EKG-boken
-
Introduktion till EKG-tolkning5 Kapitel
-
Arytmier24 Kapitel
-
Arytmimekanismer: orsaker till arytmier
-
Aberrant atrioventrikulär överledning (aberration)
-
Supraventrikulära extraslag (SVES)
-
Ventrikulära extraslag (VES)
-
Sinusrytm
-
Sinusarytmi (respiratorisk sinusarytmi)
-
Sinusbradykardi
-
Kronotrop insufficiens
-
Sinusarrest & sinushämning
-
Sinoatrialt block (SA block)
-
Sinusknutedysfunktion och sick sinus syndrom
-
Sinustakykardi
-
Förmaksflimmer: EKG, definitioner, orsaker, klinik & handläggning
-
Förmaksfladder: EKG, orsaker, klinik & handläggning
-
Förmakstakykardi, förmaksrytm & multifokal förmakstakykardi
-
Atrioventrikulär nodal re-entry takykardi (AVNRT)
-
Atrioventrikulär re-entry takykardy (AVRT) & Preexcitation (WPW)
-
Nodal rytm och nodal takykardi
-
Ventrikulär rytm (VR) och idioventrikulär rytm
-
Ventrikeltakykardi: orsaker, EKG, klassificering och handläggning
-
Långt QT syndrom (LQTS) & torsades de pointes
-
Ventrikelflimmer, pulslös elektrisk aktivitet och hjärtstillestånd
-
Pacemaker-inducerad takyarytmi (Pacemaker Mediated Tachyarrhythmia)
-
Diagnostik och handläggning av takyarytmier (takykardi)
-
Arytmimekanismer: orsaker till arytmier
-
Akut och kronisk ischemisk hjärtsjukdom (kranskärlssjukdom)22 Kapitel
-
Introduktion till kranskärlssjukdom (ischemisk hjärtsjukdom)
-
Klassificering av akuta koronara syndrom (AKS) och hjärtinfarkt
-
Myokardiets reaktion vid ischemi
-
Praktiska aspekter av EKG-registrering vid akut kranskärlssjukdom
-
Principer för infarktdiagnostik
-
Hjärtinfarktens konsekvenser för vänster kammare
-
Faktorer som modifierar förloppet vid akut hjärtinfarkt
-
ST-T-förändringar vid ischemi: ST-sänkning, ST-höjning, T-vågsinvertering
-
ST-sänkningar: akut ischemi & differentialdiagnoser
-
ST-höjning vid akut ischemi & differentialdiagnoser
-
STEMI (STE-AKS) utan ST-höjningar
-
T-vågsförändringar: negativa T-vågor (T-vågsinvertering), flacka T-vågor, hyperakuta T-vågor
-
Vänstergrenblock vid akuta koronara syndrom: Sgarbossa kriterier
-
Genomgången hjärtinfarkt: patologiska Q-vågor och R-vågor
-
Övriga EKG-förändringar vid ischemi & infarkt
-
EKG vid reperfusion
-
Retledningshinder vid hjärtinfarkt
-
Kranskärl och infarktlokalisation med EKG
-
Bedömning av patienter med bröstsmärta & misstänkt akut kranskärlssjukdom
-
Angina pectoris (stabil kranskärlssjukdom): Utredning, behandling, uppföljning
-
Diagnostik och handläggning av NSTEMI och instabil angina pectoris
-
Diagnostik och handläggning av STEMI (ST-höjningsinfarkt)
-
Introduktion till kranskärlssjukdom (ischemisk hjärtsjukdom)
-
Retledningshinder9 Kapitel
-
AV-block - översikt
-
AV-block I
-
AV-block II
-
AV-block III
-
Intraventrikulära retledningshinder: Skänkelblock & fascikelblock
-
Vänstergrenblock (LBBB): EKG vid vänstersidigt skänkelblock
-
Högergrenblock (RBBB): Högersidigt skänkelblock
-
Främre fascikelblock (LAH) och bakre fascikelblock (LPH)
-
Utredning och behandling av AV-block I, II & III
-
AV-block - översikt
-
Hypertrofi och förstoring av förmak och kammare5 Kapitel
-
Läkemedelseffekter, genetiska tillstånd och diverse9 Kapitel
-
Antiarytmika och frekvensreglerande läkemedel (beta-blockerare)
-
Elektrolytrubbningar
-
Digitalis (digoxin) - Arytmier och toxicitet
-
Brugada syndrom: orsak, EKG och klinisk handläggning
-
Takotsubo kardiomyopati: orsaker, EKG, behandling
-
Tidig repolarisation (early repolarization): orsak, EKG-kriterier, handläggning
-
Perikardit, myokardit & perimyokardit: orsaker, EKG, behandling
-
Hjärttamponad (elektrisk alternans)
-
Hypotermi
-
Antiarytmika och frekvensreglerande läkemedel (beta-blockerare)
-
Det kliniska arbetsprovet (arbets-EKG)7 Kapitel
-
Det kliniska arbetsprovet (arbets-EKG)
-
Arbetsfysiologi: arbetsprovets fysiologi
-
Patientselektion, kontraindikationer, sensitivitet & specificitet för arbetsprov
-
Förberedelser och protokoll för arbetsprovet
-
Parametrar att bedöma under arbetsprov (arbets-EKG)
-
Fysiologiska mekanismer & myokardischemi under arbetsprov
-
Bedömning av arbetsprovet (arbets-EKG): från EKG till symptom
-
Det kliniska arbetsprovet (arbets-EKG)
-
Pediatrisk EKG-tolkning3 Kapitel
-
Pacemaker, ICD och CRT3 Kapitel
STEMI (STE-AKS) utan ST-höjningar
I detta kapitel diskuteras kliniska tillstånd som inte uppfyller EKG-kriterier för STEMI, men som ändock handläggs som STEMI.
Posterolateral ST-höjningsinfarkt (STEMI som drabbar vänster kammares bakre vägg)
Synonym: inferobasal ST-höjningsinfarkt
Hjärtat är roterat cirka 30 grader åt vänster i thorax. Detta gör att den basala delen av vänster kammares laterala vägg (dvs posterolaterala väggen) hamnar långt bak i thorax (Figur 84). Vid akut transmural ischemi i den posterolaterala väggen blir ST-vektorn riktad bakåt (mot ryggen) och där finns ingen explorerande elektrod. Således registreras (oftast) inga ST-höjningar vid posterolateral STEMI (STE-AKS). Lyckligtvis brukar avledning V1–V3 (ibland även V4) upptäcka ST-vektorn som är riktad mot ryggen. Dessa avledningar visar då ST-sänkningar (som alltså är reciproka förändringar).
Amerikanska riktlinjer rekommenderar att patienter med ST-sänkning i V1–V3 skall handläggas som STE-AKS om de har bröstsmärta eller andra symptom förenliga med ischemi. De rekommenderar också att man anbringar avledningarna V7–V9 för att påvisa ST-höjningarna. Risken för att det egentligen är en NSTE-AKS med ST-sänkningar är väldigt liten eftersom NSTE-AKS sällan orsakar ST-sänkningar i endast dessa avledningar.
EKG-kriterium för posterolateral STE-AKS/STEMI:
ST-höjning i V7-V9: ≥0,5 mm i minst en avledning (män och kvinnor).
För att differentiera posterolateral STE-AKS från högerkammarhypertrofi (som också ger höga R-vågor i V1-V3 samt ST-sänkningar) används enkla tumregler: vid högerkammarhypertrofi är el-axeln högerställd och själva ST-sträckan buktar oftast uppåt (i Figur 84 buktar ST-sträckan nedåt I V2–V3). Den terminala delen av T-vågen är inte positiv vid högerkammarhypertrofi.
Högerkammarinfarkt
En proximal ocklusion i höger kranskärl kan orsaka högerkammarinfarkt men detta är ovanligt. Ingen av avledningarna i ett konventionellt 12-avlednings-EKG är optimal för höger kammare. Ofta syns ST-höjningar i V1 och ibland V2 (i så fall skall höjningen vara högst i V1) men V4R och V3R krävs för optimal diagnostik. ST-höjning >1 mm med positiv T-våg i V4R är det mest sensitiva fyndet. Infarcering av den tunna högerkammarväggen går dock fortare och ST-höjningarna kvarstår sällan efter 6 timmar. För V3R och V4R är gränsen för ST-höjning ≥0,5 mm för män och kvinnor, undtaget män under 30 års ålder där ≥1 mm är gränsen. ST-höjningarna kan dock sträcka sig ända bort till V5R och V6R. Misstanke om högerkammarinfarkt väcks vid inferior infarkt med ST-höjningar i V1 och eventuellt V2. Se figur nedan för avledningsplacering.
EKG-kriterier för högerkammarinfarkt (STE-AKS/STEMI):
För V3R och V4R är gränsen för ST-höjning ≥0,5 mm för män och kvinnor, undtaget män under 30 års ålder där ≥1 mm är gränsen.
Vänstergrenblock
Personer med bröstsmärta och nytillkommet vänstergrenblock (LBBB) har ofta en total ocklusion som behöver åtgärdas med PCI. Detta tillstånd kan således betraktas som ekvivalent med STE-AKS och detta omtalas i kapitlet Vänstergrenblock vid ischemi och akut hjärtinfarkt