Ketalar · Ketanest · Ketamin Abcur
Det enda anestetikum som både söver och stabiliserar cirkulationen — den indirekta sympatikusstimuleringen gör ketamin till förstahandsval vid induktion hos den blödande, septiske eller på annat sätt preloadberoende patienten, och bronkdilatationen gör den värdefull vid livshotande astma. Andningsdriften och svalgreflexerna är i huvudsak bevarade, vilket är en förklaring men aldrig en garanti. Det avgörande i praktiken är att skilja på de tre dosnivåerna: analgesi, procedursedering och induktion är olika läkemedel i samma ampull.
Analgetisk dos och induktionsdos skiljer sig tiofalt — en förväxling ger oavsiktlig dissociation, apné och en oskyddad luftväg. Ge alltid ketamin där utrustning för ventilation finns omedelbart till hands.
| Indikation | Regim | Kommentar |
|---|---|---|
| Analgesi, subdissociativ dos | 0,1–0,3 mg/kg iv långsamt över 5–10 min | snabb injektion ger dysfori — späd och ge på pump |
| Procedursedering | 1 mg/kg iv, alternativt 4 mg/kg im | im-vägen när iv-infart saknas, hos barn och agiterade |
| Induktion vid RSI | 1–2 mg/kg iv, 1 mg/kg vid uttalad chock | hos den katekolamintömde kan trycket ändå falla |
| Svår astma eller status asthmaticus | 0,5–1 mg/kg iv, därefter 0,5–1 mg/kg/timme | bronkdilaterande, tillägg när inhalationer inte räcker |
| Kontinuerlig smärtinfusion | 0,1–0,3 mg/kg/timme | opioidsparande vid svår eller opioidtolerant smärta |
Ingen etablerad dosjustering. Metaboliten norketamin utsöndras renalt och kan ackumulera vid långvarig infusion och uttalad njursvikt.
Metaboliseras via CYP3A4 och CYP2B6. Reducera dosen och förläng intervallen vid uttalad leversvikt.
Procedursedering 1–1,5 mg/kg iv eller 4 mg/kg im. Barn får emergensreaktioner mer sällan än vuxna; laryngospasm är ovanligt men den allvarligaste risken.
Den gamla kontraindikationen vid förhöjt intrakraniellt tryck håller inte: ketamin sänker inte det cerebrala perfusionstrycket, och vid samtidig chock är det snarare blodtrycksfallet efter propofol som skadar hjärnan. Den kvarstående försiktigheten gäller obehandlad svår hypertoni, färsk hjärtinfarkt och aortadissektion, där sympatikusstegringen är oönskad.