Ekokardiografi
-
Introduktion till ultraljudsdiagnostik12 Kapitel
-
Ultraljudets fysik
-
Ultraljudssändaren
-
Tekniska aspekter av ultraljudsbilden
-
Tvådimensionell (2D) ekokardiografi
-
Optimering av ultraljudsbilden
-
M-mode (Motion mode)
-
Doppler och Dopplerundersökningar
-
Pulsad Doppler
-
Kontinuerlig doppler
-
Färgdoppler
-
Vävnadsdoppler (tissue velocity imaging)
-
Störningar (artefakter) vid ultraljudsdiagnostik
-
Ultraljudets fysik
-
Hemodynamik5 Kapitel
-
Den ekokardiografiska undersökningen3 Kapitel
-
Systolisk vänsterkammarfunktion9 Kapitel
-
Vänster kammares funktion (vänsterkammarfunktion)
-
Myokardfibrillernas struktur & funktion
-
Tryck-volymkurvor, preload, afterload, slagvolym, wall stress & Frank-Starlings lag
-
Metoder för bedömning av systolisk kammarfunktion
-
Vänster kammares storlek och massa
-
Ejektionsfraktion (EF)
-
Fractional shortening (FS)
-
Deformation: strain, strain rate & speckle tracking
-
Regional kontraktil funktion
-
Vänster kammares funktion (vänsterkammarfunktion)
-
Diastolisk vänsterkammarfunktion3 Kapitel
-
Övriga tillstånd5 Kapitel
-
Kardiomyopati4 Kapitel
-
Perikardsjukdomar2 Kapitel
-
Klaffsjukdomar8 Kapitel
-
Förord
Vänster kammares storlek och massa
Vänster kammares storlek och massa
Vänster kammares massa (vikt) kan också avspegla kammarens funktion och belastning, även om detta är ett indirekt mått. Massan är särskilt viktig vid bedömning av hypertrofi och kardiomyopati. Flera formler har tagits fram för att beräkna kammarens massa. Dessa är som regel enkla matematiska beräkningar som presenteras i Figur 1. Beräkningarna förutsätter att geometrin är normal, annars leder de till felskattningar.
massaVK = 1.05 (massatotal – massakaviteten)
VK = vänster kammare; 1.05 = myokardiets masskonstant.
Diagnosen vänsterkammarhypertrofi baseras på vänster kammares totala massa, som kan beräknas genom att rekvirera mätningarna som framgår i Figur 1. Då beräknar maskinen automatiskt RWT (Relative Weight Thickness), förutsatt att även vikt, längd och kön angivits. RWT är ett mått på typ av hypertrofi. Som regel brukar hypertrofi innebära att väggtjockleken överskrider 12 mm. Det innebär att en väggtjocklek >12 mm bör föranleda misstanke om hypertrofi.