Teofyllin
Theo-Dur · Teofyllamin Viatris
Gammal bronkdilaterare som ges peroralt som depottablett eller intravenöst som teofyllamin (teofyllin-etylendiamin) vid astma, kronisk bronkit och bronkobstruktion vid emfysem. Nytta och skada ligger nära varandra: den effektiva nivån i serum (5-12 mg/L, ibland upp till 20 mg/L) gränsar mot nivåerna där krampanfall och livshotande arytmier uppträder, och clearance varierar flera gånger mellan individer. Den viktigaste fallgropen är att en stabil patient plötsligt intoxikeras när clearance sjunker (feber och virusinfektion, hjärtsvikt, leversjukdom, ciprofloxacin, erytromycin, fluvoxamin) eller att nivån faller när patienten börjar röka eller får enzyminducerare. Som rutinmässig underhållsbehandling vid KOL har metylxantiner svagt stöd och många biverkningar.
Teofyllin har ett litet terapeutiskt index. Toxiska symtom kan ses vid doser över 15 mg/kg, och hos vuxna har mycket allvarliga intoxikationer rapporterats redan efter 1,5-4 g. Symtomdebuten kan vara försenad, särskilt efter depotberedning, och krampanfall kan förekomma (hos patienter med epilepsi i anamnesen kan anfallsfrekvensen öka). S-teofyllin över 20 mg/L (110 µmol/L) är potentiellt toxiskt. Intravenös injektion ska ges långsamt, helst i perifer ven, under cirka 20-30 minuter.
Dosering till vuxna
| Indikation och beredning | Regim | Kommentar |
|---|---|---|
| Astma, kronisk bronkit, emfysem: vuxen, peroral depot (Theo-Dur) | Start 300 mg x 2 dagligen. Efter minst 3 dygn ökning till 450 mg x 2 eller sänkning till 150 mg x 2 efter effekt och biverkningar | Dosera efter kroppsvikt utan onormal fetma. Tabletten sväljs hel eller delad (skåra), får inte krossas eller tuggas. Rökare kan behöva högre dos. Steady state efter cirka 3 dygn |
| Nattastma, peroral depot | Hela dygnsdosen kan ges på kvällen | Annars intag var 12:e timme |
| Svårare hjärt-kärlsjukdom eller nedsatt leverfunktion, peroral depot | Start 200 mg x 2 dagligen. Höj efter minst 3 dygn stegvis med 100 mg x 2 | Lägre startdos och långsammare titrering eftersom elimination är förlångsammad. Mät S-teofyllin |
| Bronkialastma intravenöst: laddningsdos (teofyllamin 23 mg/ml) | Cirka 0,30 ml/kg kroppsvikt, motsvarande 5-6 mg teofyllin/kg, långsamt iv i perifer ven under 20-30 minuter | Samma laddningsdos oavsett ålder och sjukdom. Hälften av laddningsdosen om patienten redan står på adekvat peroral teofyllinbehandling. Ger i genomsnitt cirka 10 mg/L (55 µmol/L). Ge syrgas vid låg arteriell syresättning, då injektionen kan ge övergående syrgastensionsfall |
| Bronkialastma intravenöst: underhållsinfusion | Mål S-teofyllin 5-20 mg/L (28-110 µmol/L). Dygnsinfusion i valfri infusionsvätska enligt tabell: vuxen icke-rökare 0,4 mg teofyllin/kg/tim, barn över 9 år och rökande vuxna 0,65 mg/kg/tim, barn 9 månader-9 år 0,8 mg/kg/tim, hjärtsvikt eller bristfällig leverfunktion 0,2 mg/kg/tim | Siffrorna avser teofyllin, inte teofyllamin (23 mg teofyllamin motsvarar 18,2 mg teofyllin). Produktresumén anger också motsvarande doser av teofyllamin per kg och tim. Använd låg dos i underhåll och mät nivå vid svår sjukdom |
| Bronkialastma intravenöst: intermittent underhåll | 0,30 ml/kg (5-6 mg teofyllin/kg) iv under 20-30 minuter 3-4 gånger dagligen | Alternativ till kontinuerlig infusion enligt produktresumén. Observera att fyra doser ger upp till cirka 24 mg teofyllin/kg/dygn, klart mer än kontinuerlig infusion hos vuxna (cirka 10-16 mg/kg/dygn), så mät S-teofyllin och dosera efter nivå |
| Akut lungödem | Laddningsdos som vid astma kan användas | Upprepade doser och konstant infusion rekommenderas inte, eftersom elimination vid akut hjärtsvikt är nedsatt och oförutsägbar. Indikationen är gammal och står kvar i produktresumén, men används sällan i modern praxis |
| Neonatala apnéer | Initialdos 7 mg/kg iv, därefter underhåll 2 mg/kg var 12:e timme enligt produktresumé | Produktresumén anger inte uttryckligen om mg avser teofyllin eller teofyllamin. Dosering och nivåkontroll sköts av neonatolog. Koffein är i dag normalt förstahandsval vid apnéer hos prematura: en Cochraneöversikt (2010, PMID 20091506) fann likartad effekt på apnéer men mindre toxicitet med koffein, så teofyllin är ett andrahandsval |
| Barn från 6 år, peroral depot | Vikt 12 kg: ½ tablett 200 mg x 2. 15 kg: ½ tablett 200 mg x 2. 20 kg: ½ tablett 200 mg x 2. 30 kg: ½ tablett 300 mg x 2. 40 kg: 1 tablett 200 mg x 2. 50 kg: 1 tablett 200 mg x 2 | Startdosen ges 1-2 veckor, därefter ändring stegvis med 100-200 mg med minst 3 dygns mellanrum. Depottabletterna ska inte ges till barn under 6 år. Teofyllin är inte förstahandsval vid astma hos barn |
Produktresumén anger ingen särskild dosjustering vid nedsatt njurfunktion. Cirka 10 % utsöndras oförändrat i urinen och cirka 90 % metaboliseras i levern, så njurfunktionen är av underordnad betydelse. Individualisera ändå dosen med S-teofyllin.
Försiktighet vid nedsatt leverfunktion. Peroral depot: startdos 200 mg x 2 och höjning med 100 mg x 2 efter minst 3 dygn. Intravenös underhållsinfusion: 0,2 mg teofyllin/kg/tim vid hjärtinsufficiens eller bristfällig leverfunktion. Halveringstiden ökar kraftigt vid svår leversjukdom eller svår hjärtsvikt, så nivåkontroll är nödvändig.
Peroral depot ges bara från 6 års ålder, med dosen enligt kroppsvikt i tabellen ovan. Teofyllin är inte förstahandsval vid astma hos barn, och en Cochraneöversikt av tilläggsbehandling vid svår astmaexacerbation hos barn fann att aminofyllin ökade kräkningar jämfört med placebo. Intravenöst underhåll hos barn 9 månader-9 år är 0,8 mg teofyllin/kg/tim. Barn har kort halveringstid (cirka 3 timmar) och full elimineringskapacitet nås först vid cirka 1 års ålder. Tidigare given xantinbehandling måste beaktas på grund av överdoseringsrisk. Spädbarn är särskilt känsliga för förgiftning.
Undvik teofyllin som förstahandsval. Evidensen för metylxantiner vid KOL är svag: en Cochraneöversikt (2003) av akuta exacerbationer fann ingen säker nytta men mer illamående och kräkningar (OR 4,6; PMID 12804425), en metaanalys av lågdosteofyllin som tillägg till inhalationssteroid (2021, PMID 34029327) fann ingen minskning av exacerbationer (HR 1,08) men fler sjukhusinläggningar (HR 1,12) och högre mortalitet (HR 1,19), med heterogent underlag, och en metaanalys av randomiserade studier vid stabil KOL (2025, PMID 40327637) fann färre exacerbationer (OR 0,75) men fler läkemedelsrelaterade biverkningar (OR 1,33), framför allt från mag-tarmkanalen. Var särskilt försiktig vid kramptendens eller epilepsi (teofyllin kan öka anfallsfrekvensen), hjärtarytmier och hypokalemi, där produktresumén anger försiktighet och alternativ bronkdilaterare bör övervägas. Kontraindikation: överkänslighet mot teofyllin eller hjälpämne; teofyllamin innehåller etylendiamin, som kan ge hudreaktioner. Försiktighet vid akut blodtrycksfall och svår hjärt-kärlsjukdom (teofyllamin). Undvik adenosin (effekten försvagas), ketamin (sänkt kramptröskel), johannesört och cimetidin (om nivån inte kan följas). Vid ciprofloxacin, erytromycin och fluvoxamin: följ S-teofyllin och dosanpassa. Förskriv inte utan plan för S-teofyllin till äldre eller till patienter med hjärtsvikt, leversjukdom eller feber. Graviditet: inga kända risker enligt produktresumé; teofyllin passerar i modersmjölk, och prematura barn ackumulerar läkemedlet. Förgiftning: ta S-teofyllin och upprepa provet eftersom nivån kan stiga. Ge upprepade doser aktivt kol, pröva omeprazol och ondansetron mot kräkning, kontinuerlig EKG-övervakning, korrigera hypokalemi och acidos, diazepam mot kramper (större doser kan behövas), undvik vasopressorer, selektiv beta-1-blockad kan prövas vid symtomgivande takykardi (försiktighet vid astma och hjärtsvikt). Extrakorporeal behandling rekommenderas enligt EXTRIP-gruppen vid allvarlig förgiftning: akut intag med S-teofyllin över 100 mg/L, krampanfall, livshotande arytmi eller chock, stigande nivå eller klinisk försämring trots optimal behandling; vid kronisk förgiftning föreslås behandling vid nivå över 60 mg/L, eller över 50 mg/L hos barn under 6 månader och personer över 60 år. Intermittent hemodialys är förstahandsval, fortsätt tills klinisk förbättring eller nivå under 15 mg/L, och fortsätt aktivt kol under behandlingen. Kontakta Giftinformationscentralen.
Farmakokinetik
| BIOTILLGÄNGL. | Fullständig från depottabletten och opåverkad av föda |
|---|---|
| VD | Cirka 0,45 L/kg (0,3-0,7) räknat på ideal kroppsvikt; fördelas i kroppsvatten och dåligt i fett. Större hos prematura nyfödda, bland annat på grund av lägre proteinbindning |
| PROTEINBINDNING | Cirka 40 %, huvudsakligen till albumin (amerikansk läkemedelsetikett för teofyllin) |
| STEADY STATE | Cirka 3 dygn |
| METABOLISM | Cirka 90 % i levern (CYP1A2 svarar för demetyleringen); inga aktiva metaboliter av klinisk betydelse |
| UTSÖNDRING | Cirka 10 % oförändrat i urinen |
| t½ VUXEN ICKE-RÖKARE | I medeltal 7-9 timmar (intravenös produktresumé: cirka 9 timmar, spridning 2-11,5) |
| t½ RÖKARE | 4-5 timmar |
| t½ BARN | Cirka 3-3,6 timmar (spridning 1,5-9,5); full elimineringskapacitet vid cirka 1 års ålder |
| FÖRLÄNGD t½ | Leversjukdom, svår hjärtsvikt, feber och akut virusinfektion, hög ålder, prematura nyfödda, enzymhämmare |
| EFFEKTIV NIVÅ | 5-12 mg/L (28-67 µmol/L); ibland upp till 20 mg/L; lägre nivå räcker ofta vid samtidig beta-2-stimulerare |
| TOXISK NIVÅ | Över 20 mg/L (110 µmol/L) potentiellt toxiskt; över 25 mg/L (140 µmol/L) ökar risken för takyarytmier och krampanfall påtagligt |
| TOXISK DOS | Risk för symtom över 15 mg/kg; mycket allvarlig intoxikation hos vuxna rapporterad efter 1,5-4 g |
| PROVTAGNING | Dalvärde direkt före morgondosen; topp 3-6 timmar efter tablettintag |
| DURATION DEPOT | Cirka 12 timmar (administrering två gånger dagligen) |