dödsfall, infarkter och stroke med prasugrel än med ticagrelor [1,26]. Båda är överlägsna klopidogrel [27,28]. Prasugrel är kontraindicerat vid tidigare stroke eller TIA, och enligt produktresumén rekommenderas det i regel inte från 75 års ålder; om det används ges 5 mg dagligen, liksom vid vikt under 60 kg [29]. Klopidogrel används vid fibrinolys och när de potentare medlen är olämpliga. Förbehandling med P2Y12-hämmare före angiografi förbättrade inte koronarflödet i ATLANTIC, där tidsvinsten bara var 31 minuter [30], och tidpunkten styrs av lokalt protokoll. Amerikanska riktlinjer rekommenderar ticagrelor eller prasugrel utan att rangordna dem [31]. Socialstyrelsens rekommendationer från 2018 föregår ISAR-REACT 5 och prioriterar ticagrelor (prioritet 2) före prasugrel (prioritet 3) och klopidogrel (prioritet 5) [4].
Ofraktionerat heparin är standardantikoagulantia vid primär PCI. Intravenöst enoxaparin är ett fullgott alternativ, och i ATOLL minskade det flera sekundära ischemiska utfall utan signifikant mer stor blödning [32]. Bivalirudin kan övervägas, särskilt vid hög blödningsrisk eller heparininducerad trombocytopeni. I HORIZONS-AMI gav bivalirudin mindre blödning men fler akuta stenttromboser [33,34]. I svenska VALIDATE-SWEDEHEART, där de flesta fick radial access och potent P2Y12-hämmare utan rutinmässig GP IIb/IIIa-hämmare, var det sammansatta utfallet död, infarkt eller större blödning lika vanligt med bivalirudin (12,3 procent) som med heparin (12,8 procent) [35]. Fondaparinux rekommenderas inte som enda antikoagulantia vid primär PCI, men kan användas vid fibrinolys; Socialstyrelsen prioriterar fondaparinux (prioritet 3) vid STEMI som inte får reperfusion [1,4]. GP IIb/IIIa-hämmare ges inte rutinmässigt före angiografi men kan användas som räddningsbehandling vid stor trombbörda, långsamt flöde eller trombotisk komplikation [1,4].
Doser vid akut STEMI måste anpassas till ålder, vikt, njurfunktion, samtidig antikoagulation och lokalt protokoll:
| Läkemedel | Dos | Kommentar |
|---|---|---|
| Acetylsalicylsyra | 150 till 300 mg peroralt, alternativt 75 till 250 mg intravenöst | Därefter 75 till 100 mg dagligen [1] |
| Ticagrelor | 180 mg peroralt | Därefter 90 mg två gånger dagligen |
| Prasugrel | 60 mg peroralt | Därefter 10 mg dagligen, 5 mg vid vikt under 60 kg; från 75 års ålder rekommenderas det i regel inte [29] |
| Klopidogrel vid primär PCI | 600 mg peroralt | Därefter 75 mg dagligen |
| Klopidogrel vid fibrinolys | 300 mg peroralt (högst 75 år), 75 mg utan laddning över 75 år | Därefter 75 mg dagligen [36] |
| Ofraktionerat heparin vid primär PCI | 70 till 100 E/kg intravenöst | Med samtidig GP IIb/IIIa-hämmare 50 till 70 E/kg [1,36] |
| Enoxaparin vid primär PCI | 0,5 mg/kg intravenöst | Alternativ till ofraktionerat heparin [1] |
| Enoxaparin vid fibrinolys, yngre än 75 år | 30 mg intravenös bolus, direkt följt av 1 mg/kg subkutant, därefter 1 mg/kg var 12:e timme | Högst 100 mg för de två första subkutana doserna [37] |
| Enoxaparin vid fibrinolys, 75 år eller äldre | Ingen intravenös bolus, 0,75 mg/kg subkutant var 12:e timme | Högst 75 mg för de två första doserna [37] |
| Enoxaparin vid kreatininclearance 15 till 30 ml/min | 1 mg/kg subkutant var 24:e timme | Samma bolus som ovan till patienter under 75 år, ingen bolus från 75 år [37] |
| Enoxaparin vid PCI efter tidigare subkutan behandling | Tilläggsbolus 0,3 mg/kg intravenöst | Om sista subkutana dosen gavs mer än 8 timmar före ballongvidgningen [37] |
| Fondaparinux vid fibrinolys | 2,5 mg intravenöst, därefter 2,5 mg subkutant dagligen | Inte som enda antikoagulantia vid primär PCI [36] |
| Nitroglycerin | 0,4 mg sublingualt, upprepas högst två gånger med 5 minuters intervall | Undvik vid hypotension, bradykardi, högerkammarinfarkt eller fosfodiesteras-5-hämmare |
| Morfin | 2 till 5 mg intravenöst åt gången, titreras efter smärta, blodtryck och andning | Bara vid svår smärta |
| Atropin | 0,5 till 1 mg intravenöst, upprepas till högst 3 mg | Vid symtomgivande bradykardi |
Doser och tidsgränser för akut koronart syndrom i stort sammanfattas i Akut koronart syndrom: laddningsdoser och tidsgränser.
Val av reperfusionsstrategi
flowchart TD
A["Misstänkt STEMI<br>12-avlednings-EKG inom 10 min"] --> B["Pågående ischemi och<br>diagnostiskt EKG eller ekvivalent"]
B --> C["Symtom högst 12 timmar"]
C -->|"Ja"| D["Ledare över lesionen<br>inom 120 min från diagnos"]
D -->|"Ja"| E["Direkt till PCI-sjukhus<br>och angiolaboratorium"]
D -->|"Nej"| F["Kontrollera kontraindikationer<br>mot fibrinolys"]
F -->|"Inga"| G["Fibrinolys snarast<br>mål inom 10 min"]
F -->|"Finns"| E
G --> H["Omedelbar transport<br>till PCI-sjukhus"]
H --> I["Bedöm efter 60 till 90 min<br>smärta, ST-resolution, cirkulation"]
I -->|"Misslyckad reperfusion"| J["Akut räddnings-PCI"]
I -->|"Framgångsrik reperfusion"| K["Koronarangiografi<br>inom 2 till 24 timmar"]
C -->|"Nej"| L["Akut PCI vid kvarstående ischemi,<br>chock, arytmi eller hjärtsvikt"]Tiderna räknas olika i europeiska och amerikanska riktlinjer. ESC anger hur länge det får dröja från diagnos till ledarpassage, medan AHA/ACC räknar från första medicinska kontakt till utrustningsaktivering: högst 90 minuter, eller 120 minuter om patienten måste överföras [1,31].
| Situation | Mål enligt ESC |
|---|---|
| Första EKG och diagnos | Inom 10 minuter efter första medicinska kontakt |
| Diagnos till ledarpassage, patient på PCI-sjukhus | Högst 60 minuter |
| Diagnos till ledarpassage, transport krävs | Högst 90 minuter |
| Längsta acceptabla tid från diagnos till ledarpassage innan fibrinolys väljs | 120 minuter |
| Diagnos till fibrinolysbolus | Högst 10 minuter |
Primär PCI är mer effektiv än fibrinolys, men fördelen krymper med ökande tid till ingreppet [4]. Tidsgränsen 120 minuter bygger på analyser av när PCI:s fördel försvinner [38], och PCI gav lägre mortalitet, färre reinfarkter och färre stroke än fibrinolys i en översikt av 23 randomiserade studier [39]. Tidsmålen är systemmål och inget skäl att avstå från PCI när en mindre försening redan inträffat. Vid chock, mekanisk komplikation eller kontraindikation mot fibrinolys är primär PCI aktuell även vid längre transporttid. Vid symtomduration över 12 timmar är PCI aktuell om ischemin kvarstår, och det kan övervägas vid 12 till 48 timmar. Rutinmässig öppning av en kvarstående ockluderad infarktartär hos symtomfri patient flera dygn senare är inte indicerad [1].
Primär PCI
Radial access rekommenderas när operatören behärskar tekniken, eftersom den minskar blödningskomplikationer och mortalitet jämfört med femoral access [31,40]. Läkemedelsavgivande stent används. Rutinmässig manuell trombaspiration rekommenderas inte: i en individuell metaanalys av 18 306 patienter minskade den inte kardiovaskulär död inom 30 dagar signifikant och stroke eller TIA tenderade att öka [41]. Intravaskulär bilddiagnostik (IVUS eller OCT) vid PCI är en stark rekommendation i de amerikanska riktlinjerna [31]. Mer om ingreppet finns i PCI.


Flerkärlssjukdom och komplett revaskularisering
Hos hemodynamiskt stabila patienter behandlas infarktartären akut. Signifikanta stenoser i andra kärl bör därefter revaskulariseras, under indexingreppet eller inom cirka 45 dagar beroende på anatomi, kontrastbelastning och klinik [1]. I COMPLETE minskade komplett revaskularisering kardiovaskulär död eller ny infarkt från 10,5 till 7,8 procent under medianuppföljningen tre år [5], och DANAMI-3-PRIMULTI visade lägre risk för sammansatt utfall med fysiologiguidad komplettering, framför allt genom färre nya revaskulariseringar [42]. COMPARE-ACUTE pekade åt samma håll, och MULTISTARS AMI visade att omedelbar komplett PCI var minst lika bra som ett senare planerat ingrepp hos selekterade stabila patienter [43,44]. Socialstyrelsens riktlinje från 2018 placerar PCI av icke-infarktrelaterade kärl i FoU-kategori och föregår dessa studier [4]. Vid kardiogen chock behandlas som huvudregel bara culprit-lesionen akut: i CULPRIT-SHOCK var död eller njurersättningskrävande njursvikt efter 30 dagar lägre med initial PCI av enbart infarktartären än med omedelbar flerkärls-PCI (45,9 mot 55,4 procent) [6].
Fibrinolys och farmakoinvasiv strategi
Fibrinolys är aktuell när alla följande villkor är uppfyllda: diagnostiskt EKG med pågående ischemi, symtomduration vanligen högst 12 timmar, primär PCI kan inte genomföras inom 120 minuter från diagnos, inga kontraindikationer och förväntad vinst som överväger blödningsrisken [1]. Behandlingen är mest effektiv under de första timmarna efter symtomdebut [45]. ESC förordar fibrinspecifikt medel, helst tenekteplas som en enda intravenös bolus [1,46]. Produktresumén för Metalyse anger indikation inom 6 timmar efter symtomdebut, vilket är snävare än ESC:s tolv timmar [47]. Efter fibrinolys transporteras patienten direkt till PCI-sjukhus oavsett resultat.
Socialstyrelsen beskriver att trombolys i Sverige främst används i delar av landet med långa transporter till PCI-sjukhus, och att PCI i rimlig tid redan är möjlig i stora delar av landet. För de områden där PCI regelmässigt inte kan ges i tid bör trombolys finnas tillgänglig, i många fall prehospitalt [4]. Prehospital fibrinolys följd av systematisk transport kan ge likartad korttidsmortalitet som primär PCI, men med högre risk för stroke och intrakraniell blödning [48]. I STREAM hade patienter som inte nådde PCI inom en timme likartad frekvens av död, chock, hjärtsvikt eller reinfarkt med farmakoinvasiv strategi och primär PCI, men fler intrakraniella blödningar efter fibrinolys [49].
Doseringen av tenekteplas styrs av kroppsvikten:
| Kroppsvikt | Tenekteplas (enheter) | Dos (mg) | Volym rekonstituerad lösning |
|---|---|---|---|
| Under 60 kg | 6 000 E | 30 mg | 6 ml |
| 60 till under 70 kg | 7 000 E | 35 mg | 7 ml |
| 70 till under 80 kg | 8 000 E | 40 mg | 8 ml |
| 80 till under 90 kg | 9 000 E | 45 mg | 9 ml |
| 90 kg eller mer | 10 000 E | 50 mg (högsta dos) | 10 ml |
Dosen ges som en intravenös engångsbolus under cirka 10 sekunder [47]. Hos äldre är intrakraniell blödning den avgörande begränsningen. STREAM ändrades under studien till halv dos från 75 års ålder, och i produktresumén beskrivs att ingen ytterligare intrakraniell blödning sågs efter dosminskningen (0 av 97 patienter, jämfört med 3 av 37 före) [47,49]. ESC anger halverad dos hos äldre patienter, från 75 års ålder [1]. I STREAM-2 hade patienter från 60 års ålder som fick halv dos tenekteplas, följt av angiografi efter 6 till 24 timmar, likartat sammansatt utfall som primär PCI (12,8 mot 13,3 procent), men intrakraniell blödning förekom hos 1,5 procent efter fibrinolys och hos ingen i PCI-gruppen [50]. Fibrinolys till äldre kräver därför strikt blodtryckskontroll och undvikande av överdriven antikoagulation.
Kontraindikationerna enligt ESC:s riktlinjer [36]:
| Absoluta kontraindikationer | Relativa kontraindikationer |
|---|---|
| Tidigare intrakraniell blödning eller stroke av okänd typ | TIA de senaste 6 månaderna |
| Ischemisk stroke de senaste 6 månaderna | Pågående oral antikoagulation |
| Skada eller tumör i centrala nervsystemet, eller arteriovenös missbildning | Graviditet eller första veckan efter förlossning |
| Större trauma, kirurgi eller skallskada den senaste månaden | Refraktär hypertoni (systoliskt över 180 mm Hg eller diastoliskt över 110 mm Hg) |
| Gastrointestinal blödning den senaste månaden | Avancerad leversjukdom |
| Känd blödningssjukdom (menstruation undantagen) eller aktiv blödning | Infektiös endokardit |
| Misstänkt aortadissektion | Långvarig eller traumatisk hjärt-lungräddning |
| Icke-komprimerbar punktion det senaste dygnet (till exempel leverbiopsi, lumbalpunktion) | Aktivt ulcus eller annan betydande blödningsrisk |
Produktresumén för Metalyse är strängare än ESC på flera punkter. Den kontraindicerar bland annat effektiv oral antikoagulation (till exempel warfarin med INR över 1,3), större kirurgi, biopsi eller trauma senaste 2 månaderna, demens, perikardit, akut pankreatit, svår leverdysfunktion, kärlaneurysm eller missbildning, allvarlig okontrollerad hypertoni samt blödningsrubbning de senaste 6 månaderna [47]. I praktiken väger ESC:s och produktresumén tillsammans med lokalt protokoll.
Fibrinolysens effekt bedöms efter 60 till 90 minuter. Lyckad reperfusion innebär minskning av den största ST-höjningen med minst 50 procent, tydlig smärtlindring, hemodynamisk stabilisering och ofta en reperfusionsarytmi som accelererad idioventrikulär rytm. Vid mindre än 50 procents ST-resolution, kvarstående smärta, instabilitet eller hjärtsvikt ska räddnings-PCI göras. I REACT gav räddnings-PCI färre kliniska händelser än konservativ behandling eller upprepad fibrinolys [51]. Upprepad fibrinolys rekommenderas inte [1]. Efter lyckad fibrinolys görs angiografi inom 2 till 24 timmar, vilket i TRANSFER-AMI minskade det sammansatta utfallet död, reinfarkt, återkommande ischemi, hjärtsvikt eller chock inom 30 dagar jämfört med standardbehandling [1,52]. EKG-förändringarna vid reperfusion beskrivs i EKG vid reperfusion. Omedelbar rutin-PCI direkt efter bolusen, så kallad faciliterad PCI, ska inte blandas ihop med den farmakoinvasiva strategin och rekommenderas inte; den gav fler reinfarkter än primär PCI [53].
Komplikationer och särskilda situationer
Kardiogen chock. Kardiogen chock vid STEMI är hypotension med tecken på hypoperfusion, kall periferi, oliguri, laktatstegring eller medvetandepåverkan på grund av hjärtsvikt. Akut koronarangiografi och revaskularisering är central behandling. Omedelbar ekokardiografi identifierar vänster- eller högerkammarsvikt, tamponad och mekanisk komplikation. Intraaortaballongpump förbättrade inte överlevnaden i IABP-SHOCK II och rekommenderas inte rutinmässigt vid infarktutlöst chock utan mekanisk komplikation [1,54]. I DanGer Shock minskade en mikroaxial flödespump (Impella CP) dödligheten efter 180 dagar jämfört med standardbehandling (45,8 mot 58,5 procent, HR 0,74), men med ökad förekomst av allvarliga komplikationer såsom blödning, extremitetsischemi och njurersättningsbehov [55]. Studien publicerades efter ESC 2023 och gäller selekterade patienter med STEMI och chock, så frågan hör hemma hos chockteam på centrum. Mer finns i Kardiogen chock.
Arytmier och ledningshinder. Kammarflimmer och pulslös kammartakykardi behandlas med defibrillering, och intravenöst amiodaron rekommenderas när initiala åtgärder inte räcker [36]. Symtomgivande bradykardi behandlas med atropin och vid behov tillfällig pacing, och Mobitz typ II samt totalt AV-block kan vara indikationer för pacing; AV-sekventiell pacing bör övervägas vid totalt AV-block med högerkammarinfarkt och hemodynamisk påverkan [36]. Kvarstår höggradigt AV-block 5 dagar efter infarkten rekommenderar ESC permanent pacemaker [1].
Högerkammarinfarkt. Misstänk högerkammarinfarkt vid inferior STEMI med hypotension, halsvenstas och relativt rena lungfält, och bekräfta med V3R och V4R samt ekokardiografi [2,56]. Undvik nitrater och diuretika. En försiktig vätskebolus kan prövas, men volymöverbelastning bör undvikas eftersom den kan försämra hemodynamiken [36]. Läs mer i Högerkammarinfarkt.
Mekaniska komplikationer. Papillarmuskelruptur, ruptur av kammarseptum och ruptur av fria väggen drabbade 0,27 procent av STEMI-vårdtillfällena i en amerikansk registerstudie, med 42,4 procent sjukhusmortalitet [57]. De uppträder oftast inom några dagar efter infarkten. Nytt systoliskt blåsljud, lungödem eller cirkulationskollaps kräver omedelbar ekokardiografi och kontakt med hjärtkirurg [58]. Vänsterkammaraneurysm och postinfarktsperikardit beskrivs i Ventrikelaneurysm och Postinfarktsyndrom.
No-reflow och stenttrombos. Långsamt eller uteblivet flöde efter PCI behandlas i första hand på angiolaboratoriet, och GP IIb/IIIa-hämmare kan användas som räddningsbehandling. Nya ST-höjningar eller bröstsmärta efter PCI väcker misstanke om stenttrombos eller reocklusion och kräver omedelbar kontakt med PCI-operatör [1,10].
Hjärtstopp. Efter återupplivat hjärtstopp med kvarstående ST-höjning ska akut angiografi göras. Utan ST-höjning visade COACT och TOMAHAWK ingen nytta av omedelbar angiografi jämfört med fördröjd angiografi, och beslutet styrs då av klinisk misstanke och hemodynamik [1,59,60]. Se Vård efter hjärtstopp.
Behandling efter PCI och inför utskrivning
Patienten övervakas på hjärtintensivvård, minst 24 timmar efter okomplicerad reperfusion och längre vid hjärtsvikt, chock, arytmi eller stor framväggsinfarkt. Ekokardiografi görs under vårdtiden för vänsterkammarfunktion, klaffar, tromb och mekaniska komplikationer. Ytterligare mål och doser beskrivs i Sekundärprevention efter hjärtinfarkt; här följer en översikt.
- Dubbel trombocythämning. Standard är 12 månader med acetylsalicylsyra och ticagrelor eller prasugrel. Hos patienter med hög blödningsrisk kan behandlingen förkortas (1 till 3 månader följt av monoterapi) eller trappas ned till klopidogrel efter 30 dagar, men inte före [1,31]. Vid indikation för oral antikoagulation anpassas kombinationen och varaktigheten.
- Statin. Högintensiv statinbehandling startas tidigt, med mål LDL-kolesterol under 1,4 mmol/l och minst 50 procents sänkning, och förstärks med ezetimib eller PCSK9-hämmare vid otillräcklig effekt [1,31]. Se Lipider och statiner.
- ACE-hämmare, betablockad och MRA. ACE-hämmare och betablockerare ges vid nedsatt vänsterkammarfunktion eller hjärtsvikt, och Socialstyrelsen ger ACE-hämmare vid infarkt med hjärtsvikt eller nedsatt systolisk funktion högsta prioritet [4]. Betablockad är väletablerad vid nedsatt ejektionsfraktion [61].
- Betablockad vid bevarad eller lätt nedsatt ejektionsfraktion. REDUCE-AMI (svensk, EF minst 50 procent) och REBOOT (EF över 40 procent) visade ingen effekt av betablockad, medan BETAMI-DANBLOCK (EF minst 40 procent) såg lägre risk för död eller allvarlig kardiovaskulär händelse (HR 0,85) [62,63,64]. I en individdatametaanalys av fem studier minskade betablockad inte död, infarkt eller hjärtsvikt vid EF 50 procent eller högre (HR 0,97) [65], medan den vid lätt nedsatt EF, 40 till 49 procent, minskade det sammansatta utfallet (HR 0,75) [61]. ESC 2023 föregår dessa studier, så beslutet individualiseras efter EF, arytmi, blodtryck och patientens önskemål.
- Diabetes, hypertoni och njursjukdom. Glukos- och blodtryckskontroll samt läkemedelsval vid samtidig diabetes, hypertoni eller njursvikt beskrivs i Akut koronart syndrom hos patienter med diabetes och Blodtryck och komorbiditet vid akut koronart syndrom.
- Rökstopp, hjärtrehabilitering och uppföljning. Stöd att sluta röka har högsta prioritet i Socialstyrelsens riktlinjer, och fysisk träning inom specialiserad hjärtrehabilitering efter infarkt är ett nationellt indikatormål [4].
Uppföljning och prognos
Prognosen påverkas främst av ålder, tid till reperfusion, infarktstorlek, vänsterkammarfunktion, chock, njurfunktion, blödning och återställd mikrocirkulation. I SWEDEHEART sjönk ettårsmortaliteten vid STEMI från 22,1 procent 1995 till 14,1 procent 2014 [8]. Risken kvarstår efter första året: i en nationell registerstudie av patienter som var vid liv en vecka efter utskrivning efter hjärtinfarkt fick 18,3 procent död, ny infarkt eller stroke inom 365 dagar, och bland dem utan händelse under första året fick 20,0 procent en sådan händelse under de följande 36 månaderna [66].
Uppföljning bör omfatta kardiologisk eller primärvårdsbaserad kontroll av riskfaktorer, läkemedelstolerans och återgång till aktivitet, enligt artikeln om sekundärprevention efter hjärtinfarkt. Behov av ICD vid kvarstående nedsatt vänsterkammarfunktion bedöms av kardiolog efter en tids optimal behandling och förnyad ekokardiografi.
Varje STEMI-system bör registrera tid från symtomdebut till första medicinska kontakt, från kontakt till diagnostiskt EKG, från diagnos till fibrinolysbolus eller ledarpassage, andel direkttransporter, andel som passerar akutmottagningen, orsak till missade tidsmål samt stor blödning, stroke, reinfarkt och mortalitet.
Vanliga frågor
Hur snabbt ska EKG tas vid misstänkt hjärtinfarkt?
Inom 10 minuter efter första medicinska kontakt, helst redan i ambulansen. Vid ihållande symtom och ett EKG som inte är diagnostiskt upprepas det efter 10 till 15 minuter [1].
Måste man vänta på troponin innan man behandlar STEMI?
Nej. Diagnosen ställs på symtom och EKG, och beslut om reperfusion, trombocythämning och antikoagulation fattas innan troponinsvaret finns, eftersom troponin ofta är normalt tidigt efter symtomdebut [1].
När ges fibrinolys i stället för primär PCI?
När primär PCI inte kan ge ledarpassage inom 120 minuter från diagnos, symtomen pågått högst 12 timmar och inga kontraindikationer finns. Fibrinolys ges helst inom 10 minuter efter diagnos, följt av omedelbar transport till PCI-sjukhus och angiografi inom 2 till 24 timmar [1].
Kan en patient ha akut ocklusion utan ST-höjning?
Ja. Ungefär var fjärde patient som handläggs som NSTEMI har en akut ocklusion. Posterior infarkt, de Winter, Wellens, Aslanger, hyperakuta T-vågor och grenblock med ischemisk klinik är exempel på mönster som kräver akut invasiv bedömning [2].
Källor
- Byrne RA m.fl. 2023 ESC Guidelines for the management of acute coronary syndromes. European Heart Journal 2023. PMID: 37622654
- Mills NL m.fl. Fifth Universal Definition of Myocardial Infarction (2026). European Heart Journal 2026. PMID: 42661425
- Khan AR m.fl. Impact of total occlusion of culprit artery in acute non-ST elevation myocardial infarction: a systematic review and meta-analysis. European Heart Journal 2017. PMID: 29020244
- Socialstyrelsen. Nationella riktlinjer för hjärtsjukvård: Stöd för styrning och ledning. Artikelnummer 2018-6-28, 2018. socialstyrelsen.se
- Mehta SR m.fl. Complete Revascularization with Multivessel PCI for Myocardial Infarction. New England Journal of Medicine 2019. PMID: 31475795
- Thiele H m.fl. PCI Strategies in Patients with Acute Myocardial Infarction and Cardiogenic Shock. New England Journal of Medicine 2017. PMID: 29083953
- Socialstyrelsen. Statistik om hjärtinfarkter 2024. Artikelnummer 2025-11-9911, publicerad 2025-11-26. socialstyrelsen.se
- Szummer K m.fl. Improved outcomes in patients with ST-elevation myocardial infarction during the last 20 years are related to implementation of evidence-based treatments: experiences from the SWEDEHEART registry 1995-2014. European Heart Journal 2017. PMID: 29020314
- Libby P m.fl. Reassessing the Mechanisms of Acute Coronary Syndromes. Circulation Research 2019. PMID: 30605419
- Niccoli G m.fl. Coronary microvascular obstruction in acute myocardial infarction. European Heart Journal 2016. PMID: 26364289
- Alrawashdeh A m.fl. Emergency medical service delays in ST-elevation myocardial infarction: a meta-analysis. Heart 2020. PMID: 31253694
- Nakashima T m.fl. Impact of Prehospital 12-Lead Electrocardiography and Destination Hospital Notification on Mortality in Patients With Chest Pain: A Systematic Review. Circulation Reports 2022. PMID: 35600724
- Moxham RN m.fl. Effect of Prehospital Digital Electrocardiogram Transmission on Revascularization Delays and Mortality in ST-Elevation Myocardial Infarction Patients: Systematic Review and Meta-Analysis. CJC Open 2024. PMID: 39525334
- Hagiwara MA m.fl. The impact of direct admission to a catheterisation lab/CCU in patients with ST-elevation myocardial infarction on the delay to reperfusion and early risk of death. Scandinavian Journal of Trauma, Resuscitation and Emergency Medicine 2014. PMID: 25420752
- Terkelsen CJ m.fl. System delay and mortality among patients with STEMI treated with primary percutaneous coronary intervention. JAMA 2010. PMID: 20716739
- Meyers HP m.fl. Comparison of the ST-Elevation Myocardial Infarction (STEMI) vs. NSTEMI and Occlusion MI (OMI) vs. NOMI Paradigms of Acute MI. Journal of Emergency Medicine 2021. PMID: 33308915
- de Winter RJ m.fl. A new ECG sign of proximal LAD occlusion. New England Journal of Medicine 2008. PMID: 18987380
- de Zwaan C m.fl. Characteristic electrocardiographic pattern indicating a critical stenosis high in left anterior descending coronary artery in patients admitted because of impending myocardial infarction. American Heart Journal 1982. PMID: 6121481
- Aslanger EK m.fl. DIagnostic accuracy oF electrocardiogram for acute coronary OCClUsion resuLTing in myocardial infarction (DIFOCCULT Study). International Journal of Cardiology Heart & Vasculature 2020. PMID: 32775606
- Sgarbossa EB m.fl. Electrocardiographic diagnosis of evolving acute myocardial infarction in the presence of left bundle-branch block. New England Journal of Medicine 1996. PMID: 8559200
- Smith SW m.fl. Diagnosis of ST-elevation myocardial infarction in the presence of left bundle branch block with the ST-elevation to S-wave ratio in a modified Sgarbossa rule. Annals of Emergency Medicine 2012. PMID: 22939607
- Hofmann R m.fl. Oxygen Therapy in Suspected Acute Myocardial Infarction. New England Journal of Medicine 2017. PMID: 28844200
- McCarthy CP m.fl. The on- and off-target effects of morphine in acute coronary syndrome: A narrative review. American Heart Journal 2016. PMID: 27264228
- Ibanez B m.fl. Effect of early metoprolol on infarct size in ST-segment-elevation myocardial infarction patients undergoing primary percutaneous coronary intervention: the METOCARD-CNIC trial. Circulation 2013. PMID: 24002794
- Roolvink V m.fl. Early Intravenous Beta-Blockers in Patients With ST-Segment Elevation Myocardial Infarction Before Primary Percutaneous Coronary Intervention. Journal of the American College of Cardiology 2016. PMID: 27050189
- Schüpke S m.fl. Ticagrelor or Prasugrel in Patients with Acute Coronary Syndromes. New England Journal of Medicine 2019. PMID: 31475799
- Wiviott SD m.fl. Prasugrel versus clopidogrel in patients with acute coronary syndromes. New England Journal of Medicine 2007. PMID: 17982182
- Wallentin L m.fl. Ticagrelor versus clopidogrel in patients with acute coronary syndromes. New England Journal of Medicine 2009. PMID: 19717846
- Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA). Efient (prasugrel), produktresumé. ema.europa.eu
- Montalescot G m.fl. Prehospital ticagrelor in ST-segment elevation myocardial infarction. New England Journal of Medicine 2014. PMID: 25175921
- Rao SV m.fl. 2025 ACC/AHA/ACEP/NAEMSP/SCAI Guideline for the Management of Patients With Acute Coronary Syndromes. Circulation 2025. PMID: 40014670
- Montalescot G m.fl. Intravenous enoxaparin or unfractionated heparin in primary percutaneous coronary intervention for ST-elevation myocardial infarction: the international randomised open-label ATOLL trial. Lancet 2011. PMID: 21856483
- Stone GW m.fl. Bivalirudin during primary PCI in acute myocardial infarction. New England Journal of Medicine 2008. PMID: 18499566
- Capodanno D m.fl. Bivalirudin versus heparin with or without glycoprotein IIb/IIIa inhibitors in patients with STEMI undergoing primary PCI: an updated meta-analysis of 10,350 patients from five randomized clinical trials. European Heart Journal Acute Cardiovascular Care 2016. PMID: 25746943
- Erlinge D m.fl. Bivalirudin versus Heparin Monotherapy in Myocardial Infarction. New England Journal of Medicine 2017. PMID: 28844201
- Ibanez B m.fl. 2017 ESC Guidelines for the management of acute myocardial infarction in patients presenting with ST-segment elevation. European Heart Journal 2018. PMID: 28886621
- FASS. Klexane (enoxaparin), produktresumé, avsnitt 4.2 Dosering. fass.se
- Pinto DS m.fl. Hospital delays in reperfusion for ST-elevation myocardial infarction: implications when selecting a reperfusion strategy. Circulation 2006. PMID: 17075010
- Keeley EC m.fl. Primary angioplasty versus intravenous thrombolytic therapy for acute myocardial infarction: a quantitative review of 23 randomised trials. Lancet 2003. PMID: 12517460
- Sattar Y m.fl. Outcomes of Transradial Versus Transfemoral Access of Percutaneous Coronary Intervention in STEMI: Systematic Review and Updated Meta-analysis. Expert Review of Cardiovascular Therapy 2021. PMID: 33896335
- Jolly SS m.fl. Thrombus Aspiration in ST-Segment-Elevation Myocardial Infarction: An Individual Patient Meta-Analysis. Circulation 2017. PMID: 27941066
- Engstrøm T m.fl. Complete revascularisation versus treatment of the culprit lesion only in patients with ST-segment elevation myocardial infarction and multivessel disease (DANAMI-3-PRIMULTI). Lancet 2015. PMID: 26347918
- Smits PC m.fl. Fractional Flow Reserve-Guided Multivessel Angioplasty in Myocardial Infarction. New England Journal of Medicine 2017. PMID: 28317428
- Stähli BE m.fl. Timing of Complete Revascularization with Multivessel PCI for Myocardial Infarction. New England Journal of Medicine 2023. PMID: 37634190
- Fibrinolytic Therapy Trialists' (FTT) Collaborative Group. Indications for fibrinolytic therapy in suspected acute myocardial infarction: collaborative overview of early mortality and major morbidity results from all randomised trials of more than 1000 patients. Lancet 1994. PMID: 7905143
- ASSENT-2 Investigators, Van De Werf F m.fl. Single-bolus tenecteplase compared with front-loaded alteplase in acute myocardial infarction: the ASSENT-2 double-blind randomised trial. Lancet 1999. PMID: 10475182
- Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA). Metalyse (tenekteplas), produktresumé. ema.europa.eu
- Roule V m.fl. Prehospital fibrinolysis versus primary percutaneous coronary intervention in ST-elevation myocardial infarction: a systematic review and meta-analysis of randomized controlled trials. Critical Care 2016. PMID: 27814743
- Armstrong PW m.fl. Fibrinolysis or primary PCI in ST-segment elevation myocardial infarction. New England Journal of Medicine 2013. PMID: 23473396
- Van de Werf F m.fl. STREAM-2: Half-Dose Tenecteplase or Primary Percutaneous Coronary Intervention in Older Patients With ST-Segment-Elevation Myocardial Infarction. Circulation 2023. PMID: 37439219
- Gershlick AH m.fl. Rescue angioplasty after failed thrombolytic therapy for acute myocardial infarction. New England Journal of Medicine 2005. PMID: 16382062
- Cantor WJ m.fl. Routine early angioplasty after fibrinolysis for acute myocardial infarction. New England Journal of Medicine 2009. PMID: 19553646
- Collet JP m.fl. Percutaneous coronary intervention after fibrinolysis: a multiple meta-analyses approach according to the type of strategy. Journal of the American College of Cardiology 2006. PMID: 17010790
- Thiele H m.fl. Intraaortic balloon support for myocardial infarction with cardiogenic shock. New England Journal of Medicine 2012. PMID: 22920912
- Møller JE m.fl. Microaxial Flow Pump or Standard Care in Infarct-Related Cardiogenic Shock. New England Journal of Medicine 2024. PMID: 38587239
- Kinch JW, Ryan TJ. Right ventricular infarction. New England Journal of Medicine 1994. PMID: 8139631
- Elbadawi A m.fl. Temporal Trends and Outcomes of Mechanical Complications in Patients With Acute Myocardial Infarction. JACC Cardiovascular Interventions 2019. PMID: 31537282
- Damluji AA m.fl. Mechanical Complications of Acute Myocardial Infarction: A Scientific Statement From the American Heart Association. Circulation 2021. PMID: 34126755
- Lemkes JS m.fl. Coronary Angiography after Cardiac Arrest without ST-Segment Elevation. New England Journal of Medicine 2019. PMID: 30883057
- Desch S m.fl. Angiography after Out-of-Hospital Cardiac Arrest without ST-Segment Elevation. New England Journal of Medicine 2021. PMID: 34459570
- Rossello X m.fl. β blockers after myocardial infarction with mildly reduced ejection fraction: an individual patient data meta-analysis of randomised controlled trials. Lancet 2025. PMID: 40897190
- Yndigegn T m.fl. Beta-Blockers after Myocardial Infarction and Preserved Ejection Fraction. New England Journal of Medicine 2024. PMID: 38587241
- Ibanez B m.fl. Beta-Blockers after Myocardial Infarction without Reduced Ejection Fraction. New England Journal of Medicine 2025. PMID: 40888702
- Munkhaugen J m.fl. Beta-Blockers after Myocardial Infarction in Patients without Heart Failure. New England Journal of Medicine 2025. PMID: 40888716
- Kristensen AMD m.fl. Beta-Blockers after Myocardial Infarction with Normal Ejection Fraction. New England Journal of Medicine 2026. PMID: 41211954
- Jernberg T m.fl. Cardiovascular risk in post-myocardial infarction patients: nationwide real world data demonstrate the importance of a long-term perspective. European Heart Journal 2015. PMID: 25586123