EKG-boken
-
Introduktion till EKG-tolkning5 Kapitel
-
Arytmier24 Kapitel
-
Arytmimekanismer: orsaker till arytmier
-
Aberrant atrioventrikulär överledning (aberration)
-
Supraventrikulära extraslag (SVES)
-
Ventrikulära extraslag (VES)
-
Sinusrytm
-
Sinusarytmi (respiratorisk sinusarytmi)
-
Sinusbradykardi
-
Kronotrop insufficiens
-
Sinusarrest & sinushämning
-
Sinoatrialt block (SA block)
-
Sinusknutedysfunktion och sick sinus syndrom
-
Sinustakykardi
-
Förmaksflimmer: EKG, definitioner, orsaker, klinik & handläggning
-
Förmaksfladder: EKG, orsaker, klinik & handläggning
-
Förmakstakykardi, förmaksrytm & multifokal förmakstakykardi
-
Atrioventrikulära nodal re-entry takykardi (AVNRT)
-
Atrioventrikulär re-entry takykardy (AVRT) & Preexcitation (WPW)
-
Nodal rytm och nodal takykardi
-
Ventrikulär rytm (VR) och idioventrikulär rytm
-
Ventrikeltakykardi: orsaker, EKG, klassificering och handläggning
-
Långt QT syndrom (LQTS) & torsades de pointes
-
Ventrikelflimmer, pulslös elektrisk aktivitet och hjärtstillestånd
-
Pacemaker-inducerad takyarytmi (Pacemaker Mediated Tachyarrhythmia)
-
Diagnostik och handläggning av takyarytmier (takykardi)
-
Arytmimekanismer: orsaker till arytmier
-
Akut och kronisk ischemisk hjärtsjukdom (kranskärlssjukdom)22 Kapitel
-
Introduktion till kranskärlssjukdom (ischemisk hjärtsjukdom)
-
Klassificering av akuta koronara syndrom (AKS) och hjärtinfarkt
-
Myokardiets reaktion vid ischemi
-
Praktiska aspekter av EKG-registrering vid akut kranskärlssjukdom
-
Principer för infarktdiagnostik
-
Hjärtinfarktens konsekvenser för vänster kammare
-
Faktorer som modifierar förloppet vid akut hjärtinfarkt
-
ST-T-förändringar vid ischemi: ST-sänkning, ST-höjning, T-vågsinvertering
-
ST-sänkningar: akut ischemi & differentialdiagnoser
-
ST-höjning vid akut ischemi & differentialdiagnoser
-
STEMI (STE-AKS) utan ST-höjningar
-
T-vågsförändringar: negativa T-vågor (T-vågsinvertering), flacka T-vågor, hyperakuta T-vågor
-
Vänstergrenblock vid akuta koronara syndrom: Sgarbossa kriterier
-
Genomgången hjärtinfarkt: patologiska Q-vågor och R-vågor
-
Övriga EKG-förändringar vid ischemi & infarkt
-
EKG vid reperfusion
-
Retledningshinder vid hjärtinfarkt
-
Kranskärl och infarktlokalisation med EKG
-
Bedömning av patienter med bröstsmärta & misstänkt akut kranskärlssjukdom
-
Angina pectoris (stabil kranskärlssjukdom): Utredning, behandling, uppföljning
-
Diagnostik och handläggning av NSTEMI och instabil angina pectoris
-
Diagnostik & handläggning av STEMI (ST-höjningsinfarkt): från EKG till behandling
-
Introduktion till kranskärlssjukdom (ischemisk hjärtsjukdom)
-
Retledningshinder9 Kapitel
-
AV-block - översikt
-
AV-block I
-
AV-block II
-
AV-block III
-
Intraventrikulära retledningshinder: Skänkelblock & fascikelblock
-
Vänstergrenblock (LBBB): EKG vid vänstersidigt skänkelblock
-
Högergrenblock (RBBB): Högersidigt skänkelblock
-
Fascikelblock (hemiblock)
-
Utredning och behandling av AV-block I, II & III
-
AV-block - översikt
-
Hypertrofi och förstoring av förmak och kammare5 Kapitel
-
Läkemedelseffekter, genetiska tillstånd och diverse9 Kapitel
-
Antiarytmika och frekvensreglerande läkemedel (beta-blockerare)
-
Elektrolytrubbningar
-
Digitalis (digoxin) - Arytmier och toxicitet
-
Brugada syndrom: orsak, EKG och klinisk handläggning
-
Takotsubo kardiomyopati: orsaker, EKG, behandling
-
Tidig repolarisation (early repolarization): orsak, EKG-kriterier, handläggning
-
Perikardit, myokardit & perimyokardit: orsaker, EKG, behandling
-
Hjärttamponad (elektrisk alternans)
-
Hypotermi
-
Antiarytmika och frekvensreglerande läkemedel (beta-blockerare)
-
Det kliniska arbetsprovet (arbets-EKG)7 Kapitel
-
Det kliniska arbetsprovet (arbets-EKG)
-
Arbetsfysiologi: arbetsprovets fysiologi
-
Patientselektion, kontraindikationer, sensitivitet & specificitet för arbetsprov
-
Förberedelser och protokoll för arbetsprovet
-
Parametrar att bedöma under arbetsprov (arbets-EKG)
-
Fysiologiska mekanismer & myokardischemi under arbetsprov
-
Bedömning av arbetsprovet (arbets-EKG): från EKG till symptom
-
Det kliniska arbetsprovet (arbets-EKG)
-
Pediatrisk EKG-tolkning3 Kapitel
-
Pacemaker, ICD och CRT3 Kapitel
Aberrant atrioventrikulär överledning (aberration)
Aberrant överledning (aberration)
Aberrant överledning (aberration) är inte en arytmimekanism, utan snarare en ventrikulär retledningsstörning. Trots detta diskuteras fenomenet här eftersom det ofta uppstår i samband med arytmier.
Sambandet mellan hjärtfrekvens och retledningscellernas refraktärperiod
Efter varje depolarisation måste retledningsceller och kontraktila celler repolarisera snabbt för att vara mottagliga för nästkommande impuls. Om någon komponent i kammarnas retledningssystem inte repolariserat (dvs är refraktär) innan nästa impuls anländer så kommer impulsen blockeras. Det kan exempelvis innebära att impulsen blockeras i höger skänkel (vilket ger ett högergrenblock på EKG) om höger skänkel inte hunnit repolarisera.
Retledningssystemets refraktärperiod korrelerar med hjärtfrekvensen. Långsam hjärtfrekvens ger lång refraktärperiod medan snabb hjärtfrekvens ger kort refraktärperiod. Under normala omständigheter anpassar retledningscellerna sin refraktärperiod efter hjärtfrekvensen. Exempelvis så förkortas refraktärperioden gradvis allteftersom hjärtfrekvensen ökar vid fysisk aktivitet. I vissa situationer kan hjärtfrekvensen dock ändras hastigt, från ett slag till ett annat. Sådana plötsliga ändringar i hjärtcykelns längd kan orsaka aberrant överledning, som alltså innebär att en blockering uppstår till följd av att hjärtcykelns längd ändras hastigt, varvid refraktärperioden inte hinner anpassas.
Aberrant överledning drabbar oftast höger skänkel eftersom den har relativt lång refraktärperiod. Det överledda slaget liknar då ett högergrenblock (Figur 35). I klinisk praxis brukar aberrant överledning oftast ses i samband med förmaksflimmer, eftersom dessa patienter har en snabb och oregelbunden rytm där hjärtcyklernas längd (RR-intervallerna) kan ändras hastigt.
Aberrant överledning (aberration) inträffar i följande situationer:
- Prematur kammaraktivering: Som i Figur 35 kan en impuls nå kammarnas retledningssystem innan cellerna hunnit repolarisera och därför är refraktära. Detta förekommer både bland friska och hjärtsjuka. Om sådan aberration uppkommer vid normal hjärtfrekvens (<100 slag/min) brukar blockeringen inträffa i höger skänkel (EKG visar högergrenblock). När aberration uppkommer vid hjärtfrekvens >100 slag/min brukar blockeringen istället inträffa i vänster skänkel (EKG visar vänstergrenblock). Personer med signifikant hjärtsjukdom har en tendens att uppvisa vänstergrenblock även vid normal hjärtfrekvens.
- Ashmans fenomen: Denna typ av aberration uppkommer när RR-intervallet först förlängs och sedan förkortas. Den initiala förlängningen ökar refraktärperiodens längd varvid den efterkommande tidiga impulsen (kort RR) möter refraktära fibrer. Ashmans fenomen innebär alltså aberrant överledning som vid förlängning och sedan förkortning av RR-intervallet. Blockeringen inträffar nästan alltid i höger skänkel (EKG visar högergrenblock). Se Figur 36.
- Accelererad hjärtfrekvens: Om hjärtfrekvensen accelererar plötsligt hinner inte retledningscellerna anpassa (dvs förkorta) refraktärperioden och därför uppstår blockering. Oftast upphör blockeringen när hjärtfrekvensen stabiliserats (även på högre frekvenser) eftersom retledningscellerna då hunnit anpassa refraktärperioden. Om accelerationen sker vid lägre hjärtfrekvenser (<100 slag/min) brukar blockeringen inträffa i höger skänkel. Om accelerationen sker vid högre hjärtfrekvenser brukar den istället inträffa i vänster skänkel.
Merparten av alla aberranta slag får alltså högergrenblocks-morfologi. Detta förklaras av att höger skänkel har en längre refraktärperiod än vänster skänkel vid normal hjärtfrekvens. Aberration kan även uppkomma i fasciklarna. Förekomst av aberration med vänstergrenblocks-morfologi vid normal hjärtfrekvens bör leda till misstanke om hjärtsjukdom.
Differentiera aberration från ventrikulära extraslag
Ibland kan det vara svårt att särskilja aberranta slag från ventrikulära extraslag. I Figur 35 ovan kan en P-våg ses innan det aberranta slaget och detta innebär att slaget har supraventrikulärt ursprung (det breda QRS-komplexet förklaras då av aberration). Ventrikulära extraslag föregås inte av P-vågor (annat än av ren slump). Eftersom aberranta slag inträffar pga blockering i skänkel eller fascikel så är också QRS-komplexet mycket typiskt för skänkelblock/fascikelblock; detta är inte fallet för ventrikulära extraslag, vars morfologi kan avvika mycket från skänkelblocks-mönster. Sedermera följs inte aberranta slag av en komplett kompensatorisk paus, vilket man oftast ser vid ventrikulära extraslag (diskuteras i nästa artikel). Sist men inte minst, ventrikulära extraslag är betydligt vanligare än aberration.