Förberedelser inför arbetsprov

Arbetsprovet genomförs av legitimerad personal med kunskap och erfarenhet om undersökningen och de komplikationer som kan uppstå. Trots den låga risken för komplikationer skall defibrillator alltid finnas till hands och personal skall vara väl förtrogen med avancerad hjärtlungräddning.

Senast aktuella vilo-EKG (konventionellt 12-avlednings-EKG) skall finnas till hands vid undersökningen, även om ett nytt vilo-EKG registreras på plats. Dessa två EKG jämförs för att undersöka om det finns nytillkommen patologi.

Innan arbetsprovet startar inhämtas ny anamnes och en riktad klinisk undersökning genomförs. Auskultation av hjärta och lungor är ett minimum. Anamnes inkluderar information om symptom, sjukhistoria, läkemedel, allergier och självfallet skall kontraindikationer (se ovan) för arbetsprov penetreras. Blodtryck i vila mäts.

Vikten av noggrann elektrodpreparering kan inte överdrivas. Ju bättre kontakt elektroderna har med huden desto bättre blir registreringen under arbetet. Eventuell hårväxt rakas bort.

Läkemedel

Huruvida beta-blockerare skall sättas ut innan undersökningen beror på omständigheterna. Beta-blockerare reducerar myokardiets syrekonsumtion genom att minska både kontraktiliteten och hjärtfrekvensen. Beta-blockerare har således en anti-ischemisk effekt och dämpar både symptom och EKG-förändringar. Vid utredning av misstänt kranskärlssjukdom bör därför beta-blockerare sättas ut 24 timmar innan undersökningen. Detta gäller också kalciumantagonister och nitrater, eftersom dessa också har en anti-ischemisk effekt. Utsättning av dessa läkemedel innebär ingen risk för patienten. Vid bedömning av funktionsförmåga och symptom hos patient med känd kranskärlssjukdom skall beta-blockerare som regel inte sättas ut eftersom syftet är att bedöma funktionen under optimala betingelser.

Protokoll & belastning

I Sverige genomförs arbetsprovet oftast på cykelergometer. Detta har en rad fördelar jämfört med armergometer (armcykling) och gångmatta. Cykelergometern ger färre störningar på EKG, det är lätt att mäta blodtrycket under arbetet  osv. Å andra sidan ger cykeln en lägre belastning jämfört med gångmattan, detta eftersom övre kroppshalvan bärs upp av cykeln. Det innebär att maximalt syreupptag är lägre på cykel än på gångmatta. Vidare kan inte alla personer cykla och även de som kan cykla kan vara ovana vid den typen av belastning och därför prestera sämre än på gångmatta. Nackdelarna med gångmattan (dyr, fallrisk etc) gör att man i Sverige oftast väljer cykelergometri.

Belastning

Belastningen kan starta på 40 W för kvinnor och 50W för män. Varannan minut kan belastningen ökas med 15W för kvinnor och 15–30W för män. Belastningen ökas fortare för vältränade individer och långsammare för sjuka och äldre. Arbetsprovets totala duration bör vara 7–11 minuter. Arbetsprovet pågår tills patienten begränsas av symptom, eller tills avbrottskriterier uppstår (se nedan) eller tills arbetet slutförts. När arbetet upphört skall patienten genast inta horisontalläge och då börjar återhämtningsfasen. Under återhämtningsfasen fortsätter EKG-registrering, blodtrycksmätning och symptomregistrering.

Tillförlitlighet

Det är fundamentalt att patienten belastar hjärtat maximalt (utan att riskera komplikationer). Detta kan kräva motivation från provförrättaren. Om den uppnådda arbetsbelastningen inte är tillräckligt hög kommer provets nytta vara liten. Syftet med arbetsprovet är nämligen att provocera fram symptom/tecken som inte föreligger i vila. För att man skall anse att undersökningen är konklusiv bör patienten nå en belastning som borde framkalla sådana symptom/tecken. En tumregel är att patienten skall uppnå 85% av den förväntade maxpulsen. Maxpulsen varierar med åldern och kan uppskattas med följande formler:

85% är dock en arbiträr siffra och man bör aldrig avbryta ett arbetsprov så snart patienten nått 85% av maxpulsen. Anledningarna till detta är som följer:

Av dessa anledningar bör man vara eftertänksam när man applicerar 85% gränsen.