EKG-boken
-
Introduktion till EKG-tolkning5 Kapitel
-
Arytmier24 Kapitel
-
Arytmimekanismer: orsaker till arytmier
-
Aberrant atrioventrikulär överledning (aberration)
-
Supraventrikulära extraslag (SVES)
-
Ventrikulära extraslag (VES)
-
Sinusrytm
-
Sinusarytmi (respiratorisk sinusarytmi)
-
Sinusbradykardi
-
Kronotrop insufficiens
-
Sinusarrest & sinushämning
-
Sinoatrialt block (SA block)
-
Sinusknutedysfunktion och sick sinus syndrom
-
Sinustakykardi
-
Förmaksflimmer: EKG, definitioner, orsaker, klinik & handläggning
-
Förmaksfladder: EKG, orsaker, klinik & handläggning
-
Förmakstakykardi, förmaksrytm & multifokal förmakstakykardi
-
Atrioventrikulär nodal re-entry takykardi (AVNRT)
-
Atrioventrikulär re-entry takykardy (AVRT) & Preexcitation (WPW)
-
Nodal rytm och nodal takykardi
-
Ventrikulär rytm (VR) och idioventrikulär rytm
-
Ventrikeltakykardi: orsaker, EKG, klassificering och handläggning
-
Långt QT syndrom (LQTS) & torsades de pointes
-
Ventrikelflimmer, pulslös elektrisk aktivitet och hjärtstillestånd
-
Pacemaker-inducerad takyarytmi (Pacemaker Mediated Tachyarrhythmia)
-
Diagnostik och handläggning av takyarytmier (takykardi)
-
Arytmimekanismer: orsaker till arytmier
-
Akut och kronisk ischemisk hjärtsjukdom (kranskärlssjukdom)22 Kapitel
-
Introduktion till kranskärlssjukdom (ischemisk hjärtsjukdom)
-
Klassificering av akuta koronara syndrom (AKS) och hjärtinfarkt
-
Myokardiets reaktion vid ischemi
-
Praktiska aspekter av EKG-registrering vid akut kranskärlssjukdom
-
Principer för infarktdiagnostik
-
Hjärtinfarktens konsekvenser för vänster kammare
-
Faktorer som modifierar förloppet vid akut hjärtinfarkt
-
ST-T-förändringar vid ischemi: ST-sänkning, ST-höjning, T-vågsinvertering
-
ST-sänkningar: akut ischemi & differentialdiagnoser
-
ST-höjning vid akut ischemi & differentialdiagnoser
-
STEMI (STE-AKS) utan ST-höjningar
-
T-vågsförändringar: negativa T-vågor (T-vågsinvertering), flacka T-vågor, hyperakuta T-vågor
-
Vänstergrenblock vid akuta koronara syndrom: Sgarbossa kriterier
-
Genomgången hjärtinfarkt: patologiska Q-vågor och R-vågor
-
Övriga EKG-förändringar vid ischemi & infarkt
-
EKG vid reperfusion
-
Retledningshinder vid hjärtinfarkt
-
Kranskärl och infarktlokalisation med EKG
-
Bedömning av patienter med bröstsmärta & misstänkt akut kranskärlssjukdom
-
Angina pectoris (stabil kranskärlssjukdom): Utredning, behandling, uppföljning
-
Diagnostik och handläggning av NSTEMI och instabil angina pectoris
-
STEMI (ST-höjningsinfarkt) – EKG, Diagnos, Kriterier, Behandling och Uppföljning
-
Introduktion till kranskärlssjukdom (ischemisk hjärtsjukdom)
-
Retledningshinder9 Kapitel
-
AV-block - översikt
-
AV-block I
-
AV-block II
-
AV-block III
-
Intraventrikulära retledningshinder: Skänkelblock & fascikelblock
-
Vänstergrenblock (LBBB): EKG vid vänstersidigt skänkelblock
-
Högergrenblock (RBBB): Högersidigt skänkelblock
-
Främre fascikelblock (LAH) och bakre fascikelblock (LPH)
-
Utredning och behandling av AV-block I, II & III
-
AV-block - översikt
-
Hypertrofi och förstoring av förmak och kammare5 Kapitel
-
Läkemedelseffekter, genetiska tillstånd och diverse9 Kapitel
-
Antiarytmika och frekvensreglerande läkemedel (beta-blockerare)
-
Elektrolytrubbningar
-
Digitalis (digoxin) - Arytmier och toxicitet
-
Brugada syndrom: orsak, EKG och klinisk handläggning
-
Takotsubo kardiomyopati: orsaker, EKG, behandling
-
Tidig repolarisation (early repolarization): orsak, EKG-kriterier, handläggning
-
Perikardit, myokardit & perimyokardit: orsaker, EKG, behandling
-
Hjärttamponad (elektrisk alternans)
-
Hypotermi
-
Antiarytmika och frekvensreglerande läkemedel (beta-blockerare)
-
Det kliniska arbetsprovet (arbets-EKG)7 Kapitel
-
Det kliniska arbetsprovet (arbets-EKG)
-
Arbetsfysiologi: arbetsprovets fysiologi
-
Patientselektion, kontraindikationer, sensitivitet & specificitet för arbetsprov
-
Förberedelser och protokoll för arbetsprovet
-
Parametrar att bedöma under arbetsprov (arbets-EKG)
-
Fysiologiska mekanismer & myokardischemi under arbetsprov
-
Bedömning av arbetsprovet (arbets-EKG): från EKG till symptom
-
Det kliniska arbetsprovet (arbets-EKG)
-
Pediatrisk EKG-tolkning3 Kapitel
-
Pacemaker, ICD och CRT3 Kapitel
EKG vid reperfusion
Användning av EKG för att bedöma om reperfusion lyckats
EKG används för att bedöma om en ocklusion har upphört och flödet således återupprättats. Detta är av särskild viktig vid PCI-behandling då man vill kunna utvärdera effekten av interventionen. ST-återgång och T-vågsinversion används för att bedöma detta.
ST-återgång
Vid framgångsrik reperfusion ses en snabb och höggradig normalisering av ST-höjningarna (ST-återgång). Som regel är ST-återgången komplett inom en timma vilket indikerar lyckad reperfusion (öppetstående kranskärl). ST-återgången förklaras av att membranpotentialerna i det ischemiska området normaliseras när syreförsörjningen är återställd. Erinra att ST-höjningarna även normaliseras som en del av infarktens naturalförlopp (Figur 73, nedan). Den naturliga ST-återgången är dock mycket långsammare och förklaras av att membranpotentialerna i området upphör allteftersom cellerna dör.
EKG är en bättre markör för reperfusion än angiografi. Man har visat att angiografiskt kranskärlsflöde inte alltid korrelerar med myokardperfusion på mikrovaskulär nivå. Detta beror troligen på distal mikroembolisering och skadad mikrocirkulation. Cirka 15-35% av patienter med STEMI har inadekvat normalisering av myokardreperfusion trots återställt epikardiellt kranskärlsflöde. EKG är ett utmärkt verktyg för att kvantifiera mikrovaskulärt blodflöde, detta eftersom ST-T-förändringarna avspeglar myokardstatus direkt.
ST-återgång är särskilt viktigt att bedöma vid trombolys eftersom denna behandling ger relativt osäker reperfusion. Vid trombolys vill man se 50% ST-återgång inom 60 minuter, annars bör man ta ställning till rescue-PCI.
Bedömning av ST-återgång kan göras såväl med kontinuerligt ST-övervakning som med seriella 12-avlednings-EKG men förstnämnda metoden är att föredra. ST-återgång mäts i avledningar med högst ST-höjning.

T-vågsinvertering
Den långsamma ST-återgången som är en del av infarktens naturalförlopp åtföljs av en gradvis T-vågsinvertering (Figur 73). Dessa T-vågsinversioner kallas postischemiska eftersom de indikerar att infarkten är färdigställd och ingen ischemi kvarstår. De inträder som tidigast 5-6 timmar efter infarceringen (men inom ett dygn). En snabb T-vågsinversion som inträder inom 4 timmar efter reperfusion är däremot en robust indikator på lyckad reperfusion (öppetstående kranskärl). Detta är associerat med bättre prognos, återkomst av R-vågor och bättre vänsterkammarfunktion.
Accelererad ventrikulär rytm (idioventrikulär rytm)
Accelererad ventrikulär rytm (även kallad idioventrikulär rytm) är en godartad ventrikulär rytm med frekvens 60-100/min vilket är högre än vanlig ventrikulär rytm (<40/min) men lägre än ventrikeltakykardi (>100/min). Idioventrikulär rytm ses hos uppskattningsvis 15-50% av reperfunderade patienter. Rytmen indikerar återställt kranskärlsflöde och reperfusion. Denna arytmin orsakar ytterst sällan hemodynamisk påverkan och upphör självmant. Det är oklart om idioventrikulär rytm korrelerar med överlevnaden.