EKG för sjuksköterskor: elektrodplacering, tolkning och larmfynd

Du tar EKG:t, och därmed är det du som ser kurvan först. På en akutmottagning, en hjärtavdelning, en vårdcentral eller i en ambulans är det nästan aldrig läkaren som håller i elektroderna. Det är sjuksköterskan eller undersköterskan som förbereder patienten, placerar elektroderna, startar registreringen och först ser resultatet. I det ögonblicket går undersökningens kvalitet och den första bedömningen inte att skilja åt.

Den här artikeln går igenom det en sjuksköterska behöver kunna om EKG: vad som förväntas i utbildningen och i olika vårdmiljöer, hur ett EKG tas på rätt sätt, hur frekvens och rytm bedöms, hur telemetri fungerar, vilka fynd som aldrig får vänta, vilka fel som är vanligast och hur du bygger upp en säker kompetens. Artikeln är skriven av Araz Rawshani, läkare och kardiovaskulär forskare vid Göteborgs universitet och Sahlgrenska Universitetssjukhuset, som också är författare till vår utbildning EKG-boken. Läser du fortfarande till sjuksköterska hittar du en studieplan i artikeln EKG för studenter.

Du ska tolka EKG

Det får två praktiska följder att det är du som tar EKG:t. Ett tekniskt dåligt EKG är inte ett neutralt utfall: det tolkas ändå, av någon, längre fram i kedjan. En felplacerad V1, en förväxlad armelektrod eller en vandrande baslinje kan skapa fynd som ser ut som sjukdom, och kan lika gärna dölja sjukdom som finns. Dessutom avgörs tiden mellan registrering och åtgärd nästan alltid av om den som tog kurvan kände igen det som inte kunde vänta.

Därför är det värt att säga rakt ut: du ska tolka EKG. Inte som en tjänst åt läkaren och inte bara för att avgöra om remsan ska visas vidare, utan för att EKG-tolkning är en basal klinisk kompetens i ditt yrke, på samma sätt som att bedöma andningsfrekvens eller se en försämring i NEWS2. Att lämna kurvan otolkad är inte försiktighet. Det är att lägga en tidskritisk bedömning på en person som ännu inte har sett patienten.

Den medicinska diagnosen och ordinationen är läkarens ansvar, och den gränsen är tydlig. Men den betyder inte att sjuksköterskan ska avstå från att tolka. Den betyder att din tolkning är det första ledet i kedjan, inte det sista. Ju säkrare det ledet är, desto kortare blir tiden till åtgärd för varje patient som behöver det.

EKG i sjuksköterskeutbildningen och yrkeslivet

Sjuksköterskeprogrammet omfattar 180 högskolepoäng och leder till sjuksköterskeexamen och legitimation från Socialstyrelsen. EKG ingår i grundutbildningen, men omfattningen varierar mellan lärosätena och brukar inriktas på elektrodplacering, den normala kurvan och några viktiga arytmier. Det mesta av den praktiska EKG-kunskapen byggs därför upp efter examen: under introduktionen på en ny arbetsplats, genom internutbildning och i specialistutbildning.

Specialistsjuksköterskeutbildningarna med inriktning mot exempelvis ambulanssjukvård, intensivvård, anestesisjukvård och hjärtsjukvård ställer betydligt högre krav. Där förväntas du självständigt bedöma rytm, känna igen ischemi och retledningshinder och agera innan läkaren är på plats. Den som arbetar på en hjärtintensivavdelning (HIA) eller med telemetri lär sig i praktiken mer EKG än många läkare utanför kardiologin. Exakt vilka moment som ingår bestäms av respektive lärosäte och av arbetsgivarens introduktion, så fråga alltid vad som gäller där du arbetar eller studerar.

Akutmottagning och triage

Vid bröstsmärta ska EKG tas och bedömas inom några minuter efter ankomst. På många svenska akutmottagningar styrs prioriteringen av RETTS, där vitalparametrar och symtom, och i förekommande fall EKG-fynd, påverkar triagenivån. Den sjuksköterska som tar EKG:t i triagen är ofta den som avgör om patienten går direkt till ett akutrum eller blir sittande i väntrummet.

Ambulanssjukvård

I svensk ambulanssjukvård finns legitimerad sjuksköterska i ambulansen, och tolvavlednings-EKG tas vid misstänkt hjärtinfarkt. I många regioner skickas EKG:t till en kardiolog eller bedöms enligt ett fastställt flöde, och patienter med STEMI kan föras direkt till PCI-laboratoriet utan att passera akutmottagningen. Hela den kedjan börjar med ett korrekt taget och korrekt tolkat EKG i ambulansen. Rutinerna skiljer sig mellan regioner, så lokala riktlinjer gäller.

HIA, hjärtavdelning och telemetri

Här är EKG en del av det dagliga arbetet. Du förväntas kunna läsa en rytmremsa, mäta PQ-, QRS- och QT-tid, känna igen AV-block och pacemakerrytm och avgöra om ett larm är en verklig händelse eller en artefakt. Det är också här kraven på dokumentation är som högst: en arytmi som inte sparas och journalförs finns inte för nästa vårdgivare.

IVA, anestesi och postoperativ vård

Patienterna är instabila och förändringarna kommer snabbt. Elektrolytrubbningar, läkemedelseffekter, ischemi i samband med operation och plötsliga rytmrubbningar är vanliga. Kontinuerlig övervakning gör att sjuksköterskan ofta är den som först ser förändringen.

Kommunal hälso- och sjukvård och primärvård

På särskilt boende, i hemsjukvården och på vårdcentralen saknas ofta läkare på plats. Ett EKG som tas vid yrsel, svimning, andfåddhet eller bröstsmärta måste därför bedömas tillräckligt väl för att avgöra om patienten behöver akut vård. Förmaksflimmer, bradykardi orsakad av läkemedel och hyperkalemi hos äldre med njursvikt är typiska fynd.

Ansvar, delegering och samarbete med läkare

Som legitimerad sjuksköterska har du ett personligt yrkesansvar enligt patientsäkerhetslagen. För EKG innebär det att du ansvarar för att registreringen är tekniskt korrekt, att patienten är identifierad, att avvikande fynd uppmärksammas och att rätt person kontaktas i tid. Den medicinska bedömningen och diagnosen är läkarens ansvar, men det hindrar inte att du gör och dokumenterar en egen bedömning.

Registrering av EKG utförs ofta av undersköterska. Hur arbetsfördelningen och eventuell delegering ser ut styrs av gällande föreskrifter och verksamhetens rutiner. Oavsett vem som tar EKG:t behöver någon med tillräcklig kompetens se kurvan innan patienten lämnas, och rutinen ska säga vem.

Att rapportera ett EKG-fynd

En strukturerad rapport enligt SBAR gör det lättare för läkaren att fatta beslut, särskilt i telefon.

• Situation: vem patienten är och vad som hänt nu.
• Bakgrund: relevant sjukdomshistoria, läkemedel och tidigare EKG.
• Aktuellt tillstånd: vitalparametrar, symtom och EKG-fyndet med dina egna ord.
• Rekommendation: vad du vill ha, till exempel bedömning på plats, ny ordination eller larm.

Säg vad du ser, inte bara att något ser konstigt ut: "Bröstsmärta sedan 40 minuter, ST-höjning i II, III och aVF, blodtryck 95/60. Jag behöver att du kommer nu." En tydlig rapport med en konkret begäran förkortar tiden till beslut. Skicka eller visa alltid själva EKG:t. Läkaren behöver se kurvan, och din tolkning ska komma tillsammans med den, inte i stället för den.

Så tas ett EKG: förberedelse och elektrodplacering

Ett tolvavlednings-EKG registreras med tio elektroder: fyra på extremiteterna och sex på bröstkorgen. Bröstelektrodernas läge bestäms av revbensmellanrum och anatomiska linjer, inte av ögonmått. En förskjutning på ett interkostalrum räcker för att ändra R-vågsprogressionen på ett sätt som kan misstas för en genomgången framväggsinfarkt.

Tre vanor gör störst skillnad. Lokalisera fjärde interkostalrummet genom att hitta angulus sterni och räkna nedåt, i stället för att uppskatta. Placera V4 innan V3, så att V3 verkligen hamnar mitt emellan. Och lägg extremitetselektroderna på extremiteterna: flyttas de in på bålen ändras extremitetsavledningarna märkbart, vilket kan vara acceptabelt vid övervakning och arbetsprov men inte vid ett diagnostiskt vilo-EKG.

Förberedelse av patienten

• Identifiera patienten och anteckna tid, symtom och eventuell pågående bröstsmärta på registreringen.
• Patienten ligger på rygg, avslappnad och varm, med armarna vilande. Frysningar och spända muskler ger artefakter.
• Torka huden ren och torr. Raka vid behov, och använd färska elektroder med fuktig gel.
• Hos kvinnor placeras V4 till V6 under bröstet, inte på det.
• Vid amputation, gips eller förband: placera elektroden så nära standardläget som möjligt och anteckna avvikelsen.
• Kontrollera hastighet (50 mm/s vid vilo-EKG i Sverige), amplitud (10 mm/mV) och filterinställning innan du skriver ut.

Hur avledningarna är uppbyggda och vad var och en tittar på beskrivs i artikeln om EKG-avledningar, och den bakomliggande fysiologin i grundläggande elektrofysiologi.

Vad kurvan består av

Varje hjärtslag ger samma återkommande mönster: en P-våg när förmaken aktiveras, ett kammarkomplex när kamrarna aktiveras och en T-våg när kamrarna återhämtar sig elektriskt. Mellan dem ligger de intervall som bär större delen av den diagnostiska informationen.

Varje våg och varje normalvärde förklaras i kapitlet om den normala EKG-kurvan.

Pappershhastighet och frekvensräkning

I Sverige registreras vilo-EKG vanligen i 50 mm/s, vilket är dubbelt så utdraget som den internationella normen 25 mm/s. Rytmremsor och många övervakningsskärmar visar 25 mm/s. Samma hjärtslag ser därför olika ut beroende på hastighet, och den som är van vid det ena läser lätt fel på det andra. Hastigheten står tryckt på remsan: läs den innan du mäter något.

Rutmetoden förutsätter regelbunden rytm. Vid oregelbunden rytm, som vid förmaksflimmer, räknar du antalet kammarkomplex under tio sekunder och multiplicerar med sex. En standardutskrift omfattar just tio sekunder. En oregelbundet oregelbunden rytm utan urskiljbara P-vågor är dessutom i sig ett fynd som ska vidare, oavsett frekvens.

Att läsa ett 50 mm/s-EKG som om det vore taget i 25 mm/s halverar den beräknade frekvensen och fördubblar alla tidsintervall. En normal QRS-tid ser då ut som ett skänkelblock och en normal frekvens ser ut som en bradykardi.

Tolkning i åtta steg

Det som skiljer en säker tolkare från en osäker är sällan kunskapsmängden, utan att ordningen är densamma varje gång. Den som börjar med det som ser konstigt ut hittar det konstiga och missar resten.

1. Rytm och frekvens. Är kammarfrekvensen regelbunden och mellan 50 och 100 slag per minut? Sinusrytm kräver positiv P-våg i avledning II, en P-våg före varje QRS-komplex och konstant PQ-tid. Se sinusrytm.
2. P-våg och PQ-tid. P-vågen speglar förmaksaktiveringen. Förlängd PQ-tid talar för AV-block I, förkortad för preexcitation. Breda eller kluvna P-vågor talar för förstorat vänster förmak, höga och spetsiga för förstorat höger förmak.
3. Kammarkomplexet (QRS). Normal QRS-tid är under 120 ms. Ett brett komplex betyder att kamrarna inte aktiveras via det normala retledningssystemet. Bedöm också amplitud, elaxel, R-vågsprogression i V1 till V6 och patologiska Q-vågor.
4. ST-sträckan. Mäts i J-punkten i förhållande till baslinjen. ST-höjning och ST-sänkning är de fynd som oftast avgör hur snabbt patienten behöver läkare. Storlek, form och vilka avledningar som berörs spelar roll.
5. T-vågen. T-vågen följer normalt kammarkomplexets huvudriktning. Negativa T-vågor där de borde vara positiva talar för ischemi eller belastning. Höga spetsiga T-vågor väcker misstanke om hyperkalemi eller mycket tidig ischemi.
6. QTc-tid och U-våg. QT-tiden korrigeras för frekvens. Förlängd QTc ökar risken för torsades de pointes, särskilt tillsammans med bradykardi, hypokalemi och QT-förlängande läkemedel. En tydlig U-våg ses vid hypokalemi.
7. Jämför med tidigare EKG. Ett nytt fynd betyder något helt annat än samma fynd som funnits i flera år. Jämförelsen är ofta det mest värdefulla steget och det som oftast hoppas över.
8. Sätt in i det kliniska sammanhanget. Samma kurva betyder olika saker hos en 25-åring med hjärtklappning och hos en 80-åring med bröstsmärta. EKG:t tolkas mot symtom, vitalparametrar, anamnes, läkemedel och provsvar, aldrig ensamt.

Hela metoden med normalvärden och differentialdiagnoser för varje steg finns i EKG-tolkningsmetod för vuxna.

ST-sträckan och T-vågen

Inget annat EKG-fynd förändrar handläggningen lika snabbt som en ST-höjning. Avvikelsen mäts i J-punkten, där kammarkomplexet övergår i ST-sträckan, i förhållande till baslinjen. Gränsvärdena skiljer sig mellan avledningar, kön och ålder.

Gränserna kommer från den universella definitionen av hjärtinfarkt och gäller i frånvaro av vänstergrenblock och vänsterkammarhypertrofi. De är ett stöd för bedömningen, inte en spärr: en patient med typiska symtom och ett EKG som nästan uppfyller kriterierna ska bedömas av läkare lika snabbt. Läs mer om diagnos och handläggning i artikeln om STEMI och om NSTEMI och instabil angina.

ST-sänkningar vid ischemi är som regel horisontella eller nedåtsluttande. Uppåtsluttande sänkningar har betydligt svagare koppling till ischemi och ses ofta vid hög hjärtfrekvens. Att kunna skilja formerna åt är en av de mest användbara färdigheterna på en akutmottagning.

T-vågen bär samma information i en annan form. Negativa T-vågor där de borde vara positiva talar för ischemi eller belastning, medan höga och spetsiga T-vågor väcker misstanke om hyperkalemi eller ett mycket tidigt infarktskede. Det senare är lätt att avfärda, eftersom kurvan i övrigt kan se normal ut.

Observera att ST-höjning inte alltid betyder STEMI. Perikardit, tidig repolarisation och andra tillstånd kan ge liknande kurvor, och skillnaden avgörs av läkare med hjälp av kurvans utbredning, symtomen och övrig utredning. Som sjuksköterska är din uppgift att inte avfärda fyndet, utan se till att det bedöms snabbt. Läs gärna om perikardit för att lära dig vad som kan likna en infarkt.

Telemetri och övervakning

Telemetri och skärmövervakning visar en eller några avledningar kontinuerligt och är gjorda för att fånga arytmier och frekvensförändringar över tid. De är inte gjorda för att bedöma ischemi. Den som misstänker ischemi hos en patient med telemetri ska ta ett tolvavlednings-EKG.

Välj avledning efter frågan

Avledning II visar ofta P-vågorna tydligast och passar för att bedöma förmaksaktivitet och AV-överledning. V1 är användbar för att skilja olika breda takykardier och skänkelblock åt. Vilka avledningar som går att välja beror på utrustningen. Det viktiga är att valet är medvetet och att elektroderna sitter där systemet förutsätter.

Larm: titta på patienten först

De flesta larm på en övervakningsenhet är tekniska eller kliniskt oviktiga, och det leder till larmtrötthet. Det farliga är när ett verkligt larm avfärdas som ännu en artefakt. Därför gäller en enkel regel: titta på patienten innan du tittar på skärmen. En vaken patient som pratar har inte kammarflimmer, oavsett vad kurvan visar. En patient som inte svarar har ett hjärtstopp tills motsatsen är visad, oavsett vad kurvan visar. Hur du agerar då beskrivs i artikeln om basal HLR.

• Ställ larmgränser efter patienten och ordinationen, inte efter apparatens standardvärden.
• Byt elektroder regelbundet och när kurvan försämras. Uttorkad gel är en vanlig orsak till falsklarm.
• Spara och dokumentera verkliga arytmier, med tid och patientens tillstånd.
• Ta tolvavlednings-EKG vid ny arytmi, bröstsmärta eller annan förändring, och jämför med tidigare.

Fynd som inte får vänta

Följande fynd ska leda till att patienten kopplas till övervakning och att läkare kontaktas direkt, inte till att remsan läggs i en hög. Listan ersätter inte lokala rutiner, men den täcker de situationer där fördröjning kostar mest.

Lägg också märke till fynd som inte står i tabellen men som ofta ligger bakom en försämring: nytillkommet förmaksflimmer med snabb kammarfrekvens, uttalad bradykardi med yrsel eller svimning och ST-sänkningar hos en patient med pågående bröstsmärta. Ingen av dem kan vänta till ronden. Läs om förmaksflimmer och bradykardi för att känna igen mönstren.

Ett EKG som bedöms som normalt hos en patient med typiska symtom är inte ett skäl att avsluta bedömningen. Ett första EKG kan vara normalt vid pågående hjärtinfarkt, och därför ingår upprepade EKG och troponinsvar i utredningen. Hur troponin tolkas beskrivs i artikeln om troponin.

Felkällor och artefakter

Ett obedömbart EKG är farligare än inget EKG, eftersom det tolkas ändå. Nästan alla tekniska problem går att känna igen och åtgärda vid sängen.

Elektrodförväxling är den mest lömska felkällan, eftersom kurvan ser felfri ut och bara är fel. Förväxlade armelektroder kan misstas för dextrokardi eller en gammal infarkt. Regeln är enkel: ser avledning I omvänd ut medan bröstavledningarna är normala, ta om registreringen innan någon börjar tolka den.

Vilo-EKG, telemetri och arbetsprov

De vanligaste registreringsformerna besvarar olika frågor och är inte utbytbara. Vilo-EKG ger tolv avledningar under tio sekunder och är den enda av dem som är gjord för att bedöma ischemi, retledningshinder, hypertrofi och ledningstider. Telemetri övervakar några avledningar kontinuerligt och fångar arytmi och frekvensförändring över tid, men kan inte utesluta hjärtinfarkt. Omvänt kan ett vilo-EKG inte utesluta en arytmi som kommer i attacker: normalfyndet gäller bara de sekunder registreringen varade.

Arbetsprov registrerar EKG under kontrollerad belastning och bedömer arbetsförmåga, symtom, blodtryckssvar och ischemitecken vid ansträngning. Sjuksköterskan har här en självständig roll i övervakning, avbrottskriterier och beredskap. Läs mer om det kliniska arbetsprovet. Har patienten pacemaker kräver kurvan särskild tolkning, som beskrivs i artikeln om EKG vid pacemaker, ICD och CRT.

Vanliga fel och hur du undviker dem

• Att tolka utan att kontrollera hastigheten. Läs alltid av 50 eller 25 mm/s på remsan innan du mäter.
• Att starta med det som sticker ut. Den som hittar en ST-höjning och slutar där missar AV-blocket eller den förlängda QT-tiden. Gå igenom kurvan i samma ordning varje gång.
• Att lita blint på maskintolkningen. Den automatiska tolkningen är ett stöd, inte ett facit. Den kan missa både arytmier och ischemi, och den kan ange fynd som inte finns.
• Att förväxla elektrodfel med sjukdom. Ta om registreringen innan du drar slutsatser av en omvänd avledning I.
• Att inte jämföra med tidigare EKG. Ett nytt vänstergrenblock är något helt annat än ett som funnits i tio år.
• Att glömma patienten. Kurvan tolkas mot symtom, vitalparametrar och läkemedel. Titta på patienten före skärmen.
• Att inte dokumentera. Tid, symtom, hastighet och vem som informerats ska framgå, annars finns inte händelsen för nästa vårdgivare.
• Att vänta med att larma. Vid fynd som i tabellen ovan är det bättre att larma en gång för mycket än en gång för lite.

Så bygger du upp din EKG-kompetens

Säkerhet i EKG kommer inte av att läsa en gång, utan av att förstå, repetera och tillämpa. En arbetsgång som fungerar för de flesta sjuksköterskor ser ut så här.

1. Förstå grunden. Börja med hur kurvan uppstår: elektrofysiologin och avledningarna. Den som förstår varför en elektrod visar ett positivt utslag när depolarisationen rör sig mot den behöver memorera mindre.
2. Lär dig det normala. Den normala EKG-kurvan och sinusrytm är utgångspunkten för allt annat.
3. Använd samma metod varje gång. Åttastegsmetoden skyddar mot missade fynd, särskilt när det är stressigt.
4. Öva på arytmierna du möter oftast. Förmaksflimmer, sinusbradykardi, ventrikulära extraslag, supraventrikulära extraslag och AV-block.
5. Träna på larmfynden. STEMI, vänstergrenblock, ventrikeltakykardi, hyperkalemi och långt QT är de situationer där ditt agerande skiljer sig mest åt.
6. Tolka många EKG och jämför med facit. Mönsterigenkänning byggs av mängd. Några kurvor varje dag ger mer än många vid ett enda tillfälle.
7. Repetera med mellanrum. Kunskapsprov efter varje avsnitt, och ett nytt försök efter några veckor.

Våra interaktiva simuleringar gör sambanden begripliga på ett sätt som en statisk bild inte kan. Där kan du ändra en parameter, till exempel kaliumnivå eller AV-överledning, och se hur kurvan och fysiologin svarar. Kunskapen prövas i kunskapsprov, och vid behov av en snabb uträkning, till exempel QTc, finns kliniska kalkylatorer.

EKG-böcker: vad som brukar vara bra och dåligt

Den som väljer läromedel för sig själv eller för en avdelning har nytta av att känna igen de tre vanligaste bristerna. Korta introduktionsböcker är pedagogiska men förenklar kriterierna, utelämnar differentialdiagnoser och nämner knappt handläggning. Stora referensverk är grundliga men skrivna för fördjupning och forskning snarare än för någon som ska tolka EKG på en akutmottagning. Den vanligaste bristen är dock att EKG behandlas isolerat: boken lär ut hur ett fynd ser ut men inte vilken utredning som ska följa, vilka differentialdiagnoser som ska övervägas eller vilken behandling som gäller. För en sjuksköterska är det just de frågorna som avgör vad du gör härnäst.

En bra lärobok förklarar varför kurvan ser ut som den gör, anger kriterier och differentialdiagnoser exakt, kopplar fynden till utredning, behandling och uppföljning enligt aktuella riktlinjer och visar många verkliga EKG. En längre genomgång av de mest använda böckerna finns i Bästa EKG-boken: den enkla eller den kompletta?

EKG-boken: vår utbildning för sjuksköterskor

EKG-boken är vår EKG-utbildning på svenska. Den finns på nätet och har ingen tryckt motsvarighet. Utbildningen är skriven för att täcka alla aspekter av EKG, från grunder till avancerad tolkning, och för att undvika de tre bristerna ovan.

Du kan börja direkt: gå till EKG-boken. Studerar du fortfarande finns en egen studieplan i EKG för studenter.

Vanliga frågor

Får sjuksköterskor tolka EKG?

Ja, och du bör göra det. EKG-tolkning är en basal klinisk kompetens för sjuksköterskor. Du registrerar EKG:t, du ser det först, och din bedömning avgör i praktiken hur snabbt patienten kommer vidare. Den medicinska diagnosen ställs av läkare, men det gör inte din tolkning mindre nödvändig.

Var ska bröstelektroderna sitta?

V1 i fjärde interkostalrummet vid höger sternalrand, V2 i fjärde interkostalrummet vid vänster sternalrand, V4 i femte interkostalrummet i medioklavikulärlinjen, V3 mitt emellan V2 och V4, V5 i främre axillarlinjen och V6 i medioaxillarlinjen, båda i samma horisontalplan som V4. Placera V4 före V3.

Hur räknar man hjärtfrekvensen på ett EKG?

Räkna antalet stora rutor mellan två R-vågor. Vid 50 mm/s är frekvensen 600 delat med antalet stora rutor, och vid 25 mm/s är den 300 delat med antalet stora rutor. Vid oregelbunden rytm räknar du komplexen under tio sekunder och multiplicerar med sex.

Vilka EKG-fynd kräver omedelbar läkarkontakt?

ST-höjning som uppfyller infarktkriterierna, vänstergrenblock hos patient med pågående bröstsmärta, bred takykardi, AV-block II Mobitz typ 2 eller AV-block III, uttalad bradykardi med symtom, förlängd QTc med kammarextraslag samt hyperkalemimönster med höga spetsiga T-vågor och breda komplex. Patienten kopplas till övervakning och läkare kontaktas direkt.

Vad är skillnaden mellan telemetri och vilo-EKG?

Vilo-EKG registrerar tolv avledningar under tio sekunder och används för att bedöma ischemi, retledningshinder, hypertrofi och ledningstider. Telemetri övervakar några avledningar kontinuerligt och är gjord för att upptäcka arytmi och frekvensförändring över tid. Telemetri kan inte utesluta hjärtinfarkt.

Varför blir EKG-kurvan brusig eller ojämn?

De vanligaste orsakerna är muskelaktivitet, dålig elektrodkontakt och nätbrus. Åtgärda genom att patienten ligger avslappnat och varmt, genom att torka och raka huden och byta elektroder, och genom att se över kablar och närliggande apparater. Är kurvan obedömbar ska den tas om.

Vad händer om man förväxlar arm- och benelektroder?

Förväxlade armelektroder ger negativ P-våg och negativt QRS-komplex i avledning I, vilket kan misstas för dextrokardi eller en gammal infarkt. Misstänk förväxling när avledning I ser omvänd ut men bröstavledningarna är normala, och ta om registreringen.

Finns det en EKG-utbildning för sjuksköterskor med intyg?

Ja. EKG-boken är en EKG-utbildning på svenska med videoföreläsningar, interaktiva simuleringar och kunskapsprov. Godkänt EKG-körkort ger ett daterat intyg med ditt namn som kan användas som dokumentation av genomförd fortbildning.