Doserna nedan gäller vuxna om inget annat anges, och barndoser anges per kilogram med angiven maxdos. Kontrollera alltid mot lokal riktlinje och FASS före administrering — koncentrationer och beredningsformer skiljer sig mellan kliniker, och de flesta allvarliga doseringsmisstag uppstår i utspädningssteget, inte i valet av dos.
Barndoser beräknas på faktisk vikt om inget annat anges. Vid okänd vikt hos barn 1–10 år: uppskatta vikten som (ålder i år + 4) × 2 kg, men använd längdbaserat hjälpmedel om det finns.
Sidan är en snabbmanual, inte en behandlingsöversikt. För fördjupning i två av de vanligaste akuta läkemedelsproblemen, se Warfarinbehandling och Opioidbehandling vid svår smärta.
Hjärtstopp
| Läkemedel | Vuxen | Barn |
|---|---|---|
| Adrenalin | 1 mg iv/io var 3–5 min. Vid asystoli och PEA så snart infart finns, vid VF/VT först efter 3:e defibrillering | 0,01 mg/kg (0,1 mL/kg av 0,1 mg/mL), max 1 mg, var 3–5 min |
| Amiodaron | 300 mg iv efter 3:e defibrillering, ytterligare 150 mg efter 5:e | 5 mg/kg, max 300 mg |
| Lidokain (alternativ) | 100 mg iv, ytterligare 50 mg | 1 mg/kg |
| Magnesium | 2 g (8 mmol) iv vid torsades eller hypomagnesemi | 25–50 mg/kg, max 2 g |
| Kalciumklorid | 10 mL 100 mg/mL vid hyperkalemi, hypokalcemi, kalciumblockerarintox | 0,2 mL/kg |
| Natriumbikarbonat | 50 mmol vid hyperkalemi eller tricyklisk intox | 1 mmol/kg |
Reversibla orsaker: hypoxi, hypovolemi, hypo-/hyperkalemi och metabola rubbningar, hypotermi, tamponad, toxiner, trombos (koronar eller pulmonell), tryckpneumotorax.
Inget läkemedel har visats förbättra neurologiskt utfall vid hjärtstopp. Kompressioner av god kvalitet med minimala avbrott och tidig defibrillering är det som avgör; läkemedlen ges utan att kompressionerna pausas.
Anafylaxi
Adrenalin intramuskulärt i lateralt lår är förstahandsbehandling och ska ges före allt annat. Antihistamin och steroid påverkar inte det akuta förloppet.
| Åtgärd | Vuxen | Barn |
|---|---|---|
| Adrenalin im (1 mg/mL) | 0,5 mg (0,5 mL), upprepas efter 5 min vid behov | < 6 år 0,15 mg · 6–12 år 0,3 mg · > 12 år 0,5 mg (0,01 mg/kg) |
| Adrenalin iv (endast vid chock, av van personal) | 0,05–0,1 mg åt gången, spätt till 0,1 mg/mL | 1 µg/kg, titrerat |
| Vätska | 500–1000 mL Ringer-acetat snabbt | 20 mL/kg |
| Inhalation adrenalin | 2 mg neb vid stridor | 2 mg neb |
| Salbutamol | 5 mg neb vid bronkobstruktion | 2,5 mg (< 20 kg) |
| Betametason | 8 mg iv | 0,25 mg/kg, max 8 mg |
| Klemastin | 2 mg iv | 0,0125–0,025 mg/kg |
flowchart TD
A[Misstänkt anafylaxi: akut insjuknande med hud eller slemhinnepåverkan plus andningspåverkan, blodtrycksfall eller uttalade buksymtom] --> B[Avbryt exponeringen. Larma. Adrenalin 1 mg per mL intramuskulärt i lateralt lår omedelbart]
B --> C[Lägg patienten plant med benen högt. Ge syrgas. Sätt två grova venvägar]
C --> D{Förbättring inom 5 minuter}
D -- Nej --> E[Upprepa adrenalin intramuskulärt. Ge Ringer acetat 500 till 1000 mL snabbt]
E --> F{Fortsatt chock efter två till tre intramuskulära doser}
F -- Ja --> G[Adrenalin intravenöst 0,05 till 0,1 mg åt gången av 0,1 mg per mL, av van personal med kontinuerlig övervakning. Överväg infusion]
D -- Ja --> H[Behandla kvarvarande symtom: adrenalin inhalation vid stridor, salbutamol vid bronkobstruktion]
E --> H
G --> H
H --> I[Ge betametason och antihistamin. Dessa påverkar inte det akuta förloppet men kan minska sena symtom]
I --> J[Observera minst 4 till 8 timmar, längre vid svår reaktion eller upprepade adrenalindoser]
J --> K[Adrenalinpenna med demonstration, skriftlig handlingsplan och remiss till allergiutredning]Observera minst 4–8 timmar efter behandlingskrävande anafylaxi; bifasiska reaktioner förekommer. Alla ska hem med adrenalinpenna och skriftlig instruktion.
Patienter som står på betablockerare kan svara dåligt på adrenalin. Vid utebliven effekt ges glukagon 1–5 mg iv följt av infusion.
Arytmier
| Läkemedel | Vuxen | Barn | Kommentar |
|---|---|---|---|
| Adenosin | 6 mg snabb iv-bolus, sedan 12 mg, sedan 12 mg | 0,1 mg/kg (max 6 mg), sedan 0,2 mg/kg (max 12 mg) | Ge i grov ven med snabb flush. Varna patienten |
| Amiodaron | 150–300 mg iv över 20–60 min, sedan 900 mg/24 h | 5 mg/kg över 20–60 min | Central infart vid längre infusion |
| Metoprolol | 5 mg iv, upprepas till max 15 mg | 0,1 mg/kg långsamt | Undvik vid dekompenserad svikt |
| Digoxin | 0,25–0,5 mg iv, upprepas till max 1,5 mg/dygn | 15 µg/kg | Långsam effekt |
| Atropin | 0,5 mg iv, upprepas till max 3 mg | 0,02 mg/kg, min 0,1 mg, max 0,5 mg | Vid bradykardi med påverkan |
| Isoprenalin | 0,02–0,15 µg/kg/min | 0,02–0,1 µg/kg/min | Bro till pacing |
| Magnesium | 2 g iv över 10 min | 25–50 mg/kg | Torsades de pointes |
Vid instabil takyarytmi: synkroniserad elkonvertering framför läkemedel — 100–150 J bifasiskt hos vuxen, 1 J/kg hos barn (2 J/kg vid andra försöket).
Vasoaktiva infusioner
| Läkemedel | Dosintervall | Primär effekt | Använd vid |
|---|---|---|---|
| Noradrenalin | 0,05–0,5 µg/kg/min | α₁ — vasokonstriktion | Septisk och distributiv chock |
| Adrenalin | 0,05–0,5 µg/kg/min | α + β | Anafylaktisk chock, hjärtstoppseftervård |
| Dobutamin | 2,5–10 µg/kg/min | β₁ — inotropi | Kardiogen chock med lågt flöde |
| Milrinon | 0,25–0,75 µg/kg/min | Fosfodiesterashämning | Högerkammarsvikt, pulmonell hypertension |
| Vasopressin | 0,01–0,04 E/min (ej viktbaserat) | V₁ | Tillägg vid noradrenalinrefraktär chock |
| Nitroglycerin | 0,25–2 µg/kg/min | Venös dilatation | Lungödem, hypertensiv kris |
Noradrenalin ges via central infart när sådan finns, men ska inte fördröjas i väntan på central access vid chock — perifer administrering i grov ven med noggrann övervakning är ett accepterat alternativ initialt.
Intubation och sedering
| Läkemedel | Vuxen | Barn | Kommentar |
|---|---|---|---|
| Propofol | 1,5–2,5 mg/kg iv | 2–3 mg/kg | Halvera eller kvartera vid chock |
| Ketamin | 1–2 mg/kg iv | 1–2 mg/kg | Bevarad hemodynamik; förstahandsval vid instabilitet |
| Tiopental | 3–5 mg/kg | 3–5 mg/kg | Vid status epilepticus |
| Midazolam | 0,05–0,1 mg/kg | 0,1 mg/kg | Långsam anslagstid |
| Fentanyl | 1–3 µg/kg | 1–2 µg/kg | Dämpar intubationsrespons |
| Suxameton | 1–1,5 mg/kg | 1–2 mg/kg | Kontraindicerat vid hyperkalemi, brännskada > 24 h, denervering |
| Rokuronium | 1,0–1,2 mg/kg vid RSI | 1,0 mg/kg | Reverseras med sugammadex 16 mg/kg |
Underhållssedering: propofol 1–4 mg/kg/h, midazolam 0,03–0,2 mg/kg/h, dexmedetomidin 0,2–1,4 µg/kg/h. Sikta på lätt sedering, RASS −2 till 0.
Kramper och status epilepticus
| Steg | Vuxen | Barn |
|---|---|---|
| 1. Bensodiazepin | Diazepam 10 mg iv eller lorazepam 4 mg iv, eller midazolam 10 mg buckalt | Midazolam 0,3 mg/kg buckalt/nasalt (max 10 mg) eller diazepam 0,5 mg/kg rektalt |
| 2. Upprepa efter 5–10 min | Samma dos en gång | Samma dos en gång |
| 3. Andrahandsmedel | Levetiracetam 60 mg/kg (max 4500 mg) eller fosfenytoin 20 mg FE/kg eller valproat 40 mg/kg | Samma mg/kg-doser |
| 4. Refraktärt | Narkos med propofol, midazolaminfusion eller tiopental | Motsvarande, på barnintensiv |
Ge tiamin 200–500 mg iv före glukos vid misstänkt alkoholöverkonsumtion eller malnutrition. Kontrollera P-glukos, natrium, kalcium och magnesium tidigt.
Antidoter och specifika motgifter
| Förgiftning | Antidot | Vuxen | Barn |
|---|---|---|---|
| Opioider | Naloxon | 0,04–0,4 mg iv, titrera till andning — inte till vakenhet | 0,01 mg/kg |
| Bensodiazepiner | Flumazenil | 0,2 mg iv, upprepas till effekt, max 1 mg | 0,01 mg/kg |
| Paracetamol | Acetylcystein | 150 mg/kg över 1 h, därefter enligt schema | Samma mg/kg |
| Betablockerare | Glukagon | 5–10 mg iv, sedan infusion | 50 µg/kg |
| Kalciumblockerare | Kalciumglukonat + högdos insulin | 10 mL 100 mg/mL; insulin 1 E/kg bolus + infusion med glukos | 0,5 mL/kg |
| Lokalanestetika | Intralipid 200 mg/mL | 1,5 mL/kg bolus, sedan 15 mL/kg/h | Samma mg/kg |
| Warfarin | Protrombinkomplexkoncentrat + K-vitamin | 20–30 E/kg efter PK(INR), i praktiken ofta cirka 25 E/kg, plus fytomenadion 10 mg iv | 25 E/kg |
| Dabigatran | Idarucizumab | 5 g iv | Enligt vikt, specialistkontakt |
| Faktor Xa-hämmare | Andexanet alfa eller PKK | Enligt lokal rutin | Specialistkontakt |
| Heparin | Protamin | 1 mg per 100 E heparin given senaste timmen | Samma princip |
| Metanol, etylenglykol | Fomepizol eller etanol | 15 mg/kg | 15 mg/kg |
| Digoxin | Digoxinantikroppar | Enligt serumkoncentration | Enligt vikt |
Flumazenil ska användas restriktivt. Vid blandintoxikation med tricykliska antidepressiva eller hos den bensodiazepinberoende kan reverseringen utlösa svårbehandlade krampanfall. Vid ren bensodiazepinintoxikation med bevarad andning räcker oftast observation.
Naloxon titreras mot andningsfrekvensen. Späd 0,4 mg/mL till 0,04 mg/mL och ge 0,04–0,1 mg åt gången till en opioidbehandlad smärtpatient; vid intoxikation med okänd dos ges 0,2–0,4 mg. Durationen är 30–60 minuter, kortare än de flesta opioiders — övervaka i minst två timmar, längre vid depotberedning, plåster och metadon. Se Opioidbehandling vid svår smärta.
Dosen protrombinkomplexkoncentrat vid warfarinblödning styrs av utgångsvärdet: cirka 12 E/kg vid PK(INR) 1,6–1,9, cirka 20 E/kg vid 2,0–3,0 och cirka 30 E/kg över 3,0. Fytomenadion måste ges samtidigt — koncentratets effekt är slut inom 6–8 timmar medan K-vitaminet behöver 4–6 timmar intravenöst för att verka. Se Warfarinbehandling.
Aktivt kol 50 g po (barn 1 g/kg) inom en timme efter intag av potentiellt toxisk dos, om luftvägen är säkrad. Ring alltid Giftinformationscentralen vid oklar eller allvarlig förgiftning.
Metabola akutsituationer
| Tillstånd | Behandling vuxen | Barn |
|---|---|---|
| Hypoglykemi | 30–50 mL glukos 300 mg/mL iv, eller glukagon 1 mg im | Glukos 100 mg/mL, 2 mL/kg iv |
| Hyperkalemi med EKG-påverkan | Kalciumglukonat 10 mL 100 mg/mL + insulin 10 E i 25 g glukos + salbutamol 10–20 mg neb | Kalcium 0,5 mL/kg · insulin 0,1 E/kg med glukos |
| Diabetesketoacidos | Vätska först, sedan insulin 0,1 E/kg/h; kalium innan insulin om K < 3,3 | Insulin 0,05–0,1 E/kg/h, starta först efter 1 h vätska |
| Binjurekris | Hydrokortison 100 mg iv, sedan 200 mg/24 h | 2 mg/kg iv |
| Tyreotoxisk kris | Betablockad, tiamazol, hydrokortison, jod efter tyreostatika | Specialistkontakt |
| Symtomgivande hyponatremi | 100–150 mL natriumklorid 30 mg/mL över 20 min, upprepas | 2 mL/kg, max 100 mL |
Vid hyponatremi: höj natrium med högst 8–10 mmol/L per dygn för att undvika osmotiskt demyeliniseringssyndrom.
flowchart TD
A[P-Kalium 6,0 mmol per liter eller högre] --> B[Ta EKG omedelbart och koppla telemetri]
B --> C{EKG-påverkan: höga toppiga T-vågor, breddökad QRS, förlorad P-våg eller bradykardi}
C -- Ja --> D[Kalciumglukonat 10 mL av 100 mg per mL iv över 5 minuter. Stabiliserar myokardiet, sänker inte kalium. Kan upprepas]
C -- Nej --> E[Ingen kalcium behövs. Gå direkt till kaliumsänkande åtgärder]
D --> F[Insulin 10 enheter i 25 gram glukos iv. Följ P-glukos varje timme i minst 6 timmar]
E --> F
F --> G[Salbutamol 10 till 20 mg i nebulisator som tillägg]
G --> H{Anuri, njursvikt eller kvarstående höga värden}
H -- Ja --> I[Kontakta njurmedicin eller intensivvård för dialys. Detta är den enda åtgärden som avlägsnar kalium ur kroppen]
H -- Nej --> J[Kaliumbindare peroralt. Sätt ut ACE-hämmare, ARB, aldosteronantagonist, kaliumsparande diuretika och NSAID]
I --> K[Kontrollera P-kalium efter 1, 2 och 4 timmar. Effekten av insulin och salbutamol är övergående]
J --> KInsulin och salbutamol flyttar kalium intracellulärt men tar inte bort det. Kaliumet återvänder inom några timmar om orsaken inte åtgärdas — därför krävs uppföljande prover och ett beslut om eliminering.
Akut koronart syndrom och stroke
| Läkemedel | Dos vuxen | Kommentar |
|---|---|---|
| Acetylsalicylsyra | 300–500 mg po, tuggas | Ges vid misstänkt AKS så snart diagnosen övervägs |
| Nitroglycerin | 0,4 mg sublingualt, kan upprepas | Kontraindicerat vid systoliskt blodtryck under 90 mmHg, högerkammarinfarkt och efter fosfodiesterashämmare |
| Morfin | 2,5–5 mg iv, titrerat | Vid kvarstående svår smärta; fördröjer upptaget av perorala trombocythämmare |
| Heparin eller LMH | Enligt lokalt PCI-protokoll | Ges i samråd med mottagande interventionscentrum |
| P2Y12-hämmare | Enligt lokalt protokoll | Laddningsdosen ges oftast först efter angiografi vid NSTEMI |
| Betablockerare | Metoprolol 5 mg iv, upprepas till max 15 mg | Ges inte vid svikttecken, hypotoni eller bradykardi i akutskedet |
| Trombolys vid stroke | Alteplas 0,9 mg/kg, max 90 mg, varav 10 % som bolus och resten över 60 min | Endast efter DT och inom tidsfönster, av eller i samråd med strokejour |
| Tenekteplas vid stroke | 0,25 mg/kg som engångsbolus, max 25 mg | Används i flera regioner i stället för alteplas |
Vid stroke ges ingen trombocythämmare eller antikoagulantia före DT. Blodtrycket ska ligga under 185/110 mmHg före trombolys och under 180/105 mmHg det första dygnet efter.
Sepsis och svår infektion
Antibiotikaval styrs av lokalt Strama-dokument och odlingsläget. Principerna är desamma överallt:
- Odla först, men låt inte odlingen fördröja antibiotikan. Blododling × 2 samt odling från misstänkt fokus.
- Bredspektrumantibiotika intravenöst inom en timme vid septisk chock.
- Ge full laddningsdos oavsett njurfunktion — dosreduktion gäller underhållsdoser, inte den första.
- Vätska 30 mL/kg kristalloid vid hypotoni eller laktat över 4 mmol/L, med omvärdering efter varje 500 mL.
- Noradrenalin när vätska inte räcker; vänta inte på central infart.
- Hydrokortison 50 mg × 4 iv vid vasopressorberoende septisk chock.
- Källkontroll — dränage, debridering eller kateterborttagning — inom 6–12 timmar.
Blödning och trauma
| Läkemedel | Vuxen | Barn |
|---|---|---|
| Tranexamsyra | 1 g iv över 10 min inom 3 h, därefter 1 g över 8 h | 15 mg/kg, max 1 g |
| Fibrinogenkoncentrat | 2–4 g vid fibrinogen < 1,5 g/L | 50–70 mg/kg |
| Trombocyter | Vid < 50 ×10⁹/L vid pågående blödning, < 100 vid CNS-blödning | Enligt vikt |
| Terlipressin | 1–2 mg iv var 4:e timme vid varicerblödning | Sällan aktuellt |
Massiv blödning: aktivera lokalt massivt transfusionsprotokoll, sikta på balanserad transfusion, undvik kristalloid överbelastning, håll patienten varm och korrigera joniserat kalcium.
Astma och KOL
| Läkemedel | Vuxen | Barn |
|---|---|---|
| Salbutamol | 5 mg neb, upprepa eller ge kontinuerligt | 2,5 mg (< 20 kg), 5 mg (> 20 kg) |
| Ipratropium | 0,5 mg neb var 6:e timme | 0,25 mg (< 12 år) |
| Betametason | 8 mg iv, eller prednisolon 40–60 mg po | 0,25 mg/kg, max 8 mg |
| Magnesium | 2 g iv över 20 min vid svårt anfall | 40 mg/kg, max 2 g |
| Adrenalin im | 0,5 mg vid livshotande anfall utan effekt av inhalation | 0,01 mg/kg |
Normalvärden hos barn
| Ålder | Andningsfrekvens | Hjärtfrekvens | Systoliskt blodtryck |
|---|---|---|---|
| < 1 år | 30–40 | 110–160 | 70–90 |
| 1–2 år | 25–35 | 100–150 | 80–95 |
| 2–5 år | 25–30 | 95–140 | 80–100 |
| 5–12 år | 20–25 | 80–120 | 90–110 |
| > 12 år | 15–20 | 60–100 | 100–120 |
Nedre gräns för acceptabelt systoliskt blodtryck hos barn över 1 år kan uppskattas som 70 + (2 × ålder i år) mmHg. Takykardi är barnets främsta kompensationsmekanism — hypotoni är ett sent och prognostiskt allvarligt tecken.
Vanliga fallgropar
- Adrenalinkoncentrationer förväxlas. 1 mg/mL används intramuskulärt vid anafylaxi, 0,1 mg/mL intravenöst vid hjärtstopp. Förväxling är en av de mest rapporterade allvarliga läkemedelshändelserna i akutsjukvård.
- Propofol i chock kan orsaka cirkulatorisk kollaps — reducera dosen kraftigt eller välj ketamin.
- Naloxon titreras till andningsfrekvens, inte till vakenhet; full reversering ger abstinens och agitation.
- Suxameton vid hyperkalemi kan utlösa hjärtstopp.
- Kalium före insulin vid ketoacidos — insulin driver kalium intracellulärt.
- Tiamin före glukos vid malnutrition och alkoholöverkonsumtion.
- Flumazenil vid blandintoxikation kan utlösa krampanfall; vid ren bensodiazepinintoxikation med bevarad andning räcker observation.
- Insulin och salbutamol vid hyperkalemi tar inte bort kalium — utan uppföljande prover och beslut om eliminering återkommer värdet.
- Nitroglycerin vid högerkammarinfarkt eller efter fosfodiesterashämmare ger uttalat blodtrycksfall.
- Antibiotika fördröjs i väntan på odling vid septisk chock. Odla, men ge inom en timme.
- Vid barndosering: räkna om till volym i mL och låt en kollega kontrollräkna innan administrering.