EKG-boken
-
Introduktion till EKG-tolkning5 Kapitel
-
Arytmier24 Kapitel
-
Arytmimekanismer: orsaker till arytmier
-
Aberrant atrioventrikulär överledning (aberration)
-
Supraventrikulära extraslag (SVES)
-
Ventrikulära extraslag (VES)
-
Sinusrytm
-
Sinusarytmi (respiratorisk sinusarytmi)
-
Sinusbradykardi
-
Kronotrop insufficiens
-
Sinusarrest & sinushämning
-
Sinoatrialt block (SA block)
-
Sinusknutedysfunktion och sick sinus syndrom
-
Sinustakykardi
-
Förmaksflimmer: EKG, definitioner, orsaker, klinik & handläggning
-
Förmaksfladder: EKG, orsaker, klinik & handläggning
-
Förmakstakykardi, förmaksrytm & multifokal förmakstakykardi
-
Atrioventrikulär nodal re-entry takykardi (AVNRT)
-
Atrioventrikulär re-entry takykardy (AVRT) & Preexcitation (WPW)
-
Nodal rytm och nodal takykardi
-
Ventrikulär rytm (VR) och idioventrikulär rytm
-
Ventrikeltakykardi: orsaker, EKG, klassificering och handläggning
-
Långt QT syndrom (LQTS) & torsades de pointes
-
Ventrikelflimmer, pulslös elektrisk aktivitet och hjärtstillestånd
-
Pacemaker-inducerad takyarytmi (Pacemaker Mediated Tachyarrhythmia)
-
Diagnostik och handläggning av takyarytmier (takykardi)
-
Arytmimekanismer: orsaker till arytmier
-
Akut och kronisk ischemisk hjärtsjukdom (kranskärlssjukdom)23 Kapitel
-
Introduktion till kranskärlssjukdom (ischemisk hjärtsjukdom)
-
Klassificering av akuta koronara syndrom (AKS) och hjärtinfarkt
-
Ny föreslagen klassificering av akuta hjärtinfarkt: ocklusionsinfarkt (OMI) och icke-ocklusionsinfarkt (NOMI)
-
Myokardiets reaktion vid ischemi
-
Praktiska aspekter av EKG-registrering vid akut kranskärlssjukdom
-
Principer för infarktdiagnostik
-
Hjärtinfarktens konsekvenser för vänster kammare
-
Faktorer som modifierar förloppet vid akut hjärtinfarkt
-
ST-T-förändringar vid ischemi: ST-sänkning, ST-höjning, T-vågsinvertering
-
ST-sänkningar: akut ischemi & differentialdiagnoser
-
ST-höjning vid akut ischemi & differentialdiagnoser
-
STEMI (STE-AKS) utan ST-höjningar
-
T-vågsförändringar: negativa T-vågor (T-vågsinvertering), flacka T-vågor, hyperakuta T-vågor
-
Vänstergrenblock vid akuta koronara syndrom: Sgarbossa kriterier
-
Genomgången hjärtinfarkt: patologiska Q-vågor och R-vågor
-
Övriga EKG-förändringar vid ischemi & infarkt
-
EKG vid reperfusion
-
Retledningshinder vid hjärtinfarkt
-
Kranskärl och infarktlokalisation med EKG
-
Bedömning av patienter med bröstsmärta & misstänkt akut kranskärlssjukdom
-
Angina pectoris (stabil kranskärlssjukdom): Utredning, behandling, uppföljning
-
Diagnostik och handläggning av NSTEMI och instabil angina pectoris
-
STEMI (ST-höjningsinfarkt) – EKG, Diagnos, Kriterier, Behandling och Uppföljning
-
Introduktion till kranskärlssjukdom (ischemisk hjärtsjukdom)
-
Retledningshinder9 Kapitel
-
AV-block - översikt
-
AV-block I
-
AV-block II
-
AV-block III
-
Intraventrikulära retledningshinder: Skänkelblock & fascikelblock
-
Vänstergrenblock (LBBB): EKG vid vänstersidigt skänkelblock
-
Högergrenblock (RBBB): Högersidigt skänkelblock
-
Främre fascikelblock (LAH) och bakre fascikelblock (LPH)
-
Utredning och behandling av AV-block I, II & III
-
AV-block - översikt
-
Hypertrofi och förstoring av förmak och kammare5 Kapitel
-
Läkemedelseffekter, genetiska tillstånd och diverse9 Kapitel
-
Antiarytmika och frekvensreglerande läkemedel (beta-blockerare)
-
Elektrolytrubbningar
-
Digitalis (digoxin) - Arytmier och toxicitet
-
Brugada syndrom: orsak, EKG och klinisk handläggning
-
Takotsubo kardiomyopati: orsaker, EKG, behandling
-
Tidig repolarisation (early repolarization): orsak, EKG-kriterier, handläggning
-
Perikardit, myokardit & perimyokardit: orsaker, EKG, behandling
-
Hjärttamponad (elektrisk alternans)
-
Hypotermi
-
Antiarytmika och frekvensreglerande läkemedel (beta-blockerare)
-
Det kliniska arbetsprovet (arbets-EKG)7 Kapitel
-
Det kliniska arbetsprovet (arbets-EKG)
-
Arbetsfysiologi: arbetsprovets fysiologi
-
Patientselektion, kontraindikationer, sensitivitet & specificitet för arbetsprov
-
Förberedelser och protokoll för arbetsprovet
-
Parametrar att bedöma under arbetsprov (arbets-EKG)
-
Fysiologiska mekanismer & myokardischemi under arbetsprov
-
Bedömning av arbetsprovet (arbets-EKG): från EKG till symptom
-
Det kliniska arbetsprovet (arbets-EKG)
-
Pediatrisk EKG-tolkning3 Kapitel
-
Pacemaker, ICD och CRT3 Kapitel
Sinusrytm
Sinusrytm
Sinusrytm är hjärtats normala fysiologiska rytm och initieras av impulser från sinusknutan (sinoatrialknutan), belägen högt upp i höger förmak nära vena cava superiors mynning. Sinusknutan består av specialiserade pacemakerceller som under normala omständigheter har den högsta spontana depolarisationshastigheten (automacitet) av hjärtats alla pacemakerceller. Detta gör att sinusknutan styr hjärtrytmen genom att ständigt depolarisera och därmed undertrycka (via ”overdrive suppression”) underliggande foci i förmak, AV-nod och kammare.
Nedan listas de kriterier som fordras för att konstatera att sinusrytm föreligger. Det är viktigt att notera att ”regelbunden rytm” i en klinisk kontext tillåter viss fysiologisk variation, men P-vågens vektor är det mest avgörande diagnostiska kriteriet. Figur 1 visar ett normalt EKG med sinusrytm.
EKG-kriterier för sinusrytm
För att diagnostisera sinusrytm krävs att impulsen bevisligen härstammar från sinusknutan. Detta verifieras genom att granska P-vågens utseende (morfologi) och axel. Följande kriterier ska uppfyllas:
- Regelbunden rytm: R-R-intervallen är likformiga. En viss variation är normal (se avsnittet om sinusarytmi nedan), men påtaglig oregelbundenhet bör föranleda misstanke om annan rytm.
- Kammarfrekvens: Normalt 50-100 slag/minut i vila. Frekvenser under 50/min definieras som sinusbradykardi och över 100/min som sinustakykardi.
- P-vågens relation till QRS: P-våg föregår varje QRS-komplex med ett konstant PQ-intervall. Detta indikerar att förmaksdepolarisationen överleds till kamrarna.
- P-vågens morfologi och vektor: P-vågen ska ha ett konstant utseende i respektive avledning. För att bekräfta att impulsen startar i sinusknutan och sprids nedåt/vänster mot AV-noden, måste P-vågen vara positiv i avledning II. Normalt ses även positiv P-våg i avledning I och aVF.
Respiratorisk sinusarytmi
Det är vanligt, särskilt hos barn och vältränade unga individer, att sinusrytmen varierar i takt med andningen. Detta kallas respiratorisk sinusarytmi och är ett normalfysiologiskt fenomen orsakat av variationer i vagustonus. Vid inandning hämmas vagusnervens aktivitet vilket leder till att hjärtfrekvensen ökar något, medan den vid utandning minskar. På EKG ses detta som en gradvis förkortning och förlängning av R-R-intervallen. Om variationen mellan det kortaste och längsta R-R-intervallet överstiger 0,16 sekunder (eller 10%), brukar man benämna det sinusarytmi. Detta kräver ingen behandling och ska inte förväxlas med patologiska arytmier såsom förmaksflimmer eller sjuka sinus-syndrom.
Differentialdiagnostik: Ektopisk förmaksrytm
Det viktigaste differentialdiagnostiska övervägandet vid regelbunden smal QRS-rytm är ektopisk förmaksrytm. Vid ektopisk förmaksrytm startar impulsen från ett annat fokus i förmaket än sinusknutan (t.ex. nära sinus coronarius eller vänster förmak). Rytmen kan vara regelbunden och frekvensen inom normalområdet (50–100/min), men P-vågens morfologi skiljer sig från sinusrytmens P-vågor.
Om P-vågen är negativ (retrograd) i avledning II indikerar detta att förmaksdepolarisationen sprids nedifrån och upp, vilket utesluter sinusrytm. Ektopisk förmaksrytm är oftast godartat men kan ibland vara förknippad med strukturell hjärtsjukdom.