Zyloric · Allopurinol Sandoz
Förstahandsmedel för uratsänkande behandling vid gikt, med målet att titrera upp tills S-urat ligger stabilt under 360 μmol/l — inte att sätta en fast dos och lämna den. Behandlingen är livslång, och de första månaderna behöver anfallsprofylax eftersom sjunkande uratnivåer i sig utlöser attacker. Två saker gör preparatet farligt: överkänslighetssyndromet och kombinationen med azatioprin.
Allopurinol blockerar xantinoxidas och därmed nedbrytningen av azatioprin och merkaptopurin — kombinationen ger livshotande benmärgsdepression om dosen av tiopurinen inte sänks till 25 %. Allopurinolinducerat överkänslighetssyndrom (DRESS) och Stevens–Johnsons syndrom debuterar oftast inom de första två månaderna och har hög mortalitet.
| Indikation | Regim | Kommentar |
|---|---|---|
| Gikt, insättning | 100 mg po dagligen, öka med 100 mg var 2:e–4:e vecka | sätt aldrig in under pågående attack utan profylax |
| Gikt, underhåll | titrera till S-urat < 360 μmol/l, vanligen 300–600 mg dagligen | vid tofi eftersträvas < 300 μmol/l |
| Anfallsprofylax vid start | kolkicin 0,5 mg 1–2 gånger dagligen i 3–6 månader | alternativt NSAID eller lågdos prednisolon |
| Uratnefropati och recidiverande uratsten | 300–600 mg po dagligen | kombinera med alkalinisering och högt vätskeintag |
| Tumörlyssyndrom, profylax | 100–300 mg dagligen från dygnet före cytostatika | rasburikas vid hög risk |
Startdosen ska sänkas vid nedsatt njurfunktion: 50–100 mg dagligen vid eGFR 30–60 ml/min och 50 mg dagligen eller varannan dag vid eGFR < 30 ml/min. Upptitrering mot uratmålet får ske även vid njursvikt, men långsammare och med tätare kontroller — den aktiva metaboliten oxipurinol ackumuleras.
Dosreduktion vid nedsatt leverfunktion, med kontroll av leverprover under de första månaderna.
Används till barn främst vid tumörlyssyndrom och medfödda purinmetabolismrubbningar, 10–20 mg/kg/dygn, av specialist. Gikt är mycket ovanligt hos barn.
Sätt inte in allopurinol mitt i en pågående giktattack utan samtidig anfallsprofylax — den snabba uratsänkningen mobiliserar kristaller och förvärrar eller förlänger attacken, och patienten drar slutsatsen att preparatet inte fungerar. Avbryt däremot inte pågående behandling när en attack uppträder.