Aktivt kol (medicinskt kol)
Carbomix
Finfördelat, kemiskt aktiverat kol med mycket stor inre yta som binder många läkemedel och toxiner i tarmlumen och därmed minskar upptaget. Det är en av de viktigaste dekontamineringsåtgärderna vid peroralt intagna förgiftningar där ämnet binds till kol och intaget är tillräckligt farligt för att motivera behandling (kol ges inte rutinmässigt), och upprepade doser kan dessutom påskynda elimineringen av ämnen med enterohepatisk eller enteroenteral recirkulation, till exempel karbamazepin och teofyllin. Den viktigaste fallgropen är luftvägen: kol ges aldrig till en patient som inte själv skyddar sina luftvägar, och det binder inte litium, järn, alkoholer eller andra metaller.
Ge aldrig kol till patient med sänkt medvetande eller bortfallna skyddsreflexer utan att luftvägen är säkrad, eftersom aspiration av kol kan ge svår pneumonit. Kol är kontraindicerat vid ileus eller misstänkt obstruktion, och ska inte ges vid intag av frätande ämnen (försvårar endoskopi) eller lågviskösa kolväten. Det ska inte heller ges om en specifik antidot ska tas peroralt.
Dosering till vuxna
| Indikation | Regim | Kommentar |
|---|---|---|
| Engångsdos vid akut peroral förgiftning, vuxna | Giftinformationscentralen anger 25-50 g kol initialt till vuxna. Exakt dosering per beredning anges i produktresumén; läs den för aktuell beredning | dosen beror på intaget och på hur mycket patienten orkar dricka. Systematisk översikt 2021 fann inga studier av optimal dos för engångs- eller upprepad dosering (PMID 34424785), så dosen vilar på expertpraxis |
| Tidsfönster för engångsdos | Så tidigt som möjligt. Giftinformationscentralen anger att kol kan vara motiverat upp till en timme efter intag av flytande ämnen och upp till två timmar efter tablettintag, eftersom många faktorer kan fördröja absorptionen | volontärstudier visar att effekten faller snabbt: i genomsnitt cirka 47 % lägre upptag vid 30 minuter, 40 % vid 60 minuter och 16,5-21 % vid 2-3 timmar (minst 50 g). Den äldre amerikansk-europeiska ståndpunkten var 1 timme, medan 2026 års internationella rekommendation tillåter upp till 6 timmar efter individuell riskbedömning för många ämnen (PMID 41906697) |
| Depåberedning, stora mängder, farmakobezoar eller misstänkt kvarvarande ventrikelinnehåll | Vid toxisk dos av ett depotpreparat är det enligt Giftinformationscentralen ofta befogat att ge ytterligare en dos kol efter 2 timmar; vid pågående upptag (till exempel farmakobezoar, vissa depotberedningar eller mängder över lösligheten) kan kol enligt 2026 års rekommendation ges även senare än 6 timmar efter intaget | tilläggsdosen är en egen strategi för att fullborda dekontamineringen och skiljer sig från upprepade doser för eliminering; ämnen där 2026 års rekommendation uttryckligen stöder en tilläggsdos är karbamazepin, paracetamol, parakvat, fenobarbital, salicylater, tallium, teofyllin, valproat och verapamil (PMID 41906697) |
| Upprepade doser för ökad elimination (MDAC) | Vuxna: 25 g var 4:e timme, alternativt 12,5 g varannan timme (Giftinformationscentralen). Behandlingens längd styrs av koncentration och kliniskt förlopp, i samråd med Giftinformationscentralen | Ämnen enligt 2026 års internationella rekommendation (PMID 41906697): karbamazepin, hjärtglykosider, kolkicin, dapson, fenobarbital, fenytoin, tallium och teofyllin. Äldre tillägg: kinin ingår i 1999 års ståndpunkt. Kräver fungerande tarmmotorik; vid nedsatt motilitet kan metoklopramid 10 mg iv ges, högst 3 gånger per dygn och högst 30 mg per dygn (0,5 mg/kg/dygn) enligt produktresumén för metoklopramid, och behandlingen bör vara kortvarig (EMA 2013: högst 5 dygn). Giftinformationscentralens anvisning anger 10-20 mg iv upp till 3 gånger per dygn, vilket överstiger enskild dos i produktresumén; rådgör med Giftinformationscentralen om högre dos övervägs. En randomiserad studie i Sri Lanka (4 632 patienter, sex doser om 50 g med 4 timmars intervall, främst bekämpningsmedel och gula oleanderfrön) visade ingen mortalitetsskillnad (PMID 18280328), så indikationen ska vara specifik |
| Karbamazepinintoxikation | Engångsdos tidigt, därefter upprepade doser tills koncentration och symtom avtar | upprepat kol rekommenderas vid livshotande intag både i 1999 års ståndpunkt och i 2026 års internationella rekommendation, och ska enligt EXTRIP fortsätta under eventuell dialys |
| Teofyllinintoxikation | Engångsdos, därefter upprepade doser | teofyllin finns bland de ämnen där upprepat kol rekommenderas både 1999 och 2026; metoklopramid kan behövas för att kunna fullfölja behandlingen vid kräkning |
| Kvetiapinintoxikation | Kol kan övervägas vid stor ingestion i tidigt skede | evidensen är begränsad: den systematiska översikten från 2021 inkluderade data om kvetiapin (PMID 34424785), men kvetiapin nämns inte i sammanfattningen av 2026 års rekommendation. Sedering gör luftvägsbedömningen avgörande |
| Pregabalinintoxikation | Ingen särskild rekommendation; kol kan övervägas vid stor ingestion inom kort tid eller vid samtidigt intag av andra kolbindande ämnen | evidensen för kol specifikt vid pregabalin är svag och ämnet finns inte bland dem som nämns i 2026 års sammanfattning; rådgör med Giftinformationscentralen |
| Patient med sänkt medvetande | Ge inte kol innan luftvägen är säkrad. Intubera inte enbart för att kunna ge kol om ingen kliniskt betydande toxicitet väntas; om patienten ändå intuberas av annat skäl är sond med kol rimligt | enligt 2026 års internationella rekommendation: risken för aspiration efter kol givet till intuberad patient anges till 1-4 %, medan intubation i sig ger bland annat hypotoni, desaturering och i sällsynta fall hjärtstopp |
| Administreringssätt | Oralt, eller via ventrikelsond hos intuberad patient (Giftinformationscentralen). Granulatet blandas med vatten till suspension enligt produktresumén för beredningen och skakas väl | förvaring och hållbarhet av färdigblandad suspension enligt produktresumén för aktuell beredning |
Ingen dosjustering. Kol absorberas inte och påverkas inte av njurfunktionen. Vid upprepad dosering ska elektrolytstatus följas, särskilt om laxermedel används.
Ingen dosjustering. Kol absorberas inte och metaboliseras inte, utan lämnar kroppen med avföringen.
Giftinformationscentralen anger 10 g kol initialt till småbarn. Upprepad dosering: 5-10 g var 4:e timme. Använd gärna mugg med pip eller liknande för att underlätta intaget. Kol till barn är sannolikt säkert: i en spansk registerstudie med 517 barn under 7 år som fick kol efter oavsiktligt intag, en tredjedel via nasogastrisk sond, rapporterades ingen aspiration (PMID 39798953). Ge inte laxermedel till små barn på grund av risk för vätske- och elektrolytrubbning.
Ge inte kol till patient som inte skyddar sin luftväg, och intubera inte enbart för att kunna ge kol om ingen betydande toxicitet förväntas. Undvik vid ileus, misstänkt obstruktion eller perforationsrisk, vid frätande ämnen (starka syror och baser, kol försvårar endoskopi) och efter lågviskösa kolväten och petroleumprodukter (ökad kräknings- och aspirationsrisk). Enligt 2026 års konsensus (PMID 41906697) har kol ingen roll vid förgiftning med arsenik, cesium, koppar, etanol, metanol, etylenglykol, järn, bly, litium och metformin (metformin ingår alltså i samma lista); där används andra åtgärder, till exempel tarmsköljning med polyetylenglykol vid stora mängder järn eller litium, och dialys vid indikation. Ge inte kol när peroral antidot ska tas. Rutinmässiga laxermedel tillsammans med kol rekommenderas inte (ståndpunkten om upprepat kol 1999, PMID 10584586), och aldrig till små barn. Missförstånd: kol är däremot rekommenderat vid många ämnen som man kan tro är undantag, till exempel paracetamol, kolkicin och kalciumflödeshämmare (PMID 41906697). Kol hjälper inte vid parenteral exponering, och en sen dos efter fönstret ger liten nytta om inte upptaget är fördröjt (depå, bezoar, stora mängder).
Farmakokinetik
| VERKNINGSMEKANISM | adsorption i tarmlumen via mycket stor inre yta; vid upprepade doser även adsorption av substans som diffunderat eller utsöndrats från blod och galla till tarmen |
|---|---|
| ANSLAG | adsorption sker i tarmlumen så snart kolet möter substansen; effekten avtar snabbt med tiden efter intaget (se tidsberoende effekt) |
| TIDSBEROENDE EFFEKT | volontärstudier med minst 50 g: cirka 47 % lägre upptag vid 30 minuter, 40 % vid 60 minuter, 16,5 % vid 120 minuter och 21 % vid 180 minuter |
| BIOTILLGÄNGL. | absorberas inte från mag-tarmkanalen |
| METABOLISM | ingen |
| UTSÖNDRING | oförändrat i avföringen |
| REVERSIBILITET | bindningen är reversibel, och den kliniska betydelsen av desorption är inte klarlagd |
| BEREDNING | granulat blandas med vatten till suspension enligt produktresumén; suspensionen kan ges via sond |