Kaliumklorid
Addex-Kaliumklorid · Kaliumklorid B. Braun · Kaleorid
Kaliumbrist korrigeras långsamt därför att det extracellulära kaliumet bara är två procent av kroppens totala kaliumförråd — plasmavärdet säger var man börjar, inte hur stort underskottet är. Hastigheten, inte dygnsdosen, är det som avgör säkerheten: perifert 10 mmol/h, i central ven upp till 20 mmol/h och som mest 40 mmol/h vid livshotande hypokalemi under kontinuerlig EKG-övervakning. Hypokalemi som inte vill stiga trots adekvat tillförsel beror nästan alltid på samtidig hypomagnesemi, och då måste magnesium ges först.
Koncentrerad kaliumklorid får aldrig ges som bolus eller outspätt — det ger asystoli inom sekunder och är en av de klassiska dödliga läkemedelsförväxlingarna. Koncentratet ska alltid blandas i infusionspåse, vändas och märkas innan det kopplas, och färdigblandade lösningar bör användas när sådana finns.
Dosering till vuxna
| Indikation | Regim | Kommentar |
|---|---|---|
| Lindrig hypokalemi (p-kalium 3,0–3,5 mmol/l) med fungerande tarm | peroralt 40–80 mmol per dygn fördelat på 2–3 doser | perorala depottabletter är förstahandsval när patienten kan svälja |
| Måttlig hypokalemi (p-kalium 2,5–3,0 mmol/l) | 40 mmol kaliumklorid i 1 000 ml natriumklorid 9 mg/ml iv över 4–6 timmar, upprepas efter kontroll | perifert högst 10 mmol/h och koncentration högst 40 mmol/l |
| Svår hypokalemi (p-kalium < 2,5 mmol/l) eller arytmi | 10–20 mmol/h i central ven, upp till 40 mmol/h vid livshotande hypokalemi | kräver CVK, kontinuerlig EKG-övervakning och kontroll varje till varannan timme |
| Underskottsberäkning | en sänkning av p-kalium med 0,3 mmol/l under 3,5 motsvarar grovt 100 mmol totalt underskott; p-kalium 2,5 innebär ofta 300–400 mmol | grov skattning — styr på upprepade prover, inte på formeln |
| Terapiresistent hypokalemi | magnesiumsulfat 20–40 mmol iv per dygn parallellt med kaliumtillförseln | utan magnesiumkorrigering fortsätter njuren att förlora kalium |
Vid eGFR under 30 ml/min halveras tillförseln och p-kalium kontrolleras minst var 4:e timme; vid oligo- eller anuri ska kalium i regel inte ges alls utan att orsaken är utredd. Kaliumsparande diuretika, ACE-hämmare, ARB och MRA ska sättas ut eller dosjusteras innan substitution påbörjas.
Ingen dosjustering. Vid levercirros med sekundär hyperaldosteronism och diuretikabehandling är kaliumförlusterna ofta stora och behovet större än beräknat.
0,5–1 mmol/kg iv över 1–2 timmar, högst 0,5 mmol/kg/h och maximalt vuxendos. Koncentration perifert högst 40 mmol/l; högre koncentration kräver central infart och EKG-övervakning.
Undvik att jaga plasmavärdet med snabbare infusion när kaliumet inte stiger — den vanligaste orsaken är obehandlad hypomagnesemi, och lösningen är magnesium, inte högre hastighet. Undvik också iv-substitution när patienten kan svälja: peroral tillförsel är lika effektiv, betydligt säkrare och slipper både venirritation och risken för överkorrigering.
Farmakokinetik
- ANSLAG
- minuter iv, 1–2 timmar peroralt
- FÖRDELNING
- 98 % intracellulärt — plasmavärdet speglar förrådet dåligt
- INNEHÅLL
- Addex-Kaliumklorid 2 mmol/ml, 20 ml ampull = 40 mmol
- MAXHASTIGHET PERIFERT
- 10 mmol/h, koncentration högst 40 mmol/l
- MAXHASTIGHET CENTRALT
- 20 mmol/h, undantagsvis 40 mmol/h med EKG-övervakning
- UTSÖNDRING
- Renal, aldosteronberoende tubulär sekretion
- NORMALVÄRDE
- 3,5–4,4 mmol/l i plasma
- OMRÄKNING
- 1 g kaliumklorid ≈ 13,4 mmol kalium