Standardundersökning med ekokardiografi: förberedelser och principer
Den ekokardiografiska undersökningen
Under de senaste decennierna har ekokardiografi utvecklats mycket fort. Undersökningen har fortlöpande utvidgats med nya moment och mer sofistikerade metoder. I skrivande stund är tredimensionell (3D) ekokardiografi den mest revolutionerande metoden men den ingår ännu inte i standardundersökningen. Merparten av undersökningarna i en standardundersökning görs med tvådimensionell (2D) ekokardiografi och därutöver kan enstaka mätningar göras med M-mode.
En standardundersökning tar cirka 30–60 minuter. Det råder konsensus angående vilka moment som ingår i standardundersökningen. Likaledes råder konsensus avseende den kronologiska ordningen som används för att genomföra undersökningen. Det är viktigt att följa dessa riktlinjer; det ökar kvalitén på undersökningen och möjliggör standardiserade jämförelser av seriella undersökningar. Om patologi upptäcks på rutinundersökningen kan andra undersökningar – som inte ingår i standardundersökningen – behövas. För de flesta patologiska tillstånd finns specifika riktlinjer för undersökningens genomförande. I detta kapitel presenteras riktlinjer för genomförande av en standardundersökning med transthorakal ekokardiografi. Kapitlet är i harmoni med riktlinjer utfärdade av ASE och ESC.
Externa resurser
Alla riktlinjer från ASE (American Society of Echocardiography)
Alla riktlinjer från ESC (European Society for Cardiology)
Förberedelser inför undersökningen
Patienter som kallas till ekokardiografi skall erhålla information om undersökningens genomförande. Det krävs viss patientmedverkan för att undersökningens kall bli optimal.
Varje undersökning sparas i en databas där patientens personnummer eller motsvarande personuppgift används för identifiering. Detta är viktigt för att möjliggöra seriella jämförelser över tid. Om ekokardiografi utförs akut så kan undersökningen sparas med rätt personuppgift i efterhand.
EKG registreras samtidigt som undersökningen genomförs. Ett 12-avlednings-EKG är inte nödvändigt; som regel används avledning II, vilket erbjuder goda möjligheter till rytmdiagnostik. EKG möjliggör säker identifiering av förmakskontraktionen samt kamrarnas systole och diastole. EKG-remsan kan också används för att spara inspelningsloopar med kompletta hjärtcykler.
Kön, ålder, vikt och längd behövs för att jämföra patientens värden med referensvärden som varierar med kön, ålder och BMI (body mass index). Detta gäller exempelvis vänster kammares storlek och funktion.
Hjärtfrekvens och blodtryck har betydelse för undersökningar med doppler. Även om man inte justerar för frekvens eller blodtryck så skall dessa variabler noteras.
Sammanfattningsvis skall följande variabler inkluderas i undersökningen: personuppgifter, ålder, kön, vikt, längd, EKG, blodtryck, hjärtfrekvens, EKG.
