Högerkammarhypertrofi (RVH)

Följande bild visar karaktäristiska EKG-förändringar vid höger- respektive vänsterkammarhypertrofi:

Högerkammarhypertrofi

Normalt domineras QRS-komplexet totalt av vänster kammares vektor och därför krävs relativt kraftig hypertrofi av höger kammare för att påverka EKG-bilden. Lätt hypertrofi brukar inte medföra EKG-förändringar. På grund av höger kammares anatomiska lokalisation kan diagnosen bli svår även med ekokardiografi. EKG-kriterier har generellt låg sensitivitet men hög specificitet för högerkammarhypertrofi. Man bör fästa stor vikt vid kliniska fynd. Se Figur 101 och Figur 102.

Orsaker till högerkammarhypertrofi

Lungsjukdomar. Kongenitala hjärtsjukdomar (transposition av de stora kärlen, pulmonalisstenos, förmaksseptumdefekt, ventrikelseptumdefekt). Trikuspidalinsufficiens.

Typiska EKG-förändringar

• V1-V2 – visar kraftigare R-våg och mindre S-våg. R-vågen kan vara större än S-vågen. R-vågens topptid är ofta förlängd (035–0.055 s) i V1–V2.
• Ibland ses rSR’-mönster i V1-V2. Detta liknar inkomplett RBBB.
• Sekundära ST-T-förändringar i V1–V3 (diskordant ST-T-sträcka) är vanligt.
• V5, V6, I och aVL uppvisar mindre R-vågor än normalt. Eftersom högersidiga bröstavledningar visar större R-vågor och vänstersidiga visar mindre blir R-vågsprogressionen omvänd.
• El-axel – för diagnosen bör man i princip kräva högerställd el-axel. Detta ger negativt QRS-komplex i avledning I.
• Aningen förlängd QRS-tid.
• Ibland ses S-vågor i avledning I, II och III (S_IS_IIS_III-mönster).
• P-pulmonale (se nedan) är mycket vanligt.

Du är inte inloggad.