Renat antikroppsfragment från häst (F(ab')2) riktat mot gift från europeiska huggormar, i Sverige Viperfav. Det ges intravenöst på sjukhus vid huggormsbett (Vipera berus) med systemisk giftverkan eller en lokalreaktion som fortsätter att växa och nått 10 cm eller mer (med vissa undantag), och är den specifika behandlingen mot giftverkan. Serumet är ett licensläkemedel som enligt Antidotlistan 2026-02 lagerhålls i sjukhusens antidotförråd (rekommenderat antal 2 förpackningar) och vid behov beställs akut från apoteket C W Scheele. Fallgroparna är att dröja med serumet när allmänsymtom eller progredierande svullnad finns, och att glömma att det är ett heterologt protein som kräver beredskap för anafylaxi.
Handelsnamn: Viperfav
ANTIDOTLICENSLÄKEMEDELKRÄVER ÖVERVAKNING
VIKTIGT
Serumet är ett hästprotein och kan ge anafylaktoida reaktioner och, sällsynt, äkta anafylaxi. Ge det bara på sjukhus med adrenalin och anafylaxiutrustning tillgängliga, starta infusionen långsamt och avbryt vid tecken på allergisk reaktion. Risken med obehandlad giftverkan väger ändå tyngre än allergirisken, så serumet ska inte undanhållas patienten med tydlig indikation.
Dosering till vuxna
| Situation | Regim | Kommentar |
|---|---|---|
| Huggormsbett med systemisk giftverkan (till exempel yrsel, matthet, hjärtklappning, blodtrycksfall, kräkning, diarré, medvetandepåverkan) | Viperfav 1 ampull à 4 ml spädd i 100 ml natriumklorid 9 mg/ml, intravenös infusion över 60 minuter (Giftinformationscentralens anvisning, samma regim i Kurtović 2025) | ge omgående; vuxna och barn får samma dos oavsett vikt och ålder (en ampull gavs till både vuxna och barn i Boels 2012 och de Haro 1998). Systemiska tecken är bland annat yrsel, matthet, hjärtklappning, blodtrycksfall, kräkning, diarré, angioödem, urtikaria och bronkospasm |
| Huggormsbett med progredierande lokalreaktion som spridit sig 10 cm eller mer från bettstället | Samma dos: 1 ampull à 4 ml spädd i 100 ml natriumklorid, intravenös infusion över 60 minuter | rådgör med Giftinformationscentralen vid osäkerhet om indikationen, som enligt dem gäller med vissa undantag; barn utvecklar oftare allvarlig förgiftning (Claudet 2011), vilket motiverar låg tröskel |
| Infusionstakt | total infusionstid 60 minuter; starta med låg takt och öka om infusionen tolereras, exakt starttakt och upptrappning enligt Viperfavs produktresumé (avsnitt 4.2), som inte har kunnat läsas här | minska takten eller avbryt vid intolerans; stoppa och behandla vid allergisk reaktion. Kortikosteroid och antihistamin är enligt Giftinformationscentralen i normalfallet inte indicerade, och något krav på premedicinering har inte funnits i de källor som lästs |
| Upprepad dos | Ny dos kan vara aktuell vid recidiv med tydlig progress av lokalreaktionens utbredning (Giftinformationscentralen); samma ampulldos och infusion som första dosen. Antal doser och intervall enligt produktresumén och Giftinformationscentralen | kontakta Giftinformationscentralen för att diskutera fortsättningen; i en fransk kohort förbättrade 2-3 ampuller inte utfallet jämfört med en (Boels 2012), och upprepad dos rapporterades i cirka 15 % av fallen i en översikt (Lamb 2017) |
| Tidpunkt | så tidigt som möjligt efter bettet; efter 24 timmar är det enligt Giftinformationscentralen sällan meningsfullt att ge serum | i en fransk studie var serum inom 10 timmar förenat med bättre utfall (Boels 2012) och fördröjning över 12 timmar förlängde vårdtiden (Boels 2020); värdet är osäkert om mer än ett dygn förflutit |
| Andra europeiska huggormar (Vipera aspis, Vipera ammodytes) | Samma ampulldos (4 ml) användes i studier av både V. aspis, V. berus och V. ammodytes (Boels 2012, Kurtović 2025); Antidotlistan 2026-02 anger Viperfav för dessa tre arter | sällan aktuellt i Sverige; vid svår V. ammodytes-förgiftning kan en dos vara otillräcklig (fallrapport med återkommande trombocytopeni, Kurtović 2016), så följ blodstatus och koagulation och ge ny dos vid indikation |
| Äldre preparat ViperaTAb (fårframställda Fab-fragment) | Dosering anges inte: ViperaTAb står sedan Antidotlistan 2026-02 bland utgångna substanser | Viperfav är det serum Giftinformationscentralen rekommenderar idag; äldre doseringsanvisningar för ViperaTAb gäller inte Viperfav |
Nedsatt njurfunktion
Ingen dosjustering beskrivs i de källor som lästs (inklusive Giftinformationscentralens anvisning; produktresumén har inte kunnat läsas). Dosen är en fast ampull och ges efter klinisk indikation, inte efter njurfunktion.
Nedsatt leverfunktion
Ingen dosjustering beskrivs i de källor som lästs. Serumet är ett proteinläkemedel som inte metaboliseras via leverenzymer och doseras inte efter leverfunktion.
Barn
Samma fasta dos som hos vuxna: 1 ampull à 4 ml, oavsett ålder eller vikt (vuxna och barn fick en ampull i Boels 2012; barn under 10 år ingick i de Haro 1998). Barn utvecklar enligt en fransk studie (Claudet 2011) oftare allvarlig förgiftning, vilket bör sänka tröskeln att ge serum.
Fallgrop
Ge inte serum rutinmässigt till alla bitna: många har endast lokala symtom utan progress, och då är observation tillräcklig. Ge det däremot utan dröjsmål vid systemisk giftverkan eller en lokalreaktion som växer och nått 10 cm. Kortikosteroider, antihistaminer och antibiotika är i normalfallet inte indicerade och ersätter aldrig serum (antibiotika bara vid sekundärinfektion, antihistamin och kortison vid allvarlig systemreaktion enligt Giftinformationscentralen). Känd allergi mot hästprotein är en relativ kontraindikation, men eftersom envenomation kan vara livshotande vägs risken mot nyttan och serum ges med full anafylaxiberedskap. Graviditet och ammning: data saknas i de källor som lästs, men en klar indikation bör inte undanhållas serum. Äldre: ingen dosjustering beskriven, samsjuklighet kan göra systemisk påverkan farligare. Tidigare behandling med hästserum (sensibilisering) kan öka risken för reaktion. Äldre doseringsanvisningar för det utgångna fårframställda ViperaTAb ska inte användas för Viperfav. Fasciotomi bör generellt undvikas och övervägs först efter mätt vävnadstryck. Svullnad som hotar luftvägen (bett i ansikte eller hals) kräver särskild vaksamhet. Serumets värde är tveksamt om mer än ett dygn förflutit sedan bettet.
Farmakokinetik
| PREPARAT | renade F(ab')2-fragment av IgG från hyperimmuniserade hästar, Fc-delen avlägsnad |
|---|---|
| STYRKA | en ampull à 4 ml neutraliserar 500-1000 LD50 (mus) för Vipera aspis, V. ammodytes och V. berus (Boels 2012) och innehåller F(ab')2 i koncentrationen 99-116 mg/ml (Kurtović 2025) |
| ADMINISTRERING | enbart intravenöst, spätt i natriumklorid 9 mg/ml, infusion över 60 minuter |
| ANSLAG | allmänsymtom som hypotoni och kräkning lägger sig under eller kort efter infusionen (Karlson-Stiber 2006) |
| MOLEKYLSTORLEK | ungefär dubbelt så stor som ViperaTAb (Fab), vilket förlänger tiden i blodet |
| t½ | median 49,5 timmar (IQR 26-68) i en studie med 21 patienter bitna av Vipera ammodytes (Kurtović 2025); 97 timmar i en enskild fallrapport (Kurtović 2016) |
| DISTRIBUTION OCH CLEARANCE | distributionsvolym i slutfasen cirka 36 ml/kg och clearance cirka 0,5 ml/h/kg (median, 21 patienter, Kurtović 2025); eliminationsväg beskrivs inte i de källor som lästs |
| FÖRVARING | kylförvaring enligt Antidotlistan 2026-02; temperaturintervall, frysning och hållbarhet enligt produktresumén |
Biverkningar per frekvens
| Cirka 10 % (en studie) | Övergående, lindrig och symtomfri bradykardi eller hypotoni inom en halvtimme efter avslutad infusion hos 2 av 21 (cirka 10 %) i en studie av patienter bitna av Vipera ammodytes (Kurtović 2025); frekvensklass enligt produktresumén har inte kunnat verifieras |
|---|---|
| 1-10 % | Oönskade reaktioner totalt cirka 1,5 % (37 av 2 408 patienter) i en systematisk översikt över europeiska huggormsserum (Lamb 2017). Fördröjd serumsjuka (feber, klåda, urtikaria, ledvärk, lymfkörtelförstoring) kan komma, typiskt 1-2 veckor efter infusionen; frekvens enligt produktresumén ej verifierad. Urtikaria eller serumsjuka sågs hos 10 % i en äldre svensk serie med tidigare hästpreparat (Karlson-Stiber 1994) |
| < 1 % | Anafylaxi cirka 0,3 % (7 av 2 408, Lamb 2017); anafylaktoid reaktion med urtikaria, angioödem, hypotoni, dyspné och hosta. Äkta anafylaktisk chock är sällsynt |
Uppföljningsschema
| Vitala parametrar under infusionen | kontinuerligt med särskild uppmärksamhet på blodtryck, andning och hudreaktion; ha adrenalin och anafylaxiutrustning inom räckhåll |
|---|---|
| Lokalreaktion och allmänsymtom före serum | markera svullnadens gräns på huden och notera klockslag; initial observation minst 6-8 timmar (Giftinformationscentralen) |
| Lokalreaktionen efter serum | noggrann undersökning 15-30 minuter efter att full dos gått in, därefter kontroller efter 2 och 4 timmar och sedan var sjätte timme enligt Giftinformationscentralens schema; tätare om symtomen ökar |
| Vårdtid efter serum | sjukhusvård i minst 24 timmar efter given dos (Giftinformationscentralen); utskrivning när patienten är stabil och lokalreaktionen avstannat |
| Recidiv av giftverkan | tydlig ny progress av svullnad eller återkommande allmänsymtom motiverar förnyad bedömning och kontakt med Giftinformationscentralen |
| Laboratorieprover vid systemisk påverkan | Hb, leukocyter och trombocyter initialt vid tecken på giftinjektion, upprepade vid allmänpåverkan eller omfattande svullnad; vid behov venös blodgas, CK, myoglobin och kreatinin, samt EKG vid allmänpåverkan (Giftinformationscentralen). Tidig leukocytos talar för allvarligare förlopp. Koagulationsprover enligt klinisk bedömning; specifika gränsvärden anges inte i de källor som lästs |
| Serumsjuka | informera patienten om feber, utslag och led- eller muskelvärk som kan debutera 1-2 veckor efter serumet och be om återbesök vid symtom |
Interaktionsbörda
0 kliniskt betydelsefulla. 0 kontraindicerade · 0 allvarliga · 0 måttliga.
Inga läkemedelsinteraktioner är verifierade för serumet i de källor som lästs (produktresumén har inte kunnat kontrolleras), därav 0. Klinisk upplysning: kortikosteroider och antihistaminer är enligt Giftinformationscentralen inte indicerade vid typiskt förlopp, antibiotika ges bara vid sekundärinfektion, och profylaktiskt lågmolekylärt heparin var kopplat till längre vårdtid (Boels 2012 och 2020). Behandling av en anafylaktisk reaktion mot serumet följer sedvanliga anafylaxirutiner.
Beredning & kostnad
| Beredningsform | Viperfav, koncentrat till infusionsvätska, lösning; förpackning 2 x 1 x 4 ml (Antidotlistan 2026-02); innehavare Micropharm Ltd enligt Antidotlistan |
|---|---|
| Förskrivning | Licensläkemedel, licens fordras. Används på sjukhus; receptförskrivning i öppenvård är inte aktuell |
| Tillgänglighet | Licensläkemedel som lagerhålls i sjukhusens antidotförråd (rekommenderat antal 2 förpackningar) och vid behov beställs akut från apoteket C W Scheele (Antidotlistan 2026-02). Enstaka serum kan saknas på grund av långa leveranstider, och apoteket ansvarar för godkända licenser; kylförvaring. Prisuppgift saknas |
| Förvaring | Kylförvaring enligt Antidotlistan 2026-02; övriga anvisningar enligt produktresumén |
| Historik | Fårframställda Fab-fragment prövades i en svensk multicenterstudie vid 18 sjukhus 1991-94 (Karlson-Stiber 1997) och användes därefter i svensk vård; ViperaTAb är sedan Antidotlistan 2026-02 upptaget som utgången substans och Viperfav är det serum som rekommenderas. Dödsfall efter huggormsbett inträffade nästan varje år fram till 1950-talet, främst bland barn; Giftinformationscentralen känner till två dödsfall under de senaste 45 åren (1994 och 2023) |
| Evidens | Inga randomiserade studier finns som jämför huggormsserum med placebo eller med varandra; evidensen är i huvudsak retrospektiva serier och kohorter (Lamb 2017). Svensk nationell studie av 231 inneliggande patienter 1995 (Karlson-Stiber 2006) visade mildare förlopp än 1975 med utbredd bålsvullnad hos 5 % mot 14 %, vilket författarna bedömde sannolikt bero på effektivare antiserum. En äldre svensk serie (Karlson-Stiber 1994) visade mindre utbredd svullnad (23 mot 88 %) och kortare vårdtid med antiserum jämfört med utan. Fransk jämförelse mellan Viperfav och ViperaTAb (Boels 2020) visade lägre risk för försämring efter serum med Viperfav, och dosstudien (Boels 2012) stödjer en ampull och tidig administrering |