Gå till index
Ekokardiografi
0% färdig
0/0 Steps
-
Introduktion till ultraljudsdiagnostik12 Kapitel
-
Ultraljudets fysik
-
Ultraljudssändaren
-
Tekniska aspekter av ultraljudsbilden
-
Tvådimensionell (2D) ekokardiografi
-
Optimering av ultraljudsbilden
-
M-mode (Motion mode)
-
Doppler och Dopplerundersökningar
-
Pulsad Doppler
-
Kontinuerlig doppler
-
Färgdoppler
-
Vävnadsdoppler (tissue velocity imaging)
-
Störningar (artefakter) vid ultraljudsdiagnostik
-
Ultraljudets fysik
-
Hemodynamik5 Kapitel
-
Den ekokardiografiska undersökningen3 Kapitel
-
Systolisk vänsterkammarfunktion9 Kapitel
-
Vänster kammares funktion (vänsterkammarfunktion)
-
Myokardfibrillernas struktur & funktion
-
Tryck-volymkurvor, preload, afterload, slagvolym, wall stress & Frank-Starlings lag
-
Metoder för bedömning av systolisk kammarfunktion
-
Vänster kammares storlek och massa
-
Ejektionsfraktion (EF)
-
Fractional shortening (FS)
-
Deformation: strain, strain rate & speckle tracking
-
Regional kontraktil funktion
-
Vänster kammares funktion (vänsterkammarfunktion)
-
Diastolisk vänsterkammarfunktion3 Kapitel
-
Övriga tillstånd5 Kapitel
-
Kardiomyopati4 Kapitel
-
Perikardsjukdomar2 Kapitel
-
Klaffsjukdomar8 Kapitel
-
Förord
Avsnitt 1, Kapitel 6
Pågående
M-mode (Motion mode)
Avsnitt Progress
0% färdig
Vid M-mode börjar man med att orientera sig via 2D-bilden (överst i Figur 1). Man placerar ultraljudslinjen på önskad plats och startar M-mode, som då avbildar alla strukturer längs linjen. Även denna bilden uppdateras kontinuerligt (x-axeln visar tid). Detta gör att man kan observera hur hjärtats väggar rör sig (längs ultraljudslinjen). Eftersom M-mode endast avbildar en enda linje så blir både den temporala och axiala upplösningen mycket hög, betydligt högre än för 2D. M-mode används för att kvantifiera hur stor rörligheten är samt för att mäta dimensioner. M-mode har högre sensitivitet för väggrörlighetsstörningar men begränsas av att den endast kan granska en linje i taget.

