Introduktion till pediatrisk och neonatal EKG-tolkning (barn)

Innehåll Visa

Avsnitt Progress

0% färdig

Bakgrund till pediatrisk och neonatal EKG-tolkning

Neonatal och pediatrisk EKG-tolkning följer samma principer som EKG-tolkning för vuxna men det finns avgörande skillnader. Dessa skillnader förklaras av den dramatiska anatomiska och fysiologiska utveckling som barnet genomgår under de första levnadsåren, särskilt det första året. Allteftersom hjärtat och anatomin utvecklas förändras också EKG-bilden. EKG-kurvans amplituder, intervaller och mönster är annorlunda hos barn och dessutom finns en uttalad åldersvariation under barnaåren. Vårdpersonal som arbetar med barn behöver därför vara väl förtrogna med åldervariationer i EKG-kurvan.

Barnets fysiologiska och anatomiska utveckling

Hos vuxna är vänster kammare betydligt större än höger kammare. Detta gör att QRS-komplexet hos vuxna domineras av vänster kammares aktivitet. Vid födseln, däremot, är höger kammare större och kraftigare än vänster kammare, vilket gör att QRS-komplexet domineras av höger kammare. Detta förklaras av att höger kammare pumpat blod mot ett högre motstånd än vänster kammare under fosterstadiet. Den kraftiga högra kammaren ger höga R-vågor i avledningarna V1–V3 och dessutom blir hjärtats elektriska axel mer högerriktad. Se EKG i Figur 1.

Efter födseln sker en snabb omställning av cirkulationen. Resistansen (motståndet) i lungcirkulationen sjunker i samband med att barnet tar sitt första andetag, och därmed minskar också belastningen på höger kammare. Samtidigt ökar resistansen i resten av cirkulationen; detta leder till att vänster kammare möter ökat pumpmotstånd, varför den tvingas bli större och kraftigare. Vid 1 månads ålder är vänster kammare större än höger kammare och vid 6 månaders ålder är proportionerna (mellan höger och vänster kammare) jämförbar med den hos vuxna.

Eftersom barnets hjärta är litet – jämfört med vuxna – är det en mindre myokardmassa som skall de- och repolarisera, vilket gör att samtliga EKG-intervaller (PQ-tid, QRS-tid, QTc-tid etc) är betydligt kortare. Allteftersom hjärtat blir större ökar också dessa intervaller.

Figur 1. Normalt EKG 8 dagar gammal flicka. Notera att el-axeln är högerförskjuten (negativt QRS i avledning I och positivt QRS i avledning II). R-vågorna är höga i V1–V3, där också negativa T-vågor ses. Det ses Q-vågor infernot (II, aVF, III) och lateralt (V5, V6). Detta är ett helt normalt EKG för barnets ålder. — Figur 1. Normalt EKG 8 dagar gammal flicka. Notera att el-axeln är högerförskjuten (negativt QRS i avledning I och positivt QRS i avledning II). R-vågorna är höga i V1–V3, där också negativa T-vågor ses. Det ses Q-vågor inferiot (II, aVF, III) och lateralt (V5, V6). Detta är ett helt normalt EKG för barnets ålder.

Normalvärden (referensvärden) för barn

För vuxna finns otaliga databaser och publikationer med normalvärden för samtliga EKG-parametrar. Dessvärre finns endast ett fåtal studier på den pediatriska populationen. Detta är olyckligt eftersom referensvärden har en central roll i pediatrisk EKG-tolkning. Traditionellt har man använt referensvärden som publicerades år 1979 (Davignon et al) samt år 2001 (Rijnbeek et al). European Society for Cardiology rekommenderar att referensvärden från Davignon et al används för neonatal EKG-tolkning eftersom Rijnbeek et al inkluderade för få barn yngre än 30 dagar gamla. För barn som är 30 dagar eller äldre kan antingen Rijnbeek et al eller Davignon et al användas. Skillnaderna mellan dessa är dock små och därför kommer båda presenteras här. Se Normalvärden för pediatrisk EKG-tolkning.

Indikationer för registrering av EKG på barn

Synkope
Krampanfall
Kardiopulmonella symptom vid fysisk aktivitet
Nedsatt fysisk prestationsförmåga
Läkemedelsbiverkan/intoxikation
Takyarytmi (takykardi)
Bradyarytmi (bradykardi)
Cyanos
Hjärtsvikt
Hypotermi
Elektrolytrubbning
Kawasakis sjukdom
Reumatisk feber
Myokardit, perikardit, perimyokardit
Hjärtkontusion
Kongenital hjärtsjukdom
Övervakning av vitalparametrar
Postoperativ övervakning

Referenser

Goodacre et al, British Medical Journal (2002).