Glukos (koncentrerad, iv)
Glukos Fresenius Kabi · Glukos Baxter Viaflo · Glukos APL
Förstahandsbehandlingen vid svår hypoglykemi hos den patient som inte kan svälja och där venväg finns. Effekten kommer inom någon minut, men den är också kortvarig — bolusen häver medvetslösheten, den botar inte orsaken. Det som avgör handläggningen är vad hypoglykemin beror på: långverkande insulin och särskilt sulfonurea kräver uppföljande infusion och timmar av övervakning, medan en missad måltid hos en typ 1-diabetiker klaras av med en smörgås.
Koncentrerad glukos är starkt hyperton och kärlretande — 500 mg/ml ger tromboflebit och vävnadsnekros vid extravasering och bör ges i central infart. Kontrollera alltid att infarten fungerar före injektion. Hos undernärd eller alkoholpåverkad patient ska tiamin ges före eller samtidigt med glukosen; en glukosbolus utan tiamin kan utlösa Wernickes encefalopati.
Dosering till vuxna
| Indikation | Regim | Kommentar |
|---|---|---|
| Svår hypoglykemi, vuxen | Glukos 300 mg/ml, 30–50 ml iv tills patienten vaknar (motsvarar 9–15 g glukos) | kontrollera P-glukos efter 10 minuter, ge kolhydrat per os när patienten kan svälja |
| Svår hypoglykemi, barn | Glukos 100 mg/ml, 2 ml/kg iv (0,2 g/kg); vissa regionala PM anger 1–2 ml/kg glukos 300 mg/ml i säker infart | undvik koncentrerade lösningar i perifer ven hos små barn |
| Uppföljande infusion | Glukos 50–100 mg/ml, 1000 ml på 4–6 timmar, hastighet styrd av P-glukos | obligatorisk efter långverkande insulin eller sulfonurea |
| Sulfonureaintoxikation | Glukosinfusion efter behov, kompletterad med oktreotid 50–100 μg sc var 6:e–8:e timme | glukosbolus stimulerar insulinfrisättning och kan förvärra förloppet |
| Hyperkalemi, akut | 25 g glukos (50 ml av 500 mg/ml) iv tillsammans med 10 E snabbverkande insulin | glukosen ges för att skydda mot hypoglykemi, inte som behandling |
Ingen dosjustering. Beakta vätskevolymen vid anuri och dialysberoende.
Ingen dosjustering. Vid leversvikt saknas glykogendepåer, vilket gör att hypoglykemin recidiverar snabbt och kräver kontinuerlig infusion snarare än upprepade bolusdoser.
2 ml/kg glukos 100 mg/ml iv som akutdos (0,2 g/kg), följt av underhållsinfusion med glukos 50–100 mg/ml. Neonatalt gäller barnklinikens eget PM. Koncentrationer över 100 mg/ml ska undvikas perifert.
Nöj dig inte med en bolus hos patient som fått sulfonurea eller långverkande insulin — hypoglykemin återkommer timmar senare, ofta nattetid, och patienten får inte skrivas hem från akuten. Undvik också att ge koncentrerad glukos i en tveksam perifer nål; extravasering av 500 mg/ml ger vävnadsskada som kan kräva kirurgisk åtgärd.
Farmakokinetik
- ANSLAG
- 1–3 minuter iv
- EFFEKTDURATION
- kort, minuter till någon timme
- ENERGIINNEHÅLL
- 300 mg/ml ≈ 1,2 kcal/ml
- OSMOLALITET (300 MG/ML)
- cirka 1 660 mosmol/kg
- OSMOLALITET (500 MG/ML)
- cirka 2 775 mosmol/kg
- OMSÄTTNING
- Glykolys och glykogeninlagring, insulinberoende
- UTSÖNDRING
- Renal vid överskridet njurtröskelvärde
- GLUKOSHÖJNING
- 30 ml av 300 mg/ml höjer P-glukos cirka 3–5 mmol/l hos vuxen