Det kliniska arbetsprovet (arbets-EKG)

Introduktion till det kliniska arbetsprovet (arbets-EKG)

Det kliniska arbetsprovet har använts i över 50 år för att bedöma kardiopulmonell kapacitet och för att diagnostisera hjärtsjukdom. Undersökningens värde framgår av faktum att fysisk prestationsförmåga är en av de starkaste prediktorerna för kardiovaskulär och total mortalitet. Arbetsprovets primära användning har varit – och är fortfarande – bedömning av kranskärlssjukdom och då är givetvis EKG-reaktionen av intresse. Arbetsprov är nästan synonymt med arbets-EKG, trots att undersökningen erbjuder många andra viktiga parametrar. Det har faktiskt visat sig att EKG-reaktionen är en av de svagare prediktorerna för total och kardiovaskulär mortalitet. Den starkaste prediktorn är prestationsförmågan i sig: ju högre belastning man klarar desto bättre är överlevnaden.

Det kliniska arbetsprovet inbegriper alltså mer än bara EKG-analysen, även om denna är av stor vikt. Arbetsprovet är utmärkt för att bedöma symptom som bara uppkommer under kardiopulmonell belastning. Det ger också en möjlighet att bedöma andra parametrar såsom blodtrycksreaktion, andfåddhet, cirkulatorisk påverkan och begränsande faktorer.

På senare år har bland annat datortomografi, magnetröntgen och ekokardiografi tagits i bruk allt mer för diagnostisering av kranskärlssjukdom. Beträffande sensitivitet och specificitet är dessa metoder bättre än arbetsprovet. Trots detta är arbetsprovet i de allra flesta fall förstahandsval vid utredning av misstänkt kranskärlssjukdom. Detta förklaras av att arbetsprovet har tillräcklig sensitivitet och specificitet men är därutöver mer lättillgänglig, billigare och kompetens att genomföra provet är spridd. Vidare är arbetsprovet inte undersökarberoende, patienten får ingen skadlig strålning och den kardiopulmonella kapaciteten kan bedömas bättre. Det kliniska arbetsprovet med registrering av EKG, symptom och blodtrycksreaktion kvarstår därför som en av de viktigaste diagnostiska instrumenten i kardiovaskulär medicin.

 

Vanliga utredningar

Det kliniska arbetsprovet (arbets-EKG) används bland annat i följande utredningar:

  • Utredning av misstänkt kranskärlssjukdom. Personer med bröstsmärta eller andra symptom som inger misstanke om kranskärlssjukdom utgör den stora patientgruppen som remitteras för arbetsprov.
  • Bedömning av känd kranskärlssjukdom: Personer med diagnostiserad kranskärlssjukdom genomgår ofta arbetsprov. Detta kan vara för att riskstratifiera patienten och anpassa omhändertagandet därefter. Bedömning av funktionsförmåga, begränsande faktorer, symptom och EKG-bedömning av ischemiutbredning/svårighetsgrad kan vägleda behandlingsval.
  • Utvärdering av interventioner: Arbetsprovet kan användas för att bedöma om medicinering, revaskularisering (PCI, bypass-kirurgi) och andra interventioner (t ex CRT-behandling) förbättrat patientens tillstånd.
  • Situationer där prestationsförmåga eller kardiovaskulär reaktion vid ansträngning är av intresse.

Den absoluta merparten av patienter som remitteras för arbetsprov är fortfarande patienter med misstänkt kranskärlssjukdom.

Arbetsprovet kan inkludera undersökning av lungornas gasutbyte (ergospirometri). Vid ergospirometri analyseras gasutbytet fortlöpande under ansträngningen. Genom att analysera syrgasnivåer, koldioxidnivåer, andningsvolymer, andningsfrekvens och syreupptagningsförmåga kan exempelvis hjärtminutvolymen (cardiac output) beräknas. Den maximala syreupptagningsförmågan kan mätas och detta är det bästa måttet på fysisk prestationsförmåga. Ergospirometri används för prognostik vid hjärtsvikt och lungsjukdomar.

 

Säkerhet

Det kliniska arbetsprovet (arbets-EKG) är en säker undersökningsmetod. Den samlade erfarenheten av de gångna 50 åren vittnar om att komplikationsrisken är mycket låg. Uppskattningsvis inträffar cirka 1 dödsfall och 2 hjärtinfarkter per 10.000 undersökningar. Både högre och lägre siffror har rapporterats, vilket förklaras av skillnader i patientkaraktäristika i olika studier.

Även om det kliniska arbetsprovet inte kan jämföras direkt med långdistanslöpning (pga skillnader i belastningen och skillnader i deltagarnas hälsotillstånd) så kan det vara intressant att jämföra mortaliteten under arbetsprov med mortaliteten under långdistanslöpning (maraton eller halvmaraton). Det inträffar cirka 1 hjärtstillestånd per 184.000 deltagare. Mortaliteten under arbetsprov är alltså ca 18 ggr högre än mortaliteten under maraton/halvmaraton. Notera den fundamentala skillnaden i ålder och riskfaktorprofil mellan personer som genomför arbetsprov, jämfört med personer som genomför maraton/halvmaraton.

Det finns således små risker med att genomföra arbetsprov och denna risk förklaras sannolikt av konsekvenser av att inducera myokardischemi, eftersom detta kan leda till uppkomst av ventrikeltakykardi och sedermera ventrikelflimmer. Denna risk är dock betydligt lägre vid inducering av subendokardiell ischemi, jämfört med transmural ischemi. Detta framgår av skillnader i förekomst av ventrikeltakykardi/ventrikelflimmer vid NSTEMI (subendokardiell ischemi) och STEMI (transmural ischemi) – risken är betydligt högre vid STEMI.

”Lär

 

error: Innehållet är skyddat.

Lär dig tolka EKG på riktigt!

Ladda ner gratis EKG lathund!

Underlätta EKG-tolkningen med vår fickhandbok och lathund! Den ger en snabb men detaljerad överblick och vägledning. Skicka den direkt till din e-post!

You have Successfully Subscribed!

Ladda ner gratis EKG lathund!

Underlätta EKG-tolkningen med vår fickhandbok och lathund! Den ger en snabb men detaljerad överblick och vägledning. Skicka den direkt till din e-post!

You have Successfully Subscribed!